Viktualiebrodern

Archive for the ‘upphovsrätt’ Category

Upphovsrättscensuren

leave a comment »

Det handlar inte om pengar, utan om makt

Jag ser i Svenska Dagbladet att förbudet mot vidaresändning av sportinslag, även om tv-rättigheterna till evenemanget är betalda, nu också får en spridningseffekt så att hela nyhetssändningar censureras bort av upphovsrättsskäl.

En tittare på svt play i Spanien kan nu inte längre se Rapport eller Aktuellt därför att de också visar bilder från OS i Sotji. Trots att hela OS visas i Public Service i Spanien och att tittaren via spanska licensavgifter betalat för evenemanget.

Detta, att upphovsrätten i nuvarande utformning leder till språkcensur, och hur upphovsrättsinnehavare kan förbjuda sändningar också av sådant material de inte har skapat, som ljudkommentarer eller hela program där det upphovsrättsskyddade endast utgör en liten del har jag skrivit om redan 2010 Rättigheter för vidaresändning leder till språkcensur.

Written by viktualiebroder

09 februari 2014 at 10:58

Upphovsrättsdebatt snart på ett äldreboende nära dig

with one comment

Ingen kommer undan upphovsrättsfrågan

Jag ser i Svenska Dagbladet att det nu uppmärksammas att Vinter-OS i Sotji, kontroversiellt redan av helt andra skäl, inte kommer att kunna ses av många boende på institutioner. För första gången går OS inte i Public Service utan i kommersiella kanaler, med TV3 som huvudkanal. Kanaler som inte ingår i basutbudet, ”Must carry”.

Detta är förstås inte helt nytt. Det har förekommit protester i bland annat Finspång. Samtidigt konstaterades i en undersökning av Demoskop sommaren 2013 att det är just bland äldre som Olympiska Spelen har sin största dragningskraft.

Just när upphovsrättsfrågor föreföll ”igår” och väldigt töntiga på de sociala kanalerna, blir de hetare än någonsin på institutionsboenden över hela landet…

Jag är ju inte längre medlem av Piratpartiet, men här finns en pedagogisk utmaning inför detta supervalår, med helt nya väljargrupper.

Inom parentes skulle jag inte ha något emot att Sotji blir början till slutet för OS-idén, ja för alla mastodontevenemang. Fråga de goda Sotjiborna, fråga gästarbetarna i Dubai och fråga de som drabbas av sommarens fotbolls-VM i Brasilien.

Jag håller med Lars Johansson i Helsingborgs Dagblad när han skriver

Personligen tar jag konsekvensen av avslöjandena och avstår från att titta på OS. (…) Det är min egen lilla protest. Om färre tittar får tv-bolagen mindre reklampengar vilket i sin tur minskar IOK:s möjligheter att sälja TV-rättigheterna.

Fotnot: Svt, med Eva Hamilton i spetsen, kommer förstås att vilja vinkla frågan till att handla om så kallade ”evenemangslistor”, det vill säga evenemang som EU tillåter att medlemsstaterna förordnar om skall sändas på kanaler med ett visst minimum av täckning. Myndigheten för Radio och TV menar att det kravet är uppfyllt om minst 80% av befolkningen har tillgång till kanalen. Fast med ”tillgång till” menas också om de kräver ytterligare betalning vid sidan om licensavgiften

…kostnaden för grundläggande betal-tv-abonnemang kan likställas med fri tv eftersom det är en allmänt förekommande finansieringskälla för tv i Sverige.

SVT är kritiskt. Man vill förstås även fortsatt ha intresse och acceptans för sina tvångsabonnemang, men gör det med att ställa saken på huvudet och se sportintresset(!) som hotat

En utveckling där allt mindre idrott sänds i fria kanaler riskerar att leda till lägre intresse för idrott

Written by viktualiebroder

03 februari 2014 at 11:51

Platshållare: En dikt

with 2 comments

En liten dikt från tågfåtöljen tittandes på landskapet

En text är en tanke

som redan är tänkt

som tänkaren textad

åt läsaren skänkt

——————–

Och tack vare texten

som läsaren tankar

kan ”hen” bidra till växten

av textade tankar

Written by viktualiebroder

27 november 2013 at 15:26

Publicerat i upphovsrätt

Tagged with , ,

Googles ballonger

with 3 comments

Lagen bortom Limes piraticus

Ed: Det som står i den här posten stämmer inte, se kommentarerna.

