Viktualiebrodern

Posts Tagged ‘wikileaks

Carl Bildt har rätt om flödessäkerhet

with 6 comments

Kanske ”mellanstor”, men bitsk!

I ett tal i helgen i Bahrain sa Carl Bildt följande

In this age of accelerating globalisation the true security of our
societies – of its citizens, its economy, its state institutions – is to a
very large extent a function of the security of flows across borders.
Of the security of all those flows of persons, goods, capital, energy,
information and whatever across nations, regions and the globe that
is the core of the process of globalisation.
To secure all these flows naturally requires collaboration. National
security is no longer enough. (mina fetstilsmarkeringar)

Man kan bara hålla med Carl Bildt. Nationell säkerhet räcker inte längre. Att säkra informationsflödena i världen kräver samarbete.

Och det är därför Piratpartiet och hela piratrörelsen stöder wikileaks och samarbetar över gränserna. För att säkra just de informationsflödena, varav den sanna säkerheten för våra samhällen beror. Och vi gör det trots att vi därmed utsätter oss själva för fara – senast sett genom DDoS-attacken idag mot Piratpartiets servrar.

Därför att nationell säkerhet inte räcker längre, utan tvärtom visat sig vara en bitter fiende till fria informationsflöden.

Bravo Carl Bildt! Du talar klarspråk. Men förstod du själv vad du sa egentligen?

Det är försent att göra en pudel i alla fall så nu får du stå vid dina ord.

Stöd wikileaks!

Written by viktualiebroder

06 december 2010 at 22:41

Underrättelsetjänsters inre logik

with 6 comments

Några spekulationer

Efter Piratpartiets samarbete med wikileaks har jag haft anledning att fundera lite över hur underrättelsetjänster hanterar förhållandet mellan sina önskningar att få reda på relevanta saker och det i en ofullkomlig värld faktiska utfallet att sitta med en massa strunt istället.

Speciellt kan det finnas anledning att fundera lite över vad vi kan vänta oss i form av harm reduction från de militära underrättelsetjänsternas sida efter wikileaks publiceringar.

Underrättelsetjänsters logik

Jag har sysslat med att leta efter saker i många år. En sak vet jag alldeles säkert: Man måste veta vad man letar efter. Om det är oklart vad man letar efter, blir det mycket svårt att hitta något meningsfullt i en kaotisk värld av data och information, till synes utan struktur, eller åtminstone inte med den struktur man behöver. Samma sak tycks gälla för informationstjänster. Efter 9/11 kunde man konstatera att de flesta av de inblandade terroristerna redan på något sätt hade fått ögonen på sig, men det hade inte kommit så långt att den informationen kunnat bearbetas och föranleda någon åtgärd. FBI fick mycket kritik för det, och omständigheten närde konspirationsteorierna om att USA:s regering kände till planerna, men inte ville ingripa.

Det tror jag är rent nonsens. Att ha en massa lösa ändar som borde tittas närmare på, men bara fyller hårddisken eller skrivbordet utan åtgärd, är en naturlig följd av information overload.

Men kritiken fanns där. Resultat måste visas. Underrättelsetjänsterna själva kanske tror att lösningen ligger i att samla in mer information, men förr eller senare kommer de till insikt om att avkastningen i form av resultat inte står i någon rimlig proportion till kostnaden för insamlandet av information. Det okontrollerade (och oöverskådliga) svällandet av informationsstjänsternas storlek, leder istället till enorma kostnader, som i förlängningen leder till fattigdom. Underrättelsetjänsterna kan visserligen vara nödvändiga, men som helhet hävdar jag att de innebär förlorade investeringar, åtminstone om det inte tidigt sätts spärrar som motverkar dynamiken mot att bli statsbudgetens gökunge.

Varje underrättelsechef med självaktning slår i det ögonblicket näven i bordet och ryter: Resultat, för i h-e!

Men att leta efter saker är som historien om mannen som i mörkret tappat något på vägen hem och sedan letade under gatlyktorna. Inte för att det var mera sannolikt att han skulle ha tappat det han tappat just där, utan för att det var bara där som han kunde se nog att hitta om det var där han tappat det. Och man kan dra fram den gamla sången av Stephen Stills (If you can´t be with the one you love,) Love the one you´re with, som ett annat uttryck för samma sak.

