Viktualiebrodern

Några mindre kända encyklopedister

leave a comment »

James Tytler i Edinburgh och Sverker Johansson i Falun

James Tytler i Edinburgh, 1745 – 1804

När personer som Horace Engdahl med närmast darr på rösten talar om encyklopedisterna, representanter för 1700-talets Upplysning, så avser de oftast Denis Diderot och Jean le Rond d’Alembert. Och visst var Diderot och d’Alembert på sitt sätt bildningsgiganter som kunde något om många ting. I Diderots fall också philosophe, om än mindre av det originella slaget än de samtida Jean-Jacques Rousseau eller Voltaire.

Men de glömmer då att de största bildningsgiganterna inte var de trots allt aristokratiska* Diderot (som till skillnad mot d’Alembert stod upp för idealen och fick lida för det personligen – en aristokrat med hedern i behåll), utan numera tämligen okända personer som deras föregångare i England, boktryckarlärlingen Ephraim Chambers. Eller den störste av dem alla, en polyhistor (”allvetare”) av historiska mått, den lågbetalde, nedvärderade och bortglömde James Tytler, som stod för en stor del av artiklarna i andra upplagan av Encyclopedia Britannica. Låt vara genom att klippa och klistra en del, men också genom eget skrivande. Framförallt var han en mästare i den svåra konsten att sammanfatta längre verk på kort tid.

Tytler hade en brokig bakgrund – studier i latin och grekiska, avbruten kirurgutbildning, skeppsläkare på Grönlandsresor, tryckare, författare, apotekare och ballongfarare. En mångsysslare med konstant dålig ekonomi som inte kunde hålla fast vid ett jobb men som på något sätt hamnade rätt som redaktör för ett uppslagsverk 1777. Under de följande sju åren stod han egenhändigt för tre fjärdedelar av de 9 000 sidorna av Encyclopedia Britannicas andra utgåva i tio volymer som kom av trycket 1784. Men hans namn kom trots detta inte på försättsbladet. Och hans biograf menade att han blev svårt utnyttjad av förläggarna som betalade honom illa, trots att han ”possessed a general knowledge of almost every subject”. Men han var inte av adlig börd och han stod inte för några vetenskapliga upptäckter, vilket avgjorde saken på den tiden.

När Encyclopedia Britannica skulle få sin  tredje upplaga var tiden för enskilda redaktörer ute, dels på grund av vetenskapernas utveckling, dels på grund av att statusen för att skriva för en encyklopedi nått långt över den sociala nivån för boktryckarlärlingar och hoppjerkor som inte klarade att behålla ett jobb.

Tytler blev landsförvist 1792, efter att ha kallat det brittiska överhuset för ”en ondskefull junta av aristokrater”, och flyttade då till USA och dog där alkoholiserad 1804.

Sverker Johansson i Falun, 1961 –

Svenska Dagbladet (och Dagens Industri och Dagens Nyheter, tidigare också IDG) rapporterar om att den svenska delen av wikipedia nu blivit den näst största, efter den engelska. Till en inte ringa del är det Sverker Johanssons, en utbildad fysiker bosatt i Falun, förtjänst. Han har visserligen inte skrivit allt själv precis, utan använt robotar för att söka av Nätet på information och på så sätt åstadkommit runt 1,3 miljoner artiklar, huvudsakligen inom växt- och djurvärlden.

Även om Tytlers klippande och klistrande och sammanfattande inte heller alltid var originalarbete, så får ändå Sverker Johansson stå tillbaka i historieboken för denne. Tytler var heller inte begränsad till något särskilt vetandeområde. Men Johansson förtjänar ändå ett omnämnande tillsammans med honom.

Dessvärre är det så illa att James Tytler saknar artikel på svenska wikipedia. Om Sverker (mot förmodan) skulle läsa det här så får han härmed en passning: Det är dags nu. Skriv en artikel om James Tytler! Vem kan förstå honom bättre än du? Du behöver inte kalla Riksdagen för ”en ondskefull junta” och även om du ör behöver du inte gå i landsflykt.