Google planerar skicka upp ballonger som skall erbjuda uppkoppling också i områden som saknar sådan.

Det intressanta är att de planeras ligga på en höjd av 12 miles nautiska mil eller drygt 20 km över jordytan.

Det är precis den gräns under vilken nationell suveränitet gäller, motsvarande territorialvattengränser. Jag hittar i hastigheten inte detta förhållande omnämnt någonstans, men det kan knappast vara en slump.

Över 12 miles nautiska mil torde då inte heller immaterialrättsliga lagar gälla . Det räddar förvisso inte Google, så länge de har ett kontor i något land på jorden.

Här kan man ana intressanta utvecklingar. Lagen ovanför Limes Piraticus…

Se också posten om Chris Hadfields framförande av David Bowies ”Space Oddity” från den internationella rymdstationen.

Written by viktualiebroder

15 juni 2013 at 13:52

Upphovsrätten upplöses i tunn luft?

with 6 comments

Fick Chris Hadfield fritt framföra sånger av David Bowie på ISS?

Opassande skrev om den virala videon på  Chris Hadfield som framför David Bowies ”Space Oddity” från den internationella rymdstationen, ISS.

Funderade lite över hur högt upp upphovsrätten egentligen gäller. Enligt wikipedia ”airspace” anses rymden av Internationella Aeronautiska Federationen börja vid 100 km. NASA är något anspråkslösare och hävdar 50 km. Enligt internationell lag är den vertikala utsträckningen lika med den från kustlinjen, dvs enbart 12 nautiska mil, eller 22,2 km.

ISS pendlar mellan 330 och 435 km över jordytan, så  Hadfield hade med all säkerhet rätt att, utan ersättning till upphovsmannen, framföra jordiska musikverk av hjärtans lust. Även om, mot förmodan, David Bowie skulle anse sin ideella upphovsrätt kränkt, genom att hans musik framfördes ”…i sådant sammanhang som är på angivet sätt kränkande för upphovsmannen” (URL kapitel 1 § 3), så hade det inte bekymrat Hadfield heller.

Det är förstås lite oklart om USA:s regering verkligen anser att deras lagstiftning upphör att gälla någonstans..?

Det finns förstås konferenser om upphovsrätten i rymden. Och WIPO har publicerat dokument…

Men tänk om…

Det blir förstås problem om de utomjordiska lagarna på mellan 330 och 435 km skulle säga något annat. I scifi-romanen “Year Zero” skriver Rob Reid om hur det interstellära kosmos har en lag som säger att lokala lagar automatiskt gäller i hela kosmos, om de inte direkt strider mot någon lag som gäller för hela kosmos.

Alltså gäller de jordiska upphovsrättslagarna automatiskt i hela kosmos, och Universum är skyldigt oerhörda summor i royalties och skadestånd… En skuld som inte kan likvideras, så nu måste De förfinade kulturerna istället… Or else.

För övrigt har Bowies Space Oddity redan, via radioutsändningar, nått cirka 44 ljusår ut i rymden sedan 1969…

Written by viktualiebroder

14 maj 2013 at 11:50

Vem frågar Ernst Nordin?

with 6 comments

Om rätten att bli nämnd som upphovsman

Det har ju blivit en liten sommaranka detta med enkronorna med förvanskad text som dykt upp på olika håll. Det har spekulerats i att det skulle röra sig om falskmynteri. Men falskmynteri kommer inte ifråga, eftersom det inte är olagligt att skada eller förvanska mynt, bara att försöka föra in dem i cirkulation (se en tidigare post i den här bloggen).

Möjligen skulle det kunna vara högmålsbrott, men det skall nog till mer än så för att åklagare skulle väcka åtal.

