Viktualiebrodern

Posts Tagged ‘redundans

Bristen på redundans

with 5 comments

Komplicerade tekniska system kommer ibland att stå stilla

Jag har tidigare skrivit om hur ett elavbrott räcker för att stänga Öresundsbron. Eftersom det inte går några färjor längre, betydde det att förbindelsen över Sundet bröts.

Nu ser jag i Dagens Nyheter och i Svenska Dagbladet att ett tekniskt fel stängt Södra Länken i Stockholm. Den tidigare länken ovan jord styckades upp och försvann när Länken byggdes. Resultat: Stopp. Rien ne va plus.

Att bygga transportsystem som saknar redundans och alternativa vägar, eller alternativ som är hårt kopplade, är hög risk. Södra Länken, liksom Öresundsbron, är tekniskt komplicerade system. Tekniskt komplicerade system kommer att ibland stå stilla.

Har projektörerna räknat på kostnaderna för återkommande stillestånd?

Ed: Idg förklarar vad som hände. En övertro på tekniska system och en oförmåga att involvera människor när det går snett.

Ed2: Mats Areskoug frågar i Dagens Nyheter lite retoriskt om någon slåss för gamla Årstalänken, han känner i alla fall inet till någon. Som alternativväg så, ja. Det vore bra om den fanns.

Annonser

Written by viktualiebroder

27 september 2011 at 11:15

Inga färjor, bara flyg till Storbritannien

leave a comment »

Det vill säga som väntat ibland inget alls

Vådan av att chansa och ensidigt lägga alla ägg i samma korg när det gäller kommunikationer visar sig återigen när flygtrafiken mellan Sverige och London brakat samman. Sedan oktober 2006 går inte längre någon färja mellan Göteborg och Harwich.

Ed: Sedan september 2014 går heller ingen färja mellan Esbjerg och Harwich.

Men att tro att monokultur inom trafikslag skulle vara mera säkert än monokultur inom lantbruket är dåraktigt. Snabbhet och driftssäkerhet är två saker som inte fungerar så väl tillsammans. Flygplatserna blir, som EU:s transportkommisionär Siim Kallas säger, ”den svaga länken i Europas transportkedja”. Desto värre då när det är i stort sett den enda länken. ”Det blir en så skör situation”, som Elisabeth Manzi på SAS säger.

Det är samma chanstänkande – går-det-så-går-det som kännetecknat transportpolitiken de senaste åren. Redundans och resiliens har blivit inte bara svåra ord utan också helt främmande begrepp. Bara snabbhet räknas. Det sårbara systemet X2000 har trängt undan de robustare IC-tågen. Öresundsbron, med dess beroende av el har trängt undan färjetrafiken. Och flyget har trängt undan färjan till England.

Och då blir det understundom helt stopp för ”pop-upp-i-topp-topp. Rien ne va plus.

Som Ernst Rolf sjöng: Det går så länge som det går. Å sen går det inte alls. En ensidig inriktning på snabbhet har som en direkt följd en lägre driftsäkerhet.

Den fysiska verkligheten borde mera se Internets driftsäkerhet som förebild. Inte som nu ensidigt ställas krav på att Internet mera skall efterlikna världen i övrigt.

För det är hög risk.

Written by viktualiebroder

22 december 2010 at 13:23

Utan el ingen öresundsförbindelse

with 6 comments

Tekniska system utan redundans är hög risk

Jag ser i Sydsvenskan och i Dagens Nyheter att ett tekniskt fel som reglerade signalsystemet ledde till att Öresundsbron måste stängas under en halvtimme idag.

Det betydde att all trafik mellan Sverige och Danmark, söder om Helsingborg/Helsingör låg nere under tiden.

Detta belyser åter hur ett statiskt, komplicerat system alltid är hög risk i förhållande till ett enklare system med redundans. Speciellt är system som förutsätter fungerande el- och teleförbindelser hög risk. Att nertiden denna gång inskränkte sig till en halvtimme får betecknas som ren tur och en påminnelse om sårbarheten

Med bibehållen båttrafik hade det fortfararande varit möjligt att ta sig över sundet.

Öresundsbron är ett exempel på ett fast, komplicerat system som går så länge som det går, och sedan inte alls, och som kräver att människor objektifieras som gods som transporteras över i slutna lådor av plåt, utan möjlighet att sluta sig samman och gemensamt lösa problem som kan uppstå.

Mot detta ställer jag en säkerhetsfilosofi som istället för ”perfekta system” siktar på redundans, det vill säga att se till att det finns alternativ när något går snett. Och som accepterar och inbjuder människor till att sluta sig samman för att gemensamt lösa problem som trots allt uppstår.

