Viktualiebrodern

Posts Tagged ‘Internet

Kopparstölderna hotar infrastrukturen

with 10 comments

Telefoni och Internet i glesbygd

Jag ser i olika tidningar att till alla andra problem för Banverket med en åldrande järnvägsstruktur bidrar också kopparstölderna till att driftssäkerheten på järnvägarna sjunker. Det är förstås svårt att göra något åt detta, åtminstone på polisiär väg enbart, utan det kräver nog både sociala och polisiära åtgärder. Det är alltför många aktörer inblandade i ”trafiken”. Kanske om Banverket betalar för sig polisen har tid?

Även telefontrafiken lider av de omfattande kopparstölderna. Människor som skadar sig får ligga flera dygn utan möjlighet att kunna slå larm och företag får lägga ner.

I det senare fallet är kopparstölderna lättare att komma till rätta med. Tjuven är en enda och väl känd. Att Telia en gång fick överta infrastrukturen var ett stort misstag.

Heder åt de riksdagsledamöter som har engagerat sig i frågan, som Marie Nordén (s).

För egen del skäms jag inte heller: I min inte särskilt lyckade riksdagskandidatur 2010 hade jag ”Internet i Glesbygd” som den näst viktigaste Hjärtefrågan på Svt:s valpejl (numera raderat av svt för dem som inte blev invalda). Och i Piratpartiets principprogram står att läsa

Piratpartiet ska aktivt verka för att lagstiftningsvägen höja status på tillgång till Internet med viss minimistandard som en samhällelig tjänst, att jämföra med vattentjänster eller annan lagstadgad service. Detta för att Piratpartiet anser tillgång till Internet vara en viktig demokratisk medborgerlig rättighet.

Tillgång till denna typ av internetanslutning och utrustning för att kunna nyttja den, bör även ingå som beräkningsgrund för existensminimum på samma sätt som tex tillgång till telefon, i de sammanhang där det är aktuellt.

Och det gäller inte minst i Glesbygd.

Att lämna glesbygdens folk åt sig själva är en dålig strategi för Storsverige, som i dagsläget njuter av billig el och stora intäkter från LKAB, Sveaskog och Vattenfall.

En bråkdel av den Storsvenska statens intäkter från LKAB, Sveaskog och Vattenfall skulle kunna garantera en legitimitet åt svensk överhöghet över Inlandet genom att säkerställa telefoni och Internet åt dem som bor där. Nu urholkas legitimiteten i den överhögheten i rask takt när det för allt fler blir allt svårare att ens komma i kontakt med Storsvenska myndigheter.

Written by viktualiebroder

19 oktober 2011 at 14:04

Så som på Internet, så ock i köttvärlden

with one comment

Spårbara brev också Away From Keyboard

Jag ser i Svenska Dagbladet och i Sydsvenskan att posten med intresse studerar den danska postens försök att ersätta brevportot med  en kod som avsändaren beställer via sms och som vederbörande sedan skriver på kuvertet. Ett försök som skall underlättas genom en kraftig höjning av portot med vanligt frimärke påsatt och en rökridå av att det enbart är till för att ”förenkla hanteringen”.

Ed Nu också i Dagens Nyheter.

Därmed blir också fysiska brev helt spårbara till avsändare. Det har varit en utveckling under senare år mot en hårdare kontroll av posten, mottagare måste sedan några år legitimera sig för att kunna hämta ut post, anonyma inbetalningar till girokonton är inte möjliga och nu har alltså ett första steg tagits mot ett identifieringskrav också på avsändare. Att ett sådant krav kommer kan vi vara förvissade om – det är bara ett ”naturligt nästa steg” från ”kunna mot belöning” till ”måste”. Because they can. En nypa misstänkliggörande (rent mjöl i påsen?)  och en nypa förakt (obildade bakåtsträvare) mot de som framhärdar brukar göra susen.

Jag har länge varit tveksam mot argumentet från Internets vänner att vi bara vill ha samma skydd och frihet på Nätet som i köttvärlden, eftersom jag sett attackerna mot friheten på Internet som ett verktyg för att inskränka dem i köttvärlden.

Att man gått vägen via Internet är förstås därför att det funnits ett svagare motstånd där – ett motstånd som lättare kunnat avfärdas inför folkopinionen som skumma intressens behov av anonymitet, pirater, kriminella, pedofiler, mobbare etc etc ad nauseam.

Men tiden är alltså inne för att  byta fil och dra fördel av den tillvänjning som skett på Internet för att ta ett ”naturligt nästa steg”, nämligen att göra  också fysiska meddelanden, alltså brev, med såväl avsändare som mottagare fullt spårbara.

Internets vänner bör sluta med att kräva samma rättigheter på Nätet som AFK och istället kräva rättigheter.

Rättigheter punkt. Oberoende av plats. Låt oss inte luras av övervakningsivrarnas filkörning!

De två filerna Internet och köttvärlden delar samma behov. Låt oss då dela de filerna i betydelsen share, inte i betydelsen ”hålla åtskilda”.

Ännu en betydelse av fildelning…

Written by viktualiebroder

07 mars 2011 at 10:33

Nätmobbningen och dess falska bekämpare

with one comment

Försvara Internet

Jag skrev en post för några veckor sedan om den ödets ironi som gjorde att Dick Wase mobbades ut från Piratpartiets Stockholmslista samma dag som Katarina Wennstam i Aftonbladet ville se en lag mot nätmobbning.

Med all respekt för Katarina Wennstam var nog inte Dick Wase någon av dem hon hade tänkt sig att en sådan lag skulle skydda.

Ett liknande bakslag med besk eftersmak kanske Cecilia Wikström och Eva Edwardsson känner idag, efter att i onsdags ha fått in en debattartikel i Svenska Dagbladet med ungefär samma tema som Katarina Wennstam tidigare i Aftonbladet. Åtminstone hoppas jag att de idag reflekterar något över vad de skrev.

Aftonbladet… I just dagens Aftonblad kan vi följa historien om mannen som mördade sin flickvän, uppenbarligen under inflytande av så allvarlig psykisk störning att han då, 1985, inte kunde dömas till fängelse utan istället fick rättspsykiatrisk vård. På den tiden gjordes ingen rättslig prövning av längden på den rättspsykiatriska vården, utan när läkarna efter ett år konstaterade att han var frisk blev han utskriven som en fri man.

