Viktualiebrodern

Nej till lag om sluten kontanthantering

with 12 comments

Men en liten glimt av förnuft räcker inte

Enligt Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet säger regeringen nej till ett krav framfört av Riksdagen att sluten kontanthantering skulle göras obligatorisk för alla butiker.

Det är förstås ett rimligt beslut. Något mer än en tillfällig minskning av stölder och traumatiserade brottsoffer skulle det inte ha lett till, utan efter en anpassningsperiod hade kriminaliteten sökt sig andra vägar, högst sannolikt med fler traumatiserade individer som resultat, när istället privatpersoner, på gatan eller hemma, fallit offer. Med frustrationsvåld mot butikspersonal i tillägg.

Men med en kapitalinsats, ohjälpligt sjunken och borta, för alla dessa slutna kontantsystem. Och med en rasering av robusthet mot strömavbrott som bara kontanter kan ge – några slutna kontantsystem som klarar sig utan el torde inte finnas. Slutet var  ordet, sa Bill. Kortslutet sa Bull.

Anmärkningsvärt är, tyvärr, Josefin Brinks (v) kommentar: Det finns inga hållbara skäl att lägga sig platt för näringslivet. Det skulle inte ha varit näringslivet som drabbats… I varje fall inte enbart och definitivt inte mest. Och då de allra minsta i näringslivet – småbutikerna som fått lägga ner.

Vilka är egentligen intressenter i målet?

Regeringen hävdar att parterna inte kan komma överens. Med parterna avser de då fack och affärskedjorna. Det är i sig en cynisk inställning, eftersom den inte tar hänsyn till alla som traumatiseras när kriminaliteten sprids till privatpersoner, inte heller till svårigheterna för många när det blir svårare att använda kontanter och betydligt längre till affär, inte till driftssäkerheten i affärssystemet när el- och teleförsörjning fallerar, och sist men inte minst inte tar hänsyn till vilken avkastning som samhället skulle ha av en sådan gigantisk ”investering”.

Brink och Raimo Pärssinen (s) är däremot kritiska från en helt annan utgångspunkt. De är sublimt likgiltiga för följderna av en lag om sluten kassahantering, både för ökningen av antalet offer, för nerläggningen av affärer,  för den minskade välfärden av bortkastade investeringar och för den ökade sårbarheten i varuförsörjningen som en följd av ett undanträngande av kontanter. För att inte tala om de ökade riskerna för våra demokratiska fri- och rättigheter som en följd av allt mera spårbara transaktioner. Nej, de menar att

…uppgiften för regeringen inte var att fråga vad parterna tycker utan att tillsammans med dem ta fram en lagstiftning.

Tja, de totalitära locktonerna genom historien finner fortfarande sitt eko…”Därefter haven I eder att rätta och packa skrev Gustav Vasa… ”Med järnhand driver vi människorna mot lycka” stod det skrivet på en skylt i Gulaglägret på Solovetskijöarna. Det är inte alla som förstår problemet med den texten…

Obevisat samband

Netto vann ju faktiskt i Kammarrätten mot krav från Arbetsmiljöverket på sluten kontanthantering, där domstolen konstaterade att det inte var bevisat att våldet i butikerna då skulle minska – Netto hade ju till och med kunnat visa att det faktiskt hade ökat i de butiker där de infört sluten kontanthantering. Också kommunarbetarförbundet har konstaterat att våldet mot busschaufförer inte minskat, bara för att kontanterna försvunnit.

Återupprätta kontanter som betalningsmedel

Av flera skäl behöver istället kontanter återupprättas som betalningsmedel. Flera lagar, som Förvaltningslagen, Kollektivtrafiklagen och moms- och bokföringslagarna bör därför ändras. Med flera.

Jag kommer att sträva efter att bli nominerad som kandidat för Piratpartiet till Riksdagen 2014, bland annat på en profilpolitik för att Återupprätta Kontanter som Betalningsmedel.

Det behövs motvikter i Riksdagen mot järnhänderna som vill föra oss mot ”lyckan” och tror att det kan ske utan konsekvenser.

