Viktualiebrodern

Boklista 2016

leave a comment »

Error is the normal state of our knowledge, and it is no disgrace. There is nothing bad about false philosophy…

Bad philosophy has always existed too. For instance, children have always been told, ”Because I say so”… First, it is a perfect example of bad explanation: it could be used to ”explain” anything.

Second, … it is about who said something, not what they said…

Third, it reinterprets a request for true explanation (…) as a request for justification

Fourth, it confuses  the nonexistent authority for ideas with human authority (power)… And,

fifth, it claims by this means to stand outside the jurisdiction of normal criticism. (David Deutsch: The Beginning of Infinity)

Tidigare boklistor: 2015, 2014, 2013, 2012, 2011, 2010

Sverre Sjölander: Från Urhund till Sällskapshund – En zoologs funderingar över hundens historia, beteende och psykologi

Yuval Noah Harari: Sapiens – A Brief History of Humankind

David Deutsch: The Beginning of Infinity – Explanations that Transform the World

Thomas Sowell: Race and Culture – a World View

Philip Tetlock/Dan Gardner: Superforecasting – The Art & Science of Prediction

Mark Changizi: Harnessed – How Language and Music Mimicked Nature and Transformed Ape to Man

Dave Eggers: Era fäder, var är de? Och profeterna, lever de kvar för evigt?

Norman Ohler: Droger i Tredje Riket – Det dopade blixtkriget

Torkel Klingberg: Hjärna, gener och jävlar anamma – Hur barn lär

Written by viktualiebroder

14 mars 2016 at 17:44

Publicerat i 1

Räkna brott mot åldringar som hatbrott

with 2 comments

Även om det blir obekvämt

Rikspolischefen Dan Eliasson signalerar för en utökad satsning på att utreda hatbrott. Samtidigt lägger man ner den särskilda gruppen i Söderort i Stockholm för brott mot äldre.

I listan över motiv för hatbrott hos Brottsförebyggande Rådet återfinns inte brott mot äldre.

Så är det inte i Storbrittanien. I en statlig rapport 2014 från åklagarämbetet ingår Crimes against older people tillsammans med hatbrotten. Bland kriterierna för när ett brott mot en äldre person skall räknas som ett hatbrott nämns bland annat

where the offence is specifically targeted at the old person because they are
perceived as being vulnerable or an ‘easy target’ e.g. a distraction burglary or a mugging

Likaså

where there is a relationship and an expectation of trust e.g. assault/theft by a carer or family member

I en handledning i åtal i mål med en äldre person som offer skriver det brittiska åklagarämbetet att tidigare brottslighet riktad mot äldre skall tolkas som att ett hatmotiv ingår

Evidence, such as previous convictions for offences where the offender has targeted older people… may support the prosecutor to build the case that a crime was motivated by hostility on the part of the perpetrator instead of, or in addition to, any inherent vulnerability of the older person or their situation.

I en artikel från 2007 säger brittiska åklagare att de kommer att behandla brott mot äldre på samma sätt som brott med rasistiska eller homofobiska motiv.

Enligt den långa, aldrig upphörande, tråden på Flashback om åldringsbrott är förövarna till åldringsbrott i Sverige i mycket stor utsträckning av romsk härkomst, i varierande grad finska Kaale-romer, polska romer invandrade under 1980-talet eller, under de allra sista åren, Kalderash/Vlach-romer med ursprung i Rumänien/Bulgarien/Balkanländerna.

Man kan inte undgå att dra slutsatsen att detta faktum är anledningen till att BRÅ och Rikspolischefen inte vill inkludera brott mot äldre bland hatbrotten.

Det finns alltså också en etnisk dimension i detta, så att också hatbrott på etnisk grund skulle kunna anföras i många fall av brott mot äldre. Den råa, cyniska distansen med vilken många av dessa brott genomförs leder tanken till att förövarna inte fullt ut erkänner offrens mänskliga natur, utan ser dem som mindre värda. Som rovdjur ser sitt byte.

Paulina Neuding har skrivit i Svenska Dagbladet, förvånande nog.