Det var förstår inte så lyckat, och den ordningen är också ändrad så att utskrivning inte längre görs enbart på medicinska grunder.

Uppenbarligen var han i alla fall frisk, eftersom han sedan 1987 bildat en ny familj och till för en kort tid sedan hade ett högt uppsatt arbete inom en kommun i Örebro län.

Tills hans förflutna hann ikapp honom. Jag skall inte gå in på hur valserna gått på olika forum, läsaren har väl fantasi? Men 23 år efter att han i lagens mening sonat sitt brott, blev han alltså uthängd med alla detaljer och tvingades lämna sitt arbete. Och står utan förmåga att försörja sina två minderåriga barn.

Här är Rhodos, hoppa här!

Aisopus berättar i en fabel om en idrottsman som kom tillbaka till sin by och skrävlade om hur långt han en gång hade hoppat när han besökt Rhodos. En som stod bredvid drog då ett streck i sanden och sa: Här är Rhodos, hoppa här! – Hic Rhodus, hic salta.

Jag tror inte att Cecilia Wikström och Eva Edwardsson har heder nog att offentligt gå ut och försvara den utpekade mannen. Lika lite som Katarina Wennstam skulle försvara Dick Wase.

Deras ”kamp mot nätmobbningen” är ett talk om Rhodos mycket långt ifrån walk här och nu. Och skälet är förstås att de förstår precis lika bra som alla andra att det inte går att förbjuda allt det dåliga i världen. Dåliga, elaka människor kommer på nätet precis som i köttvärlden att vara elaka.

Ed: Idag 100913 skriver Eva Edwardsson på sin blogg

Med ett liberalt sätt att ta sig an frågan ser man att enskilda människor kan använda sin frihet till att kränka andra människors frihet och det är då som friheten möter sin gräns. Samhället är skyldigt att skydda individernas integritet, även på nätet t.ex. genom att kriminalisera digitalt ofredande.

Som väntat är det enbart för indignationspolitik lämpade exempel på ”digitalt ofredande” som Eva Edwardsson tar upp. Att hon skulle inbegripa det som hände den kommunale chefen i sin indignation vore förstås osannolikt. Eva Edwardsson mäter med olika mått. Och självfallet skriver hon inte ett ord om hur Internet och det Öppna Samhället skall kunna räddas undan kortsiktigt röstmaximerande politiker.

Nej, Cecilia Wikström och Eva Edwardsson (med Katarina Wennstam är jag lite osäker) har helt andra motiv. De söker ett fordon, en vehikel, för att i den allmänna opinionen kunna föra in en acceptans för censur, kontroll och ett förbud mot anonymitet på nätet. Och så kanske de vill bli valda i höst förstås, och saknar egna moraliska spärrar för att nå det målet.

Men Internets fördelar i att föra människor samman och sprida kunskap och förädla mänsklighetens kulturella odling överstiger vida dess nackdelar i att underlätta för elaka människor att förstöra andras liv. Precis som tryckpressens fördelar en gång vida översteg dess nackdelar i samma avseenden.

I Piratpartiet är vi medvetna om hur mycket dessa fördelar överstiger nackdelarna. Det gör oss inte omedvetna om nätmobbningen. Vi tar avstånd från den och vill att rättsväsendet beivrar förtal och ofredande också på Internet.

Men vi är inte beredda att kasta ut barnet med badvattnet och vrida klockan tillbaka. Därför att allt talar för att tillbakadragandet av klockan inte kommer att göra halt vid Internet, utan kommer att ta tryckpressen och blyertspennan med sig också.

Internet har blivit en omistlig del av Det Öppna Samhället. Låt inte dess fiender vinna den 19:e september. Rösta pirat.

Jag heter Bengt Jonsson och återfinns på Piratpartiets riksdagslista för Dalarna, Gästrikland, Jämtland och Västernorrland.

Written by viktualiebroder

05 september 2010 at 23:26

Människor som fastnat i igår

with one comment

Allt har sin tid

Jag ser i Expressen att artisten Prince, som under det tidiga 80-talet levde och dansade i framtiden (like it’s ninetynine…), numera övergått till att leva i det förflutna:

Han säger att han inte fattar grejen… De vill inte betala honom i förväg så varför ska de ha hans musik? … Internet är som MTV. Det fanns en tid då MTV var hippt och sedan blev det plötsligt passé

Ja, det fanns en tid, och jag minns den väl för det var också min ”peak” i livet, när Prince var hipp. Och sedan var både jag och han plötsligt…passé.

August Strindberg gjorde på sin ålders höst en mycket stringent iakttagelse: Den moral som kommer efter femtio – den duger ej att predikas.

Internet lever och har hälsan. Och vi som passerat femtio har kanske ett och annat i erfarenhetsväg att bjuda på. Den viktigaste erfarenheten av alla är att vi bör vara försiktiga med att säga att det var bättre förr. En del var visserligen bättre förr, men spörj icke: »Varav kommer det att forna dagar voro bättre än våra?» Ty icke av vishet kan du fråga så.

Även den som har fyllt femtio kan förstå vad Internet gjort för kulturen, för demokratin och för våra fri- och rättigheter.

Vi i Piratpartiet gillar Internet. Och vi vill vara vakthunden som försvarar Internets landvinningar för civilisationen, för kulturen och för demokratin.

Jag heter Bengt Jonsson och återfinns på Piratpartiets riksdagslista för Dalarna, Gästrikland, Jämtland och Västernorrland.

Written by viktualiebroder

06 juli 2010 at 12:31

Nät bakom galler, del 4

with 10 comments

Bad Boys Blog – vår rätt att läsa

Varför?

