Politiskt missbruk av Upphovsrätten kräver tvångslicensinstitut

Fallet ”Tintin i Kongo”

En ny påminnelse om Upphovsrättens grundläggande censurfunktion nås oss idag, när Karin Nilsson, förläggare hos Bonnier Carlsen, citeras hos Svt med anledning av rättegången i Belgien gällande seriealbumet ”Tintin i Kongo”.

Det här är en serie på 24 böcker som vi har förbundit oss att ge ut, säger Karin Nilsson som är förläggare hos Bonnier Carlsen. Skulle vi sluta att ge ut den skulle vi bryta kontraktet. Men om beslutet blir att den inte längre får tryckas i Belgien måste vi följa efter.

Ett förbud i Belgien mot utgivning av ”Tintin i Kongo” av straffrättsliga skäl innebär alltså, på grund av gällande upphovsrätt, att albumet också förbjuds att ges ut i Sverige.

Någon annan än Bonnier Carlsen får inte göra det.

Det är ingen slump eller ”olycklig” effekt av Upphovsrätten att det fungerar på det viset. Censur av historiska skrifter med upphovsrätten som vapen har använts förr, till exempel när Bayern, som äger upphovsrätten till Adolf Hitlers bok ”Mein Kampf” sökte hindra Hägglunds utgivning av den i Sverige 1992 genom att stämma för intrång.

Det är absurt att upphovsrätten skall kunna användas för att undertrycka verk av politiska skäl, för historierevisionism.

Upphovsrätten bör därför få en tvångslicensklausul, så att rättighetsinnehavaren om denne vägrar utgivning av ett verk, inte kan hindra någon annan att, mot skälig ersättning, ge ut verket.

En sådan tvångslicens bör inte gälla enbart vid politisk censur, utan också geografisk censur, eller ett undertryckande av äldre verk för att hindra att de konkurrerar med nyproduktion.

En sådan tvångslicens skulle  enbart gälla för kommersiell utgivning. En icke-kommersiell spridning skall förstås vara fri eller regleras av särskilda lagar (även om sådana lagar i praktiken av nödvändighet blir dåliga lagar av önskemålskaraktär, som barnporrlagen).