Written by viktualiebroder

31 januari 2012 den 20:01

12 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Varför strävar du efter att återupprätta kontanter som betalningsmedel? Det känns väldigt teknikfientligt enligt min mening. Jag skulle helst se att hantering av pengar och mynt utgår helt och att alla betalningar sker med kort eller motsvarande.

    nejtillpirater

    31 januari 2012 at 20:31

  2. Du förväxlar teknisk komplexitet med framsteg. Men en ökad komplexitet innebär också en ökad sårbarhet.

    Nu riskerar jag att låta dryg, men jag tror att du skulle ha nytta av att studera lite systemteori. Gemensamt för många av dina ställningstaganden tycks vara att du tror att man med tvång, tekniskt eller med lag, kan ändra en del i komplexa system, utan att det samtidigt får många fler helt oförutsedda, och oftast dåliga, andra konsekvenser.

    viktualiebroder

    31 januari 2012 at 20:40

  3. Du svarade inte på frågan, varför strävar du efter att återupprätta kontanter som betalningsmedel? Jag vill hellre gå i motsatt riktning, helt avskaffa kontanthanteringen.

    nejtillpirater

    31 januari 2012 at 21:44

  4. @nejtillpirater
    Snälla du, gör dig inte till en pajas.

    Ifall du bemödar dig med att först läsa, och sedan kommentara, så kan du läsa; ”Och med en rasering av robusthet mot strömavbrott som bara kontanter kan ge – några slutna kontantsystem som klarar sig utan el torde inte finnas.”

    Vad skall du betala med den dagen det blir strömavbrott? Vi människor och världen är inte perfekt.

    Du kanske kan, i bästa fall, byta din guldklocka mot en limpa bröd. Eller skall du ta fram din kulspruta, och erbjuda lite varm bly som betalning!? (OBS ORONI!)

    Dennis Nilsson

    31 januari 2012 at 22:00

  5. bankerna har ju också varit med och mutat lite personer.
    De hoppas ju att det blir sanning så att det skulle finnas småbutiker som bara tar kort så att de skall tjäna enorma extra pengar på varje kortdragning (som vi kunder får betala i form av högre priser)

    krille

    01 februari 2012 at 00:08

  6. Det är bara till att göra det enkelt så förstår folk. Kul när bilen rasar på motorvägen en natt. Lyckligtvis hade jag en femhundring i plånboken, så jag kunde betala för liften jag fick, och slapp ge i natura.

    Eller vad säger du, NTP?

    smen

    01 februari 2012 at 01:29

  7. ”Det här visar hur sårbara vi blivit i vårt moderna samhälle.”

    Det hade kunnat vara en vis mans ord i en verkligt prekär situation. Men orden var förre TV-chefen Sam Nilssons, uttalade efter det att ett tekniskt fel (eventuellt ett strömavbrott lokalt hos SVT eller Teracom) medfört att direktsändningen av Melodifestivalen bröts just när Carola skulle framföra sitt bidrag. Såvitt jag minns rapporterades inte om några dödsfall till följd av den uteblivna underhållningen.

    Visst, det hade kunnat vara en angelägen nyhetssändning om krigshändelser i Sveriges närområde som drabbats i stället för den årliga musiktävlingen, men hur mycket mer sårbara i fråga om informationsspridning har vi egentligen blivit sedan 1920-talet, då man började köra rundradiosändarna (och senare även TV) på elektricitet? Längre tillbaka förmedlades informationen via tidningar och telegrambud, och prästerna fick läsa upp nytillkomna lagar och andra officiella kommunikéer från predikstolen efter söndagsgudstjänsten. Ingen direktsändning där inte; det kunde ta flera dagar innan man visste att kungen var död. Och man betalade förnödenheterna med kontanter i krig som i fred.

    Det finns nog en och annan som uttalar ovannämnda visdomsord när strömmen har varit borta i timtal, den halvtinade köttfärsen badar i smältvatten och stearinljusen håller på att ta slut. Eller så har vårfloden tagit med sig mobilmasten.

    Många reagerar dock som om sårbarheten vore en påminnelse om hur eländigt man hade det förr, när yrkesfiskarna maktlösa varje år tvingades åse hur vårfloden ödelade deras omsorgsfullt anlagda strandtomter och båtbryggor, hur bondgårdarnas pigor och drängar efter arbetets slut satt i nedsläckta rum och stirrade in i det hörn där en TV-mottagare skulle stå hundra år senare. Tekniken blev en välsignelse som gjorde slut på eländet, och när tekniken bara visar sig räcka till 99 procent är lösningen uppenbar: satsa alla resurser på att göra tekniken hundraprocentigt säker; installera reservkraftaggregat som aldrig fallerar, och bygg större dammar för att reglera bort de största flöden som tänkas kan! När verandan bara ligger 30 cm ovanför älvens medelvattenstånd och frysen behöver vara i funktion 24 timmar om dygnet kan man helt enkelt inte tolerera några större svallvågor eller något längre avbrott. Någon fullständig osårbarhet kan aldrig uppnås, så använd den senaste tekniken till att förhindra att det som har inträffat regelmässigt under årmiljonernas lopp aldrig mer inträffar igen, åtminstone inte där det finns sårbara människor!