 

* Diderot hade ingen aristokratisk härstamning. Hans far var knivsmed. Misstag av mig.

Annonser

Written by viktualiebroder

31 juli 2014 at 21:56

Tyvärr, Evy var inte först med kassaavskiljare

leave a comment »

Det fanns ”kassa” avskiljare före henne

Det har stått en del i pressen om hur kassaavskiljare (kassakloss, kundpinne etc etc), den pinne som skiljer kunderna åt på kassabandet, tycks få fötter och försvinna spårlöst. I samband med det har Aftonbladet också pekat ut Evy Willén som den som 1974 kastade fram idéen till sina först tröga chefer om att ha en pinne som skiljde kundernas varor åt.

Tyvärr, Evy, redan den 2 juli 1970 kl 14 lämnade Otto Bosshard från Grüt-Wetzikon i Schweiz för Zellweger AG i Uster in en patentansökan på ”Markierkörper und verwendung derselben” som också blev godkänd, se till exempel den motsvarande patentskriften  US3820498  eller  GB1354743, (Den schweiziska patentskriften CH 526290) I beskrivningen till den står också att det också ännu tidigare var känt att lägga pinnar som avskiljare mellan kunderna

It has been proposed that, in order to avoid errors in identification and computation as a result of indefiniteness in the separation of the individual groups of articles of different customers, a bar, for example, is placed between the individual groups so that the cashier has a clear indication as to where a given group of articles begins and ends.

Så den verkliga uppfinnaren av kassaavskiljaren var alltså ytterligare någon annan. Vem är höljt i historiens dunkel – någon äldre pinne kan jag inte hitta i patentlitteraturen.

Det finns för övrigt en Otto Bosshard som bor i Uster och som står som verktygsmakare i telefonkatalogen över Schweiz. På en annan sida finns också en Otto Bosshard i Grüt,  dock ej i telefonkatalogen. Kanske är kassapinnens tidigast kände upphovsman inte längre i livet?

För en väldigt ironisk syn på symboliken i hur kundpinnar sätter upp barriärer mellan människor, så finns det här: California Set to ban grocery store checkout lane dividers.

Ed: På den här sidan (tyska) hävdas att kassatillverkaren Hartwin Tackenberg uppfann, eller var väldigt tidiga, med en ”Kundentrennstab”. Årtal anges dock inte, men lite snygga bilder på utvecklingen genom åren.

Written by viktualiebroder

09 juni 2014 at 23:40

Regeringen bryter mot Regeringsformen

with 5 comments

Avser utesluta Linuxanvändande företagare från att begära ROT- och RUT-ersättning

Enligt ett pressmeddelande och en lagrådsremiss från regeringen idag avser man i framtiden enbart godta elektronisk begäran om utbetalning till företagare som gjort ROT- eller RUT-arbeten. Notis i Svenska Dagbladet.

Bank-ID, som har den helt dominerande delen av alla e-legitimationer har för avsikt att utesluta Linuxanvändare i den nya version av Bank-ID som skall rullas ut under 2014.

Som jag redan skrivit om är Bank-ID-konsortiets beslut juridiskt tveksamt ur flera synvinklar.

Men om nu regeringen kräver elektronisk ingivning som en förutsättning för att företagare skall kunna åta sig ROT- eller RUT-uppdrag bryter man fullständigt mot Regeringsformens kapitel 2 § 2

Ingen får av det allmänna tvingas att ge till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende. Inte heller får någon av det allmänna tvingas att delta i sammankomst för opinionsbildning eller i demonstration eller annan meningsyttring eller att tillhöra politisk sammanslutning, trossamfund eller annan sammanslutning för åskådning som avses i första meningen. (mina markeringar)

Många Linuxanvändare, sannolikt de flesta,  använder Linux just grundat i en åskådning i kulturellt hänseende. ”Fri mjukvara”. Men denna av regeringen föreslagna ordning om krav på elektronisk ingivning av ansökan för att kunna åta sig ROT- eller RUT-uppdrag innebär att det allmänna tvingar till att tillhöra en särskild sammanslutning för åskådning, nämligen den åskådningen att mjukvara skall vara sluten och proprietär, om än uppdelat på flera sammanslutningar som Ägd av Windows, Ägd av Apple, Ägd av Google etc, men samma åskådning i grunden.