Vad det emellertid definitivt rör sig om, är ett möjligt intrång i konstnärens, skaparen till enkronornas yttre heter Ernst Nordin, ideella rätt.

Upphovsrättslagen (kapitel 1, § 3, stycke 2) säger

Ett verk må icke ändras så, att upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart kränkes

Det här är egentligen en lag av mycket tveksamt värde. Medan vi i Piratpartiet är mycket positiva till rätten att bli nämnd som upphovsman till sitt verk, är vi en del som ifrågasätter vilket värde det här stycket har (skrivit om det här).

Huruvida Ernst Nordin upplever sitt konstnärliga anseende eller egenart kränkt av att texten på enkronan förvanskats vet jag inte.

Men att ingen i etablerade media frågat honom, ens nämnt hans namn, säger en del om hur  de som annars ryar om pirater själva ser på detta med ideell upphovsrätt.

Som pirat är jag alltså tveksam till att det skall vara förbjudet i lag att skapa deriverade verk eller remixa om upphovsmannen skulle känna sig kränkt av det.

Men det är viktigt att upphovsmannen får sitt namn nämnt. Det anser i alla fall vi pirater.

Ernst Erik Axel Nordin.

Written by viktualiebroder

18 juni 2012 at 20:39

Om produktion av kultur och kunskap

with 3 comments

Vad politiken kan göra

I Piratpartiet talar vi om ”Fri Kunskap” som något positivt och vi är väl medvetna om att den nuvarande Upphovsrätten är ett hinder för den fria kunskapen, och bör reformeras.

Men vi är ensidigt emot hur det är nu. Jag tror inte att det är tillräckligt. Jag tror att politik handlar mer om vad man är för, och hur man skall skapa miljöer och regler som underlättar en utveckling mot det man vill ha.

De som försvarar dagens upphovsrätt vill gärna kalla skapelser av människans intellekt för ”property”, som om det handlade om ägande. Det kan man verkligen ifrågasätta, både filosofiskt och fysikaliskt, om enkelt kopierbara immateriella skapelser kan ägas och vad det i så fall skulle vara för vits med det. Och det ifrågasätter vi i Piratpartiet.

Men låt oss för ett ögonblick acceptera deras påstående att kultur och kunskap kan ”ägas”. Då blir den politiska utmaningen att skapa sådana miljöer och regler att en så stor del som möjligt av allt skapande sker ”oägt”.

Oägt skapande

Vilka former av skapande av kultur och kunskap som ger ett ”oägt” resultat finns då? Jag urskiljer tre

1. Kollektivt skapande. Många människor i en svärm skapar något tillsammans. Man kan peka ut personer som bidragit mera, men slutresultatet kan ingen enskild göra anspråk på. Exempel är sådant som wikipedia, fria mjukvaror och så vidare.

2. Folkloristiskt skapande. Plötsligt finns resultatet bara där, och ingen vet var det kom ifrån. Exempel är sådant som nya ord i språket, äldre ortnamn, folksånger och sådant. Det finns en upphovsman, men ingen vet vem.

3. Oavsiktligt skapande. Någon gör något i ett bestämt syfte, men nyttan av användning blir i en helt annan, som upphovsmannen inte är intresserad av, inte hade för avsikt att åstadkomma och inte kan kräva ”ägande” av. Man kan kalla denna skapandeform för ”mefistofelisk”, efter Mefistofeles i Goethes Faust som var ”Del av den kraft vars lott; är alltid vilja ont och alltid verka gott”.  Exempel är patentsystemet där summan av de mångas monopolistiska strävanden blir en fri teknisk encyklopedi.

De här tre skapandeprocesserna kan man fästa politiska etiketter vid. Nummer 1 är något många vänstermänniskor tycker om. Nummer 2 är konservatismens höga värdering av det som finns, som alltså bevisat sitt värde genom att överleva. Nummer 3 påminner om Adam Smiths ”osynliga hand”, där summan av individernas avsiktligt egoistiska ansträngningar blir till ett oavsiktligt gemensamt gott. Ett marknadsliberalt ideal.

