Viktualiebrodern

Archive for the ‘Patent’ Category

Tyvärr, Evy var inte först med kassaavskiljare

leave a comment »

Det fanns ”kassa” avskiljare före henne

Det har stått en del i pressen om hur kassaavskiljare (kassakloss, kundpinne etc etc), den pinne som skiljer kunderna åt på kassabandet, tycks få fötter och försvinna spårlöst. I samband med det har Aftonbladet också pekat ut Evy Willén som den som 1974 kastade fram idéen till sina först tröga chefer om att ha en pinne som skiljde kundernas varor åt.

Tyvärr, Evy, redan den 2 juli 1970 kl 14 lämnade Otto Bosshard från Grüt-Wetzikon i Schweiz för Zellweger AG i Uster in en patentansökan på ”Markierkörper und verwendung derselben” som också blev godkänd, se till exempel den motsvarande patentskriften  US3820498  eller  GB1354743, (Den schweiziska patentskriften CH 526290) I beskrivningen till den står också att det också ännu tidigare var känt att lägga pinnar som avskiljare mellan kunderna

It has been proposed that, in order to avoid errors in identification and computation as a result of indefiniteness in the separation of the individual groups of articles of different customers, a bar, for example, is placed between the individual groups so that the cashier has a clear indication as to where a given group of articles begins and ends.

Så den verkliga uppfinnaren av kassaavskiljaren var alltså ytterligare någon annan. Vem är höljt i historiens dunkel – någon äldre pinne kan jag inte hitta i patentlitteraturen.

Det finns för övrigt en Otto Bosshard som bor i Uster och som står som verktygsmakare i telefonkatalogen över Schweiz. På en annan sida finns också en Otto Bosshard i Grüt,  dock ej i telefonkatalogen. Kanske är kassapinnens tidigast kände upphovsman inte längre i livet?

För en väldigt ironisk syn på symboliken i hur kundpinnar sätter upp barriärer mellan människor, så finns det här: California Set to ban grocery store checkout lane dividers.

Ed: På den här sidan (tyska) hävdas att kassatillverkaren Hartwin Tackenberg uppfann, eller var väldigt tidiga, med en ”Kundentrennstab”. Årtal anges dock inte, men lite snygga bilder på utvecklingen genom åren.

Written by viktualiebroder

09 juni 2014 at 23:40

Saxat ur Riksdagens motionsflod, del 1

with 3 comments

Operatörslåsning och anonyma telefonkort

Johan Löfström och Louise Malmström, båda (s), har lämnat in en motion 2011/12:T355 Elektroniska produkter låsta till enskilda internet- och tv-operatörer.

Utifrån problemet med ett allt större sopberg av uttjänta elektroniska produkter, argumenterar man för en översyn av reglerna kring operatörslåst teknisk utrustning. ”Operatörerna borde inte ha möjlighet att låsa olika elektroniska produkter så att de inte går att använda av andra aktörer”. Med det nuvarande systemet försvåras ett användande av produkter under hela deras livstid och istället blir de skrot i princip i det ögonblick någon byter leverantör.

Jag sympatiserar förstås med problembeskrivningen och gör själv så att jag hellre betalar för produkter utan låsning och är allra sist med det senaste genom att köpa på Blocket eller Tradera istället. Men det är en principiell, psykologiskt betingad ovilja mot att vara låst och slav till någon, inget som är ekonomiskt rationellt. Inte kortsiktigt ekonomiskt rationellt.  Frihet kostar helt enkelt, och den som inte vill betala för frihet förtjänar väl egentligen heller ingen.

Men motionen vänder upp och ner på affärsmodellerna som gjort att apparatur för elektroniska kommunikationer spritts till så många. Utan en så snabb och bred spridning hade inte de sociala nätverken och de emergenta effekterna av de kommunikationstekniska framstegen skett. Under alla omständigheter dröjt betydligt längre.

Detta är en parallell till diskussionen om huruvida kopieringsskydd, DRM, bör tillåtas eller inte. Jag tror att DRM bör vara tillåten på en öppen marknad, men däremot bör det finnas en tydlig policy för offentliga myndigheter och förvaltningar att inte använda dem.

Istället för denna motion hade jag velat se en motion som skrev in i reglerna för offentlig upphandling att produkter inte fick låsas till en enskild operatör eller på teknisk väg omöjliggöra allt det handhavande som en köpare kan förvänta utifrån att redligen ha förvärvat produkten. Det hade till exempel alltså också inneburit att proprietär programvara bannlysts från datorer i offentlig verksamhet.

Ett exempel från dagens tidning

Vidare borde patentskydd villkoras av att operatörslåsning eller DRM avstås ifrån. Dagens Nyheter skriver idag om den nya kamerateknik som innebär att skärpan kan ställas in i efterhand. Kruxet är bara att bilder som tas med kameran är låsta till tillverkarens server.

Vad jag kan se har uppfinnarna bakom lämnat in ett antal patentansökningar.

Patentlagens bestämmelser om att uppfinningar som strider mot ”Allmän ordning och goda seder” faller utanför det patenterbara området, borde också innefatta operatörslåsning och DRM-skydd av produkter eller system. Detta lämpligen genom en femte punkt i listan i Patentlagens 1 kapitel  §1c, tredje stycket.

