Viktualiebrodern

Befria kontanterna från Riksbanken (*bumpat*)

with one comment

Låt ett nytt Myntverk ta över kontantutgivandet

Ed: Jag bumpar denna post, därför att Dagens Nyheter idag 120128 skriver om det förestående sedelbytet, vars kostnader förs vidare till brukarna. Ett klockrent exempel på hur Riksbankens egennnytta går emot allmänintresset, och hur de externaliserar sina kostnader i strid med såväl allmänintresset som statens intresse. Ett syfte med sedelbytet, att slippa, och utan möjlighet att överklaga, vägra lösa in gamla sedlar,  har jag för övrigt skrivit om här.

Riksbanken släppte i december i all skymundan en rapport om kontanthanteringen i Sverige.

Ed: Carolina Neurath skriver i Svenska Dagbladet (och i E24) om varför bankerna strävar mot ett kontantlöst samhälle. Men hennes förklaring – deras vinstintresse, menar jag är alltför lättköpt och förenklad. Dels är deras intresse lika mycket att förhindra en rusning mot sig genom att försvåra uttag, dels är som framgår av den här posten Riksbanken lika drivande, vilket är direkt motsatt statens ekonomiska intressen.

Det finns alltså mera djupgående politiska skäl för krafterna som strävar mot ett kontantlöst samhälle.

Drömmen om ordning genom att tvinga andra att betala för den

I rapporten beskrivs hur Riksbanken förenklat gränssnittet mellan sig självt som utfärdare av kontanter och samhället genom inrättandet av Bankernas Depå AB – BDB. Den förenklingen ”innanför” gränssnittet har som bekant lett till ett försvårande för kontanter som  betalningsmedel och ett fördyrande längre ner i kedjan som med all sannolikhet vida överstiger Riksbankens besparingar. En simpel fråga om entropi – en minskad entropi innanför en gräns innebär en ännu större ökning av entropin utanför. Ett ”operatörsansvar” för kontanter skulle man kunna säga. Eller ”externalisering” av kostnader för vilka Riksbanken har definitiva intäkter, genom seignoraget

Tanken är att om det finns ett underskott av kontanter i en depå ska depåägaren i första hand hämta kontanter från en annan depå med överskott. Det är först när depåerna som ett kollektiv har brist på kontanter som depåägaren ska hämta nya hos Riksbanken. Eftersom BDB idag är den enda depåägaren är det BDB som ska se till att utbytet mellan depåerna fungerar tillfredsställande.

Detta för samhället som helhet skadliga förhållande, genom externalisering till en påtvingad, korporativ,  monopolist, detta förhållande bekymrar emellertid inte Riksbanken i rapporten. Tvärtom ser man det som problematiskt att BDB, trots dess monopolistiska karaktär och trots dess vinstsyfte – det tar numera betalt inte bara för att lämna ut kontanter utan också för att lämna in (en ökning av entropin på utsidan), inte tillräckligt förenklat och förbilligat (minskat entropin på insidan) för Riksbanken

Vid några enstaka tillfällen har det då hänt att kontanter lämnats in till Riksbanken från en av depåerna medan motsvarande kontanter har hämtats ut till en annan depå samma dag eller dagen efter. Det innebär således att det fortfarande förekommer onödiga transporter av kontanter till och från Riksbanken.

Och lite längre ner

Att sådana situationer förekommer tyder på att BDB inte har full kontroll över flödena till och från depåerna. Det kan bero på att värdebolagen som ansvarar för den operativa driften av depåerna i viss mån själva kan avgöra om de ska lämna in s.k. säsongsöverskott till Riksbanken. Ett värdebolag som driver en depå som för tillfället har ett underskott kan i vissa fall hellre välja att köra till Riksbanken för att hämta ut kontanter istället för att hämta ut vid en depå som drivs av ett konkurrerande värdebolag.

Att den monopolistiske operatören som Riksbanken önskar externalisera sina kostnader på inte är tillräckligt monopolistisk (”inte har full kontroll”), inte är tillräckligt auktoritärt korporativ (delar av korporationen ”i viss mån själva kan avgöra”), att entropiskillnaden innanför och utanför gränssnittet inte är tillräckligt stor (”onödiga transporter till Riksbanken”) – DET är alltså problemet för Riksbanken!

Egenintresset grumlar tankeförmågan

Sedan övergår rapporten till att spekulera i att den fria uthämtningen av kontanter från Riksbanken innebär att det cirkulerar mer kontanter än som ”behövs”. Vad som ”behövs” gås emellertid inte närmare in på. Trossatser behöver inte, nej bör inte definieras. Att ett försvårande av tillgången på en vara ökar lagerbehovet av den för en bibehållen risknivå och att en mindre fri uthämtning rimligen skulle öka kontantmängden är tydligen en alltför fundamental ekonomisk princip för att kunna greppa när det går stick i stäv med egenintresset.

Både förutsättningarna för depåägaren – med bland annat fri uthämtning av kontanter hos Riksbanken – och det bristande utbytet mellan depåerna leder sannolikt till att det finns mer kontanter i cirkulation i samhället än vad som behövs.

Och sedan kommer cynismen och självförhävelsen i dagen

Riksbanken ska inte bestämma hur handeln, värdebolagen eller bankerna ska fördela kostnaderna för kontanter eller andra betalningsformer.