 

Written by viktualiebroder

05 mars 2015 at 19:29

Publicerat i 1

Tagged with ,

Piet Hein om negativa räntor

with one comment

Pengar är ett bekymmer, men bekymmer är sällan som pengar

Jag ser i Svenska Dagbladet att Konjunkturinstitutets generaldirektör Mats Dillén vill att Riksbanken skall sänka räntan till under noll, alltså att bankerna får betalt för att låna. Då kommer jag att tänka på en liten ”gruk” av Piet Hein som jag tillåter mig att översätta till svenska

Bekymmer löper

med en negativ ränta

de växer sig små

om man låter dem vänta

(original: Bekymringer traekker en negativ rente. De voxer sig små, hvis man ka la dem vente.)

Piet Heins egna illustration till gruken finns här.

Written by viktualiebroder

29 januari 2015 at 12:38

Publicerat i Presskommentarer

Tagged with , ,

Har man inte pengar till tvål skall man inte hålla sig med ett koncentrationsläger!

with 2 comments

Några humorister som mördades i Auschwitz respektive Dachau, samt några till

När nu sjuttioårsdagen av befrielsen av Auschwitz av Röda Armén firas så tycker jag att det saknas något i den allmänna ”om detta må ni berätta”-floden.

Jag tänker på några judiska kabarettister och humorister verksamma i Wien och Berlin under tjugo- och trettiotalen.

Franz Engel. † Auschwitz 1944-10-16.

En av hans mest kända sånger var ”Man soll mit Pollaks nicht verkehrn”, ”Med Pollakarna skall man inte ha något att göra”, där han lyckas ironisera såväl över östjudar, aschkenazim, och deras, åtminstone i majoritetsbefolkningens och de sig själva bättre anseende västjudarna, sefardim, tveksamma moral, som med just dessa fördomar själva. Pollack var/är alltså ett namn som indikerade att de härstammade från Polen. (Pollacks i Sverige är dock vad jag förstår oftast inte judar, några tillhörande resandefolket men långtifrån alla).

En annan mycket känd sång är en lång utläggning om den komplicerade arbetsdelningen i ett modernt samhälle Von was leben die Leut? – Vad lever människor av? Och allt med utgångspunkt i när han betraktar sin smoking – ”Något sånt kommer inte bara till, liksom?”.

Fritz Grünbaum. † Dachau 1941-01-14.

Grünbaum var författare till den fullkomligt vansinniga (i positiv bemärkelse) sången (i foxtrot!) från 1928, Einen grossen Nazi hat sie, einen kleinen Nazi hat sie, som handlar om en kvinna som har två älskare, en stor nazist och en liten nazist, ”så när det gäller nazister är hon expert” – ”denn sie ist in punkto nazi kennerin”.

Det finns flera anekdoter från Grünbaums tid i Dachau. När en av vakterna vägrade honom en tvål (sic!) svarade han att ”Har man inte pengar till tvål skall man inte hålla sig med ett koncentrationsläger!”.

I en nyårsrevy(!), bara två veckor före sin död i lungsvikt, skämtade han om att hunger var ett utmärkt medel mot diabetes (fast knappast mot hans tuberkulos).

I dödsrunan i exiltidningen Aufbau i New York stod det om hans sista tid att ”det värsta var att han inte såg ut som en Dachaufånge, utan som Fritz Grünbaum som spelade en Dachaufånge”.

Armin Berg. Exil i New York. † 1956-11-23

Mir ist schon alles ganz egal – Jag bryr mig inte. Så hette en av hans sånger. Ich glaub’ ich bin nicht ganz normal – Jag är nog inte riktigt normal, en annan. En tredje Ich wundere mich über gar nichts mehr – Ingenting förvånar mig längre. (Skriven för och fantastiskt tolkad på bred berlindialekt av Otto Reutter).

Max Hansen † 1961-11-12

Max Hansen var inte av judisk härkomst, utan oäkta barn till en svensk officer som aldrig erkände honom och en dansk operettsångerska som dock lämnade bort honom till fosterföräldrar i Tyskland där han växte upp. Däremot gällde han länge för att vara halvjude, eftersom det i dopböckerna angavs en ungersk judisk kollega till modern som fader (möjligen var detta ett trick för att få arierintyg – med Max Hansen vet man aldrig så noga). Med sitt barnsligt oskyldiga utseende, sin fantastiska röst och sina manipulativa förmågor (får man nog säga) hade han en minst sagt brokig och ambulerande uppväxt runtom i Europa. I sin självbiografi skriver han bland annat om hur han och en skådespelerska tar en springnota från ett hotell i Malmö under första världskriget.

