Stormännen gör all-in vid pokerbordet

Lille man, lämna obemärkt kasinot

När England och Frankrike ingick non-aggressionspakter med Tyskland, och senare Tyskland ingick en non-aggressionspakt med Sovjetunionen, den så kallade Molotov-Ribbentropp pakten, skrev Bertoldt Brecht följande rader

Stormakterna skriver non-aggressionspakter

Lille man, skriv ditt testamente. (Wenn die Ob’ren Nichtangriffspakte schließen, kleiner Mann, mach dein Testament)

Jag tänker på den diktraden idag, när först Cecilia Malmström och sedan Mike Winnerstig i Dagens Nyheter pläderat för en svensk anslutning till NATO.

Den omedelbara anledningen till denna brådska är förstås existensen av wikileaks och den överhängande risken för att de facto-medlemsskapet i NATO för Sveriges del inte längre kan mörkas. Som ett fall framåt, som riskminimering, väljer man nu att i all hast söka reglera en verksamhet som tidigare varit oreglerad som Bipolär-Bodström uttryckte sig, på Nyspråk,  om FRA.

Men är då en anslutning till NATO säkerhetsfrämjande? Är ökad komplexitet och monokultur i världspolitiken lösningen på ett problem som beror av hög komplexitet?

Nej. Like lite som mera lån är lösningen på ett skuldproblem. Lika lite som höjd insats i poker är lösningen på ett ruinproblem. Lika lite som en monokultur i jordbruket är lösningen på ett parasitproblem. Lika lite som mera sprit är lösningen på en bakfylla. Lika lite som goda pengar efter dåliga är lösningen på en misslyckad investering. Kraschen, avkomplexifieringen, kommer ändå, bara med en större fallhöjd. Systemriskerna ökar med komplexiteten, kanske kvadratiskt, kanske rentav i kubik.

På vägen, medan komplexiteten skruvas upp, slängs också frihetsgrader över bord. Övervakningen måste öka. Kontrollen måste öka. Avspärrningarna måste bli fler. Ännu mer data måste samlas in. Ännu fler kraftfulla slag i luften. Ännu fler av sådana  åtgärder för att höja säkerheten som ”saknar de för den åsyftade verkan nödvändiga särdragen”. På varje säkerhetsproblem finns en lösning som är närliggande, trovärdig och fullkomligt fel, för att travestera H L Mencken.

Säkerhet blir en gökunge som tar allt större del av kakan, och ger allt mindre tillbaka på gjorda investeringar. The Law of Diminishing Returns. Och de minskade resurserna skapar i sig mera osäkerhet och oro. Övervakning leder till fattigdom.

Så lärdomen för den enskilda, lilla, människan av denna kissnödiga och ännaklämda jakt på ökad komplexitet för att lösa ett komplexitetsproblem,  är att börja förbereda sig för avkomplexifieringen. Se om sitt eget hus.

Skulle man anpassa Brechts rader till dagens situation skulle det kanske bli så här

Stormännen går all-in vid pokerbordet

Lille man,  lämna obemärkt kasinot

Säkerhet, snart också militär säkerhet då, är inget som man kan förlita sig på att någon annan sköter åt en.  Att lära sig bygga vägbomber på ett (för en själv) säkert sätt kan till slut visa sig vara en rationell investering på individnivå.

Lite litteraturtips (de blir snart förbjudna och Du blir garanterat registrerad om du köper dem)

Improvised Munitions Black Book, del 1, del 2, del 3

Jag rekommenderar förstås inte experiment och uppmanar självfallet inte till våld. Men snart blir de som sagt förbjudna, och när kunskap blir förbjuden – då senast förstår man att något är på gång. A bad Moon rising. Men då kan det vara för sent att lära sig. Varhelst man bränner böcker kommer man förr eller senare också att bränna människor, observerade en gång Heinrich Heine. Och man kan på samma sätt vara förvissad om, att varhelst man filtrerar bort länkar, där kommer man förr eller senare att filtrera bort människor.

Men man får heller aldrig överge den politiska vägen. Skriva öppet om saken (som här). Ställa upp i allmänna val för en annan säkerhetsfilosofi, och för att försvara fri- och rättigheter och Fri Kunskap,  så länge den möjligheten nu ges. Och självfallet får man då räkna med personliga konsekvenser. Det gör i alla fall jag. Blir så när man försöker argumentera sakligt med en pundare som vill åt dina pengar/ditt tysta medgivande för att, ”fördomsfritt”, kunna lösa sitt missbruksproblem med en ny fix.

Men argumentera sakligt måste man.