Viktualiebrodern

Om inlösen av ogiltiga sedlar

with 14 comments

En rätt att överklaga beslut av Riksbanken att vägra inlösen

Jag föreslår att beslut av Riksbanken att vägra inlösen av sedlar som inte längre är lagliga betalningsmedel blir möjliga att överklaga.

Ed: I en motion till Piratpartiets vårmöte 2013 antog mötet ställningstagandet att riksbanksbeslut att vägra inlösen av ogiltiga sedlar blir möjliga att överklaga, med röstetalet 38 mot 21.

Vi står inför ett byte av sedlar 2015. De officiella syftena utåt med detta byte är oklara, men mera i skymundan är motiven bakom desto mera uttalade. I en översyn utgiven 2008 konstaterar Riksbanken

Det finns idag inte praktiska problem som motiverar en helt ny sedel- och myntserie (bilaga 1)

Skälen för nya sedlar är istället mera direkta ekonomiska intressen för Riksbanken

Om äldre sedlar och mynt ogiltigförklaras kommer kostnaden för en ny sedel- och myntserie att finansieras genom att en del av de sedlar och mynt som blivit ogiltiga inte lämnas in till Riksbanken. (PM DNR 2008-286-ADM 2010-03-18, sidan 4)

En indragning av äldre sedlar 2005 innebar att en tredjedel aldrig löstes in (se meningen efter den närmast ovan citerade). Det skulle om det mönstret bestod innebära att ca 30 miljarder av den utestående kontantmängden på dryga 90 miljarder inte löses in utan kan bokföras som vinst för Riksbanken. Väl att märka skjuter Riksbanken trots detta över en väsentlig del av kostnaderna på andra, nämligen handeln (och i förlängningen på konsumenterna) som räknar med betydligt större volymer kontanter under övergångsperioden.

Riksbanken verkar dock inte ha någon entydig policy för när ogiltiga sedlar slutligt intäktsförs (se revisionsrapport från Riksrevisionen 2007-02-28) .

Man önskar också en kort övergångstid, istället för tre år vid tidigare indragningstillfällen, endast ett år. Detta anser man vara tillräckligt med hänvisning till en självbild av att vara mycket generösa med tolkningen av kravet i riksbankslagen på särskilda skäl för inlösen av sedlar som upphört att vara lagliga betalningsmedel

Riksbanken tolkar kravet i riksbankslagen på särskilda skäl för inlösen av sedlar som upphört att vara lagliga betalningsmedel generöst (Framställning till riksdagen 2003/04:RB4, stycke 3.1)

Upprepat senast i ett betänkande 2012/13:FiU8 från Finansutskottet i oktober 2012

Riksbanken anger dock att man tolkar kravet på ”särskilda skäl” för inlösen i paragrafen generöst.

Den lagtext som avses är Lag om Sveriges Riksbank 1988:1385 kapitel 5 § 4 stycke 2

Om särskilda skäl finns, får Riksbanken lösa in sedlar och mynt som upphört att vara lagliga betalningsmedel

Av Riksbankens Författningssamling RFBS 2009:1 framgår närmare vilka kriterier man följer vid avgörande om utgångna sedlar skall lösas in eller ej

1 § Riksbanken löser in (sedlar som inte längre är lagliga betalningsmedel) under förutsättning
att Riksbanken bedömer att det inte finns anledning att anta att
a) sedeln härrör från brottsligt förvärv, eller
b) att inlösenförfarandet kan dölja att någon har berikat sig genom
brottslig gärning.

Så långt är allt gott och väl. Men för att kunna tolka vad Riksbanken lägger in i ”generöst” och ”brottsligt förvärv och brottslig gärning” måste vi se till Riksbankens praxis. Det finns som tur är ett rättsfall som visar var ribban ligger.