En sensuell känsla av att vara kapabel till att agera är till exempel känslan av att kunna gå ut på däck och insupa sjöluften direkt. Att den känslan är skön är en signal om människans biologiska behov av att, för sin trygghets skull, kunna lita på att det finns ett utrymme att agera på om något skulle hända. Den känslan finns inte instängd i ett tåg, där inte ens fönstren går att öppna, eller i en bil, med stoppförbud på en bro. Människor som berövats sin mänsklighet genom att ha fråntagits möjligheterna att agera, kan istället reagera med aggressivitet och därmed få en ännu sämre förmåga till samarbete. En ond cirkel som måste brytas.

Du står

på mina tår

förbjuder de ja vill

av alla dessa

perfekta system

så blir man imbecill

(Problem: Boss Moss)

I Piratpartiet säger vi att ”Vi gillar Internet”. Min tolkning av det är att det är en hyllning till den redundans och det involverande av den enskilda människan i att skapa världen som finns på Nätet.

Vi vill rädda Internet från alla krafter som vill ändra på det och göra Internet mera likt världen utanför. Som alltså vill göra Internet osäkrare och mera människofientligt.

Åtminstone jag vill till och med tvärtom ändra världen utanför till att bli mera likt Internet. För säkerhets skull. Och för människans värdighets skull.

Även fysiska transportleder skall ha redundans. Ett haveri i Hallsberg skall inte stoppa i stort sett all tågtrafik i Sverige. Och ett elavbrott skall inte stoppa förbindelsen över Öresund.

Och om ett tåghaveri inträffar, så skall passagerarna ses som en resurs för en lösning, inte som humangods som måste kontrolleras och övervakas – ...”att införa riktlinjer för hur man hanterar passagerare som, så att säga, tar saken i egna händer”.

Jag heter Bengt Jonsson och återfinns på plats 18 på Piratpartiets riksdagslista för Dalarna, Gästrikland, Jämtland och Västernorrland.

Written by viktualiebroder

31 juli 2010 at 14:32

Att lita på tekniska system är hög risk

with 27 comments

Kontanter är låg risk

Jag ser i dagens Expressen att en tågvärd avvisat en trettonårig flicka därför att hon, när hennes mobiltelefon dog, inte kunde bevisa att hon betalat biljetten. Att hon också hade ett Mastercard hjälpte inte, därför att tågvärden var inte utrustad för att ta kort.

Man kan tycka att det var fyrkantigt i överkant av tågvärden att slänga av en trettonåring, på en för henne halvt obekant plats. Att det är viktigt med omdöme när man är i en tågvärds skor kan man dra som en allmän lärdom av historien.

Men en ännu allmännare lärdom är att komplicerade tekniska system (som ett betalningssystem via mobilnätet), eller ett kort med ett mikrochip ibland inte fungerar. Men kontanter, så länge de alls åtnjuter förtroende för sitt värde, fungerar alltid. Cash is king.

Bland annat därför är det viktigt att värna om kontanterna. Det har jag skrivit om här, här, här, här och här.

Och därför är det bättre att satsa på säkerhet genom alternativ, om möjligt så enkla och robusta som möjligt, än på komplicerade, ”säkra” system. Som fungerar så länge som de fungerar. Men de inte fungerar, inte fungerar alls.

Med två fina ord: Redundans – att ha alternativ. Och resiliens – att ha förmåga att stå pall när saker går snett.

Det viktigaste skälet för mig att vilja försvara kontanterna, är förstås ändå den möjlighet till övervakning av medborgarna som blir en följd av att betala med kort.

Men att låta överheten övervaka och registrera medborgarnas betalningar handlar också om risk. En risk för vad en framtida, mindre godmodig, överhet skall frestas att göra med så mycket information. Därför att det går inte att binda information genom lagar – en ändamålsglidning kommer att ske och informationen kommer att hamna hos och användas där någon anser sig behöva den. Information wants to be free, på gott och ont.

I slutändan är alltså kontanter lågrisk på två nivåer – både för den enskilde som kan lita på att kunna betala för sig (tja, förutsatt att man har pengar, vill säga…) och för samhället som blir säkrare, mer resilient, mot försök till försämringar av de fri- och rättigheter som vi, tack och lov, ännu kan njuta av.

Jag heter Bengt Jonsson och återfinns på plats 18 på Piratpartiets riksdagslista för Dalarna, Gästrikland, Jämtland och Västernorrland.

Written by viktualiebroder

03 juli 2010 at 20:13

Konsekvenser av statisk säkerhet

leave a comment »

Den verkliga innebörden av begreppet ”säker väg”

Jag ser i Aftonbladet att Jonny Forsberg i Årjäng blivit av med körkortet därför att han kört för fort. Anledningen till att han körde för fort berodde på att han hade en ambulans med blåljus bakom sig. Men det verkliga skälet var, att vägen han körde på hade ett mitträcke. Det var alltså omöjligt för honom att släppa fram ambulansen – om han inte skulle ha gjort en handbromssväng in på en enskild avtagsväg förstås. Ungefär så svår hade en undanmanöver varit. Inte många skulle våga sig på en sådan – definitivt inte jag.