Så om man inte, med rimlig ansträngning, kan hitta relevant information, då får man se till vilken information man faktiskt har. Har A varit otrogen mot sin partner? Har B varit ute på sex-chattar? Intressant, det lägger vi på minnet.

Underrättelsetjänsters inre logik gör att intresset går från information till person. Man använder det man vet som kapital för att köpa annan information, tilltvinga sig samarbete, tystnad eller som kanal för desinformation.

Några exempel (på hög nivå)

J Edgar Hoover, FBI-chef under många år, samlade systematiskt in komprometterande information om kända personer för att, vid behov, kunna använda det mot dem. Själv blev han sedan sannolikt utpressad av maffian i sin tur, som hotade dra ut honom ur skåpet som homosexuell.

Ed: Om Hovver och hans makt skall Lyndon B Johnson ha sagt att ”Det är förmodligen bättre att han står inne i tältet och pissar ut, än att han står utanför och pissar in”.

Erich Mielke, chef för Ministerium für Staatsicherhet, stasi i dagligt tal, hade ett förhörsprotokoll från Gestapo 1935 (diskuterat (och kritiserat) här, på tyska av rättrogna stalinister iofs), av vilket framgick att DDR:s statschef Erich Honecker hade tjallat till Gestapo om sina kamrater i den kommunistiska ungdomsorganisation han var medlem i. Därmed överlevde Erich kriget i fängelse, medan hans kamrater råkade värre ut. Nu var det väl förstås inget nöje direkt att sitta åtta år i Zuchthaus Brandenburg-Görden, allraminst under nazitiden men, som sagt, han överlevde.

Är utpressning dåligt?

Är då utpressning dåligt? En del libertarianska rättsfilosofer, med Walter Block i spetsen menar att utpressning borde vara tillåtet, som en fri affärsuppgörelse. Utan att ha satt mig in i hela litteraturen om Utpressning som brott än, håller jag inte med. Om inte annat, får utpressning negativa konsekvenser för andra, för tredje person, för allmänheten, som får leva i ovisshet om eventuell för dem relevant information och som kan bli lurade av offer för utpressning.

Andra, som i likhet med libertarianer avvisar ekonomiska och utilitaristiska synsätt, och fokuserar på om en handling är god i sig, eller inte, menar att det avgörande är syftet med handlingen. Kommer de negativa konsekvenserna för andra människor som en oavsiktlig bieffekt eller är de det som är handlingens syfte? Se denna tidigare post, om wikileaks och etiken.

Men allvarligare är att ett allmänt medvetande om risken att bli drabbad av utpressning styr människors beteende och gör dem mera konformistiska. Det kanske kan uppfattas som bra i vissa sammanhang, men min övertygelse är att det i förlängningen får fattigdom som konsekvens.

Guilt by association

Med Piratpartiets samarbete med wikileaks har då tillfället kommit, när samlad överskottsinformation av privat natur kan plockas fram och komma till användning för att misskreditera wikileaks. Idag har vi sett hur helt öppen information har förenklats och vantolkats för att manövrera ut Dick Wase från Piratpartiets riksdagskandidater. Naturligtvis är Dick Wases person i sammanhanget oväsentlig – det handlar om att fästa epitetet ”pedofiler” till Piratpartiet, för att därigenom kunna svärta wikileaks genom ”Guilt by association”.

Vi kommer sannolikt att se fler fall där enskilda kandidater för Piratpartiet hängs ut, för wikileaks skull.

Ed: Och Julian Assange är anhållen för våldtäkt rapporterar Expressen idag 100821. Samma sak står i Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter. Det blev alltså som jag trodde. Och nyheten står, precis som i fallet Wase, först i Expressen.

Så tvivel om sanningen

Förutom att angripa wikileaks motiv, genom konspirationsteorier och att ifrågasätta wikileaks moral, genom deras vänner, gäller det för underrättelsetjänsterna att a) så tvivel om sanningshalten i det publicerade och b) dölja sanningen i ett moln av utsläppt stanniol.

