Viktualiebrodern

Vikten av att ta hand om de sina

leave a comment »

Därför tiger SÄPO om stasinamnen

Spioner är sällan spioner av övertygelse. Mera ofta är det en kombination av spänningssökande, känsla av egen betydelse och kanske penningförmåner.

De är därför inte alltid så pålitliga. Ofta byter de sida, eller alternerar mellan dem. Någon som utsätts för ett värvningsförsök kanske kontaktar andra sidan först och får rådet att ”spela med”.

Storbritannien lyckades avslöja de allra flesta tyska spioner på brittisk jord under andra världskriget. De som avslöjades fick ett ultimatum: Bli dubbelagent och förse tyskarna med uppgifter du får från oss, eller bli skjuten. Det fungerade – nazityskland fick en hel mängd ren desinformation där de trodde sig få första klassens underrättelser.

Jag tror att det är så här man kan förstå SÄPO:s ovilja att publicera namnen på dem som spionerade för stasi, som framgår av Dagens Nyheter och Svenska Dagbladets rapportering.  Bland dem på listan finns också personer som i själva verket arbetade för SÄPO, eller MUST eller någon dem ”närstående” säkerhetstjänst.

En säkerhetstjänst som inte under mycket lång tid skyddar sina informatörer kommer under mycket lång tid att stå utan informatörer, eller åtminstone ha stora svårigheter att rekrytera.

Ed: I åtminstone ett fall förhöll det sig så, vilket SÄPO bekräftat.

Det blir därför en ganska underlig debatt i frågan, när såväl den moderate bloggaren ”Den hälsosamme ekonomisten” och SvD:s Claes Arvidsson som den annars sansade socialistiska bloggen ”Svensson” alla kräver namnen offentliggjorda (signaturen ”ingenjören” bland kommentarerna hos Svensson verkar dock ha kommit till samma slutsats som jag).

Till detta kommer förstås att spionarkiv alltid innehåller många felaktigheter, glädjerapporter om lyckade rekryteringar som aldrig existerat i sinnevärlden. Databaser som är hemliga är alltid fulla av fel, eftersom a) de inte kontrolleras tillräckligt och b) spioner är i genomsnitt mindre pålitliga som människor (”spänningssökande”) och därför ofta vill visa sig duktigare än de är genom rena falsarier.

Valideringen av data i stasifilerna uppvisar stora brister.

För en gångs skull anser jag att SÄPO handlar rätt när de hemlighåller namnen.

Ed: Det är slarvigt av mig att säga stasi, eftersom stasi var helt inriktat på inhemsk (DDR) underrättelseverksamhet. Det yttre spionaget sköttes av en fristående del av ”Firman”, ”HVA” som leddes av den ryktbare Markus Wolf. Jag är lite ursäktad av att också nästan alla andra tycks göra det. Listan på de 57 svenskarna härstammar alltså inte från stasiarkivet i Berlin, utan kommer via CIA, som var snabba att lägga vantarna på det så snart DDR föll ihop.

Det är vad jag förstår därför inte korrekt att det ”bara” är för intresserade journalister att börja gräva i stasiarkiven. För att läsa någons akt måste man först fråga efter den. Jag förmodar att journalister har speciella rättigheter, men för att få ta del av någons akt, måste man vara den personen själv, ha fullmakt eller på annat sätt visa att man är berättigad att ta del av den. Observera att de allra flesta akterna rör övervakade personer.

Annonser

Written by viktualiebroder

16 september 2011 den 19:37

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s