    Anders Andersson

    01 februari 2012 at 02:44

  8. @Dennis

    Blir det strömavbrott så kan du antagligen inte betala ändå för då fungerar inte kassaapparaterna. Där hade du uppenbarligen otur när du tänkte…

    @smen

    Det är bara att anteckna namn och adress eller telefonnummer och se till att betala personen i efterhand, inga problem alls. Alla har dessutom inte 500 i plånboken hela tiden för att kunna betala vid motorstopp… Ett annat sätt är ju att stanna vid en bankomat, svårare än så är det faktiskt inte.

    Visst är samhället oerhört sårbart vid strömavbrott men anledningen till att ”viktualiebrodern” inte vill betala med kort är ju en helt annan, eller hur?

    nejtillpirater

    01 februari 2012 at 21:10

  9. Sällan ansluter jag mig till NTPs broms av realabstraktionens rörelsetendenser, i denna fråga tycks han vilja trampa ned gasen och piraterna som omväxling vill bromsa. Vad är då haken. Som jag ser det har både pirater och NTP en och samma galna utgångspunkt i grunden. De ser sig som försvarare av något som redan men ännu-inte realiserats, nämligen ”demokrati”, ”MR” och ”yttrandefrihet”.

    Poängen med det som redan finns, ett aktuellt parlamentariska tillstånd, en allmänn deklaration av MR och stadgad rätt inte att försvara, utan att den slags inte kan förnekas. I övrigt handlar det bara om begrepp som för de flesta människor ännu söker sin reella mening.

    Vanligtvis är det pirater som bäst förstår och handlar med detta som utgångspunkt för politiken i sikte. Men så icke märkvärdigt nog i detta fall.

    ”Vad ska du betala med om det blir strömavbrott…” Enkel mental bokföring av debit och kredit… i hela mitt hittills 67-åriga liv har det aldrig varit så att debit motvarar vad jag funnit rimligt att förvänta och jag har så gott det går under givna omständigheter försökt rätta till detta. Inför byggkrisen -92 meddelade arbetsmarknaden att den inte längre stod till mitt förfogande och jag fann det bäst för fortsättningen låta så vara i ömsesidighet genom en enkel skuldavskrivning. Resten av min återstående arbetslust investerades i månskenet med god ränta till glädje för de flesta. Ett sparkapital av livsmod jag gärna byter mot vad som helst av ömsesidig kärlek och respekt för min person. Efter döden är plus och minus alltid i balans.

    Kan inte förstå ett jota hur ett strömavbrott skulle kunna påverka min kreativa bokföring. Allehanda skuld-avskrivningslösningar duggar tätt redan nu och kommer bli allt mer nödvändigt om inte livsmodet helt ska gå människorna ur händerna. Kapitalets realuniversialisering och urhålkning av rummet med hjälp av tiden är dess omvända tömning av Världens kreatörer på meningskapande energi. Se bara följande handlings- förlamning från en enkel smehalva:

    ”Det är bara att göra det enkelt /…/ när bilen rasat på motorvägen en natt. Lyckligtvis stannade det en vänlig medmänniska som lika självklart som jag hade gjort i det läget, gav mig lift ända hem till dörren.

    Lite skuldmedveten blev jag dock, då den vänliga själen på min fråga varthän hen skulle, tagit en omväg för min skull och avböjde en min middag i gengäld med den kreditvänliga kommentaren – ”nästa gång är det min tur, så det jämnar ut sig!”

    Vår politiska problem är inte utgiften utan inkomsten. Så var det innan mynten kom till världen och så är det
    likväl efter… det handlar om bristen på sam vete och hur vi ska få tillgång på det i enskildhet.

    Nils Ivar Tenmann

    01 februari 2012 at 21:16

  10. #Nils Ivar

    Om man vill ändra världen måste man välja ett mål som rimligen kan vara stabilt.

    Alla handlingar som inte tar hänsyn till detta kommer, med en fördröjning, att leda till något annat, oförutsägbart och nästan alltid ännu sämre. Om ekonomin bygger på att låna med framtiden som säkerhet, då kommer en skuldkris längre fram, när framtiden inte kan betala. Åtgärder som kan komma tillrätta med skuldkrisen, antingen de nu innebär att de skuldsatta betalar tillbaka, vilket blir svårt och tar lång tid, eller ”inkomsten” som du skriver skall försöka ökas, vilket kan bli svårt om naturresurserna sätter stopp, och i vilket fall tar det lång tid.

    Omfördelning av resurser är förstås möjligt, men är i praktiken svåra att genomföra utan konsekvenser. Expropriering av de vita farmarna i Zimbabwe ledde till exempel till drastiska produktionsförsämringar och rentav svält.