Man kan inte både äta kakan och ha den kvar. Rättsväsendets skydd skall förutsätta öppenhet.

Trött

Sven-Erik Bucht, också (s), vill förbjuda försäljning av anonyma telefonkort i 2011/12/Ju239 Oregistrerade mobilnummer. ”För närvarande går det att skaffa mobiltelefonnummer utan att det är kopplat till en person via personnummer. Detta förhållande kan och har underlättat för personer att bedriva brottslig verksamhet”.

Sedan tidigare har ju Finansinspektionen i princip förbjudit användandet av anonyma telefonkort för köp av bussbiljetter och toalettbesök, som ett led i förhindrandet av stöd till terrorism och penningtvätt.

Jag orkar inte kommentera det här längre. De kortsiktiga övertygar varandra i sina simplistiska argument.  När räkningen sedan skall betalas lär de förstås vara försvunna.

Jag har skrivit om en annan motion här.

Triolektisk fotboll

with one comment

Asger Jorns fotbollsdröm

Jag ser i Svenska Dagbladet (senare i Dagens Nyheter) att den danske konstnären Asger Jorns idé  om en sexkantig fotbollsplan, med tre samtidigt spelande lag, nu skall bli verklighet i Bilbao i Spanien. Idén presenterade han 1961 i en artikel i en fransk tidskrift och i sin bok ”Naturens Orden”.

Jorn kallade spelet som skulle resultera, där man inte kunde vara säker på vilket mål motspelarna försvarade, för triolektisk fotboll, till skillnad från den vanliga dialektiska fotbollen, med två motståndarlag. ”Det blir plötsligt en fråga om filosofi, om konst, om förhållandet till det övriga samhället och en livsåskådning”, citerar danska  Politiken Galder Reguera från Athletic Bilbao som anordnar turneringen.

Patentproblem

Men här finns ett potentiellt immaterialrättsproblem. Rumänen Cornel Coroiu lämnade den 12 januari 2000 in en patentansökan internationellt på just en fotbollsplan med tre mål för tre samtidigt spelande lag, WO 0151140. Nyhetsgranskaren i Haag kände uppenbarligen inte till Asger Jorns vision från 1961 och tog inte med hans bok i granskningsrapporten. Vad jag kan se är både Spanien och Danmark förhandsdesignerade, men jag blir inte riktigt klok på statusen för patentansökningen – om den gått vidare till en nationell prövning och om den i så fall senare gått till patent. Det verkar inte så. I alla fall torde utsikterna till patent nu vara obefintliga, sedan Jorns gamla idé kommit i dagen.

Redan Jorn befarade att fotbollen som skulle resultera skulle vara trist att se på och helt inriktad på försvarsspel. Men som filosofiskt experiment är det spännande.

Ed: Det första VM:et i triolektisk fotboll avgjorde i maj 2014 i danska Silkeborg. Det hände andra saker också, youtube har bildbevis.

Written by viktualiebroder

28 juli 2011 at 15:40

Apples kameraavstängning förut känd

with 8 comments

Samt några förut kända bloggkommentarer

Jag ser att nyheten om att Apple fått en patentansökan (US 20111128384) publicerad, som går ut på att kamerafunktionen hos iphone skall kunna stängas av med en infraröd signal för att hindra fotograferande till exempel på konserter, nu nått Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. (Först i Sverige var nog bloggaren MMN-o).

Men en sådan funktion är ingen nyhet. En snabb sökning på Espacenet ger åtminstone en träff:  JP2005277811

The camera-attached mobile phone 4 includes a photographing preventing function for limiting the photographing function in accordance with the near infrared ray emitted from the near infrared ray light source 1

Liknande anordningar, men där den inhiberande signalen överförs via radio, finns det en hel mängd av.

Det spekuleras lite om varför Apple sökt detta patent. Commoniser anar en förberedelse inför nya lagar som tvingar tillverkare att införa sådana anordningar, och att Apple vill profitera från sådana nya lagar.

Men så där värst mycket profiterande lär det ju då inte bli, eftersom grundidén saknar nyhet och därför inte är patenterbar för Apple, ens i USA.

Commoniser resonerar istället kring det ambivalenta i att ett sådant kameraförbud faktiskt kan förhöja upplevelsen på konserter, utan alla dessa människor som konsekvent vägrar leva i nuet, utan i en kontinuerligt tillbakablickande framtid. Och därvid är likgiltiga för att de förstör upplevelsen för dem som faktiskt vill leva i nuet, åtminstone när de dyrt betalat för detta NU genom att gå på en konsert.

Men som Commoniser så klokt kommer fram till så regleras detta bäst inte genom förbud och tekniska avspärrningar/hinder, utan genom att ett kulturellt, självpolisande samhällskontrakt upprättas

Men her behøves ikke nogen central autoritet, for at slukke for folks mobiltelefoner: Folk opretter en kultur for at tysse på hinanden, når det sker,

Commoniser spekulerar vidare kring några ytterligare användningar av tekniken. Fredrik Edin gör det också. Så, låt oss för en stund gräva ner oss i patentlitteraturen för att se vilka av deras dystopier som redan är framlagda för mänskligheten som ”förbättringar”.

A. sevärdheter

Här hittar jag inget som direkt nämner sevärdheter och turistmål. Men det är väl ganska närliggande med en sådan användning.

