Viktualiebrodern

Posts Tagged ‘Riskhantering

Bristen på redundans

with 5 comments

Komplicerade tekniska system kommer ibland att stå stilla

Jag har tidigare skrivit om hur ett elavbrott räcker för att stänga Öresundsbron. Eftersom det inte går några färjor längre, betydde det att förbindelsen över Sundet bröts.

Nu ser jag i Dagens Nyheter och i Svenska Dagbladet att ett tekniskt fel stängt Södra Länken i Stockholm. Den tidigare länken ovan jord styckades upp och försvann när Länken byggdes. Resultat: Stopp. Rien ne va plus.

Att bygga transportsystem som saknar redundans och alternativa vägar, eller alternativ som är hårt kopplade, är hög risk. Södra Länken, liksom Öresundsbron, är tekniskt komplicerade system. Tekniskt komplicerade system kommer att ibland stå stilla.

Har projektörerna räknat på kostnaderna för återkommande stillestånd?

Ed: Idg förklarar vad som hände. En övertro på tekniska system och en oförmåga att involvera människor när det går snett.

Ed2: Mats Areskoug frågar i Dagens Nyheter lite retoriskt om någon slåss för gamla Årstalänken, han känner i alla fall inet till någon. Som alternativväg så, ja. Det vore bra om den fanns.

Written by viktualiebroder

27 september 2011 at 11:15

Guld i bankfack försvann

with 2 comments

Snart förbud mot guld också?

Jag ser i dagens Västmanlands Läns Tidning att ett och ett halvt kilo guld skall ha försvunnit ur ett bankfack. Ansvarsfrågan här blir intressant, när nu Bankföreningen, med Finansinspektionens goda minne förbjudit förvaring av kontanter i bankfack. Om nu guldet var 18 karat, innebär det drygt 1,1 kilo rent guld, till ett värde idag på väl över 300 000 kronor.

Blir det nu förbud också mot att förvara ädelmetaller i bankfack? Vem har tagit guldet förresten – kanske är det banken själv därför att de misstänkt penningtvätt eller terrorism, vilket de då är förbjudna att meddela kunden att de misstänker? Ingen vet. Men följande fråga och svar i tidningen kan tyda på att en hund ligger begraven.

Men hur kan guldet bara försvinna?
– Av hänsyn till banksekretessen kan jag inte uttala mig om fallet.

Och polisens svar på en annan fråga kan också läsas mellan raderna

– Ärendet är avskrivet. Så länge inte banken kommer med några uppgifter om hur det kan ha gått till, så finns det ju inget att utreda, säger Björn Gjörwell vid Västmanlandspolisen.

Jag skrev om bakgrunden till kontantförbudet i bankfack och om Finansinspektionens svar på ett ”tips”/förfrågan jag skickade i ämnet.

Cornucopia skrev flera poster om det.  Också om alternativen till bankfack.

Ed I USA poppar nu företag upp som erbjuder säkerhetsfack anonymt.

Written by viktualiebroder

26 april 2011 at 13:45

Dagens krav på ständigt soliga söndagar

with 3 comments

Krav på resiliens är så ”igår”

Jag läser i Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och i Expressen att SJ ställer in nattågen norr om Luleå på grund av kylan. Under 35 minusgrader får sov- och liggvagnarna problem, därför att de moderna kraven bland annat innebär att de har slutna avloppssystem, förutom vattentankarna, vilket gör att riskerna för förfrysning vid ett strömbortfall i sådan kyla blir för stora.

Jag ser i tågforumet Postvagnen, att sovtågen förr var utrustade med separat oljepanna för uppvärmning i det fall det skulle bli strömavbrott. I övriga järnvägsländer med vinter finns också en alternativ uppvärmning. I Ryssland och Kina kolkaminer.  I Finland verkar man ännu delvis använda vagnar med oljebrännare.

Så inte längre. Att något skall fungera vid förutsebara störningar (vinter) ingår inte i dagens krav. Resiliens tillhör gårdagens.