Så ser vi att skiljelinjen mellan skapandeprocesser som ger ”oägda” och ”ägda” resultat skär rakt igenom vänster-högerskalan.

Ändra balansen

Jag vill att politiken skall underlätta för skapandeformer som sker på något av de tre nämnda oägda sätten. Jag vill att man skall försöka föra över ägda produktionsformer till oägda enligt ovan, där det går.

Först måste man urskilja hur det ser ut nu. Vi måste vara tydliga med vår positiva inställning till deltagarkultur i allmänhet. Först till deltagarkultur på Internet och inom fria mjukvaror (som Mikael Nordfeldth efterlyste häromdagen). Men också till deltagarkultur away from keyboard.

Sedan måste vi fundera över hur kultur- och kunskapskapande former som nu ger resultat som är ägda,  skulle kunna konstrueras om till att passa in i någon av de tre formerna ovan och istället ge oägda verk.

Motioner

På det avslutade vårmötet bifölls en motion som jag tycker passar in i detta, Anton Nordenfurs om friare åtkomst till vetenskaplig forskning. I dagsläget är detta resultat ofta ”ägt”. Genom  krav på att det som finansierats gemensamt också skall kunna användas fritt åstadkommer man en mefistofelisk skapandeprocess (Nummer 3) – den enskilde forskarens drivkraft är äran bland sina likar, och hon eller han förlorar inget eller mycket lite på att forskningens resultat är fritt. Egoistisk ärelystnad till den allmänna nyttans fromma.

Själv låg jag bakom två motioner som inte gick igenom som passar in i punkterna. En om ett erkännande av supporterkultur (Nummer 1), och en om folkloristisk namngivning av platser (Nummer 2). Att de inte gick igenom är emellertid kallt kaffe nu,  och spilld mjölk som jag inte gråter över. Men om någon tyckte de förslagen var stolliga, så ”Fastän detta är galenskap, så är det likväl metod deri” (Shakespeare: Hamlet).

Framtiden

Jag vill se en kultur- och kunskapspolitik för Piratpartiet som aktivt erkänner, understödjer och främjar skapandeprocesser som ger oägda resultat. Så i den pågående breddningen, och till höstmötet: Gärna mera galenskap, men metod deri, tack.

Ed: Jag har skrivit en del om detta förut.

Written by viktualiebroder

16 maj 2012 at 20:38

Fildelare och mjölkrebeller – förenen Eder!

with 3 comments

Egenmakt, resiliens, person-till-person gemensamt

Jag ser via Cornucopia och Dagens Industri att bönder runt Åre protesterar mot mjölkbranschens monopolisering och EU:s stelbenta regler för mjölkhantering genom att sälja opastöriserad mjölk direkt i butik, utan att passera Arlas centraler på åtskilliga tiotals mils avstånd. (Enligt Östersundsposten är försäljningen dock stoppad).

Det här måste man också se i ljuset av samma Arlas leveransvägran av mjölk till ordinarie pris till små butiker i glesbygden. De kan missbruka sin monopolställning, genom EU:s hårda regelverk, som förutsätter storskalighet och långa transporter.

Naturligtvis finns det goda skäl för EU:s regelverk. Opastöriserad mjölk kan sprida smitta, framförallt den fruktade tuberkulosen. Men opastöriserad mjölk tillåter också att konsumenten själv kan sätta en filbunke, göra sin egen fil.

Här måste man väga hälsa mot långa, dyra, transporter, monopolsituation och möjligheter för människor till egenmakt för sin försörjning.

Jag menar att Arlas monopolisering och centralisering gör att hälsoaspekten, när det gäller glesbygden i alla fall, kommit att väga lättare än miljöaspekten av transporter, resiliensaspekten av lokal produktion och egenmaktaspekten av att människor kan medproducera sina egna livsmedel.

Det bör därför bli tillåtet att under hygieniskt tillfredsställande former lokalt sälja opastöriserad mjölk. Det kan finnas kvar ett ramregelverk, men med generösa möjligheter för kommuner, speciellt glesbygdskommuner, att bevilja dispenser.