B. museer, utställningar, idrottevenemang

US2009015654 och EP1499148 nämner museer. WO2004080108 konstgallerier.

C. tidningsbutiker, bokhandlare

US20050286879 talar om tidningsbutiker och ”digital shoplifting”. Ovan nämnda JP2005277811 nämner bokhandlare. WO2004080108 nämner bibliotek.

D. myndighetsbyggnader

US2005192038 och GB2471179, bland annat.

E. polis – tillfälligt/ad hoc – demonstrationer

Här hittar jag ingen som explicit nämner detta, men de flesta kan användas genom utsända signaler och inget hindrar att dessa kan vara tillfälliga. US20050030384 skriver också, lätt olycksbådande

A user of the system using above system can choose as per his or her need the places where detection device 200 may be deployed.

F. istället erbjuds bilder mot betalning -reklam

WO2006061550 talar om en elektronisk biljett i mobilen, som samtidigt kontrollerar och kan stänga av kamerafunktionen. Istället kan

…access to addional content, such as pictures,… may be provided by the ticket issuer. Furthermore, the invention provides enhanced marketing opportunities. For exemple advertising content, … or further enticements to buy,…

Det är visserligen ingen ”app”, men funktionen är ändå den av Fredrik Edin förutspådda.

Några slutsatser

Det går inte att förbjuda teknisk utveckling, lika lite som det går att konstruera tekniska lösningar som inte andra tekniska lösningar kan kringå. Men det går att på politisk väg bygga regler för ett samhällskontrakt som inte gör det lönsamt att konstruera hinder för människor. Till exempel genom en reform av upphovsrätten som bara kan upprätthållas med ett allt mera desperat och skadligt hinderbyggande.

Och det går att på politisk väg bygga regler som inte heller gör det lönsamt att investera i ”säkerhet” – investeringar som inte ger någon avkastning i välfärd, utan tvärtom dränerar enskilda och samhället på resurser för investeringar som skulle kunna ge avkastning.

Detta skrivet utan att gå in på detaljer hur, eller vad som menas med välfärd och avkastning och liknande filosofiska spörsmål. Some other time. Timmen är sen. Låt oss hoppas att timmen inte är sen på jorden.

Written by viktualiebroder

21 juni 2011 at 00:43

Japanska katastrofförberedelser – mobila krematorier

leave a comment »

Många har tänkt till, men det hjälpte inte

Till den också annars tragiska situationen i Japan kommer nu också enligt Expressen att anhöriga, helt i strid med japanskt begravningsskick, måste tillfälligt se sina avlidna anhöriga nergrävda i massgravar. Krematorierna hinner helt enkelt inte med.

Det är lite underligt trots allt, därför att kremeringsproblem efter en större olycka är något som många japanska uppfinnare arbetat med att lösa. Uppfinningsrikedomen har under åren varit stor att döma av patentlitteraturen. Krematoriebåtar, fordonsdragna krematorier i mängd, jordbävningssäkra krematorier, annat bränsle vid avbrott i gasförsörjningen till följd av en jordbävning. Idéerna har som sagt varit många.

Men framtiden är oberäknelig även för den mest förutseende. Det är som i Robert Burns ofta citerade dikt om hur han en gång när han plöjde åkern rev upp ett bo för en mus

Lilla mus, du är inte ensam

att visa förutseende förgäves

De allra bästa planer,  människors som möss

går ofta snett,  och i sin linda kväves (min ”översättning”)

Japanerna må ha varit mentalt förberedda på jordbävningar och tsunamis, men när de kom stod de ändå med byxorna nere och fick uppleva hur deras nära gick bort och alla deras ägodelar försvann.

I Sverige är vi varken mentalt eller organisatoriskt förberedda på nånting. Inte ens på den regelbundet återkommande vintern…

Written by viktualiebroder

29 mars 2011 at 20:44

Publicerat i Patent, Riskhantering

Tagged with , , ,

Trehjulingar som klipper gräs

leave a comment »

Att sprida en idé är att ta hand om den

SEB har en reklamfilm (eller här) som just nu löper på reklamkanalerna, producerad av Storåkers McCann. Den har i och för sig löpt ett tag nu, får jag intrycket av. Men jag har först nu uppmärksammat den. Storyn är en man som har en idé om en trehjuling, för barn, med gräsklipparfunktion. Han kan förstås inte låta bli att dela med sig av sin idé i alla möjliga sammanhang. Information wants to be free, varav hjärtat är fullt, därav talar munnen. Sådan är människan, och sådana är information och idéer – det går inte att stänga dem inne.

Så en dag går filmens uppfinnarhjälte i regnet förbi en leksaksaffär där han ser en reklamaffisch för  Barngräsklipparen. Han hejdar sig, känner för ett ögonblick sorg, men går vidare. Någon annan hann före, kanske någon av alla dem han berättat om sin idé för. Frågeställningen föll, men livet går vidare.

Han tjänade aldrig några pengar, han vann ingen ära för ”sin” uppfinning. Om den som hann före med den färdiga produkten hade inspirerats av hans sprudlande uppfinnarglädje, eller självständigt kommit med idén, förtäljer inte historien. Men payoffen från SEB är tydlig: Man skall ”ta hand om” sin idé, och i deras begreppsvärld är ”ta hand om” lika med att ta ett lån för att själv starta utveckling, tillverkning och marknadsföring. Och, förstås, patentera.