För det första är det att vara inspärrad en mycket speciell erfarenhet, som relativt få av oss lär få uppleva själv. Som tur är. Och de som gjort den erfarenheten tillhör sällan de som hörs och syns i det offentliga rummet. Men erfarenheten av att vara frihetsberövad är en väsentlig mänsklig erfarenhet. Och det är människans privilegium att hon kan lära av andras erfarenheter utan att behöva göra dem själv. I teorin åtminstone…

För det andra är det, som Emily Dickinson observerade i sin dikt Success is counted sweetest, i översättning av Erik Blomberg

Bland alla stolta hjältar som denna seger vann

kan ingen tolka segern, så som den slagne kan

…så, att det ofta är intressantare att ta del av en förlorande sidas tankar än av vinnarsidans. En vinnare kan alltid nöja sig med ett ”Jag var ju bäst, juh” som förklaring, men en förlorare måste gå djupare i analysen av vad som egentligen hände. Den som kan säga med Sonny Curtis I fought the law and the law won, kan, allt annat lika, därför förmodas ha en intressantare berättelse att berätta.

För det tredje är det så, att ett rutinbaserat, cykliskt liv, med få självständiga beslut, leder till att hjärnan liksom faller till ro och får möjlighet till intressantare tankar och en större förståelse. Ett fängelseliv är per definition ett sådant liv. Att hetsa upp sig och gå till storms mot makten är enbart onödigt slöseri med energi, som merparten av de intagna klokt nog undviker.

Allra mest kreativt välgörande är det inrutade fängelselivet för den stora andelen med olika personlighetsstörningar. ADHD och kreativitet är besläktade störningar.

Därför är det inte oviktigt för oss, normalstört normalkriminella, som aldrig suttit inne, att ta del av berättelser och tankar från insidan.

Peter Jonasson, som själv satt/sitter på Kumlas säkerhetsavdelning, har beskrivit livet på insidan i uppsatsen Fängelset som samhälle (här, pdf).

Vad man måste räkna med

Det ovan skrivna innebär inte att man nödvändigtvis tycker om det man läser. En fängelsetid inleds ofta med något som skulle kunna betecknas som (det mycket missbrukade ordet) sorgearbete. Och ett sorgearbete innefattar mycket av självömkan, rationaliseringar, pekande av finger på andra och allmänt gnäll.

Och så har vi det faktum att kanske runt hälften av de intagna på fängelser uppvisar någon form av antisocial personlighetsstörning, och i en sådan ingår ett manipulativt drag. Man måste räkna med och ta höjd för detta när man läser. Men en fördel med att läsa på avstånd, är att man kan avbryta när man själv vill.

Men, som någon (hon hette Evelyn Beatrice Hall närmare bestämt) sökte sammanfatta Voltaires tankar: Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem.

Hur det ser ut nu

Eftersom datorer och tillgång till Internet i princip inte är tillåtet på fängelser (se del 3 i den här serien), kan intagna endast blogga via ombud på utsidan och snigelpost.

Intagna på rättspsykiatriska avdelningar kan däremot få tillstånd att blogga, men då genom ett beslut taget av medicinskt ansvarig personal. Detta är omstritt, och inte minst efter att Ulf Olsson, dömd för mordet på Helén Nilsson, skrev ett tidsinställt inlägg på sin blogg med titeln ”Epilog”, dagen innan han tog livet av sig, och sedan det blev känt att Sture Bergwall alias Thomas Quick twittrar och bloggar från Säters sjukhus, uppstod en debatt i frågan. Den moderata riksdagsledamoten Katarina Brännström skrev 2008 en riksdagsmotion med krav på att personer dömda till rättspsykiatrisk vård skulle förbjudas använda sig av elektronisk kommunikation. Det finns också en pågående utredning om den psykiatriska tvångsvårdslagstiftningen, ledd av Jerry Eriksson, som beräknas vara klar i april 2011. Återgiven i Falu-Kuriren säger sig Jerry Eriksson emellertid vara ytterst tveksam till att inskränka rätten att blogga och twittra.

I samma artikel får flera riksdagsledamöter från Dalarna uttala sig i frågan. Speciellt intressant att notera är den ju i liberala och integritetskretsar så högt uppburna Camilla Lindberg. Hon menar att reglerna på rättspsyk och fängelser bör överensstämma, oklart vilket som bör anpassas till vad. Jag tolkar emellertid hennes politikerlingo som att hon vill förbjuda rättspsykiatriskt intagna att blogga och twittra.

Voltaire blev inte tillfrågad.

Även finska Hufvudstadsbladet skrev om frågan, här.

Länkar

Vilka är då de som bloggar inifrån? Ja, de mest kända namnen torde vara just Sture Bergwall, alias Thomas Quick, känd från fler ställen än han nånsin varit på, numera på Säter. För övrigt medlem av Piratpartiet, enligt sin Twitter. Ulf Olsson, känd från Hörby, är tidigare nämnd. Från Hall skriver Tony Olsson, känd från Malexander. Helge Fossmo, känd från Knutby, skrev tidigare från Kumla, men tydligen(?) inte längre.

För att något modifiera underrubriken på den här posten, så har också några Bad Girls bloggat inifrån. Till exempel Sanna Bråding, känd från Tre Kronor, ute sedan februari 2009. Och Någons mamma, inifrån Hinseberg för några år sedan.

Slutord

Jag har tidigare i den här serien skrivit om Rätten att Läsa, Om Rehabilitering och om Rättsläget. Jag har i de posterna tagit upp risker och begränsningar i möjligheterna för intagna att ha tillgång till Internet. Därför har jag inte gått in på detta i någon större utsträckning i denna fjärde del. Läs dem först, innan ni dömer mig som naiv eller likgiltig för brottsoffrens lidande.

Till sist vill jag återberätta en anekdot om en svensk utbytesstudent i Missoula, Montana 1984. Vår svenske hjälte, som inte hade åldern inne, hade smusslats in på en bar av sina kompisar. På ett litet podium satt en äldre man med luggslitet yttre och plockade på en gitarr. Som många av oss svenskar utomlands, (been there, done that…) ville han gärna hävda sig och sa något halvhögt om ”fyllot som misshandlade gitarren”. Det blev dödstyst i lokalen. Svenskens kompisar skyndade sig att förklara att ”han förstår inte”, ”han är från Sverige”.

Mannen i svart lyfte huvudet och sa ungefär så här:

So, you’re from Sweden, right? I’ve been to Sweden. Played in a prison there. But you’re young. I guess you haven’t been to prison?

Yet.

