Kontanter i bankfack och nya sedlar

En avlivad konspirationsteori och en nyluftad

Jag ser hos Cornucopia att SEB inte längre tillåter att det förvaras kontanter i deras bankfack. Mot bakgrund av den allmänna hetsen mot kontanter är det ju lätt att ana ugglor i mossen,  att det är något EU-direktiv som ligger bakom, eller någon annan slem konspiration mot det anonyma och resilienta betalningsmedlet kontanter.

Men det är det inte den här gången, utan ett initiativ från Bankföreningens Säkerhetskommite för att skydda banken mot ersättningskrav vid inbrott i bankfacken. Åtminstone enligt ett PM angående revidering av formulären för bankfack utgiven 2010-10-15.  Punkten 3, Föremål som inte får förvaras i facket

… Vidare har lagts in en skrivning om att det inte är tillåtet att förvara kontanter i facket…

Och  punkten 9, Bankens ansvar

…Bankföreningens Säkerhetskommité har framfört önskemål om vissa tillägg för att skydda banken vid inbrott i bankfack för att begränsa eventuella ersättningskrav riktade mot banken. Notera även konsekvensändringen i punkten 3 om att kontanter inte får förvaras i facket…

Det kan man ju undra lite över. Poängen med bankfack är ju att de skall kunna användas just för att förvara värdesaker i. Det är inte direkt säkrare att förvara större summor kontanter hemma. Och enligt punkten 9 i typformuläret

Banken ersätter aldrig förlust av kontanter som förvarats i facket

Så varför helt förbjuda om de ändå uttryckligen utesluter ersättning vid förlust??!

En annan sak man kan undra över är hur egentligen Bankföreningens Säkerhetskommittés uppdrag ser ut. Enligt Bankföreningens hemsida består det i

Det genomgående uppdraget är att verka för att främst skydda liv – det gäller först och främst kunder och personal och i andra hand egendom. Flera av de frågor som behandlas i det bankgemensamma säkerhetsarbetet är också de största arbetsmiljöproblemen för en stor del av bankernas personal.

Skydd mot ersättningskrav står det inget om i den beskrivningen. Det låter som en efterhandskonstruktion, och sanningen i det här fallet är nog snarare att  arbetsmiljöfrågor i vanlig ordning används som ett svepskäl för att hetsa mot kontanter.

Det verkliga skälet finns förstås i en motvilja mot kontanter som sådana – banken upplever dem som en konkurrens mot deras inlåning. Och kontanter och bankfack är båda saker som moderna banker inte vill ha att göra med. Men någon konspirationsteori, åtminstone inte någon speciell, låg alltså inte bakom.

Ed. 110418 vaknar Expressen.

En nyluftad konspirationsteori

Jag ser i Dagens Nyheter och i Svenska Dagbladet om de nya sedlar som är på gång. Ja artiklarna handlar förstås mest om vilka personer som skall pryda dem. Men låt mig få lufta en konspirationsteori: När de nya sedlarna kommer kan det bli problem att få lösa in de gamla, för den som av säkerhetsskäl spridit riskerna, eller tror på deflation,  och har en del av sina tillgångar i kontanter. I sin översyn ser Riksbanken nämligen inga direkta skäl för en ny sedelserie (bilaga 1)

Det finns idag inte praktiska problem som motiverar en helt ny sedel- och myntserie.

Skälet för sedelutbytet ligger alltså på ett annat plan. Jag tror att det blir ett övre tak för privatpersoner att lösa in gamla sedlar. Om inte annat måste bankerna enligt lagen om penningtvätt efterforska ursprunget till alla belopp som tillsammans överstiger 15000 Euro, i praktiken betydligt mindre. Riksbanken ser det som en fördel om indragningen sker i nära samband med utgivningen av de nya sedlarna (PM, sidan 4)

Om äldre sedlar och mynt ogiltigförklaras kommer kostnaden för en ny sedel- och myntserie att finansieras genom att en del av de sedlar och mynt som blivit ogiltiga inte lämnas in till Riksbanken.

