Missfirmelse av tjänsteman – kulturkrock att vänta

Europeisering eller försvenskning?

Enligt en statlig utredning, SOU 2011:25, refererad i Dagens Nyheter och i Expressen, skall polismän från andra EU-länder (och några till) vid vissa situationer kunna ges samma befogenheter att agera på svenskt territorium som svensk polis har.

Det här bäddar för kulturkrockar. Enligt svensk praxis måste en svensk polisman utstå tillmälen som tysk lag stipulerar stränga straff för. Exempelvis renderade ”Ni har ju ingenting i huvet” – Ihr habt ja nichts im Koppe, sagt av en ung lärling med 250 Euro i månadsinkomst till två poliser, böter på 500 Euro.

Die Welt har en prislista för bötessummor vid olika missfirmelser av polisman. Dyrast på listan är ”Alte Sau” – gamla sugga: 2500 Euro. ”Bullenschwein” – snutjävel betingar 1000 Euro. Och så vidare.

Men det här är tillmälen som en svensk domstol anser att en polisman (oberoende av kön) yttrade i stridens hetta skall tåla. Begreppet ”missfirmelse av tjänsteman” finns överhuvudtaget inte mer (det försvann 1976), utan numera är det den allmänna paragrafen om ärekränkning, Brottsbalkens 5 kapitel som gäller för alla. Eller knappt för någon, enligt svensk praxis.

Rättsfallen är ganska tydliga på att poliser skall tåla det mesta. Det skall till ganska grova saker för att fälla någon för förolämpning av en polisman.  I NJA 1994 s 557 stod en man åtalad för att ha sagt till poliser som ingrep då han sökte korsa gatan utanför övergångsställe ”Era jävla as, jag hatar er, era jävla fascistjävlar”.  Åtalet ogillades i Tingsrätten och han blev friad med skälet

Yttranden av den innebörd och betydelse som J.A. fällt framstår, om än som mycket olämpliga, mera som allmänna skällsord och torde förekomma i de mest skiftande situationer i samhället. Enligt TR:ns mening kan inte sådana vanligen förekommande allmänna skällsord, även om de fälls mot någon i hans tjänsteutövning, anses kränkande för den drabbade i den mening som avses i 5 kap 3 § BrB. (Jfr HovR:ns över Skåne och Blekinge dom i mål B 202-84.) Åtalet för förolämpning skall således ogillas.

Man kan bara föreställa sig vad anspelningen på ”fascism” skulle ha inneburit om poliserna varit tyska.. Åklagaren överklagade till hovrätten som kom till samma slutsats som tingsrätten, med följande motivering

I den situation som åtalet avser har det enligt HovR:ns mening visserligen varit högst olämpligt att yttra sig på sätt J.A. gjort. Emellertid bör det stått klart för polismännen att J.A. inte åsyftade annat än att ge uttryck för att han var förargad över att ha blivit rapporterad för en bagatellartad förseelse som mycket sällan torde föranleda ingripande från polisens sida. HovR:n anser därför att J.A:s yttranden inte varit ägnade att på sådant sätt såra polismännens ärekänsla att de bör föranleda straffansvar. Åtalet för förolämpning skall därför ogillas.

Hovrättsrådet Ekdahl var skiljaktigt och menade att den åtalade borde fällas för förolämpning. Fallet gick då upp i Högsta Domstolen, som faktiskt fällde för förolämpning med motiveringen

Väl må det angivna yttrandet innehålla uttryck som är ej alltför sällan förekommande skällsord. Emellertid söker samhället aktivt motarbeta rasism och olika totalitära åskådningar. Därför får skällsord som ”djävla as” och särskilt ”fascistdjävlar” anses vara ägnade att uppfattas som kränkande för en offentlig funktionär under tjänsteutövning. Vid sådant förhållande har i den angivna situationen gränsen för tolererbara skällsord passerats. Angivna uttryck utgör alltså straffbar förolämpning av polismännen.

I NJA 2004 s 331 kallade en person poliser som stoppat honom i en trafikkontroll för ”svin” och ”grisar”. För detta blev han (tillsammans med flera andra åtalspunkter) dömd i Tingsrätten för förolämpning. Ett domslut som Hovrätten upphävde. Också Högsta Domstolen friade mannen på den punkten, med motiveringen

Det är tydligt att ord som ”grisar” och ”svin” kan användas för att smäda och att de då kan föranleda straffansvar för förolämpning. I förevarande fall har emellertid P.R. uttalat orden mera för att ge uttryck för egen ilska och fysisk smärta än i syfte att skymfa. Polismännens ärekänsla kan därför inte anses ha blivit sårad på det sätt som förutsätts för straffansvar enligt 5 kap. 3 § BrB

Utredningen

Inte någonstans i utredningen har jag kunnat se att den kulturskillnaden för vad en polisman skall tänkas behöva tåla beaktats. Visserligen skall en utländsk polis som agerar på svensk mark följa svensk lag. Men lagen skiljer sig inte speciellt mycket mellan den svenska Brottsbalkens 5 kapitel och § 185 – 200 i den tyska Strafgesetzbuch. Det är praxis som skiljer. Mycket.

Så frågan är – kommer praxis i Sverige att bli mera som i övriga Europa, speciellt i Tyskland, eller kommer tyskarna att bli mera toleranta som vi?

Ingen vet. Men det vore olyckligt om den tyska sumpmarken för förolämpningsmål skulle breda ut sig också till Sverige. Kanske inte så mycket för polisernas skull, utan för att en hårdare praxis kommer att leda till en inskränkt yttrandefrihet och en massa struntmål i domstolarna. Att en hårdare praxis skulle leda till en mjukare umgängeston människor emellan är däremot osannolikt.

Badlands Hyena bloggar också, föga förvånande, i ämnet.

Ed: Den som vill sätta sig in i ämnet, och det närliggande ”förgripelse mot tjänsteman” rekommenderas en uppsats av  Ellen Runebjörk: DET FÖRSTÄRKTA STRAFFSKYDDET– Rättsvetenskaplig, lagteknisk och praktisk problematisering av det förstärkta straffskyddet i 17:2 BrB och av ärekränkningsbrotten mot offentliga funktionärer.