När det gäller a) är det nästan alldeles säkert så att det finns felaktigheter i de släppta dokumenten. Det gör det alltid i hemligstämplade handlingar, dels därför att uppgiftslämnare har en naturlig vilja att ”bättra på” sina uppgifter, dels därför att det ligger i hemlighetens natur att fel inte blir korrigerade genom kontrollerande feedback.

Jag kan föreställa mig att det snart påpekas felaktigheter i de läckta dokumenten med avsikt att så tvivel om sanningshalten generellt.

När det gäller b) tror jag att vi snart får se flera konspirationsteorier. Ju fler desto mer brusas sanningen ut. Ett större antal olika konspirationsteorier tolkar jag som stor sannolikhet för att aktiv desinformation pågår.

Ed: Mycket riktigt skriver Expressen(sic!) idag 100821 på samma tema: Konspirationsteorierna kommer att flöda. Dagens Nyheter också.

Ed2: Snowden har avslöjat att NSA kartlade muslimers sexvanor för ”just in case”.

Slutsats

Det pågår intensiva diskussioner mellan svensk militär underrättelsetjänst och deras ”väntjänster” hur man bäst, på extra-judiciell väg kan minska skadorna som wikileaks publicering verkat på deras särintressen.

Men allmänintresset är ett annat. Och det är det vi kämpar för och söker stöd för den 19 september.

Vi lever i intressanta tider…

Jag heter Bengt Jonsson och återfinns på plats 18 på Piratpartiets riksdagslista för Dalarna, Gästrikland, Jämtland och Västernorrland.

Written by viktualiebroder

20 augusti 2010 at 15:00

Wikileaks och etiken

with 2 comments

Som jag ser det

Wikileaks publicering av dokument har ifrågasatts på etiska grunder. Publiceringen skulle ha utsatt de afghaner som samarbetat med de NATO-ledda styrkorna för fara. Bland annat har bloggaren Cornucopia, Johanne Hildebrandt i Aftonbladet och Lars Gustafsson hävdat detta. Talibanerna hotar nämligen dem med likvidering som går de utländska trupperna till handa.

Det är ju förstås inget unikt bland rörelser som motsatt sig främmande våldsherravälde – också den danska motståndsrörelsen under kriget använde sig av likvidering av samarbetsmän som en systematisk strategi.

Men nu gäller alltså frågan om wikileaks på något sätt gör sig medansvariga till de afghanska samarbetsmännens eventuella ofärd genom sin oredigerade publicering av dokument gällande kriget i Afghanistan.

Handlingsetik

Det är ganska uppenbart att man inte kan ställas till svars för varje (oförutsedd) konsekvens av sitt handlande. Även om man tror att världen är på väg mot en klimatkatastrof så är det inte att dränka Maldiverna som är huvudmotivet för någon att sätta sig i bilen och köra till jobbet/affären/dagis/farmor. Man har helt andra motiv för det än att göra någon illa, och skulle handla på precis samma sätt även om man inte skulle göra någon illa.

Med det resonemanget tillämpar man principen om dubbel effekt, (wikipedia, här). Provfrågan är just den: Skulle personen ha handlat likadant även om ingen kommit till skada? Om ja, om det ursprungliga syftet med handlingen är god och de negativa konsekvenserna inte alls står i proportion till nyttan, är handlingen etiskt försvarbar.

I fallet med wikileaks publicering är det uppenbart att den skulle ha gjorts även om ingen av de afghanska samarbetsmännen riskerat något. Syftet med publiceringen har överhuvudtaget ingenting med dem att göra, utan avser att upplysa den amerikanska och europeiska allmänheten, som är de som betalar för och med sina demokratiska röster gör kriget möjligt, om vad de egentligen betalar för och understödjer.

Ed: I dagens Expressen blandar Anders Sirén ihop syfte och sidoeffekter. En argumentation på sedvanligt låg nivå, som etiskt jämställer offentliggörande med ett eventuellt följande tidningsdrev. Visst kan man diskutera lämpligheten i att klimatforskarens halvprivata mailkorrespondens offentliggjordes. Men det går alldeles utmärkt att hävda att det just fanns ett allmänintresse i den mot bakgrund av den inflammerade konspirationsteorikulturen rörande klimathotet. Att människor är dumma och misstolkar är en annan sak – det var inte det som åsyftades med publiceringen.