Robert Parsons vs Sveriges Riksbank

Den som flugit har säkert sett de genomskinliga insamlingskannorna för välgörande ändamål som står på internationella flygplatser. Flygresenärerna uppmanas skänka överblivna sedlar och mynt oberoende av varifrån de härrör. De sorteras senare och samlas ihop från olika delar av världen för inväxling i ursprungslandet.

Robert Parsons representerar en sådan välgörenhetsverksamhet. Bland de svenska mynt och sedlar man samlat in fanns också sådana som inte längre var lagliga betalningsmedel. Man anhöll därför om inlösen av dessa, sammanlagt 69 270 kronor, hos Riksbanken. Som särskilda skäl anförde man förutom välgörenhetsaspekten också hur insamlingen gått till – det tar med nödvändighet tid att samla ihop och sortera sedlar och mynt från hela världen.

Riksbanken vägrade inlösen med hänvisning till att det gått en längre tid sedan sedlarna upphört att vara lagliga betalningsmedel.

Vi ser alltså att ett välgörande ändamål och en högst rimlig förklaring för dröjsmål inte passerade Riksbankens ribba för ”generös” tolkning, eller ”ej brottsligt förvärv eller brottslig gärning”.

Action speaks louder than words. Vi kan på goda goda grunder ifrågasätta Riksbankens goda vilja vid inlösenbeslut.

Parsons överklagan

Robert Parsons överklagade detta beslut, först till Länsrätten i Stockholm, sedan till Kammarrätten. Denna överklagan avslogs i båda instanserna med hänvisning till att beslut av Riksbanken rörande inlösen inte kan överklagas (Kammarrätten Beslut i Mål 3971-07, 2007-10-04, måste beställas från Kammarrätten).

I Lag om Sveriges Riksbank 1988:1385 framgår av kapitel 11 § 5 vilka beslut som får överklagas. Beslut om inlösen är inte uppräknat bland dem. Enligt lag om överklagande av administrativa beslut av Riksdagsförvaltningen 1989:186 § 6 är beslut om inlösen därmed inte överklagningsbara.

Rättsvetenskapliga principer för vad som bör vara möjliga att överklaga

Vilka är då de allmänna rättsprinciperna för vilka beslut som bör vara möjliga att överklaga? I ”Förvaltningsprocessrättens grunder” skriver Hans Ragnemalm

Grundtanken är, som antytts, att besvärsvägen endast bör stå öppen, då beslutet är ägnat att i inte alltför obetydlig mån påverka någons personliga eller ekonomiska situation (kapitel 4.3, sidan 109)

Håkan Strömberg skriver i ”Allmän förvaltningsrätt” rörande så kallade ”förvaltningsbesvär”

Helt allmänt kan sägas att man måste ställa vissa minimikrav på ett besluts verkningar för att det skall kunna överklagas. (…) Det kan räcka att det har påtagliga personliga eller ekonomiska verkningar för dem som berörs av beslutet. (kapitel 9.3, sidan 187)

Sådana verkningar på någons ekonomiska situation har, närmast per definition, en vägran att lösa in ogiltiga sedlar och mynt.

Riksbanksbeslut att vägra inlösen bör därför vara överklagningsbara.

Sammanfattning

* Riksbanken har ett egenintresse att vägra inlösen

* Praxis uppvisar stor diskrepans mot vad man säger

* Grundläggande rättsprinciper talar för att vägran om inlösen bör vara möjligt att överklaga

* Sociala skäl, senast belyst med sedelbytet i Norge, talar för att inlösensförfarandet bör rättsligt regleras.

* Förtroendet för statens egna betalningsmedel, kontanter, talar för att Riksbankens godtycke är en olämplig domare. I Gunnar Wetterbergs bok om Riksbankens historia ”Pengarna och Makten” nämns på sidan 108 hur en handlare i Kristinestad (nuvarande Finland) 1762 fälldes för förtal av riksbankssedlar därför att han sagt att ”Den som inte löser in sina skulder är en skälm” (Riksbanken hade gjort en paus i löftet att lösa in sedlar mot motsvarande mängd silver).