Mannen i svart var Johnny Cash. Historien är återberättad (på portugisiska, här) av Maria Fabriani, en brasilianska sedan flera år bosatt i Boden. Den svenske utbytesstudenten är numera hennes man. Det svenska fängelse Johnny Cash spelat på var Österåkersanstalten, den 3 oktober 1972.

För Johnny Cash fanns det alltså två sorters människor. Sådana som suttit inne. Och sådana som inte gjort det. Än.

Jag heter Bengt Jonsson, har inte suttit inne än, utan återfinns på plats 18 på Piratpartiets riksdagslista för Dalarna, Gästrikland, Jämtland och Västernorrland.

Allt är möjligt. There, but for the grace of God, goes Bengt Jonsson.

Written by viktualiebroder

19 maj 2010 at 16:17

Nät bakom galler, del 3

with 18 comments

Telefoni blir elektronisk kommunikation

Sammanfattning: Kort, fast ändå långt, gås igenom hur kommunikation med omvärlden för intagna på fängelser och häkten ser ut idag, hur den föreslagna nya lagen är tänkt, samt om en försöksverksamhet i USA och några egna tankar om ett ”Busnät” för intagna, med vitlistade sidor.

Ed: 20151110 skriver idg om att ett ”Busnät” nu snart blir verklighet. Borås blir först (bättre) ut. Drygt 5,5 år efter nedanstående bloggpost.

Jag har tidigare i den här serien skrivit om Rätten att läsa och om Rehabilitering och återanpassning. I den här posten tänkte jag ta upp förslaget till ny anstalts- och häkteslag, som den 26 januari överlämnades till lagrådet för yttrande. Men först en (mycket) översiktlig genomgång av hur kommunikation med omvärlden ser ut idag på fängelser och häkten.

Fängelser – Telefoni

Dessa regler finns beskrivna i Lag 1974:203 (här), samt i Kriminalvårdens föreskrifter 2009:4 (här, pdf) med (relevant) tillägg 2009:10 (här, pdf). För en kort oberoende genomgång, se Fångombudsmannen.

Telefontillstånd kan vara tills vidare, med på förhand bestämda telefonnummer, via Kriminalvårdens INTIK-system, där abonnemanget utanför murarna kan kontrolleras, eller tillfälliga, för särskilda ändamål. Mottagaren måste under alla omständigheter kunna kontrolleras och därför är i princip samtal till IP-telefoner eller mobiler inte tillåtna, åtminstone inte på anstalter med en högre säkerhetsklass än den allra lägsta (tidigare ”öppna” anstalter). Detta leder ofta till problem därför att andelen med fast telefon minskar stadigt (4,2 miljoner fasta mot 865 000 IP i januari, källa här). Många intagna härstammar också från länder där fast telefoni är mindre vanligt (Statistik över världens länder här).

Endast i undantagsfall, och då om det gäller till egna barn (barnets rätt till sina föräldrar enligt FN:s Barnkonvention), andra nära anhöriga eller med advokat, kan samtal till IP-telefon eller mobil tillåtas, om det inte kan lösas på annat sätt. Ett sådant samtal är då oftast avlyssnat (samtal med advokat får dock ej avlyssnas), sker via tjänstetelefon och måste anhållas om separat. Tillstånd är avhängigt om personal för avlyssning kan avsättas. Vilket har viss betydelse när fängelserna är så fyllda som de är just nu.

Den intagne får i allmänhet själv betala samtalen, med vissa undantag.

Mottagaren kontrolleras utifrån eventuell risk för fortsatt brottslighet av den intagne, till exempel genom risk för medhjälp till brott eller omvänt, som eventuellt brottsoffer.

Tillfälliga telefontillstånd inför en förestående frigivning kan också medges, till exempel till myndigheter, arbetsgivare, bostadsföretag och så vidare. Sådana samtal kan bekostas av anstalten.

Post

Brev till och från en intagen får granskas såvida de inte är till, eller kommer från, advokat eller myndighet. Granskning får dock bara ske efter en bedömning eller stickprovsvis, och då främst genom genomlysning och endast i undantagsfall genom läsning av dem. Brev får också hållas kvar tills den intagne lämnar anstalten, alternativt förstöras om de innehåller otillåtna ting, som droger eller vapen.

Datorer och Internet

Är i princip inte tillåtet, inte heller avancerade spelkonsoller (Playstation 2 och uppåt). På anstalter med de lägsta säkerhetsgraderna kan vid godkända studier anstalten tillhandahålla dator. Vid angelägna frigivningsförberedelser (till exempel sökande av arbete) kan tillfällig tillgång till dator med Internetanslutning medges, då övervakat.

Kriminalvårdens närmare riktlinjer för sådana datorer som en anstalt tillfälligt kan tillhandahålla verkar inte vara offentliga, i alla fall finns de inte tillgängliga på Kriminalvårdens hemsida.

Förströelse

Enligt lagen bör den intagne få möjlighet att genom tidningar, radio och tv följa med vad som händer i omvärlden. Litteratur som uppmanar till eller beskriver brott, drogtillverkning, vapen eller brottsverktyg får inte innehas. Den som är dömd för sexualbrott får inte inneha pornografiskt material. Den som undergår behandling för missbruk (droger, spel etc) får inte inneha sådant som förhärligar eller underlättar missbruket. Den som undergår behandling för aggressioner får inte inneha våldsskildringar.

Ett basutbud av tv finns, oftast också en större mängd tilläggskanaler på flera olika språk.

Häkten

Regler finns beskrivna i lag 1976:371, här, Förordning 1976:376, här, KvFS 2007:1, här, (pdf) med (relevant) tillägg 2008:10, här (pdf).

På häkten, det vill säga med intagna som antingen a) ännu inte är dömda, b) vars dom ännu inte vunnit laga kraft, c) vars dom vunnit laga kraft men som inte kan överföras till anstalt därför att plats saknas eller d), är utländska medborgare som avtjänat straffet men där utvisning inte kan verkställas, är reglerna för telefontillstånd striktare.

(Det fjärde fallet, personer som redan avtjänat sitt straff, men sitter häktade på obestämd tid därför att de inte kan utvisas, är något som Sverige flera gånger fått allvarlig kritik för. Kanske jag ägnar en senare post åt det).

