Viktualiebrodern

Archive for the ‘Riksdagsvalet’ Category

Omvändandet av alla värden

leave a comment »

Anonymitet är påverkan. Frivillighet är korruption. Självbeviljning är demokrati.

Företrädare för (s), (v) och (mp) i Konstitutionsutskottet har skrivit en debattartikel i Dagens Nyheter där man vill koppla statligt partistöd till (anonyma) bidrag till partierna från annat håll. Det tycker jag också, offentliga partibidrag bör endast utgå i proportion till vad partiernas sympatisörer och medlemmar via gåvor anser partiernas verksamhet värd, se Koppla offentliga partibidrag till privat insamlade, del 1.

Men i debattartikeln ställs alla värden och innebörd i begreppen på huvudet. Korruption uppfattas inte som ett utnyttjande av sin ställning för att tillskansa sig offentliga medel, utan tvärtom uppfattas politisk verksamhet som sker utifrån ideell övertygelse och engagemang som ett korruptionshot. Speciellt om den är anonym. Då skall offentligt partistöd falla bort.

Ed: Enligt Svenska Dagbladet anser företrädare för alliansen nu det samma.

Skribenterna har dock fullkomligt klart sig vad som ligger i potten: Partikanslierna och deras inflytande över politiken. Medlemmar och sympatisörer är man mindre intresserade av, utan önskar snarast befria sig ifrån.

Genom förslaget blir det fortfarande möjligt att ta emot anonyma bidrag, men det parti som gör det får inte längre något partistöd från staten. I praktiken innebär det att partiet blir av med finansieringen av större delen av sina centrala partikanslier.

I vanlig ordning hänvisar man också till Europarådets rekommendationer, dock utan att nämna hur ER i sin rekommendation 1516 lika skarpt varnar för att partier blir alltför beroende av bidrag från det offentliga. Och det är just svällandet av de centrala partikanslierna som är det allvarligaste hotet mot demokratin i sammanhanget, se den tidigare posten länkad ovan.

Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka. Orwells Newspeak omvände alla värden i sina motsatser.

Till det kan vi nu alltså lägga skribenternas: Anonymitet är påverkan. Frivillighet är korruption. Självbeviljning är demokrati.

Skulle det vara för mycket begärt om de tre skribenterna offentligt redovisade hur mycket deras politiska intresse kostat dem, i satsade, redligen i anletets svett och huvudets värk, förvärvade, pengar? I uteblivna intäkter de kunde ha haft om inte deras engagemang varit så starkt? I uteblivna pensionsförsäkringar, så att de har att se fram emot att leva på garantipension efter 65? I kraschade äktenskap och relationer?

Men ett sådant politiskt engagemang ser skribenterna med stor misstänksamhet på. Förmodligen för att det är så väsensskilt från deras egna.

Written by viktualiebroder

05 februari 2014 at 11:11

Upphovsrättsdebatt snart på ett äldreboende nära dig

with one comment

Ingen kommer undan upphovsrättsfrågan

Jag ser i Svenska Dagbladet att det nu uppmärksammas att Vinter-OS i Sotji, kontroversiellt redan av helt andra skäl, inte kommer att kunna ses av många boende på institutioner. För första gången går OS inte i Public Service utan i kommersiella kanaler, med TV3 som huvudkanal. Kanaler som inte ingår i basutbudet, ”Must carry”.

Detta är förstås inte helt nytt. Det har förekommit protester i bland annat Finspång. Samtidigt konstaterades i en undersökning av Demoskop sommaren 2013 att det är just bland äldre som Olympiska Spelen har sin största dragningskraft.

Just när upphovsrättsfrågor föreföll ”igår” och väldigt töntiga på de sociala kanalerna, blir de hetare än någonsin på institutionsboenden över hela landet…

Jag är ju inte längre medlem av Piratpartiet, men här finns en pedagogisk utmaning inför detta supervalår, med helt nya väljargrupper.

Inom parentes skulle jag inte ha något emot att Sotji blir början till slutet för OS-idén, ja för alla mastodontevenemang. Fråga de goda Sotjiborna, fråga gästarbetarna i Dubai och fråga de som drabbas av sommarens fotbolls-VM i Brasilien.

Jag håller med Lars Johansson i Helsingborgs Dagblad när han skriver

Personligen tar jag konsekvensen av avslöjandena och avstår från att titta på OS. (…) Det är min egen lilla protest. Om färre tittar får tv-bolagen mindre reklampengar vilket i sin tur minskar IOK:s möjligheter att sälja TV-rättigheterna.

Fotnot: Svt, med Eva Hamilton i spetsen, kommer förstås att vilja vinkla frågan till att handla om så kallade ”evenemangslistor”, det vill säga evenemang som EU tillåter att medlemsstaterna förordnar om skall sändas på kanaler med ett visst minimum av täckning. Myndigheten för Radio och TV menar att det kravet är uppfyllt om minst 80% av befolkningen har tillgång till kanalen. Fast med ”tillgång till” menas också om de kräver ytterligare betalning vid sidan om licensavgiften

…kostnaden för grundläggande betal-tv-abonnemang kan likställas med fri tv eftersom det är en allmänt förekommande finansieringskälla för tv i Sverige.