Nej, Riksbanken behöver inte bestämma hur handeln, värdebolagen, bankerna eller enskilda skall fördela kostnaderna för kontanter. Det sköter, som Riksbanken nu ställt det för sig, principen om den starkes rätt säkert åt dem.

Istället borde Riksbanken, som lagstadgad utfärdare av ett statligt betalningsmedel, som ensam förmånstagare av seignoraget och som huvudintressent i ett fortsatt förtroende för fiatvalutor, själva och ensamma stå för kostnaderna (vid sidan förstås av polisen som vakar över att förmögenhetsöverföringar sker enligt lag och rätt och inte per tjuvnad och med våld).

Det som inte syns, finns inte, åtminstone inte som förtroendeskapande föremål, och det kan inga ens kvantiljonshöga insättningsgarantier av fiktiva elektronpengar påverka.

Pengars fetischvärde som förtroendeskapare

Pengar är fetischer som symboliserar förtroende, men fetischvärdet av siffror på en dataskärm som kan tas in endast av synen, är mycket lågt i förhålllande till betalningsmedel som kan förnimmas av flera, rentav alla, sinnen. På ett kort med chip kan värdet inte tas in med något sinne alls –  den öppnar sig för undersökning av sinnena på alldeles samma sätt om det så symboliserar 0 kronor eller hundra miljoner!  Kortfetischens momentana informationsvärde uppgår till exakt noll bitar och dess förtroendeskapande verkan är motsvarande låg. Den är så värdelös i sig, att den kräver såväl fungerande dataförbindelse till utgivaren som sexton bitars verifiering (fyrsiffrig PIN-kod) av innehavaren. Saknas dataförbindelse, eller innehavarens pin-bidrag av någon anledning uteblir (på grund av handikapp, minnesförlust, trasig knappsats etc) ÄR förtroendevärdet 0 (noll). Stabilt noll. No soup for youNästa kund, vadkanjagståtilltjänstmed?

Riksbanken vill maximera den totala samhällskostnaden

Men Riksbankens ”lösning” är istället en ytterligare externalisering av kostnaderna, till dem som sedan i sin tur inte kan skicka dem vidare (små handlare, enskilda) det vill säga på samhällelig nivå en maximering av kostnaden (maximering av entropin), på det att den må minimeras för Riksbanken självt

Det finns dock betydande vinster för samhället och för företagen att ha en prissättning som bättre speglar de underliggande kostnaderna. Konsumenterna förstår i allmänhet inte vad det kostar att genomföra betalningar. Om kunderna när de betalade sina varor vid kassan också fick betala kostnaderna för själva betalningen skulle de sannolikt välja att betala mer med bankkort och mindre med kontanter och kreditkort.

Katten på råttan, och råttan på repet alltså.

Riksbanken biter sig själva i svansen

Det som förvånar mig i dessa sammanhang är hur Riksbanken med en sådan politik tror sig vara så tvärsäkra på att handel i all evinnerlighet kommer att ske i kronor, eller i någon annan fiatvaluta. Genom sitt agerande för externalisering av kostnaderna för kontanter, fysiska pengar, undergräver de förtroendebasen för fiatpengar i allmänhet och minskar tröskeln gentemot transaktionskostnader förknippade med andra betalningsmedel. Och det i en tid när tanken på guld och silver som alternativa, av tredje man oberoende, betalningsmedel som en följd av skuldbubblan för elektroniska pengar börjat nå utanför kretsen av foliehattar.

Den korporativistiska synen på privata företag, bankerna, som en del av ”det allmänna” och därför prioriterat skyddsvärda av staten, är avskyvärd i största allmänhet, men den är Riksbanken som bekant inte ensamma om, när de då alltså föredrar vinster för bankerna genom kortbetalningar framför för det allmänna i form av seignorage på utestående kontanter.

Befria Riksbanken – Inrätta ett nytt Myntverk

Jag menar att Riksbanken, som lagstadgad ensam utfärdare av sedlar och mynt, i ord och handling med all önskvärd tydlighet visat att de till denna syssla är som bocken satt till trädgårdsmästare. De undergräver förtroendet för fiatpengar och därmed statens möjligheter att bedriva någon ekonomisk politik alls.

Lagen bör ändras, så att distributionen av statens betalningsmedel, kontanter, bekostas där intäkterna för den hamnar, nämligen hos staten.

Jag föreslår därför att Riksbanken entledigas från kontantutgivandet, då makten för Riksbanken att externalisera kostnaderna, vid bibehållande av intäkterna, inte balanseras vid nuvarande system för utfärdande av kontanta betalningsmedel.

Och att istället  ett nytt ”Myntverk” inrättas som får överta det ansvaret.

Om skäl för varför kontanter i en ficka nära dig är viktiga och förtjänar att återupprättas som betalningsmedel har jag skrivit förut. Med åtföljande resonemang om varför nuvarande lagstiftning inte duger, utan till exempel Förvaltningslagen och Kollektivtrafiklagen behöver revideras.

Teknisk komplexitet är inte det samma som framsteg.

Written by viktualiebroder

28 januari 2012 den 12:45

Ett svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. […] dock smita undan sitt ansvar för kontanthanteringen också och bör därför enligt min mening befrias från den verksamheten. Man skall inte sätta bocken till […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s