Viktualiebrodern

Posts Tagged ‘Encyklopedin

Några mindre kända encyklopedister

leave a comment »

James Tytler i Edinburgh och Sverker Johansson i Falun

James Tytler i Edinburgh, 1745 – 1804

När personer som Horace Engdahl med närmast darr på rösten talar om encyklopedisterna, representanter för 1700-talets Upplysning, så avser de oftast Denis Diderot och Jean le Rond d’Alembert. Och visst var Diderot och d’Alembert på sitt sätt bildningsgiganter som kunde något om många ting. I Diderots fall också philosophe, om än mindre av det originella slaget än de samtida Jean-Jacques Rousseau eller Voltaire.

Men de glömmer då att de största bildningsgiganterna inte var de trots allt aristokratiska* Diderot (som till skillnad mot d’Alembert stod upp för idealen och fick lida för det personligen – en aristokrat med hedern i behåll), utan numera tämligen okända personer som deras föregångare i England, boktryckarlärlingen Ephraim Chambers. Eller den störste av dem alla, en polyhistor (”allvetare”) av historiska mått, den lågbetalde, nedvärderade och bortglömde James Tytler, som stod för en stor del av artiklarna i andra upplagan av Encyclopedia Britannica. Låt vara genom att klippa och klistra en del, men också genom eget skrivande. Framförallt var han en mästare i den svåra konsten att sammanfatta längre verk på kort tid.

Tytler hade en brokig bakgrund – studier i latin och grekiska, avbruten kirurgutbildning, skeppsläkare på Grönlandsresor, tryckare, författare, apotekare och ballongfarare. En mångsysslare med konstant dålig ekonomi som inte kunde hålla fast vid ett jobb men som på något sätt hamnade rätt som redaktör för ett uppslagsverk 1777. Under de följande sju åren stod han egenhändigt för tre fjärdedelar av de 9 000 sidorna av Encyclopedia Britannicas andra utgåva i tio volymer som kom av trycket 1784. Men hans namn kom trots detta inte på försättsbladet. Och hans biograf menade att han blev svårt utnyttjad av förläggarna som betalade honom illa, trots att han ”possessed a general knowledge of almost every subject”. Men han var inte av adlig börd och han stod inte för några vetenskapliga upptäckter, vilket avgjorde saken på den tiden.

När Encyclopedia Britannica skulle få sin  tredje upplaga var tiden för enskilda redaktörer ute, dels på grund av vetenskapernas utveckling, dels på grund av att statusen för att skriva för en encyklopedi nått långt över den sociala nivån för boktryckarlärlingar och hoppjerkor som inte klarade att behålla ett jobb.

Tytler blev landsförvist 1792, efter att ha kallat det brittiska överhuset för ”en ondskefull junta av aristokrater”, och flyttade då till USA och dog där alkoholiserad 1804.

Sverker Johansson i Falun, 1961 –

Svenska Dagbladet (och Dagens Industri och Dagens Nyheter, tidigare också IDG) rapporterar om att den svenska delen av wikipedia nu blivit den näst största, efter den engelska. Till en inte ringa del är det Sverker Johanssons, en utbildad fysiker bosatt i Falun, förtjänst. Han har visserligen inte skrivit allt själv precis, utan använt robotar för att söka av Nätet på information och på så sätt åstadkommit runt 1,3 miljoner artiklar, huvudsakligen inom växt- och djurvärlden.

Även om Tytlers klippande och klistrande och sammanfattande inte heller alltid var originalarbete, så får ändå Sverker Johansson stå tillbaka i historieboken för denne. Tytler var heller inte begränsad till något särskilt vetandeområde. Men Johansson förtjänar ändå ett omnämnande tillsammans med honom.

Dessvärre är det så illa att James Tytler saknar artikel på svenska wikipedia. Om Sverker (mot förmodan) skulle läsa det här så får han härmed en passning: Det är dags nu. Skriv en artikel om James Tytler! Vem kan förstå honom bättre än du? Du behöver inte kalla Riksdagen för ”en ondskefull junta” och även om du ör behöver du inte gå i landsflykt.