Nu är förstås naturens krafter något man inte rår på. Men strävan att ha en beredskap för  normala variationer finns inte längre. Man bygger och optimerar för soliga söndagar, och ställer helt enkelt in när solen inte skiner. Nertiden räknas inte in i optimeringen, utan allt hänger på att det går fort, så länge det nu går.

Systemen saknar slack och det inför oljetoppen som vi har över oss mycket snart. Vi kan inte räkna med att kunna resa och bör alltså se om våra liv för att minska behovet av resande.

Vi bör också ställa om våra liv till att bli mindre sjuka, därför att också sjukvården har berövats sitt slack. För övrigt är den sjukvård som finns centraliserad och förutsätter fungerande kommunikationer. Vilka då alltså inte kan påräknas, vare sig för de sjuka eller för personal som inte kommer fram. Personal som både bor långt bort och ingår i en minimibemanning, för något annat vore inte ”effektivt”.

Allra effektivast är förstås att ställa in verksamheten, som SL gjorde. Ingick den nertiden när man räknade på effektiviteten?

Ed Vilket idag 110218 i en debattartikel i Dagens Nyheter av Birgitta Sevefjord (v) bekräftas, just i sammanhang med SL:s busstopp

Så är till exempel KS i Solna – Stockholms största sjukhus – helt beroende av busstrafiken för att personal och sjuka/anhöriga ska kunna ta sig dit. Den inställda trafiken fick till följd att personal tvingades arbeta dubbla pass, vilket naturligtvis riskerade att påverka patientsäkerheten.

Slut Ed.

Jag kan inte ens komma på någon slutsats med politiskt innehåll. Things fall apart, och lite dystert idag känner jag att det snart bara återstår individuella lösningar. De stora går inte att lita på.

Man måste odla sin trädgård. Och ta långa promenader för hälsans skull.

Written by viktualiebroder

17 februari 2011 at 17:11

Malmström medger: Kontanter ett säkrare betalningsmedel

with 3 comments

I ett förvirrat ögonblick oavsiktligt klarsynt

Cecilia Malmström försöker i ett i övrigt förvirrat debattinlägg på Dagens Nyheters debattsida bemöta Anna Trobergs tidigare kritik av hennes förslag att Sverige bör gå med i officialisera sitt förhållande till NATO (”föra en dialog med” på Nyspråk) för att bekämpa cyberbrottslighet.

Det misslyckas hon ganska kapitalt med. Men ett av hennes argument finner jag intressant: Hon skriver

Det är enklare att stjäla pengar via en dator än att råna en bank.

Jag kan bara hålla med. Det var mycket enklare för de som svindlade SEB på 52 miljoner via datorer, än om de skulle ha rånat SEB:s bankkontor på motsvarande summa, ens om bankkontoren hade motsvarande mängd kontanter som de hade förr. Helikopterrånarna var inte i närheten av 52 miljoner, trots en närmast militär operation med många inblandade. Och säkerhetsskäl på olika nivåer är en viktig anledning för mig att vilja Återupprätta Kontanter som Betalningsmedel. I hittills fem delar, del 5 här.

Att Malmström annars i artikeln menar att sårbarheten skulle minska genom att öka(!)  komplexiteten och ytterligare minska redundans och diversitet i världspolitiken det orkar jag inte ens kommentera en gång till. Har redan gjort det här.

Världen är en betydligt osäkrare och sårbarare plats än Internet. Det vore bättre om säkerhetstänkandet på Internet fick påverka världen, än tvärtom.

Written by viktualiebroder

20 januari 2011 at 12:07

Dagens odds för att komma fram

leave a comment »

SJ utmanar spelmonopolet?

Ikväll, Västerås Resecentrum, dagens odds för att komma fram till Malmö. Eller är det hur många som faktiskt kom fram som de yvs över?

SJ som bookmaker

Imorgon får vi se vilka odds SJ (och Banverket) då klarar av att erbjuda. Eller om det nu är hur stor andel som faktiskt kommer fram.