Visserligen kan Skatteverket medge dispens från det elektroniska ingivningskravet i vissa fall, till exempel om verksamheten är nystartad. Men en sådan dispens skall enligt lagrådsremissen vara starkt tidsbegränsad

Ett särskilt skäl kan t.ex. vara att utföraren befinner sig i ett uppstartsskede eller av någon annan anledning
inte har tillgång till nödvändig utrustning och det inte skäligen kan krävas att utrustning anskaffas inom kort.
För att inte urholka huvudregeln om elektroniskt uppgiftslämnande bör dispens inte kunna lämnas på obestämd tid. Regeringen föreslår därför att dispens ska kunna medges för högst sex månader räknat från dagen för
dispensbeslutet, vilket t.ex. bör ge en utförare som inte har nödvändig utrustning ett skäligt rådrum för att anpassa sig till ett elektroniskt uppgiftslämnande. (stycke 6.4)

”Skäligt rådrum för att anpassa sig till ett elektroniskt uppgiftslämnande”

I Regeringsformen nämns ingen jämkningsmöjlighet om ett ”skäligt rådrum” för att ”anpassa sig” och ändra sin ”åskådning i kulturellt hänseende”.

Det skall bli intressant att följa hur lagrådet, som skall granska Hur lagförslaget förhåller sig till grundlagarna och rättsordningen i övrigt kommer att se på kravet om elektronisk ingivning  i förhållande till RF 2:2 och i ljuset av den nya versionen av Bank-ID.

Ed: Jag har nu skrivit ett brev, Amicus curiae, tror jag det heter till Lagrådet med följande lydelse

Remiss angående Förbättringar av husavdragets fakturamodell, idag 2014-05-28 överlämnat till Lagrådet

Hej

Vid handläggning av ovanstående lagrådsremiss vill jag underdånigast peka på hur kravet på elektronisk ingivning av begäran om RUT- eller ROT-avdragsersättning kan komma i konflikt med RF 2:2 och dess förbud för det allmänna att tvinga någon att tillhöra sammanslutning för åskådning… i kulturellt hänseende.

Bakgrunden är att den nya version av Bank-ID som lanseras under 2014 utesluter Linuxanvändare, och därmed dem som hyser åskådningen att programvara skall vara ”fri”. Ett absolut krav på elektronisk ingivning skulle då innebära ett tvång att tillhöra någon sammanslutning för den omvända åskådningen, nämligen att programvara skall vara proprietär och ”ägd”. Att det råkar vara majoritetsuppfattningen gör det inte mindre till en åskådning.

I lagrådsremissen stycke 6.4 står ”Regeringen föreslår därför att dispens ska kunna medges för högst sex månader räknat från dagen för
dispensbeslutet, vilket t.ex. bör ge en utförare som inte har nödvändig utrustning ett skäligt rådrum för att anpassa sig till ett elektroniskt uppgiftslämnande”

I RF 2:2 saknas emellertid jämkningsmöjlighet för det allmänna att genom att lämna ett skäligt rådrum för anpassning kunna tvinga till anslutning till sammanslutning för åskådning i kulturellt hänseende.

I all vänlighet, Amicus curiae, heter det väl mera pretentiöst

Bengt Jonsson

Ed2 Regeringen har i propositionen 2014-10-21  2014/15:10 föreslagit att ersättningskrav enbart skall kunna inges elektroniskt, se sidan 26. Lagrådet tycks inte ens ha yttrat sig i frågan. Jag kan inte dra någon annan slutsats än att de inte bryr sig.

Ed3: Lagrådet svarade aldrig på mitt brev, men f.d. justitierådet Leif Thorsson var i alla fall skiljaktig i frågan om obligatorisk elektronisk ingivning, dock ej genom att anföra Regeringsformen 2:2. Se Lagrådets yttrande 2014-06-09.