Det nya lagförslaget

Utredningen om Framtidens kriminalvård, SOU 2005:54 (här), föreslår att de regler som skall gälla för telefoni och tillgång till media sammanfattas i det nya begreppet ”elektroniska meddelanden”, i regeringens lagförslag ändrat till ”elektronisk kommunikation”. I enlighet med utredningens tankar om en belöningshierarki, anser regeringen att en rätt till (begränsad) tillgång till Internet bör vara en förmån för särskilt skötsamma intagna som har behov av det, till exempel för att kunna delta i utbildning, och då endast när det med hänsyn till ordning och säkerhet är möjligt.

Mottagaren av eventuell e-post bör kunna kontrolleras. Närmare föreskrifter föreslås delegerade, sannolikt menas då till Kriminalvårdsverket självt.

(Något undertecknad finner anmärkningsvärt är, att enligt regeringens remiss till lagrådet ingen av remissinstanserna hade något att säga om den här ändringen. Vilket säger en del om vilken låg vikt informations- och Fri Kunskap-frågor har i rättssammanhang.

Ed: Det gäller också Johan Linander, den ende bloggare jag hittat som kommenterar lagförslaget. Slut Ed.

Piratpartiet har ju visserligen ingen kriminalvårdspolitik, men större delen av det svenska samhället utanför piratkretsen har uppenbarligen ingen informationspolitik. Och det är på sitt sätt ytterligare en illustration av hur viktig roll Piratpartiet har att fylla i svensk politik.)

En ny fängelselag

I ett nytt kapitel 4 §3 står En intagen skall ges möjlighet att på lämpligt sätt följa vad som händer i omvärlden. Detta ersätter den tidigare formuleringen om tidningar, radio och tv. I en kommentar skriver regeringen att detta inte åsyftar någon sänkt ambitionsnivå, utan enbart är en teknikneutral anpassning.

Vilka medier som faktiskt kommer att tillhandahållas sägs komma att avgöras av praktiska förhållanden inom kriminalvården. Vilket i praktiken innebär en mycket liten, eller åtminstone ytterst långsam, förändring mot nu. Endast utrustning som tillhandahålls av Kriminalvården kommer att vara tillåten.

I ett nytt kapitel 7 §4 räknas de vanliga skälen för inskränkningar upp, säkerhet, återanpassning och skada för andra eller för den intagne själv.

I samma kapitels §5 stadgas om avlyssning av elektronisk kommunikation mellan intagen och utomstående. Avlyssning skall vara öppen, det vill säga känd för båda parter. Advokat får ej avlyssnas, inte ens med intagens medgivande (lagändring alltså). (Något märkligt, enligt min mening, är att kommunikation med rättsvårdande myndighet, till exempel JO eller Europadomstolen inte har uteslutits från att kunna avlyssnas. Man har tydligen bara beaktat telefoniaspekten och inte alls e-post, som närmast är att jämföra med de tidigare brevreglerna. Och där får brev från myndigheter inte granskas, om det inte kan misstänkas att avsändaren är falsk).

Utblick över världen

Det finns ett projekt i USA, TRULINCS, ännu i startfasen, som syftar till att ge fångar en möjlighet att skicka och ta emot e-post. Projektet finansieras med överskott från kiosk- och telefonkortsförsäljning samt med avgifter vid användningen. Mail kan bara utväxlas med på förhand godkända personer och efter ansökan. Efter att mottagaren kontrollerats av anstalten, sänds ett e-brev till denne med en förfrågan om personen önskar e-postkontakt med den intagne. Vid ett positivt svar förs personen in på den intagnes godkända kontaktlista. All e-post granskas.

Det finns uppenbara svårigheter i att kontrollera mottagaren av e-post, brev kan eftersändas utan möjlighet att se det från avsändarsidan. Granskning av alla brev är en arbetsintensiv verksamhet som det knappast finns resurser till inom Kriminalvården. Det gör att sådana här försök sannolikt aldrig kommer att bli mer än, mycket begränsade, försök.

Slutsatser och frågor

Genom den nya lagen har åtminstone den lagliga ramen för en begränsad tillgång till Internet på fängelser och häkten skapats. Men med de svårigheter som finns att övervaka och hindra fortsatt brottslighet och andra skador, är det tveksamt om det i praktiken får någon omedelbar betydelse.

Då tror jag mera på ett ”Internet light”, ett ”Busnät”, en vitlista med för intagna godkända sidor. I utgångsläget åtminstone de passiva informationssidor som vi andra tar för självklara och som är svåra att klara sig utan idag. Wikipedia, Eniro/Hitta, myndigheter, dagstidningar – också utländska (kanske framförallt utländska). Sidor av betydelse för frigivningsförberedelser. Jag kan inte se att detta skulle innebära någon större risk eller kräva stora övervakningsresurser. Ett Busnät skulle också kunna växa efterhand som behovet av sidor uppmärksammas och som ett led i den uppmuntrandetrappa som regeringen föreslår.

Ed: det finns faktiskt två patentskrifter som beskriver sådana begränsade datorterminaler för fångar, US 2010299761 och CN 101699365

När det gäller sociala medier är problemet, precis som med e-post, att det är svårt och resurskrävande att kontrollera. Samtidigt kan sociala medier vara ett verksamt medel för återanpassningen, genom att föra in den intagne i nya och mindre destruktiva sociala sammanhang. Eftersom de vinsterna kan vara stora, menar jag att en försöksverksamhet bör starta och utredas efter hand.

Faktiskt finns redan nu bloggar som skrivs av intagna på rättspsykiatriska anstalter, med det uttalade syftet att det skall underlätta tiilfrisknandet. Det finns även bloggar som skrivs av fångar på fängelser, men då genom ombud på utsidan och via snigelpost.

Jag menar att sådana bloggar har ett värde, men då framförallt genom att de presenterar en verklighet som vi utanför murarna annars har svårt att förstå. Det är alltså inte i första hand deras rätt att skriva, utan vår rätt att läsa, som ger dem existensberättigande.

Om några sådana bloggar kommer jag att skriva och resonera kring i nästa post i serien Nät bakom galler.