Men är att skaffa sig ett monopol och ta en personlig finansiell risk det enda sättet att ”ta hand om” en idé? Är det ens det bästa sättet? Inte nödvändigtvis. Som Viktor Rydberg skrev

Vad rätt Du tänkt, vad du i kärlek vill,

vad skönt du drömt, kan ej av tiden härjas

det är en skörd som undan honom bärgas

ty den hör evigheten till

Den skaparglädjen och den glädjen att berätta går inte att ta ifrån någon. Och det vemod eller sorg han kände i regnet framför leksaksaffären är något som också den känner, som av en ödets slump varit först, och fått sitt namn och sin plånbok fäst vid ett verk. Post coitum omni animal triste, efter samlaget är varje djur ledset som ett latinskt uttryck lyder. Den sinnesstämningen uttryckte också August Strindberg i sin dikt Vid Avenue de Neuillydär han liknar känslan av att se sin bok i bokhandelns skyltfönster vid att se ett kalvhjärta dingla på en krok hos slaktaren.

Där hänger på boklådsfönstret
en tunnklädd liten bok.
Det är ett urtaget hjärta
som dinglar där på sin krok.

Idéer kan inte ägas – set them free!

Thomas Jefferson skrev angående idéer något ofta citerat. Men det är så bra att jag återger det här igen

He who receives an idea from me, receives instruction himself without lessening mine; as he who lights his taper at mine, receives light without darkening me. (taper = talgdank, ljus av talg)

För Jefferson innebar detta ett starkt tvivel på äganderätt av idéer

If nature has made any one thing less susceptible than all others of exclusive property, it is the action of the thinking power called an idea, which an individual may exclusively possess as long as he keeps it to himself; but the moment it is divulged, it forces itself into the possession of every one, and the receiver cannot dispossess himself of it.

Jag nämnde häromdagen något om divergerande problem. Problemet att försöka skydda idéer är ett sådant divergerande problem. Naturen själv har gjort att the moment it is divulged, it forces itself into the possession of every one. Försök att lösa sådana divergerande problem kommer ofelbart att skapa andra, ofta värre. De senaste årtiondena, med Internet, har möjligheterna att sprida idéer blivit så oerhört mycket större (trots att en motkraft att göra sig oemottaglig för dem också ökat). Problemet ”skydda idéer” har därigenom divergerat ännu mer än tidigare, till en punkt där alla försök att ”lösa” detta problem skapar så stora följdproblem i form av bland annat massövervakning att slutsumman, om någon försökte något så dåraktigt, skulle vara starkt negativ för samhället som helhet.

Då måste de dåraktiga och skadliga försöken att laga ”Humpty-Dumpty” ge vika, och Upphovsrätten inskränkas så att skyddet tar en form som åtminstone någorlunda utgör ett, visserligen fortfarande divergerande, problem, men vars ”lösningar” ger så få skadeverkningar som möjligt. Till exempel Piratpartiets förslag om en skyddstid på fem år och ett fullständigt avskaffande för privat bruk, undantaget den ideella upphovsrätten att få bli nämnd som upphovsman.

Patentet då – whodunnit, vem hann först?

Att jag alls fick idén att skriva den här posten berodde på att jag hittade patentet på den gräsklippande trehjulingen. Kvinnan bakom hette Deanna F Porath (ej att förväxla med den adliga svenska fäktarätten von Porat). Hon lämnade in patentansökan i USA den 29 juni 1982 och fick patentet godkänt den 26 juni 1984 med nummer US 4455816.

Om de kreativt ansvariga på Storåkers McCann kände till Deannas idé när de gjorde filmen förtäljer inte historien. Under alla omständigheter var patentet vid det laget sedan länge utgånget. Det verkar inte ha blivit något av hennes idé. De flesta idéer som patenteras blir det inget av. Eller kanske ändå det blev något av den gräsklippande trehjulingen? (Vid närmare eftertanke var det nog via Boing-Boing ”it forced itself into” Storåkers McCann ägo)

Men som idéer kan de spridas och hittas. Som en form av Fri Kunskap. Den sorts kunskap som alla som skapar något nytt är helt beroende av som råvara för sitt skapande.  The stuff that creativity is made of.  Inte minst i reklamvärlden.

Om nu Deanna lever (det finns en med hennes namn i Montgomery, Alabama, samma stad som på patentskriften) och av en händelse skulle se filmen kanske hon skulle dra en djup suck. För att sedan gå vidare i livet. Ty vad skönt hon drömde kunde ej av tiden härjas. Fast med det tillägget att skyddet för hennes idé varade i högst sjutton år, medan de på Storåkers McCann och SEB, beroende på hur avtalen ser ut, kan se fram emot ett upphovsrättsligt skydd ännu upp till sjuttio år efter sin död. Inte ens ett omnämnande fick hon av Storåkers och SEB…

Tänk själv.

Written by viktualiebroder

17 mars 2011 at 18:12

Robotinsekter, eller entomopter

with 7 comments

Lite ur patentlitteraturen, inspirerat av Copyriot

Float like a butterfly

sting like a bee

George can’t hit

what his hands can’t see

Now you see me, now you don’t

he thinks he will, but I know he won’t (Muhammad Ali)

Rasmus Fleischer erinrar igen om Ernst Jüngers roman ”Gläserne Bienen” som handlar om flygande insektsrobotar. Den här gången med anledning av att Stiftelsen för Strategisk Forskning beviljat ett anslag för forskning om just sådana robotar.