Ed4: Svenska Dagbladet rapporterar 2015-04-01 om vilka problem kravet på elektronisk ingivning ställer till med för företagare på landsbygden. Se också mitt inlägg om Internet i glesbygd.

Written by viktualiebroder

28 maj 2014 at 23:55

Myndigheternas användning av Bank-ID och Regeringsformen

with 6 comments

Regeringsformens anda

I Regeringsformen kapitel 2 § 2 står

Ingen får av det allmänna tvingas att ge till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende. Inte heller får någon av det allmänna tvingas att delta i sammankomst för opinionsbildning eller i demonstration eller annan meningsyttring eller att tillhöra politisk sammanslutning, trossamfund eller annan sammanslutning för åskådning som avses i första meningen.

Som alla märkt så här i deklarationstider vill Skatteverket att så många som möjligt skall deklarera elektroniskt, med Bank-ID eller e-legitimation.

Samtidigt meddelar nu konsortiet bakom Bank-ID, Finansiell IT-teknik, att ”stödet” för fria operativsystem kommer att upphöra under 2014. Endast de låsta windows och mac kommer att fungera. Övriga hänvisas till mobilt Bank-ID, vilket i sin tur då förutsätter ett beroende under Apple eller Google, vilket också det är allt annat än fritt.

Men frågan om operativsystem, fritt, som Linux, eller ofritt som i windows/mac/appstore/Google play är minst en sådan ”åskådning i kulturellt hänseende” som regeringsformen inte tillåter att ”det allmänna” efterfrågar. Ganska säkert också en åskådning i politiskt hänseende. Och många skulle nog rentav hävda i ett religiöst.

Och då kan till och med diskrimineringslagar komma i spel. Den som aktivt valt ett fritt operativsystem blir diskrimerad på kulturell/politisk/religiös grund av det allmänna.

I Diskrimineringslagen kapitel 1 § 1 definieras ändamålet med lagen

Denna lag har till ändamål att motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder (min fetning)

Här finns inte bestämningarna om kulturell eller politisk åskådning. Men bestämningen ”religion” är å andra sidan utvidgad till att gälla också ”annan trosuppfattning”. I kapitel 1 § 4 kommer sedan definitioner på vad som avses med diskriminering. Av speciellt intresse är punkten 2

indirekt diskriminering: att någon missgynnas genom tillämpning av en bestämmelse, ett kriterium eller ett förfaringssätt som framstår som neutralt men som kan komma att särskilt missgynna personer med visst kön, viss könsöverskridande identitet eller uttryck, viss etnisk tillhörighet, viss religion eller annan trosuppfattning, visst funktionshinder, viss sexuell läggning eller viss ålder, såvida inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet har ett berättigat syfte och de medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet (min fetning)

Jag uppfattar det fetade som direkt applicerbart på myndigheters krav på användning av Bank-ID.

Punkten 5 är också intressant, genom att myndigheterna tvår sina händer och hänvisar till bankerna som i sin tur hänvisar till Finansiell IT-teknik

instruktioner att diskriminera: order eller instruktioner att diskriminera någon på ett sätt som avses i 1-4 och som lämnas åt någon som står i lydnads- eller beroendeförhållande till den som lämnar ordern eller instruktionen eller som gentemot denna åtagit sig att fullgöra ett uppdrag.

Ja, myndigheter har genom att blint anamma bankernas säkerhetslösningar hamnat i lydnads- och beroendeställning till dem, och de i sin tur till Finansiell IT-teknik. Finansiell IT-teknik har lämnat ”order eller instruktioner att diskriminera” dem som anammar en ”annan trosuppfattning” än den att vara ägd av window/Apple eller Google.

Se också Ubuntu forum och en tråd hos foss-sthlm om detta.

Ed: Ubuntuföreningen anmälde hanteringen till Post- och Telestyrelsen samt Konsumentombudsmannen. En privatperson har JO-anmält Finansiell ID-Teknik, Skatteverket och Försäkringskassan. JO kommer naturligtvis att avvisa anmälan mot Finansiell ID-teknik, eftersom det inte är en myndighet.