Jag heter Bengt Jonsson och återfinns på plats 18 på Piratpartiets riksdagslista för Dalarna, Gästrikland, Jämtland och Västernorrland.

Written by viktualiebroder

26 april 2010 at 17:08

Nät bakom galler, del 2

with 10 comments

Rehabilitering och återanpassning

Jag har i en tidigare post skrivit om den grundläggande Rätten att läsa och att den rätten, med inskränkningar betingade av säkerhetsskäl eller beroende på behandling av den intagnes specifika problem, också skall gälla innanför fängelsemurarna.

Den här posten kommer att handla mindre om rättigheter och mer om den samhälleliga aspekten av att vilja minska risken för att den intagne återfaller i brott efter frigivningen och istället kan (och vill) försörja sig på hederligt vis. Den första frågan blir då

Lönar sig försök att rehabilitera?

Undersökningar har visat att påverkan på intagna under fängelsetiden kan sänka risken för återfall i brott (recidiv) efter frigivning, men då endast på vissa faktorer och omständigheter hos den intagne, så kallade kriminogena faktorer. De är till exempel

En asocial personlighet (fientlighet, vrede)

Asociala attityder och värderingar

Asocial omgivning

Dysfunktionell familjebakgrund

Svag självkontroll, svag förmåga att konstruktivt lösa problem

Drogberoende

Arbetslöshet, avsaknad av yrkeskunskaper

Några vanliga bestraffningsmetoder som inte berör några av de ovanstående faktorerna, och som visat sig också helt sakna verkan är till exempel

Hårda tag (”boot camps”, ”vatten och bröd”)

Skrämselåtgärder mot ungdomsbrottslingar (”scared straight”, vildmarksäventyr, seglingsäventyr)

Metoder ensidigt inriktade på straff

Metoder ensidigt inriktade på kontroll och övervakning

Psykologiska behandlingsmetoder som inte anpassats individuellt

Behandlingar för att höja den intagnes självkänsla

Källa till ovanstående finns här.

Fängelsevistelser helt utan behandling har visat sig öka risken för återfall i brott, och detta mer ju längre straffet är. Olika undersökningar ger olika resultat, men slutsatsen är entydig. Till exempel redovisar James Bonta i uppsatsen Offender Rehabilitation: From Research to Practice, (här som pdf) en höjd återfallsrisk vid fängelse utan behandling runt 7%, vid felaktig behandling (metoderna som inte fungerar enligt ovan) en 6%-igt förhöjd risk, medan en effektiv behandling av de kriminogena faktorerna ger en sänkt återfallsrisk med ca 30%, se figur sidan 10 i uppsatsen.

Jag tänkte inte gå in på de olika behandlingsmetoder som föreslås och till viss del används, också i svenska fängelser. Jag rekommenderar läsning av den här tidigare nämnda länken. För mitt intresse, Internets betydelse för rehabiliteringen, är i alla fall två punkter värda att gå närmare in på.

Arbetslöshet, avsaknad av yrkeskunskaper

Man behöver inte skriva långt om detta eftersom det är så uppenbart att den mesta utbildningen idag bygger på, ibland till och med förutsätter, tillgång till Internet. För att den här posten inte skall bli alltför lång, nöjer jag mig med ett citat av en anonym fånge

Tyvärr har vi ej tillgång till Internet som skulle kunna underlätta våra studier och öka valmöjligheten av distanskurser som vi då skulle kunna söka.

(citerad i Information innanför murarna- en studie av fängelsebibliotekariers uppfattningar om informationsförmedling till interner, som pdf här)

Asocial omgivning

En kriminells sociala nätverk består ofta av andra kriminella. Förutom sporadisk kontakt med kriminalvårdspersonal består umgänget också inne på fängelset av andra kriminella. Här skulle den deltagarkultur och de sociala kontakter på tryggt fysiskt avstånd som Internet erbjuder kunna öppna möjligheter för att bygga upp ett annat och mindre destruktivt umgänge. Naturligtvis med de tidigare nämnda begränsningarna för att den intagne inte skall kunna fortsätta sin kriminella verksamhet eller fastna i något missbruk. Jag tänker inte heller här gå in på detaljer utan överlämnar detta till läsarens fantasi.

Icke-kriminogena faktorer

Det kan finnas anledning att också påverka livsomständigheter hos en intagen, som i sig inte påverkar risken att återfalla i brott, men som påverkar möjligheterna att socialt fungera i samhället, och att ha en fysisk och psykisk hälsa som minskar risken för att belasta sjukvården. Att 2010 släppas ut från ett långvarigt fängelsestraff, utan kunskaper om att söka efter information på Internet, placerar före detta fångar på fel sida om den Digitala Klyftan. Att söka efter information gynnar förmågan till kritiskt tänkande och minskar aggression och frustration. Att vara utan detta kulturella kapital som Internetanvändning ger försvårar förmågan att fatta beslut och stärker en redan existerande känsla av utanförskap. På 30-talet lät Jan Fridegård sin nyss frigivne romanhjälte Lars Hård göra en motsvarande erfarenhet, med den tidens mått

Jag, Lars Hård, lärde mig i staden att gränsen mellan den ensamma människan och människorna går vid sista schlagern eller skriket.

Att under tiden i fängelse också i stort sett vara avskuren från kontakter med elbolag, bostadsbolag och myndigheter som i allt större utsträckning hänvisar till kontakt över Internet, underlättar heller inte frigivningen.

Att inte kunna bidra med sin egen röst i debatten är ett problem. som dock är störst för oss andra som missar väsentliga erfarenheter (mer om detta i en senare post).

Kriminalitet som ekologisk nisch

Slutligen, är det överhuvudtaget möjligt att utrota kriminalitet ur samhället? En väsentlig del av de som sitter i fängelse kan diagnostiseras med att ha en antisocial personlighetsstörning, APD. En sådan störning kännetecknas av

oförmåga att anpassa sig till sociala normer, visat genom upprepade olagliga handlingar

svekfullhet, lögn och bedrägeri, av lust eller för personlig vinnings skull

impulsivitet och oförmåga att planera

aggressivitet som leder till återkommande fall av misshandel och våld

hänsynslöshet för andras och egen säkerhet

En oförmåga att ta ansvar för att kunna behålla jobb eller stå för gjorda åtaganden

avsaknad av ånger över vad man åsamkat andra, visat genom likgiltighet eller bortförklaringar

Av de som sitter i fängelse visar undersökningar att mellan 50 och 75% kan diagnostiseras med APD. I hela befolkningen visar sig andelen med APD vara ganska konstant, i stort sett oberoende av kultur eller tid. Något högre i storstäder än på landsbygden. Ca 3% av män och ca 1,5% av kvinnor kan diagnostiseras med APD.