Och i slutändan, när det visade sig att forskarens jargong inte inverkade på forskningens resultat stärktes istället klimatvarnarnas sak och konspirationsteoretikernas försvagades.

Man kan undra om Anders Sirén själv avstår från att köra bil för Maldivernas skull, eller är vegetarian för amazonas skull. Både köttätande och bilåkning bidrar till, men syftar(?) inte till att förändra klimatet.

Konsekvensetik

Det är ett gott syfte. Och de människoliv publiceringen då eventuellt riskerar står inte på minsta vis i proportion till nyttan med det syftet. Som jag skrivit om tidigare är medvetenheten om krigets konsekvenser relativt låg i såväl USA som i Europa – USA har inte upplevt krig sedan 1860-talet (Sverige senast under sent 1700-tal), och krigsgenerationen i Europa har ersatts av en nyare utan egen erfarenhet. Den viktigaste sociala mekanismen för att avskräcka från krig fungerar alltså dåligt eller inte alls. Den svagheten förstärks också av att kriget förs långt bort – risken att ens egna närmaste familjemedlemmar förvandlas till kollateralskador är något som ytterst få människor i västvärlden tar i seriöst beaktande.

Det gör att den andra sociala mekanismen för att avskräcka från krig – öppenhet, blir desto viktigare. Och här är min förhoppning att wikileaks skall fylla en funktion. Som någon kommenterat så är wikileaks kamp, med viss överdrift, ett ”war to end all wars”.

Wikileaks fyller därmed en objektiv social nytta – de höjer den avskräckande ribban för att starta krig.

(Man kan för övrigt notera att de USA-ledda styrkorna själva tillämpar principen om dubbel effekt. Att regelmässigt bröllopsgäster eller småbarn går till spillo tycks inte utgöra något allvarligare etiskt bekymmer så länge det går att hävda att de skulle ha handlat likadant även om inga bröllopsgäster eller småbarn skulle ha följt med som kollateralskador. ”We don’t do body counts” som ett känt citat från en hög USA-officer löd under Irakkriget. Och då rör det sig dessutom till skillnad mot de afghanska samarbetsmännen om personer som inte alls är inblandade i konflikten)

Kritik mot wikileaks

Det finns ändå några punkter där jag anser att wikileaks handlat fel. När man kontaktar Pentagon för att erbjuda ”samarbete” för att rensa bort eventuellt känsliga uppgifter, då skänker man Pentagon en relevans i sakfrågan som Pentagon saknar.

Militären har ingenting med wikileaks publicering av dokument att göra. Det är en affär helt emellan wikileaks och den allmänhet som betalar och politiskt möjliggör kriget. Militären är enbart springpojkar åt en suverän folkmakt som via sina valda företrädare pekar ut den politiska riktningen och beviljar anslag. Att räcka ut en hand till springpojkarna är ett svek mot den allmänhet som wikileaks är tänkt att tjäna. För att citera Bismarck: Kriget är för viktigt att överlämna till militärerna – Der Krieg ist zu wichtig, als dass man ihn alleine dem Militär überlassen darf!

Vidare var kontakten med Pentagon etiskt tvivelaktig. Den kan uppfattas som ett försök till utpressning. Men ett försök till utpressning gör att motparten får ett skäl till att visa sig förorättad och arg. Därmed delas plötsligt den etiska kakan, och det kan för den oinsatte och neutrale betraktaren framstå som ett bråk mellan lika goda kålsupare.

Nu verkar inte wikileaks propå till Pentagon ha åtföljts av några krav, så någon utpressning förekom inte. Och militärerna i Pentagon, på militärers sakligt resultatorienterade vis (”gilla läget”), var också villiga att sätta sig ner och diskutera. I stark kontrast till tjänstemännen på USA:s försvarsdepartement som tog tillfället i akt att slå på indignationstrumman, vägra samarbete och inta en extremistiskt maximalistisk position genom att kräva att deras ”egendom” skulle återbördas till dem med hot om rättsliga (eller utomrättsliga?) påföljder.

Går wikileaks CIA:s ärenden?

