Om en skyldighet att anmäla missförhållanden inom Kriminalvården

En ”Lex Margit” behövs

För sjukvården finns en ”Lex Maria”. För äldrevården finns en ”Lex Sarah”. De innebär en skyldighet för personal att anmäla missförhållanden inom verksamheten. Den anmälningsskyldigheten blir också ett skydd för den som anmäler, som alltså inte behöver räkna med trakasserier på arbetsplatsen. En utredning arbetar just nu med en motsvarande ”Lex Bjästa” för skolan.

I idealfallet behövs förstås inga speciallagar för att säkerställa att missförhållanden läggs fram i ljuset och, förhoppningsvis, rättas till. Och ännu mindre när Internet gett oss sajter som wikileaks. Men tyvärr tror jag inte, som arbetslivet ser ut och människors i allmänhet berättigade försiktighet att sticka ut hakan, att det räcker.

Den statliga utredningen Kriminalvården – ledning och styrning , har föreslagit att en speciell tillsynsmyndighet inrättas för Kriminalvården (Pressmeddelandets titel  ”Ytterligare effektiviseringar möjliga i Kriminalvården” är helt missvisande och  oseriöst populistiskt. Det är inte det utredningen handlar om). Man skall förstås vara tveksam till fler myndigheter i princip, men i det här fallet tror jag att det är såväl lämpligt som nödvändigt. Den särskilda Tillsynsutredningen kom också fram till flera skäl till varför offentligt finansierade verksamheter är i större behov av tillsyn idag än tidigare.

Kriminalvården är väl värt en Lex

Specifikt för Kriminalvården tror jag att följande förändringar gör att det behövs en lagstadgad skyldighet/rätt att anmäla missförhållanden

• Mindre enheter läggs ner till förmån för större fängelser och häktesanläggningar. Därmed blir anonymiteten bland personalen större, ledningen kommer längre från verksamheten och styrningen får alltmer karaktären av kommandostyrning,  kriminalvårdarna lägger mindre tid på kontakter med de intagna (personalen minskas och ersätts med kameror) och mer tid på pappersarbete och på att få det rent praktiska arbetet att fungera.
• Trycket uppifrån leder till en ökad slutenhet, ”kåranda”, eller dess motsats, fraternisering med de intagna (flera kvinnliga vårdare har under de senaste åren tvingats lämna efter att ha inlett relationer med intagna. (Varav minst en sannolikt därefter mördats.) Som jag ser det en följd av att avståndet mellan ledning och ”plitar” på golvet ökat och till slut, för enskilda, blivit större än avståndet till de intagna). Kåranda, fraternisering och uppgivenhet inför situationen utgör samtliga faktorer som ger en grogrund för övergrepp och rättsligt godtycke.
• Det finns en möjlig sned rekrytering av personer till Kriminalvården. Som en psykologisk undersökning, Revisiting the Stanford Prison Experiment: Could Participant Self-Selection Have Led to the Cruelty?, om vilka som söker till sådana arbeten visar, är urvalet snedfördelat mot personer med auktoritära drag. En sådan snedfördelning är, alla psykologiska urvalsmetoder till trots, mycket svår att korrigera (utan att riskera att svänga över åt andra hållet).
• Motparten, de intagna, är en grupp med ett lågt förtroendekapital hos allmänheten. När de klagar är det inget som hamnar i kvällstidningarna, och när det gör det presenteras det som något för en hämndlysten allmänhet att förfasa sig över.
• En femtedel av JO:s årliga 6000 anmälningar gäller Kriminalvården. Samtidigt har JO:s makt urholkats, och dess rekommendationer/prickningar följs inte.
• De incidenter som JO-anmäls är inte nödvändigtvis de humant/rättsligt sett mest allvarliga. Snarare tvärtom, medan en del intagna utvecklar en anmälningskultur för allt möjligt, är människor som trycks ner istället mindre benägna att ens orka anmäla. Vidare är en stor andel av de intagna inte etniska svenskar, och kan inte eller dåligt svenska, och kan inte tillvarata sina rättigheter

En lagstadgad skyldighet att anmäla missförhållanden skulle också vara ett stöd för kriminalvårdare som vill att allt skall gå rätt till att fortsätta arbeta så. Tryck och trakasserier från ledningen att ”sluta gnälla” och vara ”lojal” får mindre tyngd. Man måste komma ihåg att kriminalvårdsyrket inte är något högstatusyrke och att fängelser och häkten på mindre orter kan vara en viktig arbetsgivare. Att våga stå upp för det man tror på och inte känna ansvaret att personligen rätta till organisatoriska problem,  skulle betyda en bättre arbetssituation. Många är de kriminalvårdare som nu arbetar över obetalt, tar jobbet med sig hem och slutar som långtidssjukskrivna.

En ”Lex Margit” skulle också innebära att enskilda kriminalvårdare inte som nu blev tvungna att omvandla ett organisatoriskt problem på arbetsplatsen till ett personligt hälsoproblem.

Varför Lex ”Margit”?

Margit Urtegård arbetade på Hall och fick sluta efter att ha varit kritisk mot ledningen, efter flera konstiga turer.  Mats Werner myntade begreppet ”Lex Margit”.  Jag ser ingen anledning annat än att ansluta mig till det. Lämpligen borde en sådan Lex skrivas in under ett nytt kapitel i den nya Kriminalvårdslag som regeringen lämnat proposition på, och i enlighet med det förslag till Tillsynsmyndighet för Kriminalvården som utredningen jag länkade till ovan föreslog.

Svensk Myndighetskontroll har skrivit ett inlägg om detta som verkligen genomsyras av patos. Rekommenderas!

Några intressanta psykologiska studier är Milgram´s om hur vanliga(?) studenter vid Stanford kunde förvandlas till brutala bödlar (kritiserad i artikeln länkad ovan), Lucifereffekten av Phil Zimbardo samt en kritik av dessa studier Questioning the banality of evil av Alexander Haslam och Steven Reicher.

Jag heter Bengt Jonsson och återfinns på plats 18 på Piratpartiets riksdagslista för Dalarna, Gästrikland, Jämtland och Västernorrland.

Ed: I dagens, 100612, Svenska Dagbladet föreslår Gunnar Stetler och Claes Lood en liknande lagstiftning för rättsväsendet. Med delvis samma argument som jag, att inte låta enskilda klä skott för systemfel. Av någon märklig anledning tar de inte med Kriminalvården i sitt förslag.

Också Dagens Nyheter skriver.

Ed2: Idag 101015 skriver Claes Sandgren i Svenska Dagbladet om ett allmänt förstärkt skydd för whistleblowers.

Ed3: I en motion daterad 101025, i punkt 22, efterlyste sju socialdemokrater just en sådan tillsynsmyndighet. Motionen fick tummen ner av justitieutskottet.

Ed4: På Piratpartiets höstmöte 2012 gick min motion om en Tillsynsmyndighet för kriminalvården igenom och är sedan dess Piratpartiets politik.

Ed5: 130422 slår Anette Börjesson (mp) och Lena Olsson (v) på trumman för liknande krav.