Viktualiebrodern

Posts Tagged ‘Spelteori

Invändningar mot en lag om civilkurage

with 3 comments

Externalisering, spelteori, moralisk alienation och önskelagar

Jag ser i Dagens Nyheter att en utredning gjorts om en lag om civilkurage, det vill säga att förbipasserande under vissa omständigheter skall kunna straffas om de inte ingripit mot ett pågående brott, framförallt våldsbrott. Utredaren är visserligen tveksam, men känner sig nödd och tvungen att lägga fram ett lagförslag som ändå är ganska milt.

Jag har preliminärt fyra invändningar mot en lag som tvingar utomstående att ingripa. Utan någon rangordning:

Externalisering

Jag tror man skall se den politiska viljan bakom en sådan lag som ytterligare ett led i en medveten externalisering av brottsbekämpningen. Staten önskar abdikera från sin huvuduppgift att skapa lag och ordning. ”Nån annan” skall istället få notan översänd till sig. Skälen till det är förstås flera, dels en ambition att komma undan billigare, dels en ovilja att få en debatt om kriminalitetens orsaker och eventuella förebyggande åtgärder. Och den oviljan är till lika delar ideologiskt betingad – man vill markera avstånd mot 70-talets ”flum” – och en rädsla för att ”legitimera främlingsfientliga krafter”.

Men en externalisering av brottsbekämpningen är både orättfärdig – den drabbar oskyldiga – och samhällsekonomiskt ineffektiv. Ineffektiv därför att dels summan av alla privata insatser mot brottslighet slukar större resurser för samma resultat, jämfört med om insatserna sker i statens regi, dels därför att brottsbekämpningen då blir som att stoppa läckor i en gisten eka – täpper man till ett hål öppnar sig genast ett nytt någon annanstans. Brottsligheten hittar på nya sätt. En omöjlig kamp. En mera proaktiv strategi behövs istället för en reaktiv.

Spelteori

Kriminella är inte alltid intelligenta (då vore de inte kriminella). Men de kan vara ytterst förslagna. Och något som de snabbt lär sig är svagheter och inre konflikter hos potentiella offer.

Med en lag om civilkurage kommer vi alldeles säkert att se mera av en kriminalitet som söker ställa ett tilltänkt offer inför en situation som ser ut som en där offret enligt en sådan lag är skyldigt att ingripa. En fejkad trafikolycka på en enslig vägsträcka. En fejkad misshandel på en öde plats, där lagen tvingar ett annars kanske misstänksamt offer att ingripa för att själv bli rånad och misshandlad.

Lagar skall akta sig för att i onödan öppna för sådana möjligheter till brott.

Moralisk alienenering

Man kan tycka att en vilja att hjälpa till om man kan är en naturlig mänsklig drivkraft. En naturlig moral. Det har ju visat sig i takt med att städer blivit större att den drivkraften minskat högst väsentligt. Det finns många historier inte minst från New York där brottsoffer lämnats på trottoaren att dö, samtidigt som tusentals människor har gått förbi utan att bry sig. Eller pågående brott har varit publikevenenemang.

Men drivkraften att hjälpa i en konkret situation är inte borta. Tvärtom – ju mer den inte blir självklar, ju mer drivs den av en inre rättskänsla, en inre moral. Om det finns en känsla av solidaritet, så gäller den brottsoffret.

Men en lag som tvingar till ett ingripande, griper också in i den personliga rättskänslan och solidariteten. I medkänslan för offret blandas också in solidaritet för samhället, överheten och, ytterst, för sittande regering.

Men känslan av solidaritet med samhället, överheten och sittande regering skall inte spela in i avgörandet om man skall hjälpa någon eller inte. När en sådan inblandad solidaritet påverkar, så är det med säkerhet alltid en negativ påverkan.

Låt oss ta ett jordnära exempel: Om ett barn skall förmås att äta en sked mat till, så måste det vara för barnets egen skull. Inte för mammas, pappas, morfars, farmors eller kungens. Och om någon skall förmås att ingripa, så skall det inte vara för Göran Hägglunds eller Beatrice Asks skull.

Alltså, att ens avlägset blanda in överhetens bud och sittande regering i övervägandet om man skall ingripa eller ej, kan enbart påverka det avgörandet negativt.

