Bristen på redundans
Komplicerade tekniska system kommer ibland att stå stilla
Jag har tidigare skrivit om hur ett elavbrott räcker för att stänga Öresundsbron. Eftersom det inte går några färjor längre, betydde det att förbindelsen över Sundet bröts.
Nu ser jag i Dagens Nyheter och i Svenska Dagbladet att ett tekniskt fel stängt Södra Länken i Stockholm. Den tidigare länken ovan jord styckades upp och försvann när Länken byggdes. Resultat: Stopp. Rien ne va plus.
Att bygga transportsystem som saknar redundans och alternativa vägar, eller alternativ som är hårt kopplade, är hög risk. Södra Länken, liksom Öresundsbron, är tekniskt komplicerade system. Tekniskt komplicerade system kommer att ibland stå stilla.
Har projektörerna räknat på kostnaderna för återkommande stillestånd?
Ed: Idg förklarar vad som hände. En övertro på tekniska system och en oförmåga att involvera människor när det går snett.
Ed2: Mats Areskoug frågar i Dagens Nyheter lite retoriskt om någon slåss för gamla Årstalänken, han känner i alla fall inet till någon. Som alternativväg så, ja. Det vore bra om den fanns.
Viktualiebrodern 
Jag menar förstås redundans i vägar. Och när Södra Länken byggdes, togs ytvägen bort med argumentet att den ”inte behövdes”.
Dömt att misslyckas. Vilket det alltså gjorde. En ytväg behöver för övrigt inte stängas av, bara därför att en elektronikdetalj går sönder. Så tunneln (och bron) saknar också rimlig resiliens. Den fungerar eller också inte. Det räcker inte med redundans, om redundansen tillhör samma typ av system. Kärnkraftverket i Fukushima hade också teknisk redundans genom tre reservkraftverk. Men alla var av samma fabrikat och inget av dem fungerade efter att ha blivit omskakade av en jordbävning.
Redundans innebär också oberoende system, som inte störs ut av samma orsaker.
I det här fallet var det också fatalt att det inte fanns någon mänsklig fall-back mod, det vill säga att tunneln kunde övervakas rent manuellt. Att lita på helt tekniska system och utesluta människor är just hög risk.
viktualiebroder
27 september 2011 at 17:36
Nu var det så att redundans faktiskt fanns men inte fungerade och det handlade om en trasig switch. IDG har mer info: http://www.idg.se/2.1085/1.406544/it-haveri-bakom-trafikkaos
CLUEZ
27 september 2011 at 17:21
Nu är ju södra länken ingen ”liten” vägtunnel och självklart bör man ha sådan robusthet i systemen så att infrastrukturen stannar i en tvåmiljonerstad på grund av en eller två sketna switchar. Gör om gör rätt.
Sören Andersson
27 september 2011 at 18:25
Grundproblemet består i den religiösa tron på ensidigt tekniska system för att hantera fysiska avspärrningar, utan alternativ. Som en tunnel eller en bro, båda orörliga, beroende av el och enkla att störa ut. Och som utesluter att ofrånkomliga störningar kan hanteras av människor, framförallt av de som berörs.
Det var ett misstag att stänga ytvägen (Årstalänken), på samma sätt som det var ett misstag att ta bort färjetrafiken över södra Öresund.
Olika människor har blivit olika mycket ”klienteliserade” och lider mer eller mindre av att vara instängda i en tunnel eller på en bro (eller i en bilkö utanför det vanliga). Att känna att man kan göra något själv om något går snett, eller om man är nöjd med att vara helt i händerna på ”experter” är förstås en mentalitetsfråga.
Redundans, resiliens och system som tillåter mänsklig inblandning när något går fel – det är maximal säkerhet för pengarna. Det är ingen slump att det dessutom är mera mänskligt (humanistiskt om man så vill) – vi har redundans, alternativa vägar och samarbete för att lösa uppkommande, oförutsedda (och oförutsägbara), problem inbyggt i våra gener.
viktualiebroder
27 september 2011 at 19:08
Well, man lägger naturligtvis redundansen så långt man anser att det är ekonomiskt möjligt, inte sant?
Kärnkraftverk har ganska mycket mer redundans och säkerhet än en liten vägtunnel, för redundans kostar rejält. I en upphandling där man ska nå billigast pris så det ser snyggt ut i ekonomiredovisningen blir det dessutom lite lätt bortglömt 😉
CLUEZ
27 september 2011 at 18:19