Dagens Nyheter skriver. Svenska Dagbladet likaså.

Written by viktualiebroder

01 december 2010 at 23:10

Lugn, dagens datorstrul i Swedbank kostar ingen någonting

with 2 comments

Påstår Riksbankens experter i alla fall

I en ofta citerad utredning kommer Riksbankens experter fram till att kostnaden för en kontantbetalning är knappt fem kronor, medan den för en kortbetalning ligger på cirka tre kronor.

Slutsatsen för kontanthatarna på Riksbanken är alltså att kontantbetalningar bör undertryckas, och kortbetalningar uppmuntras.

Det är bara en märklig sak med den studien – den nämner inte någonstans att system för kortbetalningar ibland inte fungerar. Kanske tror experterna att sådant inte inträffar? Eller kanske sätter de kostnaderna vid sådana tillfällen för de som förlitar sig på kort lika med noll?

Jag skulle tro att de som idag, när Swedbanks kortsystem fallerat, och har upplevt sig drabbas av välfärdsförluster när de inte kunnat handla på korten är av en annan uppfattning. Kostnaden för en kortbetalning som inte blir av är verkligen inte lika med noll i upplevd välfärdsförlust. Varken för den som vill sälja eller den som vill köpa.

Att förlita sig enbart på kort som betalningsmedel är helt enkelt hög risk. Som enskild måste man i så fall ibland räkna med reala välfärdsförluster när kortet inte blir accepterat som fullgott betalningsmedel. Om man vill minska den risken kan man visserligen ha flera kort. Men blir det strömavbrott eller fel på datatrafiken hjälper inte det heller.

En sund riskhantering för den enskilde kräver helt enkelt kontanter. Cash is king.

Jag har skrivit om en politik för att Återupprätta Kontanter som Betalningsmedel. Del 1 här, övriga minst fyra delar till länkade i kommentarerna till den posten.

Nyligen.se

Written by viktualiebroder

16 november 2010 at 23:52

Försvara kontanter en social fråga

with 8 comments

Förutom en säkerhetsfråga då också

Riksbanken lät genomföra en ofta citerad utredning om kostnaden för kontantbetalning i förhållande till kortbetalning, där kostnaden för en kontantbetalning fastställdes till knappt fem kronor, och  för en kortbetalning till cirka tre.

Det är en matematiskt ambitiös utredning riksbanken genomfört. En matematik som ganska väl förmår dölja att premisserna är orealistiska. Falsk matematik, skulle Peps Persson ha sagt.

Inte någonstans i dokumentet räknas på något annat än en 100%-ig tillgång till el- och teleförbindelser. Utan el och tele blir det svårt att betala med kort. Den som står utan kontanter i det läget riskerar att få betala dyrt, och det med högst reala välfärdsförluster. Kontanter kontra kort handlar i allra högsta grad också om riskhantering för den enskilde, vilket riksbanken förefaller ha svårt att ta in.

Någon hänsyn till människor som av olika skäl inte kan, eller får, betala med kort görs inte heller.

Ed: Pendlarföreningen Syd kallar kontantstoppet på Skånetrafiken från den 1 juni för diskriminerande mot äldre och handikappade. Jag håller förstås med.

Landstinget i Gävleborg tar ett steg till, och accepterar från årsskiftet endast betalning via faktura. Kennet Lutti skriver bra i Arbetarbladet

Att flyktingar drabbas särskilt hårt av byråkratins rigida regler, som alltid baserade på ekonomiska faktorer, är inget landstingets ledande byråkrater kan ta hänsyn till.

De har sina regler och de gäller lika för alla, med utgångspunkt från svensk medelklass med regelbundna inkomster, privatgiro eller internetbank och vana att umgås både med banker och byråkrati. Plus språket.

