Noshörningshorn och traditionell kinesisk medicin

Kan något göras?

På senare tid har det skett flera uppmärksammade stölder, eller försök till stölder, av noshörningshorn på muséer. Skälet är i korthet en växande kinesisk medelklass och användningen av noshörningshorn i traditionell kinesisk medicin.

Det är inte enbart i potensmedel som noshörningshorn tillhör ingredienserna utan i läkemedel för alla möjliga krämpor. En genomgång av 99 kinesiska patent med ordet ”rhinocer*”, de flesta avseende medicin,  visar att endast någon enstaka har med (manlig) potens att göra. Några av patenten är på olika sorters doftsnus… (Flera av patenten avser dessutom preparat för noshörningar).

Patentering av traditionella kinesiska läkemedel är ganska reglerad, men underligt nog tillåts alltså fortfarande patentering i Kina av läkemedel innehållande delar från utrotningshotade djur.

Användandet av utrotningshotade djur är emellertid inte okontroversiellt, ens i Kina. Så tidigt som 1958 la man fast en policy för att i ökad utsträckning odla fram de ingredienser som behövdes i ”farmer”. Bland annat har man speciella farmer med björnar för att ”skörda” gallan. Men även om sådana farmer lättar på trycket för de utrotningshotade djuren, är de i sig grymma inrättningar. Björnarnas galla skördas till exempel med en permanent kateter in till gallan, en smärtsam anordning för björnarna. (två artiklar i ämnet).

Ed: En man i Umeå, sannolikt av vietnamesisk härstamning, har dömts till dagsböter för artskyddsbrott efter att ha annonserat efter björngalla i en lokaltidning. När björnar faktiskt jagas i Sverige är det förstås lite underligt att gallan inte tas till vara.

Men just för noshörningshorn uppstår ett problem: Noshörningar kan knappast hållas i fångenskap, mer än enstaka djur. Hannarna är starkt revirhävdande och kräver därför stora ytor. Jared Diamond skriver i ”Guns, Germs and Steel” (svenska: Vete, vapen och virus)

Territorial behavior similarly combines with a fierce disposition and a slow growth rate to banish rhinos from the farmyard.

Och längre fram skriver Diamond om de politiska konsekvenserna av den otämjbarheten – konsekvenser vi kan se i skillnader i ekonomisk utveckling mellan olika världsdelar ännu i denna dag

But none of those tamed animals was actually domesticated – that is selectively bred in captivity and genetically modified so as to become more useful to humans. Had Africa’s rhinos and hippos been domesticated and ridden, they would not only have fed armies but also have provided an unstoppable cavalry to cut through the ranks of European horsemen. Rhino-mounted Bantu shock troops could have overthrown the Roman Empire. It never happened.

Det ser alltså inte bra ut för världens noshörningar om inte attityderna ändras i Kina. De traditionella kinesiska medicinerna började utvecklas i en tid när det fanns sextio miljoner kineser. Nu finns det ca tjugo gånger så många. Det säger sig självt att det är omöjligt att fortsätta använda naturliga ingredienser i samma utsträckning som då.  Noshörningarnas antal i världen har redan fallit dramatiskt: 1970 fanns ca 65 000 i södra afrika – nu återstår en rest på ca 2500. BBC meddelade i oktober att noshörningen nu slutligen utrotats i Vietnam. Också i Västafrika är noshörningen borta.

Men så länge efterfrågan finns, finns pengar att tjäna. Och allra mest när de levande noshörningarna är i det närmaste utrotade, och de samvetslösa istället vänder ögonen mot museibestånd. Och där det finns pengar att tjäna lever inte bara noshörningar farligt. Parkvakter och rentav vittnen till museistölder  har liv som väger ganska lätt i sammanhanget.

Frågan är rent av om inte dagens totalförbud mot handel är kontraproduktivt? I Sydafrika funderar man nu på att införa en strängt reglerad legal marknad för noshörningshorn. Det finns två generella lösningar på allmänningens dilemma. När nu statlig våldsmakt och internationella överenskommelser visat sig verkningslösa återstår då att försöka med privat ägande och handel.

Det kan knappast bli sämre.

Ed: Steven Dubner har tänkt till som ”freakonom” om hur man skall kunna rädda den afrikanska noshörningen.