Transportstyrelsen kallar i sin Newspeak vägar med mitträcken för ”säker väg”. Men den säkerheten är den sorts statiska säkerhet som jag tidigare skrivit om här. Den fungerar så länge den fungerar, sen fungerar den inte alls. Och då blir det farligt, riktigt farligt.

En säkerhetsfilosofi som bygger på fysiska avspärrningar/statiska system, på ett kortsiktigt tänkande som inte tar med sådana händelser i beräkningen som Jonny hamnade i och som bygger på en allmän övervakning, är farlig.

Vad vi behöver är en säkerhetsfilosofi som bygger på alternativ när något går snett, en säkerhetsfilosofi som förstår att allt inte kan förutses men håller blicken lång. Och en säkerhetsfilosofi som tar in människorna och kommunikationen mellan dem och inte ser dem som passiva, fast potentiellt farliga, objekt som måste övervakas och straffas antingen de handlar rätt eller inte. Vi behöver en säkerhetsfilosofi som gör Jonny Forsberg till en hjälte och inspirerar andra att handla lika omdömesgillt. I kommunikation med andra.

Då bygger vi ett säkert, långsiktigt, begripligt och mänskligt samhälle. Inte ett högrisk, obegripligt komplicerat och misstänksamt samhälle. En trafikpolitik för ett sådant samhälle har jag skrivit om här. Om regelbaserat kontra fysiska hinder här. Hur människor påverkas av trafikmiljön de upplever här.

Jag heter Bengt Jonsson och återfinns på plats 18 på Piratpartiets riksdagslista för Dalarna, Gästrikland, Jämtland och Västernorrland.

Written by viktualiebroder

24 juni 2010 at 09:45

Piratideologi och säkerhet

with 27 comments

Redundans, framförhållning och kommunikation. Eller Apartheid, kvickfix och övervakning

Man kan urskilja två vägar för människor att nå trygghet och säkerhet.

Den ena utgår från att man inte kan undvika att obehagliga saker kommer att inträffa, att det visserligen inte skadar att försöka skydda sig, men att i det långa loppet är viktigare att se till att ha alternativ än att sätta alla pengar på en och samma häst.

Man är vaksam och försöker se framåt och förutse när något kan vara på gång att inträffa.

Och man söker kommunicera med andra för att försöka förstå deras avsikter och förmedla att man själv har goda avsikter.

Den andra vägen tror att det är möjligt att försäkra sig mot allt möjligt ont som kan inträffa genom att bygga statiska, avspärrande, segregerade, apartheidsystem för att skydda sig mot allt och alla.

Man vill inte lägga tid (eller känna obehaget i att vara osäker) på att förutse och bedöma framtiden, utan vill ha snabba, en-gång-för-alla, fixar mot allt. Eftersom man naturligtvis inte kan försäkra sig mot allt omedelbart, bygger man efterhand ett lapptäcke av kvickfixar, av inbördes motstridiga system.

Att kommunicera med andra för att utröna deras avsikter, eller förmedla sina egna, anser man vara för ansträngande, utan fogar sig i oförståelsen av ”den andre” som en naturens ordning och söker istället en lösning på informationsproblemet om denne ”andres” avsikter genom att övervaka henne.

Men den andra vägen leder inte till säkerhet. Den skjuter bara den oundvikliga katastrofen framför sig, och förvärrar den, därför att när den inträffar gör inneslutningarna och avspärrningarna att det inte finns några alternativ, lapptäcket av kvickfixar att systemet blivit komplicerat bortom en möjlig förståelse och överblickbarhet och avsaknaden av kommunikation att ett gemensamt agerande inte är möjligt.

Summan av individuell mentalitet är politik

Utvecklingen i Sverige och världen har alltmer gått den andra vägen att söka säkerhet. Men när många människor i sin individuella strävan handlar kollektivt, i samförstånd, är det inte längre en mentalitetsfråga. Då är det politik.

Piratrörelsen står, skulle jag vilja hävda, entydigt för den första vägen.

Ed: Ett exempel från dagens tidningar: En bilförare hamnar på fel sida om det statiska apartheidsystemet ”Mitträcke”. Och efter att händelsen redan faktiskt inträffat, fanns små möjligheter att vända eller väja. Ty systemet saknade redundans. Och den virtuella ”säkerheten” visade sig utgöra en reell fara.

Jag heter Bengt Jonsson och återfinns på plats 18 på Piratpartiets riksdagslista för Dalarna, Gästrikland, Jämtlnad och Västernorrland.

Written by viktualiebroder

03 mars 2010 at 14:04