Ja, Riksbanken är förvisso en ”skälm” om man godtyckligt, i eget vinningssyfte, kan vägra lösa in ogiltiga sedlar man lika godtyckligt och brådstörtat gjort ogiltiga. Kanske borde rentav statens betalningsmedel kontanter befrias från Riksbankens fögderi?

Förslag

Jag föreslår därför att beslut av Riksbanken att vägra lösa in ogiltiga sedlar blir möjliga att överklaga genom att, i god tid före det förestående sedelbytet, bland de uppräknade besluten som är möjliga att överklaga i Lag om Sveriges Riksbank 1988:1385 kapitel 11 § 5 också ingår beslut enligt kapitel 5 § 4 i samma lag.

För att ytterligare stärka kontanternas ställning som betalningsmedel föreslår jag också att i denna kapitel 5 § 4 stycke 2 förs in orden ”underlåta att”, så att texten då istället lyder

Om särskilda skäl finns, får Riksbanken underlåta att lösa in sedlar och mynt som upphört att vara lagliga betalningsmedel

Det skall krävas särskilda skäl för att inte lösa in, och att lösa in bör vara normalfallet.

Ed: Det finns politiska krafter i en helt motsatt riktning som ser kontanter som något i sig suspekt och kräver ”åtgärder” för att förhindra att sedelbytet används för att tvätta pengar, som Leif Jakobsson (s) i en fråga till finansmarknadsminister Peter Norman.

Ed2: För att skilja ut årgångar i den nu gällande sedelserien, se ”1985 års sedelserie”. Det är alltså ur siffrorna två och tre i sedelnumret som ungefärligt tryckår kan utläsas.

Ed3: En närmast tragikomisk händelse refereras i Dagens Nyheter 2016-06-14. Ett paket med ogiltiga sedlar till Riksbanken kom inte fram, eventuellt på grund av obefintlig adress, men eftersom Posten konstaterade att det innehöll pengar, vilket är förbjudet, fick avsändaren åka till Jönköping och hämta försändelsen där.

För Ann-Cathrine Jonsson innebär det att hon är tillbaka på ruta ett. Det enda hon vill är att hitta ett säkert sätt att få i väg pengarna till Riksbanken.

Att det är förbjudet att sända pengar i paket är en historia som förtjänar att berättas för sig.

Written by viktualiebroder

01 mars 2013 den 18:47

14 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Mycket bra genomgång och argument . Tack🙂

    Som du skriver, anledningen till sedelbytet är officiellt otydligt. Dag Hammarsköld är ju värdig att ha på en sedel. De andra, kanske med undantag av Evert Taube, är så nyligen avlidna, så man riskerar känna senare att deras nunor var mest en trend. Eller kanske är det bara (ännu) ett sätt ge royaltyinkomster till så kallade ”rättighetsinnehavare”?

    Mikael

    02 mars 2013 at 08:22

  2. Tack för berömmet!

    Jag har bestämt mig för att skriva lite mindre ofta och istället koncentrera mig på mapparna med material jag samlat för framtida poster. Blir mest ekonomifrågor just nu, med sikte på att lägga fram några motioner till PP:s vårmöte. Inte alla som tycker det är så intressant förstås.

    Allmänt tror jag dock att politik måste bedrivas just så: I små detaljer.

    De små tingens Gud heter en roman av Arundhati Roy. Medan ”The General Good” är en ursäkt för hycklare, skurkar och skälmar.

    (Pay attention to minute particulars. Take care of the little ones. Generalization and abstraction are The plea of the hypocrite, scoundrel, and knave. William Blake)

    viktualiebroder

    03 mars 2013 at 10:21

  3. Hej,

    vet du hur det funkar med lagligt betalningsmedel, statliga institutioner som t.ex skatteverket och diverse företag har numera slutat ta emot lagligt betalningsmedel som betalningsmedel när det erbjuds i kassan. Är inte själva poängen med lagen att alla är skyldiga att ta emot sedlar och mynt/kontanter?