Även i ett land som USA, med en fängelsepopulation på i storleksordningen 0,75% av befolkningen (och 3,2% i någon form av åtgärd), ligger APD-delen av den fria befolkningen ungefär konstant. Man skulle därför kunna dra en obehaglig slutsats, nämligen att kriminellt beteende är en humanekologisk nisch, det vill säga att drygt 2% av befolkningen som latent kriminella är ett stabilt tillstånd, ett ekvilibrium för att använda en spelteoretisk term. Datorsimuleringar har gjorts som bekräftar detta, till exempel den här (därifrån har jag uppgifterna ovan) och den här. Skulle andelen med APD öka över jämviktstillståndet på drygt 2%, skulle brott ”inte löna sig”. Och skulle andelen sjunka, till exempel genom att fler kriminella hålls bakom lås och bom eller sociala insatser gör hederlighet mera attraktivt, skulle den ekologiska nischen snart fyllas av andra. Brott är normalt, skulle man kunna säga.

Man måste odla sin trädgård

Men att av detta dra slutsatsen att det inte lönar sig att försöka rehabilitera, vore som att säga att det inte lönar sig att sköta sin hälsa, eftersom man ändå till slut skall dö.

Men som Voltaire lät sin romanhjälte Candide säga Man måste odla sin trädgård. Och man måste sköta sin hälsa och vi måste, som samhälle, försöka utnyttja den tid vi spärrar in missdådare till att söka reformera dem. Det lönar sig nämligen.

Också har vi ju den där humanitära aspekten också, som inte bara de dryga 2%:n med APD verkar ha svårt att ta till sig…Eller också är det de 2%:n, som av en ren ödets slump själva råkar befinner sig på fri fot, som mot all vetenskap och allt förnuft ensidigt kräver hårdare tag. Av sig själv känner man som bekant andra…

Nästa post i den här serien kommer att gå igenom hur det ser ut nu när det gäller telefontillstånd och Internetåtkomst på svenska fängelser, hur dessa frågor behandlas i den nya fängelse- och häkteslagen, samt om några försök med begränsad e-post och Internetåtkomst vid bland annat fängelser i USA.

Jag heter Bengt Jonsson och återfinns på plats 18 på Piratpartiets riksdagslista för Dalarna, Gästrikland, Jämtland och Västernorrland.

Written by viktualiebroder

31 mars 2010 at 14:18

Nät bakom galler, del 1

with 8 comments

Rätten att läsa

When the prison gates slam behind an inmate, he does not lose his human quality; his mind does not cease to feed on a free and open interchange of opinions;

(Thurgood Marshall, domare i USA:S Supreme Court, 1974, citerad i The Prisoners’ right to read statement)

När avstängning från Internet av vissa ses som en åtgärd som kan genomföras helt utan föregående domstolsprövning, men av andra närmast jämställs med ett fängelsestraff, då kan det vara intressant att se lite närmare på just det extremfallet – Internet i fängelse.

Jag har här samlat några röster om rätten, och betydelsen av, att läsa.

USA:s bibliotekarieförbund arbetar på ett manifest, Prisoners’ Right to Read Statement, rörande fångars rätt att läsa, som nu nått version 2.3 (några rader ner i länken). Citatet av Thurgood Marshall kommer därifrån. Jag citerar vidare ur manifestet

Ideas can be dangerous but the suppression of ideas is fatal to a democratic society. The denial of intellectual freedom destroys the hopes of those segregated from society. Freedom itself is a dangerous way of life, but it is ours. When free people, through judicial procedure, segregate some of their own, they incur the responsibility to provide humane treatment as well as the tools required to bring the prodigal home. Chief among those tools is the right to read. (min kursiv)

Allt mer av det som finns tillgängligt för läsning, finns på Internet och bara där. Tidningar (på många olika språk). Bloggar(!) inte minst.

Det finns förstås flera goda skäl att inte tillåta oinskränkt Internet-tillgång för frihetsberövade, så som

* Fängelse är, och skall vara, en tvångsåtgärd

* Det kan hota säkerheten på anstalten, för personal, för andra intagna och för den frihetsberövade själv

* Det kan göra att den intagne får möjlighet att fortsätta med brottslig verksamhet, trakassera brottsoffer eller hota vittnen

* Det kan hindra rehabiliteringen och skada den intagnes hälsa (till exempel vid spel- eller sexmissbruk)

Manifestet ovan föreslår att intagna skall kunna få tillgång till Internet åtminstone indirekt, genom förmedling av fängelsebibliotekarie.

While unfettered access to the Internet via personal computers may be impractical, the correctional library shall provide access to information from the Internet and knowledge of the sources available through it. If practical, technologically controlled access to the Internet and to e-mail accounts shall be provided as an adjunct of the services of the library.

Det finns förstås problem med att informationssökandet filtreras genom en bibliotekarie. De intagna kommer från många olika kulturer och utbildningsnivån är väldigt varierande. Att en bibliotekarie skulle kunna bemästra en sådan spännvidd, och kunna ge alla meningsfull hjälp, är inte troligt.

Speciellt finns förstås sökbehovet när den intagne studerar. Men mer om detta i en senare post.

En bättre lösning vore då en filtrering, loggning och kanske rentav ett Internet light intranät för kriminalvården. Det som utanför murarna är en integritetskränkning, kan innanför desamma vara ganska rimligt.

I Kåkbladet nr 5 2008 (pdf) skriver fängelsebibliotekarien Solveig Karlsson

Många har under tiden på häktet läst en bok för första gången i sitt liv, många har lärt sig läsa där faktiskt, inte därför att de är dyslektiker utan för att man aldrig fått eller gett sig själv chansen att lära sig. Andra saker var roligare än skolan.