Eller det kanske just vad det är? Är det bankerna som tagit över staten? De kontrollerar redan skatteuppbörden, och nu också identifieringen av personer inför myndigheter. Vad återstår av självständighet för staten om den vare sig kontrollerar skatteuppbörden eller personidentifieringen?

Ed2: Bolagsverket tillämpar en annan, högre, prislista för dem som inte använder e-tjänsten (exempel enskild näringsidkare). Som kräver Bank-ID eller e-leg… Patent- och Registreringsverket har två prislistor, där det billigare alternativet ”elektronisk ansökan”  i praktiken kräver Bank-ID eller e-leg. Till exempel anges för varumärkesansökan

Här har du två alternativ till att signera- eller underteckna din ansökan. Signera med e-legitimation eller Signera inte med e-legitimation. Följande e-legitimationer kan användas:

BankID, Nordea, Steria eller Telia. Har du valt att inte signera din ansökan med e-legitimation ska bekräftelsen skrivas ut och undertecknas. Bekräftelsen skickas sedan undertecknad till PRV.

Tänk själv.

Written by viktualiebroder

27 april 2014 at 10:40

Russia irredenta

with 3 comments

Irredentism är inte separatism

Medierna kallar de proryska i östra Ukraina för ”separatister”. Jag kan inte annat än att tro att vi här ser ett resultat av en framgångsrik propaganda, en desinformation. Som tjänar flera krafter samtidigt, och därför lyckas få stå oemotsagd.

Det är möjligt att det också finns separatistiska strömningar, som strävar efter autonomi för östra Ukraina. Men den beväpnade milis som syns och de röster som hörs talar inte för autonomi, utan för en anslutning till den Ryska Federationen.

Sådana, som alltså strävar efter revision av nuvarande nationsgränser i syfte att ansluta till ”hemlandet” är emellertid inte separatister. De kallas för irredentister, efter italienskans irredentista, vilket ungefär betyder ”ännu ej återlösta”, ”ännu ofrälsta”.

Det var nämligen stridsropet, mottot, den samlande strofen för dem som på 1800-talet strävade efter bildandet av en italiensk stat, på bekostnad av alla andra stater som då inom sina nationsgränser hade en italiensktalande befolkning Italia irredenta.

Allt sedan dess kallas alla ivrare för pankulturella strömningar på etnisk grund som vill bryta sönder existerande nationer för att samla alla av en viss etnicitet i en stat för irredentister.

Ö)-kända är de ord som använts för detta inom pangermanismen, med Tyskland som ledare: Blut und Boden! Heim ins Reich! Med målet Anschluss. Inom panslavismen ses alltså Ryssland på samma sätt som ledare av en särskild historisk kulturell mission att förena alla ryssar (och i slutändan alla slaver) i ett Ryskt rike.

Men varför iakttas då inte den högst väsentliga skillnaden mellan separatism (med målet autonomi, inte nödvändigtvis på etnisk grund) och irredentism (med målet anslutning, på etnisk grund) i svensk press?

Jag tror, förutom förstås beroende på ren okunnighet, att det finns ett intresse i en unionsvänlig miljö, som den svenska mediavärlden, där gränser och autonomisträvanden närmast kommit att likställas med främlingsfientlighet och rasism, att vilja svartvitställa världen så att separatism likställs med och placeras i samma fålla som en de facto främlingsfientlig och etniskt suspekt irredentism.

Så har vi då tragiken, att såväl Ryssland som vill skönmåla erövringssträvandena genom att kalla dem för separatism, och unionsvännerna, som vill framställa verkligheten som en manikeistisk kamp mellan den goda gränslösheten och den onda främlingsfientligheten, har ett gemensamt intresse av att kalla irredentisterna i östra Ukraina för separatister.

Ett exempel på unionsvännernas intresse av att, felaktigt, kalla irredentisterna för separatister framgår av rubriksättningen i Dagens Nyheter 20140514 ”De blev offer för hatet mot ett enat Ukraina”. Nej, pro primo drivs inte separatismsträvanden  av hat mot enighet, utan av en önskan om autonomi, och pro secundo är den proryska milisen inte separatister, utan irredentister. Rörelser för att lämna EU kommer inte heller att ”drivas av ett hat mot ett enat Europa”, hur mycket manikeisterna än kommer att vilja framställa det så.