Det har också påståtts, från konspirationsteoretiskt håll, att wikileaks publicering av Afghanistandokument skulle gå CIA:s ärenden. Genom en (alltför) förenklad cui bono (”vem tjänar på?”)-analys skulle till och med wikileaks vara köpta av CIA för att bereda vägen för en invasion av Pakistan.

Det är klart att en verksamhet som wikileaks är utomordentligt lämplig som kanal för att sprida falsk information. Och det är mycket möjligt att allt som publicerats inte är sant, även om det kan bero på att också de äkta dokumenten innehåller falsk information från början. Dokument från underrättelseverksamhet är sällan helt tillförlitliga. Men jag finner det osannolikt att wikileaks och Julian Assange skulle ha låtit sig infiltreras av CIA.

Istället tror jag att de konspirationsteoretiska kretsarna är mycket lättare att infiltrera. Som jag ser det, är förekomsten av konspirationsteorier ett indicium på en aktiv desinformationsverksamhet. Och ju fler olika teorier som florerar, desto större sannolikhet för det. För vad är ett bättre sätt att undertrycka en obehaglig sanning än genom att dränka den i ett brus av fantasifulla konspirationsteorier?

If he was the CIA

selling dope and making hay

(John Lennon: John Sinclair)

Om jag var CIA, hade jag funderat över hur wikileaks bäst skulle misskrediteras och deras trovärdighet ifrågasättas. Och jag hade kommit fram till att det bästa vore att associera dem med – CIA! Därför att man kan förmoda att många av wikileaks anhängare också hyser antiamerikanska stämningar, där ett misstänkt samband med CIA skulle menligt inverka på trovärdigheten.

(Nu är argumentet om ”antiamerikanism” på samma intellektuella nivå som när ett ifrågasättande av den realt existerande sionismen (det vill säga staten Israel) med utgångspunkt i dess praktik avfärdas som ”antisemitism”. Det säger mer om sagespersonen än om dem som åsyftas. Av sina egna motiv menar man sig känna andras. Samuel Johnsons ord om ”patriotism is the last refuge of a scoundrel” har sannerligen inte förlorat sin relevans. Att Lars Gustafsson lånar sig till ett sådant ”argument” är högst anmärkningsvärt.)

Piratpartiet och wikileaks

Är det då bra eller dåligt att Piratpartiet och wikileaks går i säng med varandra? Ja som ett one-night-stand är det vettigt. Piratpartiet får välbehövlig draghjälp inför valet. Wikileaks skapar en högre tröskel i ett akut skede för att slås ut av de (i sakfrågan alltså irrelevanta) militära säkerhetstjänsterna och regeringarna.

Men som ett livslångt äktenskap är det ingen bra lösning. Ganska säkert kommer inget att hända före valet, mer än att Fear, Uncertainty and Doubt kommer att överskölja gammelmedierna. Kanske får vi fler konspirationsteorier (men kom ihåg att ju fler sådana, desto större sannolikhet att det finns medveten desinformation med i spelet).

För wikileaks undergrävs på sikt trovärdigheten i att inte stå självständiga och oberoende.

Men efter valet skall vi heller inte tro att PP eller wikileaks är osårbara. Det är mäktiga och skrupelfria krafter, med hybris och förvrängd verklighetsuppfattning såväl avseende etisk som styrkemässig position, som nu känner sig trampade på tårna. Hur vet jag inte, men att vi som utåt står som piratpartister kan få vidkännas personliga tråkigheter, för oss och för våra närstående, är fullt möjligt.

För egen del är jag mentalt förberedd på detta, annars hade jag aldrig ställt upp. Valet att kandidera för Piratpartiet är mindre ett rationellt val och mera en fråga om heder.

Och heder har alltid kostat.

Jag heter Bengt Jonsson och återfinns på plats 18 på Piratpartiets riksdagslista för Dalarna, Gästrikland, Jämtland och Västernorrland.

Written by viktualiebroder

19 augusti 2010 at 23:42

Det eviga får fristad i piratserver fördold

with 5 comments

Öppenhet minskar incitament för krig

Det är lättare att starta ett krig än att avsluta det. Man skulle kunna säga att krigets dynamik uppvisar en hysteres.

En iakttagelse till när det gäller människor är, att det är lättare att entusiasmera för ett krig, till och med om de själva därmed riskerar livhanken, än att skrapa ihop en majoritet för… tja, en skattehöjning.