————————-

Sagor och berättelser ger oss också tolkningsmodeller för det som vi drabbas av under livets gång.

I danska Bibliotekspressen nr 2, 2003, refererar Elsebeth Isen en intagen som berättade att det enda fria val han hade när han satt avskild (en eufemism för isoleringscell), var när bibliotekarien kom och han fick välja bok att låna.

Ed: I dagens 100913 Dagens Nyheter skrivs något om vad fångar läser, om än artikeln är hårt vinklad och sensationsinriktad.

Min åsikt

Som jag ser det är rätten att delta i ett offentligt samtal (till exempel blogga), eller att ta del av information, en fundamental mänsklig rättighet som bara kan få inskränkas av säkerhets- eller rehabiliteringsskäl.

Det vill säga att stänga av någon från den intellektuella kontakten med omvärlden skall inte vara något som i sig ingår i ett frihetsstraff. Utan kan bara vara en följd av ett sådant straff, till exempel av säkerhetsskäl, eller för att skydda andra och inte minst den frihetsberövade själv.

För mig ingår det i Piratpartiets kamp för Fri Kunskap. Och den skall gälla också innanför murarna, med vissa inskränkningar och i princip.

Piratmotion

Det finns en motion inför Piratpartiets årsmöte som handlar om rätten till Internetaccess som en basservice. Diskussionstråden finns här. Jag stöder den motionen och har lagt två tilläggsyrkanden, det ena av dem som också inkluderar frihetsberövades rättigheter.

Ed: Piratpartiet antog hösten 2012 ett yrkande från mig om ett tillägg till fängelse- och häkteslagen till att inkludera rätten till tillgång till bibliotek, i likhet med den finska lagen. Det ingår nu i Piratpartiets bibliotekspolitiska program.

Ed2: Dagens Nyheter skriver ett längre reportage om bibliotek i fängelse, 140309.

Den första i en serie av poster i ämnet

Jag räknar med att skriva fler poster i ämnet. Om hur det ser ut nu på svenska fängelser och om några försök i USA. Om betydelsen av Internet-tillgång för rehabilitering och återanpassning till samhället. Och slutligen om olika reaktioner på att intagna på rättspsykiatriska kliniker i flera fall bloggar.

Men de reaktionerna tar jag till sist. När det gäller kriminalvård är det viktigt att åtminstone någon försöker tänka först och känner sedan.

Jag heter Bengt Jonsson och återfinns på plats 18 på Piratpartiets riksdagslista för Dalarna, Gästrikland, Jämtland och Västernorrland.

Written by viktualiebroder

17 mars 2010 at 16:08

Internet i glesbygd och statens legitimitet

with 6 comments

Ceausescus systematisering var inget liberalt projekt

Projo skriver i ett blogginlägg om Internet är ingen rättighet.

Jag håller med i princip. Men principer måste jämkas med verkligheten. Som jag skrivit om tidigare menar jag att staten faktiskt har ett ansvar för en positiv rättighet för människor som bor i glesbygd att ha tillgång till en basmöjlighet för elektronisk kommunikation. Inte ett ”gratis” Internet, men till ett pris som inte väsentligt överstiger det pris marknaden i mera bebodda delar av landet sätter.

Basmöjlighet skall tolkas som den bandbredd som till en given tid kan anses nödvändig för ett aktivt deltagande i samhället som medborgare, det vill säga i kontakter med myndigheter, bank, försäkringsbolag etc. Alltså inte bandbredd för att kunna ”tanka fett”. Utan en medborgerligt nödvändig folkbandbredd.

Jag ser flera skäl för detta, de viktigaste av dessa ur en samhällelig synvinkel.

För det första samhällets motståndskraft mot yttre störningar. Det är visat i undersökningar efter stormen Gudrun, att människor på landsbygden är betydligt bättre rustade att klara tillfälliga kriser än människor i tätort. Den robustheten har ett överlevnadsvärde och är en tillgång inte bara för de berörda utan för samhället som en helhet.

För det andra legitimiteten i den svenska statens anspråk på landområden av central betydelse för ekonomin.

Det som normalt ger legitimitet åt att en stat hävdar ett landområde som sitt är att

a) De har våldsmakten där (polis och militär har kontroll över området)

b) Lokalbefolkningen identifierar sig med staten som ”sin” överhet.

I den svenska glesbygden finns idag i praktiken ingen polis. Militärens närvaro är reducerad till en och annan lågsniffande JAS. Kriteriet a) faller därmed, eller är åtminstone mycket nära att göra det.

Om lokalbefolkningen, genom att telefonen dras in, inte ens kan påräkna att kunna ha en meningsfull kontakt med en alltmer nätbaserad överhet, då är risken faktiskt där att på sikt lokalbefolkningens identifikation med överheten undergrävs.

I den svenska glesbygd vi talar om finns emellertid stora värden. Skog och kraft. Det ligger alltså i samhällets intresse, som staten är tänkt att tjäna, att åtminstone ett av kriterierna a) eller b) gäller.

För övrigt var Nicolae Ceasescussystematisering” inget liberalt projekt. (Pol Pots diametralt motsatta projekt naturligtvis inte heller).

Jag har skrivit om detta som ett förslag till ett politiskt program här. Det är alltså inte någon officell piratpolitik. Än.

Se också det här inlägget, om Olle Hollertz vision.

Jag heter Bengt Jonsson och står på plats 18 på Piratpartiets riksdagslista för Dalarna, Gästrikland, Jämtland och Västernorrland.

Ping

Ed: Flashback diskuterar en upplösning av staten Sverige. Som vanligt när det gäller FB på gott och ont.

Ed Försvarsmakten, och därmed centralmakten i Stockholm är sannolikt medveten om legitimitetsfrågan – åtminstone övade försvaret mot separatistiska rörelser så sent som 2009.

Ed: För en genomgång av EUs legitimitet (Beethams legitimitetsteori) i de delar av Sverige där en majoritet röstade nej i folkomröstningen i EU 1994, se Linda Enberg/Claudia Tenorio: Den svenska väljarkåren och EU – Om EU:s legitmitet i Sverige).

Written by viktualiebroder

23 januari 2010 at 17:51