SVT är kritiskt. Man vill förstås även fortsatt ha intresse och acceptans för sina tvångsabonnemang, men gör det med att ställa saken på huvudet och se sportintresset(!) som hotat

En utveckling där allt mindre idrott sänds i fria kanaler riskerar att leda till lägre intresse för idrott

Written by viktualiebroder

03 februari 2014 at 11:51

Koppla offentliga partibidrag till privat insamlade, del 1

with 6 comments

Återupprätta den representativa demokratin och motverka korruption

I en debattartikel i Dagens Nyheter den 13 oktober räknar Bo Rothstein, professor i statsvetenskap vid Göteborgs Universitet, upp fyra punkter som han ser som bekymmersamma för en god offentlig förvaltning och därmed indirekt för Sverige som en välfungerande stat med låg korruption. Den andra av dessa punkter lyder

Den ökande politiseringen av offentliga tjänster är ett annat område där det finns skäl att utfärda en varning. Som exempel kan nämnas att antalet politiskt utnämnda tjänstemän i regeringskansliet nu är klart större än det antal riksdagsledamöter en regering behöver ha stöd från för att kunna regera. Liksom Göran Persson har Fredrik Reinfeldt fler politiska tjänstemän än riksdagsledamöter som på olika sätt försöker påverka hans politik. (min fetning)

Jag menar att detta beror på det offentliga partistödet, så som det är utformat idag.

Ond cirkel

Man kan här diskutera om hönan eller ägget, men det finns en positiv (självförstärkande) återkoppling, så att för att maximera bidragen måste partierna maximera antalet mandat i Riksdagen. Det gör man genom att i nomineringsprocesserna värdera förmåga att dra röster högt, medan förmågan att utforma och formulera en politik sätts på undantag. Lars Bern skrev på Newsmill den 21 april 2013 (Newsmill är nerlagt, men inlägget finns här)

Detta är förklaringen till att partierna struntar i sin folkliga förankring och sina idéer. Istället prioriterar man rekrytering av kändisar och folk som representerar någon populär organisation.

Och Mattias Lundbäck på Den hälsosamme ekonomisten  listar tre sätt att bli nedflyttad av partiet, med Karl Sigfrid som exempel

1) Man ska vara intresserad av politik.

2) Man ska kunna uttrycka sig i skrift.

3) Man ska föra en diskussion utifrån ideologiska principer, snarare än bara anpassa sig till den linje som partiledningen bestämt ska gälla för tillfället.

Detta i sin tur innebär, att de valda ledamöterna tenderar att inte nå upp till en intellektuell nivå där de förmår utforma och formulera en politik och driva idéer. Vi har under senare år sett flera exempel i pressen som förlöjligat riksdagsmotioner, med all rätt dessvärre (ironiskt nog också av just Karl Sigfrid i en riksdagsmotion(!), men mer om detta i en senare postning).

Och detta i sin tur sätter en större press på partiernas anställda tjänstemän att stå för den intellektuella prestation det innebär att formulera politiken, som Rothstein beskrivit. Vilket leder till ett större behov av pengar, offentliga partibidrag, vilket leder till ett större behov av röstmagneter och anställda PR-experter i val och, i den mån de valda faktiskt har kompetens, att denna kompetens blir oönskad och störande, som fallet Anne-Marie Pålsson visar. Hon skrev boken ”Knapptryckarkompaniet” för att just vädra sitt missnöje med sin tid som moderat riksdagsledamot med ovälkomna ambitioner.

Partimedlemmar alieneras

En ytterligare effekt blir att partimedlemmarna ledsnar, när möjligheterna att bedriva idépolitik överförs till partiernas anställda tjänstemän och nomineringarna till valbara platser prioriterar ytliga egenskaper och vad personen ”representerar” och rentav alltså ser med oblida ögon på engagemang och intellektuell förmåga. I den mån denna förmåga sammanfaller med ett lågt mått av personlig integritet, fungerar dock partiorganisationerna som rekryteringsunderlag för anställning för partiet.

Partiernas medlemsantal har följdriktigt minskat kraftigt under senare år (Dagens Samhälle), från 550 000 i början av 90-talet till under 250 000 idag. Från samma artikel

Statsvetaren Tommy Möller vid Stockholms Universitet ser en utveckling av partierna mot mer och mer rena kampanjorganisationer. – Allt fler på partikanslierna jobbar med opinionsverksamhet.

I sin rekommendation 1516 ”Financing of political parties” varnade Europarådet 2001 för att

…excessive reliance on state funding can lead to the weakening of links between parties and their electorate (8Aiii)

Ed: Se också Susanna Birgersson i Dagens Nyheter 140113 som citerar Per Schlingmann: ”Moderaternas utveckling och förhållningssätt ska inte vara ett resultat av vilka medlemmar vi har, utan hur samhället ser ut.”