    Följder av ogenomtänkta handlingar tidgare syns som dåliga situationer nu, men alla ”snabba” och ”radikala” ”lösningar” på den dåliga nu-situationen är ytterst sanolika att innebära ännu större försämringar längre fram.

    Strömavbrott: ”Är”-värden kan bara påverkas via flöden. Det är dåligt om strömavbrott får tillåtas helt stoppa flödena av varor.

    Jag är pessimist. Först måste det bli sämre innan det kan bli bättre. Fast det för många redan är dåligt.

    viktualiebroder

    02 februari 2012 at 12:58

  11. #nejtillpirater

    Skatteverket tillåter enligt sina regler faktiskt att handel sker, utan att kassaregistren är inkopplade, vid strömavbrott. Att många affärer i sin tur gjort sig beroende av el för sina kassasystem, alltså helt måste stänga vid avbrott, är ett problem, inte en naturlag.

    Sårbarhet gäller på alla nivåer, inte bara vid strömavbrott. Också samhällsskicket är sårbart beroende på hur maktförhållandet ser ut mellan topp och botten. Om det maktförhållandet genom en koncentrering av enskilda personers data om något så grundläggande som transaktioner, då ändras balansen och den ekologiska miljön på toppen ändras, så att en annan typ av människor gynnas. Då kan det ta en ända med förskräckelse, och vi får sådana obehagliga stora svängningar i samhällsskicket som vi fick se under 1900-talet på flera håll. Många ägg som blev knäckta när det ständigt skulle göras omeletter.

    Men sårbarhet/resiliens är en politisk grundtanke för mig, ja. Det är så jag ser på världen.

    viktualiebroder

    02 februari 2012 at 13:06

  12. Från min horisont har det aldrig varit sämre än det är… i det avseendet att livsmodets resa på krönet av min egen tillvaro har svårt att göra sig hopp om framtida galjar att hängas upp på… den verkliga realiteten driver gäck med ens illusioner och ”allt fast förflyktigas” redan men ännu-inte i andevärlden så länge det finns en bakgrund, som betingelserna för ett stycke ljusare underlag(subjekt) å något mörkare pennlikt (objekt), likt den för tillfället elberoende bakgrund varemot du ser och kan skänka mening åt dessa tecken på en viss förståelse för att du är pessimist. Min slutliga balansräkning ligger antagligen närmare än din, käre broder.

    Av den anledning; ”när fan blir gammal blir han religiös” och får sviktande livsmod, kan många hänga upp framtiden på olika varianter av själavandringar. För min del – än så länge, bäst att säga – räcker det med lite språkligt logiska översättningar och lekar med diverse symboliska representationer hitom mållinjen… men någon särskild större skillnad på tilltro till mitt ords löfte på ett papper och statens bör man nog inte lockas tro på i dessa skuldavskrivningens tidevarv, även om jag nu säger, att mina löften är så mycket mer värda än statens. Men om du citerar mig och pratar med barnet som inte vill ”pappa sitta dator”, vem tror du hen tror på.

    Du får egentligen inte vara pessemist annat än oss vuxna emellan, eller hur.

    Jag byter knappast språkets fasta materialitet och tecken för andlighetens debit och kredit mot den lössläpta bedräglighet som statens kontanta pengar utgör. Det närmaste vi som människor kan vara identiska med våra representationer är dia logos. Att lägga vår kroppslighets förmågor och ömsesidiga bruksvärderingar i händerna på en till bytesvärde reducerad abstrakt allmänhets egentligen obefintliga löfte är som jag ser det att överge tron på sig själv och sina närmsta medmänniskor… Men självklart blir inte löftet mer hållbart för att kontanterna går upp i rök i en än högre överstatlig ”garanti”. Min illusion hoppas ju på att statens representationsväsen går upp i rök samtidigt med kontanterna när det här språkrörets gestaltning av människornas vardag mer och mer blir fallet. En munktillvaro som kanske inte ter sig så trevlig att tänka sig.

    Men som jag redan antytt, det finns en annan bakgrund till att jag ser det sköra och sårbara i samhälleligheten som en fråga om människornas tillit till varandra i första hand och trovärdigheten till ofasta representationer som sekundärt. Jag behöver inte svara an med samma ansvar som du bär inför ”framtiden”…

    Å andra sidan, menar du knappast att Zimbabwes drömmar kunde ha byggts av Rhodesias farmare och jag har väl fått nog skäl genom din blog, att tro din åsikt i denna fråga handlar om att på bästa sätt ta hand om än dystopisk framtid, att sluta drömma och ta hand om syndafallet. I förfallsperspektivet kan jag ge din fokusering på kontanternas brukvärde ett lik-värde.

    Nils Ivar Tenmann

    02 februari 2012 at 20:14


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s