Likheten med fildelning

Det är inte bara genom ordet ”fil” som det finns en samhörighet mellan kampen för egenmakt i livsmedelsproduktionen och kampen för rätten att från person till person utbyta filer i datanätverk. Båda handlar om självorganisering och om deltagarkultur utanför de stora monopolen. Monopol som genom sin natur försämrar motståndskraften mot yttre förändringar och passiviserar människor. Som gör dem som kunde varit aktörer, till blotta konsumenter.

Jag gräver åter fram det Olle Hollertz skrev i tidningen Barometern  en gång för  över två år sedan

Stiftelsetrilogin, Asimovs myt om det stora galaktiska imperiets sönderfall, kretsar kring förhållandet mellan centrum och periferi, makt och kunskap. Två Stiftelser skapas i Vintergatans bägge ändar i syfte att minska tiden av barbari innan galaxen kan få ett nytt stabilt och fredligt styrelseskick.

Det mest intressanta är den mystiska andra stiftelsen som finns dold där man minst anar det, men som är den som ska förvalta visdomen och insikten, medan den första stiftelsen är frihetskämparna.

———————————————–

Tanken svindlar, men ett embryo skulle vara om Piratpartiet (som verklighetens första, öppna och konfliktberedda stiftelse) började samarbeta med landsbygdsorganisationer som kämpar för småskalig konsumentnära livsmedelsproduktion (den tystare eftertankens andra stiftelse, hos Asimov belägen i en härjad stadsplanets allt grönare ruiner).

Det gäller fortfarande.

Written by viktualiebroder

19 april 2012 at 20:02

Acta och Ian Smiths misstag

with 2 comments

Gör inte om Ian Smiths misstag

Rösterna som försöker bagatellisera innebörden av Acta-avtalet hopar sig. Till exempel Marianne Levin i Sydsvenskan och Åsa Schwarz i idg.

Men dessa bedyranden rör sig helt inom det förhärskande upphovsrättsnostalgiska paradigmet. Actas funktion är att cementera, ”hårdvira” den nuvarande upphovsrätten i en digital miljö där den är en så främmande fågel att dess öde under alla omständigheter är beseglat.

Men detta sätt att cementera något genom ”ännu mer av samma sak” och genom att höja insatserna genom sanktionshotande internationella fördrag (Bernöverenskommelserna är ganska svaga i jämförelse), är en systemfälla som Donella H. Meadows kallar escalation. Den bakomliggande sociala kraften att använda möjligheten att dela information – en ”emergent” egenskap hos Internet – kan inte utraderas genom repression. Information wants to be free. Repression kan enbart leda till kapprustning, en eskalerande allt mera resursslösande spiral av repression och allt mera av en annan systemfälla – rule beating.

Att hårdvira, att förstärka fästningen genom högre murar och djupare vallgrav,  den anakronistiska upphovsrätten genom att koppla den hårdare till frihandel och välståndsutveckling – för vilket den står i rak motsats – kan inte förändra upphovsrättens slut. Den kan bara förlänga reformprocessen och leda till bortslösade resurser i den ofrånkomliga eskalationen.

Rhodesias vitrasistiske premiärminister Ian Smith sa en gång mycket klarsynt (och ytterst cyniskt) : Vi är medvetna om att hela världen till slut kommer att vara kaffefärgad. Men vi vill inte ha något snabbkaffe.

Den cynismen går som en underström också i upphovsrättsnostalgikernas retorik, om än inte alltid med Smiths klarsynthet. I alla fall inte utåt – vad Levin och Schwarz säger en lat lördagkväll i soffan framför tv:n med fötterna på bordet vet jag förstås inte.

För dem som förmår tänka utanför boxen, reformvännerna kort sagt, som vill anpassa upphovsrätten för att mildra de allvarliga konsekvenser dess upprätthållande i den digitala tidsåldern får för de demokratiska fri- och rättigheterna, ja för det demokratiska samhällsskicket självt som riskerar att destabiliseras av en fortsatt oreformerad upphovsrätt –  för dem innebär Acta ett bakslag.