    Läste igenom fallet du länkade i ett tidigare inlägg där Länsstyrelsen i Stockholm förlorade ett fall i Hovrätten där de hade försökt vägra att ta emot SEK som betalning. Var det fallet speciellt eller gäller det för alla företag och statliga institutioner?

    En amerikansk jurist går igenom lagens funktion och betydelse här, http://youtu.be/OxxNhQ547u8

    Enligt honom är alla skyldiga att ta emot kontanter om de ERBJUDS (tender) som betalningsmedel om jag förstår saken rätt.

    vore intressant att höra din åsikt om detta

    Ivar

    07 mars 2013 at 19:31

  4. #Ivar
    Jag har skrivit en lång serie poster där jag går igenom lagen och praxis när det gäller kontanter.

    Det är en del att läsa, men det beror på att det hela är ganska komplicerat. Avsiktligt komplicerat, kan man nog säga.

    Och så tog jag ett steg vidare och har föreslagit några lagändringar, i förvaltningslagen, i kollektivtrafiklagen och har en serie poster på gång om att föreslå att fler betalningsmedel (inklusive kontanter) godtas för att betala skatt.

    Amerikansk lag gäller inte i Sverige. Men jag tror att jag fått det hela ganska rätt i det jag skrivit och länkat till här.

    Jag försökte gå till val på en politik för att ”Återupprätta kontanter som betalningsmedel” som kandidat för Piratpartiet till riksdagen 2010, men det gick inte särskilt bra. Lyckas jag bli nominerad till listorna 2014 gör jag ett nytt försök, trots allt. Det lär inte finnas någon annan att rösta på för kontantvänner, så jag måste ställa upp…🙂

    viktualiebroder

    07 mars 2013 at 21:02

  5. #viktualiebroder
    Kontantfrågan är mycket viktig. Liksom de flesta (tror jag) anser jag att kontanter är ett självklart betalningsmedel. Men jag (liksom de flesta igen tror jag) hade egentligen inte ägnat betalningsmedel och betalningsmetoder särskilt ingående funderingar förrän jag började läsa din blogg, tror jag. Även om du känner dig som en ensam röst i öknen (nu kanske jag gör förhastade antaganden), så är det faktum att du tar upp om dessa frågor guld värda.

    Det handlar om ‘den vanlige medborgarens’ makt.

    Ditt arbete med detta är mycket viktigt. Frågorna är av central vikt för alla, alltså också för piratrörelsen.🙂

    Mikael

    08 mars 2013 at 07:16

  6. Tack!

    viktualiebroder

    08 mars 2013 at 20:33

  7. […] Ed: Jag föreslår att lagen ändras och medger en sådan överklagan. […]

  8. @viktualiebroder

    Jag hittar inte någon definition av vad lagligt betalningsmedel faktiskt innebär i ditt inlägg. Men med Svea Hovrätt beslut (http://jheidbrink.wordpress.com/2011/04/12/lagliga-betalningsmedel/) som utgångspunkt tolkar jag det som att kontanter är lagligt betalningsmedel och att alla är skyldiga att ta emot dem om de erbjuds. Varför vann personen annars fallet? Länsstyrelsen tog aldrig emot kontanterna som erbjöds, men ändå ansåg Hovrätten att betalningen var gjord.

    Det är alltså själva erbjudandet som lagen omfattar och det stämmer överens med den Amerikanska översättningen, legal tender = lagligt erbjudande (to tender = att erbjuda). http://sv.bab.la/lexikon/engelsk-svensk/tender

    Därmed måste också skatteverket ta emot kontanter?

    Undagen är näringsidkare som ej tar betalt i svenska kronor, lagen omfattar endast de näringsidkare som tar betalat i svenska kronor i.e kontanter. Avtal om vilket betalningsmedel (SEK, EUR, USD, JPY osv) som ska användas är alltså möjligt. Kontofodringar (siffror på bankkonton) är ej lagliga betalningsmedel, bara fysiska kontanter och digitala kontanter hos Riksbanken som används i betalningssystemet.