Man kan väl se det som ett systemfel hos människan som social varelse att det förhåller sig på det sättet. Men den kloke accepterar att det är så.

Istället blir det då viktigt att ha reglerande mekanismer för att hålla tillbaka entusiasmen för krig från att sprida sig i en befolkning. Den viktigaste mekanismen är förstås att se till att insikten om att man själv och ens närstående kan råka illa ut är (och hålls) levande.

Ingen människa är enfaldig nog att vilja ha krig hellre än fred, ty i fredstid begraver sönerna sina fäder, men i krigstid begraver fäderna sina söner (Herodotos)

Det är mycket enkelt att skapa fred i Tjetjenien. Jag kan göra det på två veckor. Det är bara att sätta samman ett förband bestående av söner och döttrar till de högt ärade ledamöterna i duman och sätta det i främsta stridslinjen. Inom 24 timmar kommer transportplanen att börja lyfta och fordonskolonnerna att rulla. (Alexander Lebed)

Den mekanismen är för närvarande mycket svagt utvecklad bland de flesta svenskar, därför att vi inte varit i krig på nära håll på nästan 200 år, och det krig vi nu för är på ett abstrakt och betryggande avstånd, så långt som Afghanistan befinner sig från Sverige.

Den andra sociala mekanismen som kan dämpa entusiasmen för krig är risken för att det man själv gör, görs öppet och inte hålls kvar i det fördolda.

Den mekanismen har historiskt varit mycket svag. TV spelade visserligen en roll i att det skapades en opinion mot Vietnamkriget i USA, som sannolikt ledde till att Richard Nixon vann valet 1968 på ett program att avsluta kriget, men kriget, åtminstone USA:s inblandning i det, fortsatte sju år till.

Inget är värre än att bli hängd i tysthet
(Voltaire, Rien n’est si désagréable que d’être pendu obscurément)

Med Internet hände något. Risken att bli hängd i tysthet minskade. Och omvänt, risken att det man gjorde skulle bli synligt för alla ökade radikalt.

Fä dör, fränder dö; själv dör du likaledes. Ett vet jag som aldrig dör: dom över död man (Hávamál)

Detta är en strålande, underbar spin off av Internet. En mekanism för att svalka av de krigsrusiga som ännu svärmar för att dra i härnad och dräpa sin nästa. Och att få de redan dråpaktiva att tappa sugen och vilja resa hem. Inte minst när de inser att en för alla och alla för en inte gällde

Det är så man skall se på wikileaks publicering av dokument från Afghanistan. Inte att de skulle innehålla direkt något nytt – inget alls för den som har ett minimum av fantasi eller en personlig kännedom om krig. Krig sucks. It sucks! Punkt.

Förmodligen inte speciellt mycket i sak heller, som inte redan är känt på det ena eller andra sättet.

Men som ett incitament för att inte starta krig, och ett incitament för att ta sig samman, get a haircut och börja jobbet med att avsluta kriget man håller på med. Och det incitamentet tycks ha sin verkan, glädjande nog.

Att Anna Troberg idag går ut med att Piratpartiet kommer att hosta wikileaks om Fredrik Reinfeldt skulle göra en Per-Albin Hansson och falla undan för stormakten – det gör mig oerhört stolt att få vara med om och dessutom stå på en valsedel för Piratpartiet i höstens val till Sveriges Riksdag.

Det ”eviga rätta” som Esaias Tégner diktade om har då inte längre enbart sin fristad i ditt bröst fördold, utan från en obestämd plats i det rum som Världsväven spänner. Och därifrån kan det ej rotas ut…

Det rätta är evigt: ej rotas där ut
från jorden dess trampade lilja.
Erövrar det onda all världen till slut
så kan du det rätta dock vilja.
Fördöljs det utom dig med list och våld,
sin fristad det har i ditt bröst fördold.
(Esaias Tegnér. Det eviga)

Jag heter Bengt Jonsson och återfinns på plats 18 på Piratpartiets riksdagslista för Dalarna, Gästrikland, Jämtland och Västernorrland.

Written by viktualiebroder

27 juli 2010 at 21:53