Och inte bara för reformvännerna. Acta kommer att bli mycket dyrt. För ”nån annan”, vilket innebär de allra flesta. Katastrofen i Zimbabwe hade kunnat åtminstone mildras väsentligt om inte Smiths anhängare triggat en eskalation och höjt insatsen genom att eliminera sansade krafter på den svarta sidan. Då fick de istället ett utdraget inbördeskrig med slutresultatet Robert Mugabe… Det var dåligt inte bara för de vita farmarna utan för alla zimbabwier.

Vågar du riskera att tillhöra den stora majoritet som får betala för upphovsrättsnostalgikernas Ian Smith-politik?

Lär av Zimbabwe. Protestera mot Acta.

Ed: Åsa Schwarz skriver för övrigt

Piratpartiets mål är att sänka skyddstiden till fem år för ”kommersiella” verk. I dag är rättigheter på svenska böcker en av de mest växande exportbranscherna. Den skulle tvärdö eftersom utländska förlag skulle vänta i fem år med att publicera. Sverige är en så liten marknad att många heltidsförfattare och manusskrivare skulle förlora sina jobb. Att påstå att det inte skulle vara negativt för kulturen är dumheter.

Det var just så Albert Bonnier grundade Bonniers förlag en gång, genom att upphovsrätten på den tiden såg en översättning som ett nytt verk. Att kunna minska sin risk genom att ge ut böcker som sålt bra utomlands, med enbart en fast kostnad till översättaren men inget till författaren – det var just Albert Bonniers affärsidé.

Det är möjligt att det var negativt för kulturen, men det var otvivelaktigt positivt för Bonniers förlag, som sannolikt inte hade existerat annars. Vilket uppenbarligen inte är något moraliskt hinder för dem att nu förfäkta en helt annan upphovsrätt än den som såg dem födas.

Written by viktualiebroder

18 februari 2012 at 19:58

Horace goes kopimismen

leave a comment »

Skall han outa sig som pirat nu?

Horace Engdahl höll ett längre tal inför den Svenska Akademien som, i något förkortad form, återges i Dagens Nyheter.

Innehållet är en bomb. Utgående från bland annat Gabriel Tarde och smittobegreppet (som Christopher Kullenberg och Rasmus Fleischer skrivit mycket om),  klär Horace av författarbegreppet och avslöjar de närmast religiösa inslagen i Upphovsmannakulten.

Detta är häpnadsväckande! Horace Engdahl tar ett lejonkliv på vägen mot att bekänna sig som kopimist!

Skall han då bli pirat? Nja, ärligt talat tror jag inte Horace förstår vilket tankegods han leker med. Förmodligen kopplar han inte själv att han nu officiellt omfattar en av piratrörelsens ideologiska rötter.

Ed: Infallsvinkel tippar att Thomas Bodström blir pirat 2012. Horace Engdahl är alltså ett minst lika bra tips! 🙂

Samme Engdahl som så sent som 2008 i Expressen avslöjade sina mycket dimmiga begrepp om upphovsrätten och piratrörelsen…

Och som 2009 i Sydsvenskan sa

När författaren Lars Gustafsson försvarar Piratpartiet, och till och med säger att han röstar på det, då skäms man som intellektuell.

Ed: Jag tycker inte att Horace Engdahl behöver skämmas ”som intellektuell” för att han i sitt tal inför Svenska Akademien nu ideologiskt själv närmar sig Piratpartiet. Man säger så mycket dumt i stridens hetta som man får äta upp längre fram. Horace kan ta Walt Whitman som intellektuell äreräddare som,  när han blev kritiserad för att motsäga sig själv, sa: Very well, then I  contradict myself, I am large, I contain multitudes.

Eller för att ta en verkligt intellektuell gigant, dock ej litterär, John Maynard Keynes, som svarade på liknande kritik med: When the facts change, I change my mind. What do you do, Sir?

O vandringsman, känn dig själv! Gnothi seauton!

Written by viktualiebroder

27 december 2011 at 14:23