Jag tänkte att jag kunde bidra med en mera ingenjörsmässig komplettering till de filosofiska funderingar som Copyriot sätter igång och inspirerar till i kommentarsfältet. Djupdykning i patentlitteraturen igen, alltså. Och mycket riktigt, några robotinsekter har flugit in där!. Intressant nog är de allra flesta kineser. En snabb sökning på Espacenet gav följande träffar

CN101323374 Bionic insect minisize aerocraft

CN101767650 Ultra-small bionic flapping-wing flying vehicle

CN101508343 Bionic micro aircraft with figure-of-eight flapping-wing trail

CN2734618 Bionic insect flight device

CN2597334 Bionic machine insect flying device

Men jag har också hittat en äldre amerikansk patentskrift i ämnet

US6082671 Entomopter and method for using same

Den lämpligaste klassen för sådana här tingestar borde vara (ECLA)

B64C 39/02E Aircraft not otherwise provided for; characterised by special use; micro-sized aircraft

Amerikanen, med Robert C Michelson som ensam uppfinnare och publicerad den 4 juli 2000 med ansökan ingiven 17 april 1998, verkar vara den första i sitt slag. Uppfinnaren hävdar också själv detta i beskrivningen ”...there have been no man-made devices thar approximate the size and flight characteristics of an insect”.

Patentskrifterna innehåller vad jag kan se föga av filosofiskt intresse. Men figurerna kanske kan ge en idé om hur dessa ”glasbin” kan komma att se ut.

Det dröjde alltså till 1998 innan verkligheten (den konceptuella patentverkligheten, bara nästan verklig verklighet) hann ikapp dikten.

Written by viktualiebroder

11 februari 2011 at 21:29

Publicerat i Patent

Tagged with , , ,

Förbjudna tankar blir till förbjudna ord

with 3 comments

Eller kanske ett… biiip?

En artikel i Dagens Nyheter, om att forskare lyckats omvandla signaler från hjärnan, motsvarande tankar, till tal (patentskriften på deras uppfinning finns här), fick mig att börja fundera. Vad händer om tankar direkt blir till talade ord, utan att först ha passerat alla våra inlärda tyglar ”av lämplighet och sed”? Alla jobbiga tankar som tränger sig på? Och efter att ha läst en kommentar av signaturen Celsius på Tianmi:s blogg, blev de funderingarna lite intressantare, tycker jag själv i alla fall.

Och vem blir först med teknik för att censurera våra telefonsamtal direkt i telefonen, så att svordomar och könsord ersätts med ett när man säger något omoraliskt?

Jag gick förstås i vanlig ordning till patentlitteraturen för att se om något sådant fanns uttänkt redan. Och, mycket riktigt, det finns en japansk patentansökan med just en sådan anordning.

JP20100102751, publicerad den 6 maj i år, bär titeln

Method for preventing prohibited word transmission, telephone for preventing prohibited word transmission, and server for preventing prohibited word transmission.

Jodå, uppfinningen säger sig kunna ...preventing a transmission of careless remarks by a user in real time. Inte illa! När en sådan ”obetänksam anmärkning” upptäckts blir det enligt uppfinningen ersatt:  ...a prohibited word replacing portion (36) replacing a specified part with a dummy sound…

Nu är ju då det lilla problemet vem som skall bestämma vad som utgör ...a predetermined prohibited word phonemic model… Risken torde vara överhängande att en sådan anordning kommer att missbrukas. Varje gång någon till exempel nämner ”wikileaks” i telefonen ersätts det med – tja, vad vet jag.

Badlands hyena ser en annan utveckling framför sig: Allas tankar samlas in och sänds över ett world wide brain net, gemenligen kallat ”brejnet”. ”Obetänksamma anmärkningar” blir då inte ersatta, utan snarare blir de obetänksamma ersatta, skulle man kunna säga.

Tanken går ju förstås till begreppet ”Thoughtcrime”, förlåt Crimethink på Newspeak, i George Orwells ”1984”.

Men omvänt, vill vi verkligen veta andras tankar?

oh must you tell me all your secrets

when it’s hard enough to love you knowing nothing

sjöng Lloyd Cole and the Commotions .

Därför tror jag att Badlands hyena har fel – underrättelsetjänsterna drunknar redan i data. Inte vill de dessutom läsa våra tankar.

Written by viktualiebroder

19 december 2010 at 23:14

Några reflektioner över Fri Kunskap

with 7 comments

En politik för fri användning utan maktanspråk

Piratrörelsen är kritiska till den nuvarande upphovsrätten därför att den inte är förenlig med visionen om Fri Kunskap. Vad är då Fri Kunskap? Som jag ser det innefattar det (åtminstone) två saker. För det första är kunskapen fritt modifierbar. För anhängare av fri mjukvara är detta grundläggande – Richard Stallman startade en gång rörelsen i upprördhet över att han inte tilläts modifiera en skrivardrivrutin efter sina behov. Libertarianer hävdar för sin del att ett förbud att modifiera inte är förenligt med en privat äganderätt, därför att den innebär ett hinder för den som redligt förvärvat ett verk att använda det efter eget tycke och skön.