Att jag nämner honom i det här sammanhanget beror på att han, liksom Grünbaum, skämtade om nazisterna i en sång Warn Sie schon mal in mich verliebt? – Har ni varit förälskad i mig? framförd på scen utklädd till Adolf Hitler men med sätt och åtbörder som en stereotypisk bög. ”Nach dem fünften Fass werden Hitlers Augen nass” – efter öl nr fem blir Hitlers ögon fuktiga (det finns ett i sammanhanget mera passande ord som rimmar på fem för den som önskar en mera litterär översättning…). När nazisterna tog över den 31 januari 1933 fanns Hansen det därför för gott att lämna, först till Wien (där han introducerade Zarah Leander) och sedan 1938, efter Anschluss, till Köpenhamn.

Det finns ett inom fysiken berömt möte i Köpenhamn under kriget mellan kärnfysikerna Werner Heisenberg, chef för det tyska kärnvapenprogrammet och Niels Bohr. Vad som då sas, och innebörden av Heisenbergs besök är ännu idag ett tvisteämne. Var Heisenberg kanske rentav ovillig att utveckla en nazistisk bomb och sökte moraliskt stöd av Bohr? Eller var det bara Heisenbergs egen önskade minnesbild av mötet i efterhand? Det finns en osäkerhetsprincip också när det gäller mänskliga avsikter…

Det förekom ett annat udda möte i Köpenhamn under kriget. Propagandaminister Goebbels hade konstaterat att den tyska nöjesvärlden var helt under isen efter att judarna rensats ut. Riksteateransvarige Gustaf Gründgens fick order att bygga upp en ny nöjesindustri. Gründgens, själv en seriös skådespelare, fick lägga pannan i djupa veck. Det fanns ju inga komiska artister av klass kvar som inte antingen var judar eller hade gått i exil!

Den ende han kunde komma på var Max Hansen i Köpenhamn. Efter att Goebbels motvilligt, efter att ha förstått läget, gått med på att ”förlåta” Hansen hans bögkarikatyr av Hitler, begav sig Gründgens till Köpenhamn och träffade Hansen i teaterlogen. Att Max Hansen blev överraskad är en underdrift! Gründgens budskap var enkelt: Kom hem till Berlin, allt är förlåtet, Tyskland behöver dig.

Den manipulativt förslagne (jo!) Hansen förstod att det var bäst att spela med och tackade ja. Men först måste han fullfölja ett engagemang han hade i Stockholm! Vilket nu inte var helt sant – han hade visserligen ett stående erbjudande men hade själv inget lovat, ännu mindre skrivit något kontrakt.

Och så var det ju detta med ett utresetillstånd för hans fru samtidigt? De hade så svårt att vara ifrån varandra. Kunde Gründgens ordna det? Sen skulle han direkt komma till Berlin, världsapråmiss!

Gründgens var förstås ingen dumskalle. Men han satt illa till för egen del och gick därför med på villkoret. Någon dag senare fick Hansen en Ausreisegehnemigung utfärdad av Reichskulturamt i Berlin utställd på honom och hans fru.

Max Hansen i sin självbiografi skriver att han många år senare träffade Gustaf Gründgens igen som då hade lett ett snett leende och undrat något om när det där engagemanget i Stockholm egentligen skulle ta slut…

Sammanfattning: Här fanns väl ingen särskild röd tråd i denna post. Men jag tycker om tysk kabarésång från tjugo- och början av trettiotalen. Och så saknade jag den här aspekten i den väl mycket gravallvarliga skrivandeströmmen till årsminnet av Auschwitz befrielse.

Ich glaub’ ich bin nicht ganz normal.

Ich wunder mich über gar nichts mehr. Allt är möjligt, som Hannah Arendt skrev. Och det är väl den yttersta lärdomen av Auschwitz.