Professionalisering

Magnus Hagevi vid Linnéuniversitetet i Växjö/Kalmar skriver som en del av ett forskningsprojekt om politikens professionalisering

Med ökad professionalisering – att antalet professionella politiker ökar – ersätts denna norm om självselektion i allt större utsträckning av den fundamentalt annorlunda normen om anställning: att bli rekryterad, kontrakterad och betald av en arbetsgivare. (…)…till stor del liknar och har motsvarande egenskaper som den som ansvarar för rekryteringen. Eftersom professionalisering i sig innebär att en person kan avsätta mer tid för sin politiska karriär är det i så fall möjligt att professionaliseringen i sig innebär en ökad likriktning av de partimedlemmar som blir invalda i riksdagen.

Nu tror jag som sagt inte att de blir invalda i riksdagen, utan snarare att de vid nomineringarna för fram mera röstmagnetiska personer för att maximera bidragen och därmed trygga sin egen långsiktiga försörjning. Douglas Brommesson i samma forskningsprojekt, skriver hur medialogik – förenkling, tillspetsning, personifiering och stereotypisering – tar över från ideologiska ståndpunkter i partiernas retorik, vilket ökar behovet av offentligt partistöd för marknadsföring, vilket i sin tur ställer krav på en ytterligare inriktning på ett mediaanpassat budskap.

”Profilering istället för trovärdighet”, klagar Ulf Bjereld och Marie Demker i Dagens Nyheter. ”Ideologin är en stark restriktion” citerar Sanna Rayman i Svenska Dagbladet en pr-konsult på ett seminarium om ”Partiernas väg ur krisen”.

Kvotering huvudsakligen ett PR-grepp

Jag skulle också vilja sticka ut hakan och förmoda, att en bullrig strävan efter kvotering efter diverse mått också huvudsakligen är motiverad av att locka väljare och maximera bidragen. En formalistisk mångfald efter kön, etnisk bakgrund och ålder har mindre att göra med en idémässig mångfald, men är lätt att marknadsföra som att många väljare därmed får någon kandidat att ”identifiera” sig med. Innehållet i mångfalden är underordnat, oönskat rentav.

Ytterligare argument mot offentliga partibidrag i dagens form

*   Stärker banden uppåt, till staten, och gör partierna mera positiva till auktoritära åtgärder, som övervakning och kontroll och, i förlängningen, undantagstillstånd, för att upprätthålla (den rådande) ordningen. Detta gör det politiska systemet paradoxalt nog mera sårbart, då nya rörelser vinner sympati just på att de står utanför ”Systemet”. Hannah Arendt skriver i ”The origins of totalitarianism

None of the old parties was prepared to receive these masses, (…) This error in judgment by the older parties can be explained by the fact that their secure position in Parliament and safe representation in the offices and institutions of the state made them feel much closer to the sources of power than to the masses; they thought the state would remain forever the undisputed master of all instruments of violence;… (Kapitel 4, Party and Movement)

Jag kan se denna arrogans, att bortse från hur våldspotentialen faktiskt är fördelad, i åtminstone tre frågor idag, i förhållandet till EU (och NATO), i regionalpolitiken och i migrationspolitiken, där i det senare fallet som bekant anhängare till ett relativt nytillkommet riksdagsparti medvetet odlar det utanförskap de beredvilligt förärats av de övriga riksdagspartierna och föraktfullt refererar till dessa som ”sjuklövern” (jämförelser i övrigt med Arendts resonemang är jag tveksam till. SD har inga större likheter med 30-talets massrörelser och sitter nu i samma bidragsbåt som de övriga partierna).

(Utvikning om arrogansen: Om man vill påverka andra måste man antingen söka övertyga deras fria vilja med argument, eller förlita sig på våld. Moralistiska ”argument” som inte söker övertyga utan från början ifrågasätter eventuella invändares ära och heder, tillhör med nödvändighet den andra kategorin, som bara kan genomdrivas med våld, tillfälligt visserligen i manipulativt psykisk form men i slutändan fysiskt. Då blir Stalins sarkastiska fråga angående påvens påstådda makt: ”Hur många divisioner har han? ytterst relevant.)

Ed: Det finns ett samband mellan Rothsteins korruptionsfarhågor ovan och Arendts problematisering av sammanblandningen mellan partier och stat. Arendt citerar ur Carl Schmitts ”Det politiska som begrepp”, hur staten genom sammanblandning hamnar mellan partierna, och hur denna sammanblandning just får till följd att statens ”över”-stående, i moraliskt och rättsligt hänseende, degraderas ner till partiernas mera egocentriska manipulerande. Alltså blir staten korrumperad.

*   Förskjuter den offentliga debatten mot allmänna önskemålsfrågor, utan utsikt att kunna ”lösas” inom överskådlig framtid, på bekostnad av ”små” frågor som faktiskt kan lösas. Skolan, vården, utanförskapet, klimatförändringarna är frågor som kommer att finnas kvar länge och garantera sysselsättning för tjänstemännen under lång tid framöver. Om de lyckas ”sälja in” sitt parti som det kompetentaste på området. (Jag tackar Clay A Johnson för denna iakttagelse som i sin bok ”Information till döds” nämner detta som ett problem i amerikanska politiska kampanjer.)