    Ivar

    20 mars 2013 at 17:32

  9. #Ivar

    (jag råkade sitta vid datorn och svarar direkt).

    Vad jag vet betyder egentligen ”lagliga betalningsmedel” ingenting, åtminstone anser Riksbanken som har makt att tolka lagen att det helt och hållet är en avtalsfråga. Ingen är skyldig att ta emot kontanter, som har gjort klart innan att man inte gör det, eller där inte sedvänjan säger att det är självklart. Det finns en bloggare som redovisat ett svar från Riksbanken på just den frågan, se här. Jag citerar

    Att sedlar och mynt utgivna av Riksbanken är lagliga betalningsmedel innebär att en person som har en skuld till annan, t. ex. på grund av ett köp, alltid kan göra sig kvitt denna skuld genom att erlägga betalning med sådana sedlar och mynt. Detta gäller dock endast om inget annat har avtalats mellan den som betalar och den som har rätt till betalning. Ett sådant avtal kan vara uttryckligt eller underförstått, skriftligt eller muntligt.

    I fallet Heidbrink skriver om var det ingen betalning – den hade länsstyrelsen kunnat vägra att ta emot – utan en deposition av pengar. Och den kunde de inte vägra att ta emot.

    Om Avtalslagens tillämpning på kontantfrågan skrev jag i del 2

    Visst kan man stå på sig och kräva att få betala kontant, men det finns ingen lag som tvingar Skatteverket att ta emot kontanter. Risken är stor att man förlorar på det själv. Att Skatteverket uttalat ogillar kontanter framgår av vad den kontantansvarige Conny Svensson sa citerad i en tidningsartikel en gång.

    Visst är det anmärkningsvärt att staten inte godtar sina egna skuldsedlar för att betala skatten… Måste vara närmast unikt i världshistorien.

    viktualiebroder

    20 mars 2013 at 17:45

  10. Tack för snabbt svar!

    Om det rör sig om en deposition av pengar, varför använder då Svea Hovrätt lagligt betalningsmedel som motivering till att Länsstyrelsen måste ta emot dem?

    ”Hovrätten – som fann att gäldenären principiellt har rätt att erbjuda kontanter till nedsättning – inleder sin motivering så här:

    Enligt 5 kap. 1 § andra stycket lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank är sedlar och mynt som ges ut av Riksbanken lagliga betalningsmedel. I förarbetena till lagen anges
    att detta innebär att var och en är skyldig att ta emot sedlar och mynt som betalning (prop. 1986/87:143 s. 64).

    ….Betydelsen av uttrycket lagliga betalningsmedel får anses vara den som framgår av förarbetena”

    Och hur utifrån Riksbankens svar kommer du fram till att t.ex Skatteverket kan vägra ta emot kontanter?

    Jag får fortfarande inte ihop det.

    Uttrycket sedlar och mynt omfattar även digitala kontanter i betalningssystemet. Varje gång någon betalar med hjälp av ett kort t.ex flyttas digitala kontanter mellan konton i Riksbanken (betalningssystemet RIX). Sedlar och mynt/svenska kronor är alltså betalningsmedlet oavsett om en betalning genomförs med hjälp av kort, sms eller dylikt. Alla betalningar som görs via kort går igenom betalningssystemet och därmed görs med kontanter.

    Det går inte att avtala om att med t.ex kort eftersom ett kort inte är ett betalningsmedel. Däremot kan avtal göras om att ta betalt i andra betalningsmedel, som t.ex Pund och Euro, men inte är lagliga betalningsmedel i Sverige.

    Poängen är att kort och sms inte är betalningsmedel och det förändrar imo hela debatten kring detta. Har dock inte stött på någon hittills som verkar förstå skillnaden mellan betalningsmedel och betalningssätt (kort, sms, konton osv). Detta beror förmodligen på att bara väldigt få vet hur betalningssystemet fungerar, jurister är inget undantag.