 

* Diderot hade ingen aristokratisk härstamning. Hans far var knivsmed. Misstag av mig.

Annonser

Written by viktualiebroder

31 juli 2014 at 21:56

Cyklopedisten Chambers om att länka till andras verk

leave a comment »

”Gagnlöst att hävda äganderätt till sådana ting”

En av de första i västerlandet att försöka sammanställa vetande från många källor till en allmän kunskapsbok – en uppslagsbok, var Ephraim Chambers som 1728 lät publicera sin Cyclopaedia.

Det är intressant att rycka ett citat ur förordet till den. Angående att uppslagsverk lånade från många källor skrev han

‘Tis vain to pretend any thing of property in things of this nature.

Under uppslagsordet ”Plagiary” (plagiering) skrev han att anklagelserna om ”stöld” inte kunde riktas mot sammanställare av uppslagsverk eftersom

…they don’t pretend to set up on their own bottom (dvs påstår att de själva skulle ha skapat det), nor to treat you (the reader) at their own Cost. Their Works are supposed, in great Measure, Assemblages (sammanställningar) of other Peoples; and what they take from others they do it avowedly (är öppna med det), and in the open Sun. In effect, their Quality gives them a Title to every thing that may be for their purpose, wherever they find it; and if they rob, they don’t do it in any otherwise, than as the Bee does, for the publick Service. Their Occupation is not pillaging (plundring), but collecting Contributions.

Han definierade också ordet ”Common-places” som

…things of infinite service; they are a Kind of Promptuaries (handböcker) or Storehouses, wherein to reposit (deponera) the choicest and most valuable Parts of Authors, to be ready at hand when wanted

”Common-places”, ”Collecting  contributions”,  ”to be ready at hand when wanted” – vad är detta annat än att på en sajt samla länkar till andra sajter som innehåller the choicest and most valuable Parts of Authors?

För Chambers var detta alltså rättfärdigat då det skedde  for the publick Service och under förutsättning att det gjordes avowedly, and in the open Sun, och (not) on their own bottom.

Det här är värt att tänka på, när det i USA anses vara ett så allvarligt brott att in the open Sun länka till Contributions att det ställs krav på Storbritannien att lämna ut studenten Richard O’Dwyer. Hax skrev också om detta, liksom idg.

Hovrätten för Nedre Norrland ansåg för sin del i målet mot mannen som lade ut länkar till hockeymatcher att det var av underordnad betydelse att länkningen skett for the publick service och avowedly, and in the open Sun och inte heller on (his) own bottom. Istället menade de (och här citerar jag från the most valuable Author Krafsklotter),

Bedömningen bör i stället utgå från den effekt länken haft. Resultatet av att en tittare klickat på länken som publicerats på [den dömdes] webbplats har varit att han eller hon omedelbart fått materialet strömmat till sin dator.

Om Ephraim Chambers levt idag tror jag han hade varit piratpartist. Precis som Chambers säger vi att det är gagnlöst att hävda att det skulle finnas något som kan ägas i dessa ting.

Ed: Inspiration till den här posten hittade jag genom att  bläddra i ”Encyclopaedic Visions” av Richard Yeo. In my dreams får jag tillfälle att plöja igenom den någon gång.

Written by viktualiebroder

25 juli 2011 at 17:21

Patent, del 1

with 12 comments

Några synpunkter på Erik Josefssons Patent Bay

Jag ser patentsystemet från utgångspunkten att det kan vara en gigantisk encyklopedi, med stora delar av mänsklighetens tekniska idéer samlade i en databas, med en hårt reglerad form där idéen tydligt framgår, sökbar genom att patentskrifterna klassificerats efter innehåll och är läsbara genom en standardiserad layout och genom hårda krav på sammandrag och figurer.

Detta är ingen ny idé, den har funnits med så länge patentsystemet funnits. Redan 1851 krävde Kommerskollegium i Stockholm i ett remissvar till en ny patentlag, att kopior av samtliga patent skulle finnas tillgängliga för allmänheten att ta del av, på fler platser i Riket än enbart i Stockholm. Jag har själv läst remissvaret på Riksarkivet i Stockholm.