Konserverar den nuvarande partifloran. Åtminstone menar Oscar Hjertqvist i TIMBRO-rapporten ”Det politiska bidragsberoendet” att de borgerliga partierna sannolikt sett sammanslagningar om inte partistödet, genom sina grundbelopp, gjort två partier lönsammare än ett. Den ovan nämnde Magnus Hagevi är inne på samma sak.

Mer om Oscar Hjertqvists rapport längre fram i denna serie poster. Som jag ursprungligen trodde skulle rymmas i en…

Ed: Oscar Hjertqvist skriver en debattartikel i Svenska Dagbladet med anledning av historien om sd:s kvinnoförbund.

Written by viktualiebroder

28 december 2013 at 00:27

Publicerat i Mångfald, Riksdagsvalet

Tagged with ,

Den ökända hingsten från Täby

with 7 comments

Ett litet skaldeförsök, efter Karl Gerhard

Föranledd av Fredrik Reinfeldts liknelse av sig själv vid en stridshingst.

Som den ökända hingsten från Täby

som flödar av honung och mjölk

Vill denna sorgsna jättebäby

bli sedd av sitt sovande fôlk

 

Visst är kriget och jakten särintressen

Men se hit en hel ungdomsgeneratju

Och betrakta noga denna bjässen!

Debatten kan lägga sig nu

Written by viktualiebroder

14 oktober 2013 at 19:42

Decentralisering av Riksdagen

with 5 comments

Ett förslag

Flera länder har speciellt byggt huvudstäder från ”scratch”. Ibland därför att den naturligt största staden varit överbefolkad, som i Nigeria där Lagos blev ersatt av Abuja, ibland därför att två jämnstora städer behövt balanseras, som i Australien där Sydney och Melbourne fick ge vika för Canberra.

I Brasilien byggdes Brasilia av egentligen bägge skälen ovan.

De här projekten har blivit mycket dyra, huvudsakligen därför att de fordrat att hela statsförvaltningar  med familjer måst förflyttas. Men också därför att de nya huvudstäderna har blivit skrytbyggen för halv- eller heldiktaturer (det sista gäller förstås inte för Australien).

I Sverige har man i perioder försökt utlokalisera statliga verk från Stockholm ut i landet. Problemet har oftast varit att personal och kompetens förlorats, därför att de som arbetar där har familjer som rotat sig i Stockholm, där respektive har arbete och barnen gått i skola och därför inte kunnat förmås att flytta med.

Decentralisera Riksdagen

Kommunikationsteknikens utveckling har gjort att det inte är nödvändigt att flytta hela statsförvaltningar, utan mindre enheter kan kopplas samman och fungera som större enheter även om de är geografiskt utspridda.

Det som är speciellt för riksdagens ledamöter är också att den absoluta majoriteten inte har någon anknytning till Stockholm, utan alla är i princip naturligt tvingade att under sessionerna leva åtskilda från familj och vänner.

Samtidigt innebär det att de efterfrågar just små lägenheter i Stockholm och att de därför konkurrerar med framförallt unga människor som till exempel på grund av studier är mera naturligt bundna dit.

Jag menar därför att Riksdagen bör gå före med gott exempel och decentralisera sig. Inte bara decentralisera, utan utnyttja de tekniska möjligheterna och distribuera sig i flera mindre enheter.

Ideal storlek på mindre enheter

Hur stora bör då dessa distribuerade enheter vara? Ja, för att kunna vara representativa för valutslaget innebär 4%-spärren en minimistorlek på 25 personer.

En lämplig maximistorlek kan ges av det antal som en person kan utveckla personliga relationer till, det så kallade Dunbars nummer. Ofta sätter man det till 150 personer.

Ett genomsnitt mellan dessa tal blir 87, eller ganska precis en fjärdedel av nuvarande riksdag på 349 ledamöter.

Nu är Sverige ett avlångt land, så låt oss säga fem platser, med vardera ca 70 ledamöter. Det är en storlek som heller inte kräver stora konferensanläggningar, utan till och med en genomsnittlig skolaula räcker lång väg. Även det minsta partiet med 14-15 ledamöter sammanlagt har då ca tre personer på orten.

Ed: Enligt Kungörelse om riksdagsordning 1974:153 kap 8 § 15 skall Riksdagen inom sig utse en krigsdelegation med 50 ledamöter. Femtio anses alltså  som ett minimikrav för beslutsfähighet.

Ideala platser för dessa enheter

I många kommuner i Sverige är ett överskott på bostäder ett stort problem. Det har rivits, och planeras fortfarande för rivning, till exempel i Hagfors, där hus med 300 bostäder planeras rivas det närmaste året.

De fem riksdagsenheterna bör förläggas till sådana platser.

En snabb undersökning skulle till exempel kunna ge de här orterna som kandidater

Bromölla/Olofström

Nässjö

Trollhättan

Hagfors

Älvkarleby

Hofors

Ånge

Dorotea

Andra fördelar

Förutom att lindra bostadsnöden i Stockholm skulle en distribuerad decentralisering av riksdagen också ha fördelar för orterna dit enheter förläggs.