    ”Visst är det anmärkningsvärt att staten inte godtar sina egna skuldsedlar för att betala skatten… Måste vara närmast unikt i världshistorien.”

    Det är väldigt märkligt, men jag tror inte de har Hovrätten på sin sida. Vem vågar testa?🙂

    Ivar

    20 mars 2013 at 20:09

  11. #Ivar

    Jag får heller inte ihop det. Skall man sammanfatta det hela så kan den som är tillräckligt stor och har makt bestämma vad som är lagligt eller inte…

    Kort och sms… Tillgodohavanden på konton som ligger bakom kort och sms ÄR betalningsmedel och uppenbarligen lagliga sådana. Sedan något år särredovisar Riksbanken sedlar och mynt (”M0”) enbart av kuriosaskäl i sin statistik över penningmängden i samhället (”M3”).

    Istället följer de internationella regler och bakar samman sedlar, mynt och alla tillgodohavanden på bankkonton som ”M1”.

    Det är därför som jag är övertygad om att man måste föreslå lagändringar som är så tydliga att de inte går att komma runt. Riksbankslagen och Regeringsformen är, sannolikt medvetet, otydliga.

    Kanske hovrättsdomen inte riktigt ”var med sin tid”? Tyvärr är det så att lagar tolkas efter andan i samhället just då, och senast efter Mats Odells hearing om kontanter 2011 (eller var det 2010?), så har nog alla myndigheter förstått att de skall vara ”för det kontantfria samhället”.

    Hovrättsråden kanske helt enkelt var gamla stofiler som inte förstått ”direktiven” uppifrån om hur de borde tolka lagen? 😉

    viktualiebroder

    20 mars 2013 at 20:58

  12. Jag tror du har fel där, Hovrätten bestämmer vad som är lagligt eller ej, om jag förstått saken rätt. Och om Hovrätten säger att ingen som tar betalt i SEK kan neka att ta emot dem så är det vad som gäller. Citat:

    ”Hovrätten – som fann att gäldenären principiellt har rätt att erbjuda kontanter till nedsättning – inleder sin motivering så här:

    Enligt 5 kap. 1 § andra stycket lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank är sedlar och mynt som ges ut av Riksbanken lagliga betalningsmedel. I förarbetena till lagen anges
    att detta innebär att var och en är skyldig att ta emot sedlar och mynt som betalning (prop. 1986/87:143 s. 64).[

    Länsstyrelsen argumenterade tydligen att förarbetsuttalandet var oriktigt eller missvisande: enligt dess mening har uttrycket ”lagligt betalningsmedel” endast den innebörden att om betalning med borgenärens godkännande sker i sedlar och mynt, denna betalning har befriande verkan. Hovrätten avvisar bestämt denna tolkning av uttrycket:

    Betydelsen av uttrycket kan emellertid inte vara så begränsad att en betalning anses gjord med befriande verkan endast för det fall borgenären godtar betalningen. Att en godtagen betalning har skett med befriande verkan gäller nämligen oberoende av vilket betalningsmedel som har använts och någon särställning för lagliga betalningsmedel blir det därmed inte fråga om. Betydelsen av uttrycket lagliga betalningsmedel får anses vara den som framgår av förarbetena.”

    Slut på citat

    Kan inte tolka texten om på annat sätt än att det inte spelar någon roll om borgenären (t.ex en näringsidkare) godkänner att betalningen sker i kontanter. Erbjuds kontanter och borgenären tar betalt i SEK (dvs kontanter) så är betalningen gjorde OAVSETT om borgenären tog emot kontanterna eller ej.