Man kan bara instämma i kritiken. Jag kommer att tänka på Anatole Frances sakliga konstaterande att den majestätiska likheten inför lagen gör det lika förbjudet för rika som för fattiga att sova under broarna i Paris, La Majesteuse égalité des lois interdit aux riches comme aux pauvres de coucher sous les ponts. Och återigen belyses vikten av att Återupprätta Kontanter som Betalningsmedel gentemot myndigheter, som ett anonymt och för den enskilde i det närmaste transaktionskostnadsfritt betalningsmedel. Och som inte diskriminerar specifikt resurssvaga personer. Det är under alla omständigheter dyrt att vara fattig, men det blir ännu dyrare när kontanter ersätts med andra betalningsmedel.

Ed: Samma sak skall nu ske i Västernorrland enligt Dagbladet 101210 och Örnsköldsviks Allehanda 110114.  Artikeln är anmärkningsvärt cyniska i att de inte alls ens nämner kritiken som framkom i Gävleborg.

Ed2: Sundsvalls Tidning ger 110124 ett konkret exempel på en person som hamnar i kläm.

Bloggaren missbrusell skriver om ett fall i Stockholms tunnelbana.  En ung kille kommer till spärren och saknar kontanter. Vilket han hade behövt, eftersom SL:s system för betalning via mobilen inte fungerar. Visionen om det kontantfria samhället visar sig återigen vara högrisk och leda till reala välfärdsförluster.

En annan bloggare, Maria Hermansson, skriver om ett kort som i fel ögonblick inte fungerade på den kontantfria bussen och att det krävdes hjälp av andra resenärer för att lösa problemet. Även för transporter krävs det lagändringar för att Återupprätta Kontanter som Betalningsmedel.

Slutligen meddelade Skatteverket att de skall skärpa kontrollen av att kontanthanterande småföretagare följer kassaregisterlagen. Antingen det är det ursprungliga skälet med kassaregisterlagen eller ej, blir konsekvensen av den att allt fler företag går över till att enbart sälja via faktura. Vilket då kräver namn och adress på kunden. I kombination med lagen om tredjemansrevision ett mycket praktiskt sett att övervaka vem som handlar vad, var och när.

Och den informationen kommer att användas för andra ändamål än för skattekontroll. Räkna med det. Because they can.

Det blir förhoppningsvis en del 6 också i bloggserien om att Återupprätta Kontanter som Betalningsmedel. Den kommer då att handla om Skatteverket, kassaregisterlagen och tredjemansrevision. Samt förslag på konkreta lagändringar också på detta område.

Ed En mera komisk vinkling på kontantfrågan kom senare idag i Dagens Nyheter: Kontant betalning är ”nyttigare”, leder till färre impulsköp av onyttig mat, enligt amerikanska forskare. 🙂

Written by viktualiebroder

21 oktober 2010 at 12:51

Nix kontanter, nix glass

with 2 comments

Kort är hög risk, kontanter åtminstone lägre risk

I diverse tidningar idag ser jag att norrmän som försöker köpa glass (eller vad nu norrmän på besök i Sverige kan tänkas behöva), på många ställen blir utan då de försöker handla med kort.

Orsaken är att det är förbjudet för norrmän att kringgå spelmonopolet genom att vända sig till utländska spelbolag. Genom att kassor kan kodas att inte acceptera vissa kort (eller korten kan kodas att inte fungera i vissa kassor), kan norska betalkort inte användas i svenska spelbutiker. Ens för  glass eller kondomer.

Så en förväntansfull norrman (eller norska) kammar noll. I kassan åtminstone.

Det här visar återigen vilken risktagning det är att förlita sig på kort. Genom en administrativ åtgärd blir pengarna oanvändbara.

Jag bläddrar i Sveriges Riksbanks Working Paper nr 212. Den bär titeln The Costs of Paying – Private and Social Costs of Cash and Card. Den studien används ofta för att hävda påståenden om att kontanthanteringen är dyrare för samhället än betalning med kort. Tiil exempel gjordes det i regeringens proposition om lagen om Betaltjänster,  som träder i kraft den 1 augusti.