Och en geografiskt distribuerad riksdag, där varje enhet är proportionellt sammansatt med valresultatet, innebär också en redundans som gör att Sverige kan styras demokratiskt också i krissituationer där någon eller några av enheterna upphört att fungera på grund av strömavbrott eller de hemska orden ”krig och ofred”. Eller jordbävning eller något annat av de många ting som är osannolika var för sig men högst sannolika att något av dem inträffar. Någon gång. Eller för all del terrordåd, vilket Sverige är väldigt sårbart för när regering och riksdag ligger inom några kvarter i centrala Stockholm.

Vi gillar Internet

Vi i Piratpartiet gillar Internet också därför att det innebär ett bättre resursutnyttjande. Ungdomar kan få bostäder i Stockholm, och verksamheter som inte behövs i Stockholm, som Riksdagen, kan fungera där bostäder finns.

Någon som är på för en motion till höstmötet?

Fotnot: I en interpellationsdebatt 2011 (2011/12:381) anförde statsrådet Stefan Attefall att det ”är svårt att utlokalisera Riksdagen från Stockholm” som ett argument för varför det är svårt att utlokalisera över huvud taget. Just do it.

Written by viktualiebroder

14 augusti 2012 at 15:33

Externalisering kostar

with 3 comments

Om externalisering är laglig, bör då inte politiken minimera externalisering?

Att bankerna försöker skjuta allt mer av sina kostnader över på sina kunder är väl känt. Ett sätt är att minska antalet kontor och öka trängseln på dem. Det förenklar för bankerna, minskar komplexiteten, för dem. Men komplicerar livspusslet för dem som av någon anledning ändå måste besöka en bank.

Ett exempel på det ges i Dagens Nyheter. En man lämnade en hund i en bil för ett bankbesök, besöket drog ut på tiden, polisen fick komma och slå in en ruta i bilen för att hunden inte skulle kvävas.

Nu friades hundägaren/bankkunden från djurplågeri eftersom det inte var klarlagt att hunden faktiskt hade orsakats lidande och tagit skada.

Men som en illustration av att bankernas externalisering inte är gratis, utan komplicerar tillvaron för människor och hundar är notisen intressant. Externalisering innebär en förflyttning av kostnader för komplexitet i flera led. En kedja som först stabilt slutar när hela kostnaden landat hos någon som inte kan skicka den vidare. Som hundar. Eller barn. Högst sannolikt med en sammanlagd slutkostnad som är väsentligt större än besparingen i ursprunget. Ett stabilt dåligt tillstånd.

Men ursprunget kommer undan.

Frågan är om detta är självklart juridiskt rätt. Skall externalisering alltid vara helt skyddad av juridiken?

Kanske är det ändå mest rimligt, åtminstone praktiskt, att låta externalisering vara ansvarsfri, som nu. Men om det innebär en maximering av kostnader på en samhällelig nivå, bör då inte politiken skapa ett rättsligt ramverk som motverkar och söker minimera externalisering?

En väldigt abstrakt fråga. Men absolut värd att fundera över.

Till exempel borde staten återta ansvaret för kontanthantering. Och väsentligt minska insättningsgarantin, rentav avskaffa den. Och vara tydliga med att banker som inte kan finansiera sig på en öppen marknad aldrig kan påräkna offentliga medel för att bli räddade.

Sådana åtgärder torde göra bankerna väsentligt mer intresserade av goda relationer till sina kunder. Nu är medborgarna beroende av bankerna, men bankerna är enbart beroende av regeringen.

Men här finns en balanserande cirkel, därför att regeringen, om än långsökt, är beroende av medborgarnas stöd i allmänna val.

Den balanserande cirkeln bör användas för att minska incitamenten för externalisering.

Written by viktualiebroder

17 mars 2012 at 13:16

Nej till lag om sluten kontanthantering

with 12 comments

Men en liten glimt av förnuft räcker inte

Enligt Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet säger regeringen nej till ett krav framfört av Riksdagen att sluten kontanthantering skulle göras obligatorisk för alla butiker.

Det är förstås ett rimligt beslut. Något mer än en tillfällig minskning av stölder och traumatiserade brottsoffer skulle det inte ha lett till, utan efter en anpassningsperiod hade kriminaliteten sökt sig andra vägar, högst sannolikt med fler traumatiserade individer som resultat, när istället privatpersoner, på gatan eller hemma, fallit offer. Med frustrationsvåld mot butikspersonal i tillägg.

Men med en kapitalinsats, ohjälpligt sjunken och borta, för alla dessa slutna kontantsystem. Och med en rasering av robusthet mot strömavbrott som bara kontanter kan ge – några slutna kontantsystem som klarar sig utan el torde inte finnas. Slutet var  ordet, sa Bill. Kortslutet sa Bull.

Anmärkningsvärt är, tyvärr, Josefin Brinks (v) kommentar: Det finns inga hållbara skäl att lägga sig platt för näringslivet. Det skulle inte ha varit näringslivet som drabbats… I varje fall inte enbart och definitivt inte mest. Och då de allra minsta i näringslivet – småbutikerna som fått lägga ner.