Written by viktualiebroder

28 januari 2015 at 23:04

Boklista 2015

with 2 comments

Förnuftets röst är lågmäld, men den ger sig ingen ro, förrän den vunnit gehör

(Die Stimme der Vernunft ist leise, aber sie ruht nicht, ehe sie sich Gehör verschafft hat, Sigmund Freud)

Tidigare boklistor: 2014, 2013, 2012, 2011, 2010

Diego Gambetta and Heather Hamill: Streetwise – How Taxi Drivers Establish Their Customers Thrustworthiness

M.I. Finley: Politics in the ancient world

Joel Cooper: Cognitive Dissonance – 50 Years of a Classic Theory

Kevin Dutton: Flipnosis – The Art of Split-Second Persuasion

Jonathan Glover: Humanity – a moral history of the 20th century

Odd Zschiedrich: Vad är bildning och 100 andra jätteviktiga frågor

Brian Barry: Culture & Equality

Max Tegmark: Our Mathematical Universe – My quest for the Ultimate Nature of Reality

Walther O. Weyrauch (ed): Gypsy Law – Romani legal traditions and culture

Eric R. Kandel: In Search of Memory – The Emergence of a New Science of Mind

Svante Lundgren: Assyrierna – Från Nineve till Södertälje

Gregory Cochran/Henry Harpending: The 10,000 year Explosion – How Civilization Accelerated Human Evolution

Randall Munroe: tänk om… seriösa vetenskapliga svar på absurda hypotetiska frågor

Jonathan Slack: Kort om stamceller

Björn Cederberg: Turistens blick: Nedslag i resandets historia

Lars Öhrström: Den siste alkemisten i Paris (och andra egendomliga episoder ur det periodiska systemet)

J Craig Venter: Liv i ljusets hastighet – Från dubbelspiralen till det digitala livets födelse

Torkel Klingberg: Den lärande hjärnan – om barns minne och utveckling

Robin Dunbar: Historien om människan

Ulrika Torell: Socker och söta saker – en kulturhistorisk studie av sockerkonsumtionen i Sverige

Ulf Ellervik: Njutning – Berättelser om kärlek, känslor och kemi

Herman Lindqvist: Våra kolonier – De vi hade, De som aldrig blev av

Stephen Toulmin: Cosmopolis – The hidden agenda of modernity

Per-Erik Åbom: Farsoter och epidemier – en historisk odyssé från pest till ebola

Vikram Chandra: Geek sublime – The beauty of code, the code of beauty

Robert B. Cialdini: Influence – the psychology of persuasion

Daniel L. Schacter: Searching for memory – the brain, the mind and the past

Ronald Inglehart/Christian Welzel: Modernization, Cultural Change, and Democracy – The Human Development Sequence

Predrag Petrović: Känslostormar – Emotionell instabilitet och hjärnan

Pontus Wasling: Minnet – Fram och Tillbaka

Eva Jablonka/Marion Lamb: Evolution if Four Dimensions – Genetic, Epigenetic, Behavioral, and Symbolic Variation in the History of Life

Written by viktualiebroder

07 januari 2015 at 14:02

Publicerat i 1

Vänliga hälsningar, förresten

with 2 comments

Le mot-clé #JeSuisCharlie a été repris plus de 250 000 fois sur Twitter.

Philippe Honoré överlevde dock som tur är B6vY6mDIAAEI5k1.jpg:large Ja, hälsa är viktig. Men yttrandefrihet är ännu viktigare.

Ed: Översättning: (Al-Baghdadi säger:) Och särskilt hälsan.

(I rutan): Önskar/hälsar Al-Baghdadi också

(På Charlie Hebdos twitter): *vänliga* hälsningar, förresten. (alltså ”Best wishes”).

https://twitter.com/charlie_hebdo_

Det hela syftar sannolikt  tillbaka på en tidigare teckning för några dagar sedan där chefredaktören för Charlie Hebdo konstaterar att ”ännu inga terrordåd i år” och där en skäggig terrorist svarar: ”Man har hela januari på sig att avge nyårslöften/önskningar!”.