    Ivar

    06 april 2013 at 09:38

  13. #Ivar

    En sak är hur du (eller någon annan) tolkar hovrättsbeslutet – du kommer ändå i en svår klämma om du försöker betala på bussen med kontanter. Du får inte åka med, hekt enkelt. Och får en lång och svår process med rättshaverivarning om du överklagar det ”beslutet” av bussföraren. Länsstyrelsens tolkning är för övrigt också såväl Riksbankens som i stort sett hela det politiska och finansmässiga etablissemangets.

    Men jag håller med om att texten i förarbetena till lagen är mycket intressant.

    Jag tror i alla fall att det faktum att det egentligen inte var länsstyrelsen som var slutlig mottagare av pengarna, alltså bara fråga om deposition ”nedsättning” spelade roll för hovrättens beslut, även om de inte nämner det då. Jag tvivlar som sagt på att ett motsvarande mål mot länstrafiken för att man inte kunnat betala biljett kontant inte skulle ha fått samam utgång.

    Och om du skulle få restskatt får du stora problem om du kontaktar Skatteverket och kräver din rätt att betala kontant.

    Den juridiska regeln att en speciallag slår ut en generell lag (”lex specialis lex generalis derogat”) tror jag är den enda framkomliga vägen, det vill säga till exempel för kollektivtrafik att en möjlighet till kontant betalning i anslutning till påstigandet blir ett villkor för att få trafiktillstånd.

    Och i skatteuppbörden, att kontanter godtas för att betala skatt. Och så vidare.

    viktualiebroder

    06 april 2013 at 12:33

  14. #viktualiebroder

    Bussen är ett svårare fall, jag vet inte riktigt vad som gäller där då det inte finns någon kassa eller någonstanns att erbjuda betalning i kontanter (liksom på webbshoppen). Men ta det fall när jag står i kassan hos Telenor och ska fylla på mitt kontantkort, kassörskan fyller på mitt kort och säger sedan att jag är skyldig summan jag fyllde på med, säg 200 kr. Här påstår Telenor (på riktigt) att de inte tar betalt i kontanter, men om jag erbjuder 200 kr kontant så har jag enligt svensk lag betalat. Betalningen är själva erbjudandet och det måste vara poängen med lagligt betalningsmedel. Därför skriver Svea Hovrätt i sin motivering:

    ”Betydelsen av uttrycket kan emellertid inte vara så begränsad att en betalning anses gjord med befriande verkan endast för det fall borgenären godtar betalningen.”

    Betalningen är gjord OAVSETT om Telenor (borgenären) godtar betalningen (erbjudandet).

    Är det något du inte håller med om i exemplet ovan?

    Btw, har du läst det här?: http://www.svenskhandel.se/Nyheter-och-press/Nyheter/2012/Okej-for-butiker-att-inte-acceptera-kontanter/

    De hänvisar även till fallet i Svea Hovrätt som du länkat, men av någon märklig anledning har Svenskhandel.se blandat ihop betalningsmedel med kort, sms, m.m. Betalningsmedel är det man betalar med, alltså det som förflyttas till säljaren från köparen. Plastkort (visakort eller dylikt) förflyttas aldrig till säljaren och kan därför enligt definitionen INTE vara ett betalningsmedel. Betalningsmedlet som främst används i Sverige är SEK och SEK består till 100% av fysiska och icke-fysiska kontanter (de som används i Riksbnakens betalningssystem, kan när som helst omvandlas till fysiska = icke fysiska kontanter i betalningssystemet är fysiska).

    Vad Svea Hovrätt säger är att det går att ta betalt i andra betalningsmedel än SEK (t.ex euro, pund och dollar) och att de butiker som gör det inte behöver acceptera SEK av den självklara anledning att de faktiskt inte tar betalt i SEK.

    Jag tycker situationen är mycket komiskt. Staten har använt lagen för att säkerställa att deras papperspengar accepteras av befolkningen och numera vill de desperat få bort lagen eller sudda ut lagens betydelse för att kunna införa deras nya dröm, ett kontantlöst samhälle där de fysiska kontanterna raderas ut.

    Ivar

    07 april 2013 at 09:55


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s