Men trots att den alltså sägs ta hänsyn till Social Costs nämner den inte med ett ord den politiska risken med att betala med kort. De tillgångar som finns på ett konto knutet till ett kort kan just, som för norrmännen, göras värdelösa genom en adminstrativ/teknisk åtgärd. Det går inte att betala med kortet när man ”behöver” glass.

Detta förtiger riksbanken. Och några resonemang om ökade risker med kort i samband med möjliga framtida samhällsförändringar finns inte heller med. Kostnaden för den enskilde att ta den risken sätts till noll.

När man läser Riksbankens Working Paper 212 får man lite samma känsla som om man läst ett prospekt från finansmäklarfirman Acta, om deras ”garanterade” investeringar med hävstång. Garanterade betydde att Lehman Brothers hade lovat betala om något gick snett… Att nu få Lehman Brothers att hålla sina löften blir som att försöka lugga en flintskallig. Det går så länge som det går, och sen går det inte alls, sjöng Ernst Rolf.

Riksbankens studie vill ge intryck av att så som saker är nu, så kommer de att förbli också i framtiden. Det är ett enfaldigt påstående. Nu brukar jag inte tro på konspirationsteorier utan försöker följa den så kallade Hanlons rakkniv: Tro inte att något beror på ondska, som adekvat kan förklaras med ren dumhet.

Riksbankens förtigande av den politiska risken med kort kan förstås inte förklaras med dumhet. Bankens högre tjänstemän är välbekanta med riskbedömningar och de har säkert i många fall läst Nassim Talebs The Black Swan. En seriös riskbedömning tar med det osannolika i beräkningen och förbereder sig för det. Men inte heller den eventuella ”ondskan”, om det kan kallas så, är absolut, utan är med största sannolikhet bara att tillskriva Riksbankens egenintresse av att slippa kontanthanteringen. Man förtiger det som inte tjänar de egna syftena.

Men Riksbankens egenintresse är inget allmänintresse.

Jag har skrivit om kontanter flera gånger förut. Och jag har gått igenom lagar och föreslagit nya som skulle återupprätta kontanter som betalningsmedel. Med en dåres envishet kommer jag att fortsätta detta utvecklande av en politik i kontantfrågan.

Om säkerhetsfilosofier har jag skrivit här.

För den politiken att Återupprätta Kontanter som Betalningsmedel ber jag om stöd i valet till Sveriges Riksdag den 19 september.

Jag heter Bengt Jonsson och återfinns på plats 18 på Piratpartiets riksdagslista för Dalarna, Gästrikland, Jämtland och Västernorrland.

Written by viktualiebroder

19 juli 2010 at 23:02

Att lita på tekniska system är hög risk

with 27 comments

Kontanter är låg risk

Jag ser i dagens Expressen att en tågvärd avvisat en trettonårig flicka därför att hon, när hennes mobiltelefon dog, inte kunde bevisa att hon betalat biljetten. Att hon också hade ett Mastercard hjälpte inte, därför att tågvärden var inte utrustad för att ta kort.

Man kan tycka att det var fyrkantigt i överkant av tågvärden att slänga av en trettonåring, på en för henne halvt obekant plats. Att det är viktigt med omdöme när man är i en tågvärds skor kan man dra som en allmän lärdom av historien.

Men en ännu allmännare lärdom är att komplicerade tekniska system (som ett betalningssystem via mobilnätet), eller ett kort med ett mikrochip ibland inte fungerar. Men kontanter, så länge de alls åtnjuter förtroende för sitt värde, fungerar alltid. Cash is king.

Bland annat därför är det viktigt att värna om kontanterna. Det har jag skrivit om här, här, här, här och här.

Och därför är det bättre att satsa på säkerhet genom alternativ, om möjligt så enkla och robusta som möjligt, än på komplicerade, ”säkra” system. Som fungerar så länge som de fungerar. Men de inte fungerar, inte fungerar alls.

Med två fina ord: Redundans – att ha alternativ. Och resiliens – att ha förmåga att stå pall när saker går snett.