Vilka är egentligen intressenter i målet?

Regeringen hävdar att parterna inte kan komma överens. Med parterna avser de då fack och affärskedjorna. Det är i sig en cynisk inställning, eftersom den inte tar hänsyn till alla som traumatiseras när kriminaliteten sprids till privatpersoner, inte heller till svårigheterna för många när det blir svårare att använda kontanter och betydligt längre till affär, inte till driftssäkerheten i affärssystemet när el- och teleförsörjning fallerar, och sist men inte minst inte tar hänsyn till vilken avkastning som samhället skulle ha av en sådan gigantisk ”investering”.

Brink och Raimo Pärssinen (s) är däremot kritiska från en helt annan utgångspunkt. De är sublimt likgiltiga för följderna av en lag om sluten kassahantering, både för ökningen av antalet offer, för nerläggningen av affärer,  för den minskade välfärden av bortkastade investeringar och för den ökade sårbarheten i varuförsörjningen som en följd av ett undanträngande av kontanter. För att inte tala om de ökade riskerna för våra demokratiska fri- och rättigheter som en följd av allt mera spårbara transaktioner. Nej, de menar att

…uppgiften för regeringen inte var att fråga vad parterna tycker utan att tillsammans med dem ta fram en lagstiftning.

Tja, de totalitära locktonerna genom historien finner fortfarande sitt eko…”Därefter haven I eder att rätta och packa skrev Gustav Vasa… ”Med järnhand driver vi människorna mot lycka” stod det skrivet på en skylt i Gulaglägret på Solovetskijöarna. Det är inte alla som förstår problemet med den texten…

Obevisat samband

Netto vann ju faktiskt i Kammarrätten mot krav från Arbetsmiljöverket på sluten kontanthantering, där domstolen konstaterade att det inte var bevisat att våldet i butikerna då skulle minska – Netto hade ju till och med kunnat visa att det faktiskt hade ökat i de butiker där de infört sluten kontanthantering. Också kommunarbetarförbundet har konstaterat att våldet mot busschaufförer inte minskat, bara för att kontanterna försvunnit.

Återupprätta kontanter som betalningsmedel

Av flera skäl behöver istället kontanter återupprättas som betalningsmedel. Flera lagar, som Förvaltningslagen, Kollektivtrafiklagen och moms- och bokföringslagarna bör därför ändras. Med flera.

Jag kommer att sträva efter att bli nominerad som kandidat för Piratpartiet till Riksdagen 2014, bland annat på en profilpolitik för att Återupprätta Kontanter som Betalningsmedel.

Det behövs motvikter i Riksdagen mot järnhänderna som vill föra oss mot ”lyckan” och tror att det kan ske utan konsekvenser.

Written by viktualiebroder

31 januari 2012 at 20:01

Gunther bjuder på godis

leave a comment »

Heter medarbetarna Karius och Bactus?

Svt:s valpejl.se förblir en intressant källa för ”före” och ”efter” för kandidaterna i Riksdagsvalet 2010. På frågan om  tandvård skulle ingå i sjukförsäkringen  ansåg Penilla Gunther (kd) att det var ett mycket bra förslag . Fair enough. Speciellt om man som hon gärna dricker coca-cola, fruktsoda och varm choklad.

Men det hela ställs ju i en annan, kanske humoristisk dager, när hon nu av Skatteverket nekats avdrag för julgodis åt sina medarbetare…

Jag hoppas nu bara att denna post inte ses som ”nätmobbing”. Det var annars en fråga Gunther profilerade sig med före valet…

Written by viktualiebroder

16 november 2011 at 15:47

Bundesverfassungsgericht underkänner spärrar i EU-valet

with one comment

Sverige saknar författningsdomstol men domskälen lika giltiga här

En privatperson hade överklagat resultatet av valet till EU-parlamentet 2009 i Tyskland. Personen ifråga hävdade att den tyska 5%-spärren för partier till den tyska Förbundsdagen inte kunde vara tillämplig i valet till EU-parlamentet, därför att skälen för denna spärr inte var aktuella i det senare fallet.

Idag kom utslaget i den tyska Författningsdomstolen – Bundesverfassungsgericht. BVG gav överraskande den klagande rätt. Femprocentsspärren till Förbundsdagen motiveras framförallt med svårigheterna att bilda stabila regeringar om parlamentet innehåller många små partier. Vidare krävs för lagstiftning majoritetsbeslut i Förbundsdagen, vilket också kan vara svårt att uppnå med stor partisplittring.

Emellertid konstaterar BVG att dessa skäl för en spärr inte finns i valet till Europaparlamentet. Om man kan likna EU-kommissionen vid en regering (vilket i sig är tveksamt) så är den för sin funktion inte nämnvärt beroende av en majoritet i Europaparlamentet. Inte heller stiftar Europaparlamentet lagar på det sätt som Förbundsdagen gör i Tyskland.