Önskelagar

För att en lag skall få en praktisk betydelse krävs att den faktiskt kan dömas efter. Men en lag om civilkurage blir mycket svår att döma efter. Varje situation är unik, och man kan därför räkna med att åklagare ytterst ogärna kommer att vilja driva ett mål med små eller mycket osäkra utsikter att få någon fälld. Risken är mycket stor att en sådan lag hamnar i facket av tomma ”fossil” som så många andra lagparagrafer som inte används.

Önskelagar som inte kan användas är dåliga, om inte annat därför att de gör lagen svåröverskådlig. De ligger som ett brus som försvårar förståelsen. Och när lagar inte kan användas, öppnar de för krav på en skärpning, det har vi sett många gånger förut.  Det gör inte lagen eller moralen bättre, tvärtom. Ju fler lagar, desto mindre rättvisasummum ius, summa iniuria. Och lagar som inte kan användas med hot om låga straff, kan inte användas mer bara för att straffvärdet efter hand höjs.

Written by viktualiebroder

11 mars 2011 at 12:46

Sd, DN, genetik, spelteori, metadebatt och något till

with 4 comments

Och så affordans förstås

Jag ser i Dagens Nyheter att en företrädare för Sverigedemokraterna, Thomas Karlsen, hävdat att personer från Mellanöstern och Nordafrika har en särskild aggressivitetsgen, som skiljer dem från svenskar. Han grundar den hypotesen på ett mångårigt arbete som vakt.

Nu får man bena i det här och ta en sak i taget. Om vi ser till de senaste 200 åren så är det otvivelaktigt så, att länderna i Mellanöstern och Nordafrika har haft en betydligt mera omtumlande historia än Sverige.

Det kan mycket väl vara så, att en aggressiv gen faktiskt haft ett större överlevnadsvärde i de länderna, och då kunnat sprida sig, medan en sådan gen i Sverige inte förmått skapa lika mycket (överlevande) avkomma och därmed pressats tillbaka i frekvens. Tvåhundra år är ändå 7 – 8 generationer, då slår någon enstaka procent i skillnad i fortplantningsförmåga per generation igenom väldigt fort.

Men en sådan möjlig aggressivitetsgen är inte avgörande för ett mänskligt beteende. Som Richard Dawkins skriver i ”The Selfish Gene” är det fantastiska med människan att generna, som ligger bakom hjärnans uppbyggnad, ändå lämnat den att själv avgöra vad den anser vara bäst. Givetvis först och främst ”bäst” i de geners intresse som finns i kroppen som hjärnan tillhör.

Men hjärnan är inte någon lydig slav åt generna. Den kan tänka själv. I en miljö, i ett samhälle där människor samarbetar och umgås försiktigt med varandra, kan hjärnan inse sitt egenintresse och anpassa sig till en annan ekologisk strategi, där en eventuell aggressiv gen blir underordnad och irrelevant.

På ett sätt finner jag en sådan genetisk förklaring till varför Sverige och Mellersta Östern/Nordafrika hamnat i så olika ekologiskt stabila jämvikter mera sympatisk än den traditionellt sverigedemokratiska, om kulturella skillnader. När debatten handlar om kulturella skillnader hamnar den mycket fort i något mystiskt, ett ont och gott, vi och dem, muslimer och ja…nånting, vad ”vi” nu möjligen kan enas om att ”vi” är.

Metadebatten

Dagens Nyheter då. När de vill ha en expert som uttalar sig om vad Jan Karlsen sagt så vänder de sig förstås till någon humanekolog eller evolutionsbiolog, som kan säga något om sambandet mellan genetik och mänskligt beteende…?!

Gör de..?!

Nej, de vänder sig till en historiker(!) Men vad har en historiker att tillföra inom humanekologin? Inget alls. Åtminstone inget i den här frågan. Dagens Nyheter vänder sig till en historiker därför att de inte vill ha en artikel som kan ge någon kunskap i sak, utan vill ha en metadebatt om sverigedemokraterna.

Vad bör göras?

