Ironi och satir bör ej hindras av den ideella upphovsrätten

Fallet Nadia Plesner

Ed Jag måste tyvärr erkänna att innehållet nedan inte är helt relevant i det här fallet. Fallet Nadia Plesner avser varumärkeslagen och inte upphovsrättslagen. När det gäller varumärkeslagen är de väsentliga frågorna a) om Plesners verksamhet kan anses vara kommersiell och b) om Danmark i sin lagstiftning har införlivat  EU:s varumärkesdirektiv paragraf 5.5, om förbud mot användning av varumärken också i icke-kommersiella sammanhang. Sverige har det inte,  vilket jag skrivit om  här. Danmark har inte heller (”erhvervsvirksomhed”, § 1). I Nederländerna, där Plesner studerar, gäller det emellertid (sida 1, mittspalten). Beklagar rörigheten, men nedanstående kan vara intressant ändå och får stå kvar.

Jag ser i Dagens Nyheter om en dansk konststuderande som, i välgörenhetssyfte, målade av en väska med ett mönster och utseende snarlikt en från modehuset Christian Dior Louis Vuitton. För detta blev hon stämd av holdingbolaget bakom Dior, Louis Vuitton,  LVMH och även om till slut förlikning uppnåddes, stod hon kvar med sina egna advokatkostnader. Det var en politisk handväska.

Jag har tidigare skrivit om den ideella upphovsrättens skydd för användning av verk i potentiellt kränkande sammanhang.

Ett verk må icke ändras så, att upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart kränkes

ej heller må verket göras tillgängligt för allmänheten i sådan form eller i sådant sammanhang som är på angivet sätt kränkande för upphovsmannen. (Upphovsrättslagen kap 1 § 3)

Som jag skrev där är det min övertygelse att en ideell upphovsrätt som förbjuder användning i satiriskt/ironiskt/kritiskt syfte sannolikt skadar mer än den gör nytta. Satir med verkshöjd har en samhällsnytta som i de flesta fall överstiger upphovsrättsinnehavarens eventuella skada.

Piratpartiets politik är att vilja behålla den ideella upphovsrätten oinskränkt som nu. Jag är alltså inte enig utan vill undanta användning i satiriska/ironiska/kritiska sammanhang.