Men först i och med Internets genomslag har den visionen blivit möjlig att genomföra i praktiken. Fram till in på 1990-talet var den som ville ta del av patentlitteraturen hänvisad till att besöka Patentverkets bibliotek på Valhallavägen i Stockholm. Med öppettider som var omöjliga för de allra flesta människor, och med högst ofullständiga samlingar förvarade i dammiga boxar av papp.

Emellertid ser vi inom patentsystemet den lilla tragedin, att de enda som varit intresserade av det, har varit de som varit det av egennytta. Något intresse av Fri Kunskap har inte funnits. De som skulle haft glädje och nytta av det har varit omedvetna om möjligheten. Ingen har stridit för deras intressen.

Att patentombud och patentjurister och för den delen patentverk, haft ett ljumt intresse av Fri Kunskap är inte underligt. De förra har haft ett ekonomiskt intresse av att upprätthålla mystiken, och de senare har så länge kommit undan med att behålla intäkterna för sig själv, och har inte varit villiga att, när det då till slut blivit möjligt, bygga de databaser som i själva verket utgör deras existensberättigande, ja hela patentsystemets existens.

Det har heller inte underlättat att representanter för databasindustrin haft mycket nära personliga kontakter med dokumentationsansvariga på patentverken. De offentliga patentdatabaser som till slut ändå kom har stora, och avsiktliga, brister.

Men någon måste stå upp för Fri Kunskap. Och enda sättet att göra detta utan att ha intresseorganisationer bakom sig är på politisk väg. Därför tycker jag att det är trist att Piratpartiet, som annars beslutsamt står bakom idén om Fri Kunskap, i patentfrågan kommit att företräda ett särintresse. Närmare bestämt mjukvarutvecklare som på goda grunder motsätter sig mjukvarupatent. Och jag håller med om att mjukvarupatent är dåliga.

Mjukvarupatent tillför nämligen ytterst lite kunskap till den stora Patentencyklopedin, de är mindre av idéer och mera av önskemål och kod för att nå önskemålet, de kan knappast nyhetsundersökas, delvis eftersom prior art saknas/är ofullständig, delvis därför att önskemål svårligen kan uttryckas i avgränsande söktermer. Skulle de gå till patent är de svårlästa och det är oklart vad som egentligen är patenterat, vilket verkar hämmande på den fortsatta utvecklingen.

Men mjukvarupatent kan reformeras bort i USA. Och de kan stävjas genom en tydligare praxis i Europa.

Jag kommer att skriva mycket mer om patent efter hand. Men nu först lite kritiska synpunkter på ett förslag av Erik Josefsson. Jag saxar och kommenterar efter hand i texten

Economic models based on exclusionary property rights are in their waning moments. With over 50 million patent documents in the world – the vast majority of them expired, abandoned, or useless defensive tools

Ja, useless mot mjukvarupatent, det håller jag med om. Det beror på att patent är idéinriktade, medan patentansökningar på mjukvara är önskemålsinriktade och/eller ren implementering/kod av önskemål. Den sortens prior art finns inte i patentlitteraturen. Tack och lov, för önskemål och kod är nästan omöjliga att söka efter, att formulera som begrepp i ord. Och som jag ser det skall enbart i ord uttryckbara begrepp och idéer finnas i patentlitteraturen.

Men om patentlitteraturen är sökbar och läsbar, då har den ett värde helt vid sidan om att enbart vara ”defensive tools”. Vem läser poesi för att konstatera att den är oanvändbar som defensivt vapen?

the academic and econometric communities have been equally unable to substantiate a single empirical argument to maintain the current patent system.

De är till dels själva i systemet och är inte intresserade av Fri Kunskap, till dels fast i traditionella tankebanor.