Riksbanken, i egenskap av myndighet, omfattas visserligen inte av lagen om penningtvätt, men de har helt outsourcat kontanthanteringen till banker som är bundna av den. Riksbanken själva är inte skyldiga att lösa in utgångna sedlar, utan kan när som helst vägra att göra det.

Enligt ett PM angående inlösen från 2009-01-20 har Riksbanken också för avsikt att vägra inlösen vid misstanke om olaga fång,  trots att myndigheter uttryckligen är undantagna från penningtvättdirektivet

Vidare bör Riksbanken vägra inlösen om Riksbanken finner tecken på att inlösenförfarandet i sig kan dölja att någon har berikat sig genom brottslig gärning. En sådan reglering ligger i linje med bestämmelserna om penningtvätt som återfinns i lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt och om penninghäleri enligt 9 kap. 6a § brottsbalken. Utvidgningen avser sådana former av berikande som inte innefattar något förvärv av den sedel som begärs inlöst. Härmed avses framför allt fall där någon har förbättrat sin ekonomiska ställning genom brott, utan att denna förbättring kan härledas till någon viss del av brottslingens egendom. Exempel härpå är framför allt vissa former av skatte- och tullbrott, men även t.ex. försäkringsbedrägeri.

Observera den luddiga beteckningen ”finner tecken på”. Här påtar sig alltså Riksbanken rollen som domstol och fattar ett beslut som kan få stora konsekvenser för den enskilde, ett beslut som inte kan överklagas. Från samma PM

I tillkännagivandet anges att Riksbankens beslut om inlösen inte kan överklagas. Vad som gäller beträffande besvärsrätten fastställs i lag (11 kap. 5 § riksbankslagen och 3 § förvaltningslagen (1986:223)) samt av rättspraxis. Eftersom ev. besvärshänvisning kommer att anges i avslagsbesluten saknas det skäl att i föreskrifterna ange vad som gäller om besvärsrätt.
Kammarrätten i Stockholms län har bedömt att Riksbankens beslut om att inte lösa in ogiltiga sedlar inte går att överklaga (dom den 4 oktober 2007, mål nr 3971-07). Domen har ännu inte vunnit laga kraft då klaganden begärt att få domen prövad i Regeringsrätten.

Jag kan inte se att det blev något prövningstillstånd i Regeringsrätten. Riksbanken får alltså fatta rättsligt verksamma beslut att vägra inlösen av gamla sedlar på den lösa grunden att de ”finner tecken” utan att sådana beslut går att överklaga!

Ed: Jag föreslår att lagen ändras och medger en sådan överklagan.

Risker med kontanter

Vi ser alltså att skälet till att man skall vara försiktig med kontanter är, att de inte är så kontanta när det gäller. De är bara en till intet förpliktigande skuldsedel som blir värdelös i det ögonblick en tjänsteman på Riksbanken tycker sig ”finna tecken”.

Då återstår alltså bara guld. Men att använda guld som betalningsmedel kan å andra sidan ge problem med Skatteverket som inte ser guld som ett ”normalt betalningsmedel”, utan som en vara som, för att inte vara momspliktig, kräver registrering av köparen (mottagaren) med namn och adress i minst sju år.

Knäckfrågan är om guld kan gå in under ”normalt betalningsmedel”. Historiskt är det förstås ingen diskussion – guld har använts som betalningmedel för sitt metallvärde sedan 2700 f. Kristus 543 f. Kristus. I förhållande till det är de 80 åren sedan guldmyntfoten avskaffades i Sverige en ”onormal” period.

Men Skatteverkets jurister är inga historiker. De tror förmodligen som folk gör mest att just det de ser omkring sig just nu är det som är ”normalt”, hur extremt och onormalt historiskt och geografiskt det än är.

Mer om det en annan gång.