B6vs5uPCEAEE1pZ

Written by viktualiebroder

07 januari 2015 at 14:02

Publicerat i Friheten, Världspolitiken

Tagged with , , ,

Några mindre kända encyklopedister

leave a comment »

James Tytler i Edinburgh och Sverker Johansson i Falun

James Tytler i Edinburgh, 1745 – 1804

När personer som Horace Engdahl med närmast darr på rösten talar om encyklopedisterna, representanter för 1700-talets Upplysning, så avser de oftast Denis Diderot och Jean le Rond d’Alembert. Och visst var Diderot och d’Alembert på sitt sätt bildningsgiganter som kunde något om många ting. I Diderots fall också philosophe, om än mindre av det originella slaget än de samtida Jean-Jacques Rousseau eller Voltaire.

Men de glömmer då att de största bildningsgiganterna inte var de trots allt aristokratiska* Diderot (som till skillnad mot d’Alembert stod upp för idealen och fick lida för det personligen – en aristokrat med hedern i behåll), utan numera tämligen okända personer som deras föregångare i England, boktryckarlärlingen Ephraim Chambers. Eller den störste av dem alla, en polyhistor (”allvetare”) av historiska mått, den lågbetalde, nedvärderade och bortglömde James Tytler, som stod för en stor del av artiklarna i andra upplagan av Encyclopedia Britannica. Låt vara genom att klippa och klistra en del, men också genom eget skrivande. Framförallt var han en mästare i den svåra konsten att sammanfatta längre verk på kort tid.

Tytler hade en brokig bakgrund – studier i latin och grekiska, avbruten kirurgutbildning, skeppsläkare på Grönlandsresor, tryckare, författare, apotekare och ballongfarare. En mångsysslare med konstant dålig ekonomi som inte kunde hålla fast vid ett jobb men som på något sätt hamnade rätt som redaktör för ett uppslagsverk 1777. Under de följande sju åren stod han egenhändigt för tre fjärdedelar av de 9 000 sidorna av Encyclopedia Britannicas andra utgåva i tio volymer som kom av trycket 1784. Men hans namn kom trots detta inte på försättsbladet. Och hans biograf menade att han blev svårt utnyttjad av förläggarna som betalade honom illa, trots att han ”possessed a general knowledge of almost every subject”. Men han var inte av adlig börd och han stod inte för några vetenskapliga upptäckter, vilket avgjorde saken på den tiden.

När Encyclopedia Britannica skulle få sin  tredje upplaga var tiden för enskilda redaktörer ute, dels på grund av vetenskapernas utveckling, dels på grund av att statusen för att skriva för en encyklopedi nått långt över den sociala nivån för boktryckarlärlingar och hoppjerkor som inte klarade att behålla ett jobb.

Tytler blev landsförvist 1792, efter att ha kallat det brittiska överhuset för ”en ondskefull junta av aristokrater”, och flyttade då till USA och dog där alkoholiserad 1804.

Sverker Johansson i Falun, 1961 –

Svenska Dagbladet (och Dagens Industri och Dagens Nyheter, tidigare också IDG) rapporterar om att den svenska delen av wikipedia nu blivit den näst största, efter den engelska. Till en inte ringa del är det Sverker Johanssons, en utbildad fysiker bosatt i Falun, förtjänst. Han har visserligen inte skrivit allt själv precis, utan använt robotar för att söka av Nätet på information och på så sätt åstadkommit runt 1,3 miljoner artiklar, huvudsakligen inom växt- och djurvärlden.

Även om Tytlers klippande och klistrande och sammanfattande inte heller alltid var originalarbete, så får ändå Sverker Johansson stå tillbaka i historieboken för denne. Tytler var heller inte begränsad till något särskilt vetandeområde. Men Johansson förtjänar ändå ett omnämnande tillsammans med honom.

Dessvärre är det så illa att James Tytler saknar artikel på svenska wikipedia. Om Sverker (mot förmodan) skulle läsa det här så får han härmed en passning: Det är dags nu. Skriv en artikel om James Tytler! Vem kan förstå honom bättre än du? Du behöver inte kalla Riksdagen för ”en ondskefull junta” och även om du ör behöver du inte gå i landsflykt.

 

* Diderot hade ingen aristokratisk härstamning. Hans far var knivsmed. Misstag av mig.

Written by viktualiebroder

31 juli 2014 at 21:56