Thus, at last, the European Patent Office is publicly talking in terms of Global Patent Warming to describe a sense of crisis, and an urgent need for action

En patentreform i syfte att optimera mängden sökbar och läsbar Fri Kunskap skulle kunna lösa det problemet. Eller menar de och du att det är mängden ny kunskap varje år som är ett problem *i sig*?

…the patent free model has actually been used in commercial contexts both in the US and Europe. For example, companies like IBM and ASEA used to publish innovation literature in markets they thought would benefit from not being patented at all. We also know the patent free success stories of the www and particularly free software. Can these examples be generalised to all fields of technology? I believe so.

IBM:s Technical Disclosure Bulletin var idébaserade precis som patent, och de var till och med klassificerade av IBM. Men den klassificeringen var, trots IBM:s resurser, oftast väldigt dålig och höll inte måttet för sökbarhet. De klassades om av patentverken. ja egentligen var det väl enbart det Europeiska Patentverket som hade resurser att genomföra detta på en systematisk skala.

Men visst kan man tänka sig att svärmen klassar dokument. Det vore en intressant tanke. Risken är bara att det skulle bli för många klasser för säkerhets skull. Styrkan i EPO:s klassning av dokument är just att den görs av dem som själva vill kunna hitta dokumenten senare.

The mechanism for understanding the common wealth is first to ask in public procurement whether the items, goods or services needed are available in the commons.

Det är en svaghet i patentsystemet, med så många olika patentverk över världen, vart och ett med sitt giltighetsregister, att det är svårt att ta reda på om ett visst patentdokument är ”i commons” över hela världen. USA och Europa går väl någorlunda, men Asien är problematiskt, ja.

To show more than a model, I will publish patent information where a) unconsidered innovations would have limited or invalidated the grant; b) third party patents which cover substantially the same material; and, c) the constituents of a and b which are expired, abandoned or otherwise in the public domain and serve as the basis for a ‘freedom to operate’ position in the whole world.

Visst har det hänt att man sett en patentskrift som man förstått varit nyhetshindrande för något gällande patent. Men man kan alltid skicka det till innehavaren ”för kännedom”. De vore ganska dumma om de inte släppte patentet då. Jag har själv skickat ”för kännedom”, faktiskt. Men det allra mesta i patentdatabaserna är ”in the public domain”.

By demonstrating the ease with which this can be done* and showing that the private sector has already innovated beyond the imagined limits of the current paradigm, I intend to demonstrate that our public finance and social policy should acknowledge the countless forgotten contributions made by the many whose voices and intellects were never heard and,

Ja, ja, ja! Och inte bara public finance och social policy utan gemene man skulle få upp ögonen för allt som mänskligt intellekt uppfunnit, men som glömts eller gömts bort. Kunde inte vara mera enig.

at the same time facilitate the much-needed debate on how to best construct innovation networks which will be more fruitful than the lottery-winnings model that has been tested and has now failed.

Det är för all del också viktigt med innovationsnätverk, och det är möjligt att patentsystemet kan fungera så, åtminstone inom vissa teknikområden. Men då enbart som en bieffekt till det stora ädla målet att skapa Den Stora Encyklopedin av mänsklighetens samlade intellektuella ansträngningar att öka sitt tekniska vetande.

My goal is to raise awareness to engage in a dialogue which will produce a viable scheme to align the creative impulse with human potential. Therefore I invite all readers to submit patents which are believed to foster uncertainty and risk rather than innovation and growth.

Efter att ha arbetat med att söka och läsa patentskrifter i väl över 20 år tror jag faktiskt att det är en i det närmaste omöjlig uppgift. Till och med för svärmen.

Det här blev desvärre långt. Men jag hoppas kunna återkomma med flera poster om visionen om Den Stora Encyklopedin. Fri Kunskap överlämnad till människorna, som Prometheus överlämnade elden. Upplysningen fullbordad.

Jag heter Bengt Jonsson och återfinns på plats 18 på Piratpartiets riksdagslista för Dalarna, Gästrikland, Jämtland och Västernorrland.

Written by viktualiebroder

31 januari 2010 at 00:04

Publicerat i Patent, Piratpartiet

Tagged with , ,