Se också en annan bloggare i ämnet.

Written by viktualiebroder

26 april 2014 at 16:47

Upphovsrättscensuren

leave a comment »

Det handlar inte om pengar, utan om makt

Jag ser i Svenska Dagbladet att förbudet mot vidaresändning av sportinslag, även om tv-rättigheterna till evenemanget är betalda, nu också får en spridningseffekt så att hela nyhetssändningar censureras bort av upphovsrättsskäl.

En tittare på svt play i Spanien kan nu inte längre se Rapport eller Aktuellt därför att de också visar bilder från OS i Sotji. Trots att hela OS visas i Public Service i Spanien och att tittaren via spanska licensavgifter betalat för evenemanget.

Detta, att upphovsrätten i nuvarande utformning leder till språkcensur, och hur upphovsrättsinnehavare kan förbjuda sändningar också av sådant material de inte har skapat, som ljudkommentarer eller hela program där det upphovsrättsskyddade endast utgör en liten del har jag skrivit om redan 2010 Rättigheter för vidaresändning leder till språkcensur.

Written by viktualiebroder

09 februari 2014 at 10:58

Omvändandet av alla värden

leave a comment »

Anonymitet är påverkan. Frivillighet är korruption. Självbeviljning är demokrati.

Företrädare för (s), (v) och (mp) i Konstitutionsutskottet har skrivit en debattartikel i Dagens Nyheter där man vill koppla statligt partistöd till (anonyma) bidrag till partierna från annat håll. Det tycker jag också, offentliga partibidrag bör endast utgå i proportion till vad partiernas sympatisörer och medlemmar via gåvor anser partiernas verksamhet värd, se Koppla offentliga partibidrag till privat insamlade, del 1.

Men i debattartikeln ställs alla värden och innebörd i begreppen på huvudet. Korruption uppfattas inte som ett utnyttjande av sin ställning för att tillskansa sig offentliga medel, utan tvärtom uppfattas politisk verksamhet som sker utifrån ideell övertygelse och engagemang som ett korruptionshot. Speciellt om den är anonym. Då skall offentligt partistöd falla bort.

Ed: Enligt Svenska Dagbladet anser företrädare för alliansen nu det samma.

Skribenterna har dock fullkomligt klart sig vad som ligger i potten: Partikanslierna och deras inflytande över politiken. Medlemmar och sympatisörer är man mindre intresserade av, utan önskar snarast befria sig ifrån.

Genom förslaget blir det fortfarande möjligt att ta emot anonyma bidrag, men det parti som gör det får inte längre något partistöd från staten. I praktiken innebär det att partiet blir av med finansieringen av större delen av sina centrala partikanslier.

I vanlig ordning hänvisar man också till Europarådets rekommendationer, dock utan att nämna hur ER i sin rekommendation 1516 lika skarpt varnar för att partier blir alltför beroende av bidrag från det offentliga. Och det är just svällandet av de centrala partikanslierna som är det allvarligaste hotet mot demokratin i sammanhanget, se den tidigare posten länkad ovan.

Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka. Orwells Newspeak omvände alla värden i sina motsatser.

Till det kan vi nu alltså lägga skribenternas: Anonymitet är påverkan. Frivillighet är korruption. Självbeviljning är demokrati.

Skulle det vara för mycket begärt om de tre skribenterna offentligt redovisade hur mycket deras politiska intresse kostat dem, i satsade, redligen i anletets svett och huvudets värk, förvärvade, pengar? I uteblivna intäkter de kunde ha haft om inte deras engagemang varit så starkt? I uteblivna pensionsförsäkringar, så att de har att se fram emot att leva på garantipension efter 65? I kraschade äktenskap och relationer?

Men ett sådant politiskt engagemang ser skribenterna med stor misstänksamhet på. Förmodligen för att det är så väsensskilt från deras egna.

Written by viktualiebroder

05 februari 2014 at 11:11