Det viktigaste skälet för mig att vilja försvara kontanterna, är förstås ändå den möjlighet till övervakning av medborgarna som blir en följd av att betala med kort.

Men att låta överheten övervaka och registrera medborgarnas betalningar handlar också om risk. En risk för vad en framtida, mindre godmodig, överhet skall frestas att göra med så mycket information. Därför att det går inte att binda information genom lagar – en ändamålsglidning kommer att ske och informationen kommer att hamna hos och användas där någon anser sig behöva den. Information wants to be free, på gott och ont.

I slutändan är alltså kontanter lågrisk på två nivåer – både för den enskilde som kan lita på att kunna betala för sig (tja, förutsatt att man har pengar, vill säga…) och för samhället som blir säkrare, mer resilient, mot försök till försämringar av de fri- och rättigheter som vi, tack och lov, ännu kan njuta av.

Jag heter Bengt Jonsson och återfinns på plats 18 på Piratpartiets riksdagslista för Dalarna, Gästrikland, Jämtland och Västernorrland.

Written by viktualiebroder

03 juli 2010 at 20:13

Mäns dödlighet förebådar samhällsförändringar

with 4 comments

I Sovjetunionen och kanske i Sverige

En notis i dagens SvD förtjänar uppmärksamhet. Dödligheten för unga män sjunker inte längre, utan ökar till och med. Det är ett mönster som känns igen från tiden före Sovjetunionens fall. Redan tio år före, i början av 80-talet, noterades att dödligheten för män, i synnerhet unga män, började öka.

Sovjetunionen fall innebar en brutal övergång från ett dysfunktionellt samhälle med socialistiska förtecken till ett i det närmaste lika dysfunktionellt samhälle med marknadsliberala förtecken. Den övergången fjädrades framförallt upp av att männen justerade sin medellivslängd från 65 till 57 år under loppet av sju år, mellan 1987 och 1994 (fast sedan ökade den långsamt igen).

Skall man då se trendbrottet för dödligheten bland unga män i Sverige som ett förebud om saker som skall komma? Ja, det är fullt möjligt som jag ser det. Vi har nu ca 20 år kvar av en världsmarknad för oljeprodukter. År 2030 kommer de nu oljeexporterande länderna att behöva allt de kan utvinna för sin egen konsumtion. Vad gör vi i Sverige då?

Det mesta talar, dessvärre, för att den övergången till Livet Efter Oljan blir lika smärtsam som Livet Efter Sovjetunionen blev för dem som drabbades. Och den största bördan kommer sannolikt männen att bära, på det vanliga manliga sättet, det vill säga genom ett mera asocialt beteende, genom ökat våld och alkohol- och drogmissbruk.

Men den utvecklingen kommer också att öka riskerna för ett annat och mera auktoritärt samhällskick än det vi nu har. Och om detta auktoritära styre då har tillgång till i det närmaste obegränsade övervaknings- och kontrollmöjligheter blir det mycket obehagligt för oss alla.

Det är därför ytterst viktigt att vi motar Olle i grind och vrider övervakningsinstrumenten ur händerna redan på dagens överhet. Därför att övervakningssamhället leder, i sig till fattigdom och kastar oss in i en ond spiral av misstroende, fattigdom och våld.

Men säkerhet inför en framtid vi inte vet något om nås bäst genom redundans, långsiktighet och kommunikation. Inte genom låsta system/Apartheid, kvickfixar och övervakning. Jag ser detta som skillnaden mellan pirat säkerhetsfilosofi och den som de högljudda står för. Som Thomas Bodström, Beatrice Ask, Johan Pehrson och Dick Erixon, för att nu bara nämna några med hög svansföring och låg förankring i evidensbaserat säkerhetstänkande.

Rösta på Piratpartiet den 19 september för Säkerhet och för ett Öppet Samhälle!

Jag heter Bengt Jonsson och återfinns på plats 18 på Piratpartiets riksdagslista för Dalarna, Gästrikland, Jämtland och Västernorrland.

Written by viktualiebroder

30 mars 2010 at 13:01