Viktualiebrodern

Jag struntar i Stefan Lundgrens värdegrund

with 7 comments

Bara han är saklig som GD på SCB

Jag ser i Aftonbladet att en man som skrivit några debattartiklar rörande pressens rapportering i migrationsfrågor nekats ett arbete på Statistiska Centralbyrån. Några sakliga tveksamheter om han skulle klara av den utlysta tjänsten fanns inte, utan motiveringen för att han i slutändan inte fick jobbet var, att SCB:s generaldirektör Stefan Lundgren ”inte hade något förtroende för mitt sätt att skriva”, citat ur artikeln.

Denna sammanblandning av person och yrkesroll är inte ny. Berufsverbot i irrelevanta sammanhang är numera legio i Sverige. Jag tänker till exempel på läraren i Landskrona vars långa och engagerade lärargärning i ett slag var noll och intet värd efter att några förflugna ord spelats in och överlämnats till närmaste politiske kommissarie i skepnad av en skrupellös journalist på Sveriges Radio.

Men att människor inte skulle vara kapabla att vara sakliga och utan mannamån i sina dagliga värv på grund av sina åsikter är mig veterligt inget som kunnat visas i verkligheten. Ännu viktigare – det är ett utslag av en auktoritär och deterministisk människosyn som är direkt motsatt allt vad liberalism, åsiktsfrihet och yttrandefrihet heter.

Den kåranda som blir följden av en sådan Berufsverbotspolitik är istället en grogrund för korruption och för en utbredd likgiltighet inför missförhållanden.

Vi måste värna yttrandefriheten. Och vi måste skapa bättre möjligheter för whistleblowers. (Till exempel inom Kriminalvården).

Vad Stefan Lundgren har för värdegrund struntar jag i. Men förmår han inte sakligt sköta sitt förordnande som generaldirektör för Statistiska Centralbyrån, utan låter sin värdegrund skina igenom,  bör regeringen återkalla detta i förtid.

Advertisements

Written by viktualiebroder

20 januari 2011 den 15:29

7 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Möjligtvis borde jag och andra människor som noterar vad som sker i omvärlden stänga in sig i ett av de nedlagda bergrummen i Bodens fästning. Jag frustrerar nämligen då och då sönder av alienationsångestkrämpanden över alla kompletta vansinnesheter som suddar sönder livet runtomkring mig.

    Så man slipper veta och känna av alla dumhetismer, hela den härskande korruptionsideologin och all ondskans drängar som överflödar hela planeten från dess obetydligheter till dess helheter.

    Den som är satt till att bli generaldirektör är en person som inte kan sköta vad som ingår i arbetsuppgifterna. Detta är numera snarast att likna vid en definition av generaldirektörsämbetet. Endast olämpliga personer snaskar sig in på det här typen av bakom-skrivbordet-jobb. Samma fenomen men som med FNs generalsekreterare. Totalt olämplig för jobbet.

    Nå. Såväl natur som människor errupterar när dropparna sipprar över glasets kant. Och jag tror vi får se mer och mer av detta.

    Repressionen jobbar på med att stoppa och sålla bort alla som inte vill behålla det rådande styret.

    Anders Nordin

    20 januari 2011 at 16:51

  2. Denna kåranda är också något som jag avskyr. Fast jag skulle nog personligen beskriva det som en hjord mentalitet, de som deltar är inte så mycket lag kamrater som dom är boskap.

    Sebastian

    20 januari 2011 at 19:12

  3. #Anders
    Ja ibland vill man bara gräva ner sig i en jordhåla nånstans. Men så kommer den där känslan av trots igen…

    #Sebastian
    Men så är det ju den där lilla detaljen att man måste ha något att sätta på bordet åt sig och de sina. Då håller man god min i det elakaste spel.

    Yttrandefrihet är viktigt.

    viktualiebroder

    20 januari 2011 at 22:27

  4. *hmmm*
    Detta med att ha kompetens för det jobb man ska utföra är en sak. Förmågan att samarbeta med kollegor är en annan sak.

    Min bedömning är att generaldirektören gjorde en korrekt bedömning. Jag antar att det fanns många andra kompetenta sökande till denna centrala funktion på SCB?

    Men visst…denne man visar på baksidan med att agera offentligt som politisk dissident. Man blir föga populär!

    Gunnel Gomér

    20 januari 2011 at 22:44

  5. Han var faktiskt den ende sökande som återstod efter intervjuerna, enligt egen uppgift. Och något direkt anstötligt tror jag inte det var i vad han skrev (jag har förstås inte läst det).

    Självklart kostar det att säga sin mening öppet. Parrhesia ger ingen karriär.

    När det gäller att samarbeta med kollegor är det en speciell sak på SCB, om jag förstått saken rätt. Flera som blivit utköpta därifrån under åren och hamnat som ”mannen på fyren”.

    viktualiebroder

    21 januari 2011 at 09:10

  6. Hej 🙂

    Det kan väl inte vara möjligt att en så åtråvärd post som presschef på SCB bara skulle ha fått en kompetent sökande?

    Gunnar Sandelin är känd för synnerligen vidlyftiga statistiska och ekonomiska uttolkningar. Så vidlyftiga att professorer brukar få spel i media. Sedan minst 20 år i olika debatter, under senare år SDs profilfrågor – flyktingpolitik och anti-feminism. Med en inte så lite paranoid underton.

    Att vilja analysera statliga konspirationer behöver inte betyda att man alltid har fel. Men risken finns väl?

    Gunnel Gomér

    21 januari 2011 at 21:08

  7. Det fanns väl fler sökande, men han påstår i alla fall att bara han återstod när processen närmade sig sitt slut.

    Ok, då känner du dina pappenheimare bättre än jag. För mig var det ett nytt namn. Jag kom mer att tänka på några utköp från SCB, och någon ”fånge på fyren” där, med lön fast utan uppgifter.

    Ja, allt går i cykler och det som var ute igår dyker upp som fräsch motkraft imorgon…

    viktualiebroder

    21 januari 2011 at 22:27


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s