Ed: Tianmi skriver om just detta i samband med att Microsoft haft synpunkter på hur deras spelkonsol används.

Jag skulle vilja lägga till ytterligare en viktig egenskap: Kunskapen skall komma fri från maktanspråk. Kunskap och makt hänger ihop som ler och långhalm, och inte minst Michel Foucault har sysselsatt sig med detta. Varför måste då kunskapen komma fri från maktanspråk? Jo, genom att avleda användarens uppmärksamhet bort från att helt och fullt njuta av den, genom krav på respekt, uppmuntran, tacksamhet eller iakttagande av speciella villkor, minskar den faktiska njutningen av kunskapen från den som vore möjlig, om kunskapen var fri från maktanspråk.

Detta är förstås ett ouppnåeligt ideal. All bildning står på ofri grund till slutet skrev Esaisas Tegnér. Men jag menar att det går att föra en politik som flyttar över mer av kunskapen från ägd till fri. Kunskap då uppfattat som innefattande både information och kulturella uttryck.

Tre former av ”friare” kunskap

Jag ser tre olika former av ”friare” kunskap. För det första den kollektivt producerade. Det klassiska exemplet är förstås wikipedia. Den andra är den folkloristiska,  till exempel när en melodis upphovsman anges som Trad. Det finns alldeles säkert en bestämd upphovsman men vederbörande är okänd. Den tredje formen kallar jag för oblik. Det finns en upphovsman, men syftet med kunskapen är något annat, själva kunskapen är enbart en bieffekt, ibland till och med oönskad.

Kollektivt producerad

Kan också kallas socialt producerad kunskap. Jag tänker inte gå in så mycket på detta, det är redan skrivet så mycket om den, till exempel i Yochai Benklers ”The Wealth of Networks – How Social Production Transforms Markets and Freedom”. Vi känner alla väl till wikipedia och fri-mjukvaru-rörelsen. Det väsentliga i det här sammanhanhet är hur socialt producerad kunskap förhåller sig till de två kriterierna för Fri Kunskap som jag skrev om inledningsvis.

Det är uppenbart att kollektivt producerad kunskap möjliggör fri modifiering av användaren. Använd det du kan läsa på wikipedia till vad du vill. Lägg in dina 25 öre för att lägga till eller korrigera. Det finns till och med sådana som tar hela sjok av wikipedia och trycker i bokform. Så ja, modifiering är möjlig.

Däremot kommer inte socialt producerad kunskap helt utan maktanspråk. Någon har skapat texten, och denne någon önskar åtminstone äran för sin insats. Åtminstone någon form av ideell upphovsrätt. Maktanspråket är förstås betydligt mindre än vid kunskap producerad direkt av en upphovsman som åberopar upphovsrätten, men likafullt finns det där.

Folkloristiskt producerad

Detta gäller sådan kunskap där upphovsmannen är okänd. Något har spontant uppstått ”ur folkdjupet”, ur en allmänning och för en allmänning. Det gäller också något sådant som ortsnamn.

Folkloristiskt producerad kunskap är fritt modifierbar. Den kommer också utan maktanspråk, därför att det finns inte någon enskild känd person som kan tränga sig emellan kunskapen och njutningen av den. Det finns som jag ser det ett stort värde i att öka andelen av kunskapsskapandet som sker folkloristiskt.

Detta gäller inte minst orts- och platsnamn. Man talar om platsidentitet, en människas känsla av samhörighet med en plats. Namnet är i det sammanhanget inte betydelselöst. Är det ett namn med okänd upphovsman, ett namn som i hård konkurrens med andra möjliga namn blivit ett med platsen? Eller är det någon  tjänsteman på kommunens stadsbyggnadskontor som tuggat på blyertspennan och låtit fantasin springa iväg med sig?

Det är inte oväsentligt för en människa hur namnet på den plats man kallar sin kommit till. Jag har skrivit en post i det ämnet, och jag föreslår därför att vid ny namngivning av gator och platser, där det saknas ett folkloristiskt producerat namn (så att säga av hävd), så skall man aktivt skapa ett sådant namn, genom att i början enbart ge helt tekniska namn, till exempel numrerat, eller A,B,C, som, efter att folkloristiska namn utvecklats (det kommer det alldeles säkert att göra) ersätts med dessa. Det kan ta tio år, det kan ta tjugo.

Men det är principen som är den viktiga.

Jag tror att det finns mer att göra för att i sakpolitik gynna en folkloristiskt producerad kunskap.

Oblikt producerad kunskap

Faust: Nåväl, vem är Du då?

Mefistofeles: En del utav den kraft, som jämt det onda velat men jämt det goda med sig haft

(Ein Theil von jener Kraft, Die stets das Böse will und stets das Gute schafft, Goethe;Faust, första delen, första akten, min översättning)

Oblik betyder ungefär ”lutande, snett vid sidan om”. Om man strävar efter något når man ibland målet bättre genom att inte gå direkt på, utan närma sig det från sidan. Den som tittat på stjärnor har till exempel märkt att man kan urskilja en stjärna bättre om man inte ser direkt på den, utan lite vid sidan om. John Kay heter en ekonom som byggt en hel teori inom systemvetenskapen på den idén – obliquity.