Jag är så fruktansvärt trött på att debatten helt polariserats mellan ett främlingsfientligt block med mystiska föreställningar om kulturella skillnader, och ett politkorrekt block som bedriver metadebatt.

Jag vill se en saklig integrations/assimilationsdebatt som just involverar humanekologi och spelteoretiska strategier. Fri Kunskap. Och både genetik och kultur, som båda är företeelser underordnade människans hjärna.

Hjärnan påverkas i sin tur genom kommunikation med andra människor, och genom sinnenas upplevelser av de döda tingen i närmiljön. Därför är regler viktigare än fasta/avspärrande system. Och därför är affordansen så viktig i de miljöer vi skapar.

Liberal är vad liberalt gör

Men regelsystem och affordans är politik. De är till och med grundbultar i en liberal världsåskådning. Agnar Mykle skrev på försättsbladet till sin roman ”Sången om den röda rubinen”

Vi är inte förenade i längtan efter fjärran planeter

utan i längtan efter händernas insida

Jag upphör aldrig att förvånas över människor som ser det som en liberal handling att sända soldater till fjärran länder, men som inte har någon uppfattning om, eller förståelse för, affordansen i närmiljön. Liberal är vad gör liberalt gör. För att travestera Friedrich Nietzsche:

En del håller det för liberalt att säga: Frihet är nödvändig! Men i grunden tro de blott därpå att övervakning och kontroll (och krig!) är nödvändigt. (I originalet står det ”dygd” och ”polis”)

Där är ett ämne för en kommande bloggpost. Minst en.

Spelteori

Sanning och kunskap skall lära oss att leva tillsammans, inte i ett destruktivt, men stabilt, tillstånd i ett Fångarnas dilemma, utan i ett maximerande samarbete. Det samarbetet är förstås inget stabilt tillstånd. Samarbetstillståndet måste underhållas och byggas genom förtroende. Hela tiden. Ibland också genom att bestraffa icke-samarbete, det medges.

Men man kan inte bygga förtroende vare sig genom att föra kunskapsundertryckande metadebatter, flumma om kulturer eller föra krig i fjärran länder. Och man kan sannerligen inte få en människa att känna förtroende genom att övervaka henne.

Man gör det genom Fri Kunskap. Också fri i bemärkelsen fri från guilt-by-association och tabun som av en slump är de som finns i just den tid vi råkar lever i – var tid har sina tabun. Det hade en historiker kunnat säga mycket om.

Man gör det också via händernas insida. Genom människors frivilliga avtal ibland konkret beseglade med handslag. Och genom vardagsföremål och vardagssituationer som vi tar in via våra sinnen.

Det är inte flum, utan i bokstavlig mening påtagligt.

Jag heter Bengt Jonsson och återfinns på plats 18 på Piratpartiets riksdagslista för Dalarna, Gästrikland, Jämtland och Västernorrland.

Written by viktualiebroder

15 september 2010 at 16:26

Haiti finns inte

with 2 comments

Det, varom man inte kan tala, därom måste man tiga (Ludwig Wittgenstein).

Här hade jag egentligen velat skriva något om Haiti med utgångspunkt i Christoph Wargnys bok Haiti n’existe pas (Haiti finns inte). Jag läste den i somras. En skakande läsning.

Men nu är det så att jag är för tillfället på ett ställe och boken på ett annat. Så mitt tänkta referat av Haitis historia, kombinerat med det jag på sistone lärt av spelteori i allmänhet och Prisoner’s dilemma i synnerhet får vänta. Eller inte alls bli av.

Jag kommer att tänka på några av ord av Dan Andersson (ur minnet)

Den som säger ett enda ord inför det verkliga eländet – han hädar.

Så kanske det är lika bra att jag inget skriver.

Jag hoppas läsaren har fantasi. Den ”ökände skattesmitaren” Roger Akelius har det.

Människa, man kan inte leva utan medlidande (Fjodor Dostojevskij)

Hoppets stjärna finns här.

Ed: Citattecken runt epitetet till Roger Akelius. Som framgår av kommentar missuppfattades det som att det var min åsikt.

Ed2: En mera innehålsrik post om Ayiti finns här.

Written by viktualiebroder

16 januari 2010 at 23:51

Publicerat i Världspolitiken

Tagged with ,