Eftersom de motiv som föranleder en spärr i de nationella valen alltså inte föreligger vid EU-val, menar BvG att en spärr i dessa senare val är i strid med den tyska grundlagen, eftersom allas röster inte är lika mycket värda.

Sverige

Motiven för en svensk fyraprocentsspärr till Riksdagen är de samma som i Tyskland – underlätta för fungerande majoriteter att bilda regering och stifta lagar. En fyraprocentsspärr till EU-parlamentet kan alltså lika lite motiveras här som i Tyskland.

Emellertid saknar Sverige en författningsdomstol som i Tyskland, och det är därför osannolikt att vi får en liknande utveckling här. Vallagens bestämmelser i kapitel 14 § 6 om att en fyraprocentsspärr skall gälla också i valet till EU-parlamentet torde därför stå kvar.

Men detta är lite anmärkningsvärt, därför att Regeringsformen uttryckligen skriver att (kapitel 1 § 1)

Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt.

Detta är en starkare formulering än i tyska Grundgesetz som i Stycke 1 Artikel 3 kort konstaterar

Alle Menschen sind vor dem Gesetz gleich

Om vi nu åtnjuter en lika rösträtt som av parlamentariska lämplighetsskäl modifieras i val till Riksdagen, då borde rimligen denna lika rösträtt gälla oinskränkt i valet till Europaparlamentet, där dessa parlamentariska lämplighetsskäl inte gäller.

Det finns bara en förnuftig slutsats att dra: Vallagens kapitel 14 § 6 stycke 3 om en fyraprocentsspärr till EU-valet strider mot Regeringsformens 1 kapitel 1 §.

Spärren bör därför avskaffas. I avsaknad av Förvaltningsdomstol, så på politisk anständighetsväg. Något som dessutom kan genomföras helt odramatiskt, då Sverige (om Lissabonfördraget ratificeras) bara har 20 platser att fördela…

Tipstack till Firebird.

Fotnot: Redan 2004 konstaterade Sydsvenskan att spärren i EU-valet var poänglös.

Ed: Christian Engström skriver om de tyska piraternas möjligheter 2014.

Ed2: I direktiven till en utredning om valsystemet står ingenting om 4%-spärren i EU-valet. Det är nämligen endast ur erfarenheterna av valen 2010 som utredningen får hämta förslag.

Det står kommittén fritt att med utgångspunkt i Valmyndighetens och Valprövningsnämndens redovisade erfarenheter efter de allmänna valen 2010 se över även andra delar av vallagen i syfte att göra den mer förutsebar och lättillämpad.

Alltså inget om EU-valet.

Written by viktualiebroder

09 november 2011 at 23:13

Saxat ur Riksdagens motionsflod, del 2

with 3 comments

Helhetsintrycket

Att skumma igenom Riksdagens motionsflod är en ganska deprimerande läsning. Riksdagslönen på 57k i månaden är uppenbarligen otillräcklig(?) för att medge särskilt grundliga bakgrundsstudier för det allmänna motionstyckandet.

Frapperande är också hur många motioner som kan inrangeras i något av facken: Förbjud/straffa hårdare!, Spärra av/Skilj åt! och Kontrollera/Övervaka! Helhetsintrycket blir att de folkvalda är en samling ——, ——- och ——– människor med —————. Fyll i luckorna med lämpliga ord.

Det vore för övrigt intressant om det gjordes någon kvantitativt jämförande studie av hur andelarna i de tre ovan nämnda kategorierna varierat gentemot helheten över åren. Som ett mått på den mentala hälsan i landet. Något för en statsvetenskaplig handling?

Och så alla dessa förslag på nya muséer… Besöksnäringen som räddare ur alla ekonomiska trångmål…

Nå, jag har, i avsaknad av 57k i månaden, fått inskränka mig till att skumma igenom motioner inom Kulturutskottets, Justitieutskottets och Trafikutskottets räjonger. Och skall kommentera några av dem i en serie poster.

Bredband åt alla

Jag har ju skrivit en del om avvecklingen av elektroniska kommunikationsmedel i glesbygden och de frågor för Sveriges överhetliga legitimitet det i sin tur väcker. Vad jag kan se tar nio motioner upp frågan i stort.

2011/12:T354 Telefoni och bredband till alla, Betty Malmberg (m) med flera: Vill att PTS ska överväga att fastställa ett mål för en skälig lägstanivå på bredbandshastighet som 100% av alla företag och hushåll i Sverige ska kunna att få tillgång till år 2015 och år 2020.

Kommentar:  Pluspoäng för grundtanken, men minuspoäng för språket. ”Överväga att fastställa ett mål”…? Motionärerna  verkar inte riktigt vilja stå för vad de tycker.

2011/12:T422 Bredband till alla, Clas-Göran Carlsson (s) med flera: Stödet till bredbandsföreningar, med Tingsryds kommun som exempel, bör ses över.

Kommentar: Pluspoäng för att man vill erkänna värdet av lokala och spontana initiativ.Någon patentlösning i avlägsna delar av landet långt från Tingsryd är det förstås inte, men det hävdar man inte heller.