Med oblikt producerad kunskap menar jag sådan där det finns en identifierad upphovsman, men där denne haft ett helt annat syfte med produktionen än att producera kunskap. Man har, för att tala som Mefistofeles, velat det onda men verkat det goda.

Marknadsekonomer talar om ”den osynliga handen”, summan av allas egoistiska strävanden som blir till kollektiv nytta. Arthur Koestler skrev sin bok ”Sömngångare” om hur de stora vetenskapliga upptäckterna gjordes, inte avsiktligt och medvetet, utan av en slump när upptäckarna var fullt upptagna med att sträva efter något annat. Kepler var djupt religiös och musikalisk, och ville visa ”sfärernas harmoni”. Columbus ville nå Indien. Life is what happens to you while you’re busy making other plans, uttryckte John Lennon det i en sång.

Oblikt producerad kunskap har alltså en upphovsman och ett anspråk på ägande – men det ägandeanspråket gäller inte den faktiskt producerade kunskapen utan något annat! Att, ur upphovsmännens synvinkel, någon ”missuppfattar” och använder kunskapen i sig är oftast inte något de har någon synpunkt på. En felaktig användning har inget värde för dem. Därigenom uppfylls oftast kravet på modifierbarhet av användaren.

Kunskapen är som sagt inte något som i sig intresserar upphovsmannen. Han eller hon har haft andra mål för sitt skapande. Man kan därför säga att också maktanspråket är mycket svagt. Columbus ville inte ha någon tacksamhet för att ha upptäckt Amerika – det var ju Indien han upptäckt. Den som ville njuta av upptäckten av Amerika behövde inte känna någon tacksamhetsskuld till Columbus precis. (Att ursprungsbefolkningarna redan upptäckt Amerika långt före Columbus och absolut inte kände någon tacksamhetsskuld är förstås en helt annan historia).

Ed: Jag ser att begreppet ”oblik kunskap” redan är använt, fast i en helt annan betydelse, se Philippe Baumard: Oblique Knowledge: The Clandestine Work of Organizations (pdf).

Patentlitteraturen

Speciellt skulle jag vilja framhålla patentlitteraturen som oblikt producerad kunskap. Den är framställd i ett helt annat syfte än att producera kunskap. Den söker under en tid monopolisera föremålet för kunskapen, och som ett medel för att nå detta mål lägger den fram kunskapen i strukturerad form och betalar dessutom kostnaden för att denna skall kunna katalogiseras (och därmed bli sökbar i framtiden) samt också kostnaden för att relatera denna kunskap i förhållande till vad som tidigare varit känt, genom en nyhetsundersökning som publiceras samtidigt med patentskriften.

Vad någon sedan gör med kunskapen i patentskriften bryr sig oftast patentinnehavaren inte om. Han kan visserligen försöka fördunkla innehållet för att hindra efterföljare, men riskerar då att inte få något tidsbegränsat monopol.

Jag är i grunden positivt inställd till patentsystemet. Och huvudanledningen är dess karaktär av oblikt producerad fri kunskap. Däremot har det brister. Den samhälleliga kostnaden för det tidsbegränsade monopolet blir för hög i förhållande till ökandet av kunskapsmängden till exempel när det gäller patent på mjukvara och affärsmetoder. Patent på läkemedel är knepigt. Men jag menar att patentsystemet skulle kunna fungera bättre om det utilitaristiska syftet med patent som en produktionsapparat för Oblik Fri Kunskap gjordes tydligare.

Jag skulle vilja se en patentpolitisk omorientering som slog fast detta mål, och utredde hur lagarna skulle kunna utformas för att bättre nå detta.

Slutord

Vi borde i piratrörelsen inte enbart kritisera och kräva reform av upphovsrätten – inte enbart kräva en emancipation av den nu fjättrade och ägda kunskapen. Utan också aktivt utforma en sakpolitik för att föra över en större del av kunskapsproduktionen till någon av de tre formerna av Fri Kunskap – Den kollektivt producerade. Den folkloristiskt producerade. Och den oblikt producerade.

Written by viktualiebroder

17 december 2010 at 00:03

Sulmönster och upphovsrätt – några funderingar

leave a comment »

Om memer och vad som bör göras

I dagens Svenska Dagbladet rapporteras om att polisens databas över sulmönster anklagas för upphovsrättsbrott. Men det är inte mönstren samlade i en databas som sådan som är ett intrång i någons upphovsrätt, utan polisen tycks ha tagit genvägen att ladda ner en befintlig databas över sulmönster, och därmed göra intrång i de fotografiska rättigheterna till bilderna på sulor.

Nu undrar jag förstås om de inte också gjort sig skyldiga till att ha brutit mot skyddet för databaser också, om de tagit stora sjok från annat håll och använt för att bygga upp sin egen databas med. Polisen försvarar sig under alla omständigheter med att hänvisa till ett undantag för rättsvårdande myndigheter i upphovsrättslagen.

Jan Rosén (ständigt denna Vessla...) kommer till tals i artikeln. Han menar att undantaget enbart kan komma ifråga för enskilda händelser, inte för att bygga upp en permanent databas.

Upphovsrätt med meme-banker som syfte

Det är alltså inte återgivningen av sulmönster som är förbjuden. Tvärtom kan man anta att ganska många av dessa finns registrerade som Mönster (i Sverige), Design Patents i USA, Utility Models i Japan, Gebrauchsmuster i Tyskland. Och då är återgivningen av dem fri att använda, ”Fri Kunskap”. Det är själva poängen med mönsterskydd, att upphovsrätten inte är villkorslös utan kräver motprestationen att kunskapen i sig blir fri.

Den egenskapen delar mönsterskyddet med patent. Och det är den del av upphovsrätten som jag personligen ser ett samhälleligt värde i. Användningen av instruktionen blir (under en viss tid) privilegierad för uppfinnaren, men instruktionen som sådan blir fri att återge och låta sig intellektuellt påverkas av. Inte bara det, alla instruktioner samlas i en klassificerad och sökbar databas, där kostnaden för att bygga upp denna databas bärs av privilegietagarna som en ersättning för privilegiet.

Man skulle kunna kalla alla dessa instruktioner för memer, och samlandet av dem för meme-banker, med den analogi som Richard Dawkins gjorde för idéer med gener.

Upphovsrätt med ”uppmuntrande” syfte

Mot meme-bank-upphovsrätten kan man ställa en sådan upphovsrätt som menar sig vara till för att ”uppmuntra” till skapande. Till exempel för fotografier. För mig är den här delen av upphovsrätten problematisk. Det finns stora svårigheter att mäta den nytta som samhället får av att, i stort sett ersättningslöst och istället till kostnader i form av monopolskador och kostnader för beivrande av intrång i privilegierna, meddela sådana privilegier. Och med dessa samhälleliga kostnader galopperande som en följd av att kostnaderna för kopiering och spridning närmat sig noll genom billiga hårdvaruminnen och Internets existens.

Jag tror att allt detta snömos och struntprat om ”intellektuell egendom” (se också den här posten) är en följd av dessa svårigheter att kvantifierbart och evidensbaserat motivera existensen av  den ”uppmuntrande” upphovsrätten. När de sakliga utilitaristiska argumenten (beklagligt nog för intressenterna) tycks lysa med sin frånvaro, tillgriper människan istället metafysiska argument, speciellt när egenintresset också kommer med i spelet.

Att det är svårt att beräkna nyttan av den uppmuntrande upphovsrätten innebär förstås inte att man inte bör försöka. Man kan ju intuitivt känna att det trots allt ligger någonting i, att löftet om ett tidsbegränsat monopol för alster faktiskt uppmuntrar till skapande av nya alster. Och sådana undersökningar har gjorts. En sådan undersökning kom fram till en optimal skyddstid på 14 år. Att jämföra med dagens skyddstider på 70 år efter upphovsmannens exit från jordelivet… en absurditet som bara kan motiveras med just metafysiska argument och ett förhärligande av ”Upphovsmannen” med närmast religiösa förtecken.

Inom Piratpartiet har vi enats om en föreslagen skyddstid på fem år, med ett undantag för icke-kommersiell användning som skall vara fri. Det är ett radikalt steg mot dagens privilegiesamhälle. Stora industrier har byggts upp som för sin existens kräver en fortsatt gamla tingens ordning. Jag tror inte att det är realistiskt att gå direkt till fem års skyddstid, speciellt inte som internationella avtal kan lägga hinder i vägen. Men som en utgångspunkt och ett mål att sträva mot för att nå en sundare upphovsrätt, där kostnaderna inte längre externaliseras på andra, är fem år bra.

Vad som bör göras och vad polisen i så fall borde ha gjort

Polisen har alltså gått genvägen att införliva någons befintliga databas av foton på sulmönster till sin databas, istället för att göra arbetet att samla in registrerade mönster från olika delar av världen. Jag kan inte klandra dem. Trots att publiceringen är villkoret för privilegier för mönster och patent, lämnar de databaser som finns mycket övrigt att önska. De är splittrade, särskilt databaserna för mönster. För vanliga användare är gränssnitten dåliga. Kunskapen om deras existens är minimal.

I Piratpartiets valmanifest version 2.0 Kunskap kom in en passus när det gällde användningen av avgifterna för patentskydd att de

ska i större utsträckning än idag riktas mot att
patentlitteraturen tillgängliggörs och användandet av den populariseras

Hade detta varit genomfört på en internationell skala (och även gällt mönster), hade polisen inte haft samma behov av att tillägna sig andras foton på sulmönster. Foton är visserligen attraktivare för det mänskliga ögat att känna igen mönster på, men för automatiserade sulmönsterigenkänningssystem, till exempel det här (pdf) behöver upplösningen på bilden inte vara så stor, och förmodligen är det till och med en fördel att bilden är helt reducerad till mönstret och allt ovidkommande är bortskalat.

Men för detta krävs lagändringar. Tillsätt endast politisk vilja.

Lagar stiftas av lagstiftande församlingar. Lagstiftande församlingar utses i demokratier i allmänna val. Allmänt val till den svenska lagstiftande församlingen, riksdagen, hålls den 19 september.

Den politiska viljan finns hos Piratpartiet. Du kan tillsätta den!

Jag heter Bengt Jonsson och återfinns på plats 18 på Piratpartiets riksdagslista för Dalarna, Gästrikland, Jämtland och Västernorrland.

Written by viktualiebroder

03 september 2010 at 10:18