2011/12:T294 Teletjänster i hela Sverige, Krister Örnfjäder (s): Riksdag och regering måste (…) vidta åtgärder som möjliggör för människor och företag att verka i hela landet genom uppdrag till Post- och Telestyrelsen.

Kommentar: Pluspoäng för tydlighet. Minuspoäng för att någon motivering för ”Hela Sverige skall leva” inte ges mer än att människor skall ha rätt att vara bosatta där de önskar. Inga försök att övertyga dem som inte anser det. (Ed: Eller anser att var och en får stå för sitt eget livsval)

2011/12:T266 Ett bra bredbandsutbud i hela landet, Karin Enström (m): Regeringen gör bra saker och det är viktigt att regeringen får fortsätta göra bra saker.

Kommentar: Ööh…jaha(?). Och varför skrev du den här motionen?

2011/12:T251 Fungerande omställning till ny teleteknik, Isak From (s) med flera:Väl fungerande IT-infrastruktur behövs för telemedicin, för distansutbildning och för att medborgarna ska kunna ta del av det digitala samhället. Därför tydligare krav på PTS och samrådsplikt med berörda myndigheter.

Kommentar: Här är faktiskt en motion med en problembeskrivning, en klar argumentation och en avslutning med (nästan) konkreta förslag. Bäst i klassen.

2011/12:T241 Tillgång till bredband, Christina Karlsson (s) med flera: Angeläget att landsbygden har förutsättning att utvecklas, därför måste utbyggnaden av ADSL/fiber fortsätta så att alla medborgare får tillgång till minst ADSL.

Kommentar: Kort och koncis. Motsvarande tunn.

2011/12:T217 Tillgänglig mobil kommunikation i fjällvärlden, Maria Stenberg (s): Fjällen med stora vita fläckar för täckningen bör prioriteras vid ny mobilteknik, eftersom fast telefoni saknas och livsvillkoren där snabbt förändras (väder och olyckor). Också viktigt för statens representanter (naturbevakare) och turister.

Kommentar: Lite närsynt fixering vid fjällvärlden, men stort plus för beaktandet av de reala fysiska förhållandena på plats  (behovet av kommunikation relaterat till hur snabbt förhållandena ändras) och likaså för antydan om en insikt att tillgång till kommunikationer och myndighetsutövning/legitimitet hänger ihop. Samt den (oavsiktliga?) humorn. Vita fläckar i fjällregionen…

2011/12:T218 Bredbandsutbyggnad, Christer Engelhardt (s): Verkligheten stämmer inte med rättigheterna om ”funktionell tillgång” som stadgas i Lagen om elektronisk kommunikation. Måste bli bättre!

Kommentar: Det har han visserligen rätt i. Men Lagar är till för att hållas! slår in öppna dörrar i församlingen som just stiftar lagarna, men inte ansvarar för att de efterlevs. Måste bli bättre.

2011/12:T432 It-infrastruktur, Emil Källström (c) med flera: Täckning och hastigheter så dåliga att det lägger en hämsko på utveckling och hindrar människor från att bo och verka. Trots marknadens frihet finns ett statligt ansvar, regeringen bör fastställa en miniminivå.

Kommentar: Plus för att de nämner den väsentliga invändningen om vikten av marknadens frihet. Men den invändningen bemöts endast med slagordet att ”hela Sverige skall växa”.

Sammanfattning

Jag tycker att flera av s-motionerna med fördel kunde ha slagits ihop till en enda. Om Isak From med flera kompletterats med Maria Stenbergs argument, med lite om värdet av enskilda initiativ där sådana är möjliga från Clas-Göran Carlssons gäng, så hade Örnfjäder, Karlsson och Engelhardt varit obehövliga och av sex motioner hade blivit en bra.

Malmbergs och Enströms (m)-motioner känns ganska onödiga.

(c)-motionen känns ofullständig, lite alibikaraktär från det traditionellt landsbygdsvänliga centerpartiet.

Andra poster där jag kommenterar riksdagsmotioner här och här.

Lärdomar

Första lärdomen är förstås Froms med flera pedagogiska upplägg Problem – Argument – Förslag.

Men Stenbergs motion är den jag velat läsa om igen. Den har nåt. Jag kanske övertolkar, men jag tror så här: Först tar hon upp Fysik, kommunikation handlar om att meddela förändringar. När förändringar är svåra att förutsäga och sker snabbt blir behovet och nyttan av kommunikation större.

Sedan kommer den Mänskliga sfären, människans behov av trygghet att kunna få hjälp vid behov. Slutligen antyder hon (kanske?) varför det är något som faktiskt ligger i statens intresse att betala, att det finns ett samband mellan överhetens legitimitet och möjlighet till kommunikation.

Det tycker jag är en väldigt stark argumentationskedja. Fysik (hur man ”upplever”), Människan (hur man ”känner”) och Social maktbalans (vad man ”tror” är ett stabilt tillstånd).

Som sagt,  jag kanske övertolkar. Men den här argumentationskedjan ”känns” som något att vilja följa om man kan.

Fysik +  Psykologi + Spelteoretiskt ekvilibrium = Politik

Written by viktualiebroder

06 november 2011 at 11:47