Viktualiebrodern

Archive for the ‘1’ Category

Boklista 2016

leave a comment »

Error is the normal state of our knowledge, and it is no disgrace. There is nothing bad about false philosophy…

Bad philosophy has always existed too. For instance, children have always been told, ”Because I say so”… First, it is a perfect example of bad explanation: it could be used to ”explain” anything.

Second, … it is about who said something, not what they said…

Third, it reinterprets a request for true explanation (…) as a request for justification

Fourth, it confuses  the nonexistent authority for ideas with human authority (power)… And,

fifth, it claims by this means to stand outside the jurisdiction of normal criticism. (David Deutsch: The Beginning of Infinity)

Tidigare boklistor: 2015, 2014, 2013, 2012, 2011, 2010

Sverre Sjölander: Från Urhund till Sällskapshund – En zoologs funderingar över hundens historia, beteende och psykologi

Yuval Noah Harari: Sapiens – A Brief History of Humankind

David Deutsch: The Beginning of Infinity – Explanations that Transform the World

Thomas Sowell: Race and Culture – a World View

Philip Tetlock/Dan Gardner: Superforecasting – The Art & Science of Prediction

Mark Changizi: Harnessed – How Language and Music Mimicked Nature and Transformed Ape to Man

Dave Eggers: Era fäder, var är de? Och profeterna, lever de kvar för evigt?

Norman Ohler: Droger i Tredje Riket – Det dopade blixtkriget

Torkel Klingberg: Hjärna, gener och jävlar anamma – Hur barn lär

Annonser

Written by viktualiebroder

14 mars 2016 at 17:44

Publicerat i 1

Räkna brott mot åldringar som hatbrott

with 2 comments

Även om det blir obekvämt

Rikspolischefen Dan Eliasson signalerar för en utökad satsning på att utreda hatbrott. Samtidigt lägger man ner den särskilda gruppen i Söderort i Stockholm för brott mot äldre.

I listan över motiv för hatbrott hos Brottsförebyggande Rådet återfinns inte brott mot äldre.

Så är det inte i Storbrittanien. I en statlig rapport 2014 från åklagarämbetet ingår Crimes against older people tillsammans med hatbrotten. Bland kriterierna för när ett brott mot en äldre person skall räknas som ett hatbrott nämns bland annat

where the offence is specifically targeted at the old person because they are
perceived as being vulnerable or an ‘easy target’ e.g. a distraction burglary or a mugging

Likaså

where there is a relationship and an expectation of trust e.g. assault/theft by a carer or family member

I en handledning i åtal i mål med en äldre person som offer skriver det brittiska åklagarämbetet att tidigare brottslighet riktad mot äldre skall tolkas som att ett hatmotiv ingår

Evidence, such as previous convictions for offences where the offender has targeted older people… may support the prosecutor to build the case that a crime was motivated by hostility on the part of the perpetrator instead of, or in addition to, any inherent vulnerability of the older person or their situation.

I en artikel från 2007 säger brittiska åklagare att de kommer att behandla brott mot äldre på samma sätt som brott med rasistiska eller homofobiska motiv.

Enligt den långa, aldrig upphörande, tråden på Flashback om åldringsbrott är förövarna till åldringsbrott i Sverige i mycket stor utsträckning av romsk härkomst, i varierande grad finska Kaale-romer, polska romer invandrade under 1980-talet eller, under de allra sista åren, Kalderash/Vlach-romer med ursprung i Rumänien/Bulgarien/Balkanländerna.

Man kan inte undgå att dra slutsatsen att detta faktum är anledningen till att BRÅ och Rikspolischefen inte vill inkludera brott mot äldre bland hatbrotten.

Det finns alltså också en etnisk dimension i detta, så att också hatbrott på etnisk grund skulle kunna anföras i många fall av brott mot äldre. Den råa, cyniska distansen med vilken många av dessa brott genomförs leder tanken till att förövarna inte fullt ut erkänner offrens mänskliga natur, utan ser dem som mindre värda. Som rovdjur ser sitt byte.

Paulina Neuding har skrivit i Svenska Dagbladet, förvånande nog.

 

Written by viktualiebroder

05 mars 2015 at 19:29

Publicerat i 1

Tagged with ,

Har man inte pengar till tvål skall man inte hålla sig med ett koncentrationsläger!

with 2 comments

Några humorister som mördades i Auschwitz respektive Dachau, samt några till

När nu sjuttioårsdagen av befrielsen av Auschwitz av Röda Armén firas så tycker jag att det saknas något i den allmänna ”om detta må ni berätta”-floden.

Jag tänker på några judiska kabarettister och humorister verksamma i Wien och Berlin under tjugo- och trettiotalen.

Franz Engel. † Auschwitz 1944-10-16.

En av hans mest kända sånger var ”Man soll mit Pollaks nicht verkehrn”, ”Med Pollakarna skall man inte ha något att göra”, där han lyckas ironisera såväl över östjudar, aschkenazim, och deras, åtminstone i majoritetsbefolkningens och de sig själva bättre anseende västjudarna, sefardim, tveksamma moral, som med just dessa fördomar själva. Pollack var/är alltså ett namn som indikerade att de härstammade från Polen. (Pollacks i Sverige är dock vad jag förstår oftast inte judar, några tillhörande resandefolket men långtifrån alla).

En annan mycket känd sång är en lång utläggning om den komplicerade arbetsdelningen i ett modernt samhälle Von was leben die Leut? – Vad lever människor av? Och allt med utgångspunkt i när han betraktar sin smoking – ”Något sånt kommer inte bara till, liksom?”.

Fritz Grünbaum. † Dachau 1941-01-14.

Grünbaum var författare till den fullkomligt vansinniga (i positiv bemärkelse) sången (i foxtrot!) från 1928, Einen grossen Nazi hat sie, einen kleinen Nazi hat sie, som handlar om en kvinna som har två älskare, en stor nazist och en liten nazist, ”så när det gäller nazister är hon expert” – ”denn sie ist in punkto nazi kennerin”.

Det finns flera anekdoter från Grünbaums tid i Dachau. När en av vakterna vägrade honom en tvål (sic!) svarade han att ”Har man inte pengar till tvål skall man inte hålla sig med ett koncentrationsläger!”.

I en nyårsrevy(!), bara två veckor före sin död i lungsvikt, skämtade han om att hunger var ett utmärkt medel mot diabetes (fast knappast mot hans tuberkulos).

I dödsrunan i exiltidningen Aufbau i New York stod det om hans sista tid att ”det värsta var att han inte såg ut som en Dachaufånge, utan som Fritz Grünbaum som spelade en Dachaufånge”.

Armin Berg. Exil i New York. † 1956-11-23

Mir ist schon alles ganz egal – Jag bryr mig inte. Så hette en av hans sånger. Ich glaub’ ich bin nicht ganz normal – Jag är nog inte riktigt normal, en annan. En tredje Ich wundere mich über gar nichts mehr – Ingenting förvånar mig längre. (Skriven för och fantastiskt tolkad på bred berlindialekt av Otto Reutter).

Max Hansen † 1961-11-12

Max Hansen var inte av judisk härkomst, utan oäkta barn till en svensk officer som aldrig erkände honom och en dansk operettsångerska som dock lämnade bort honom till fosterföräldrar i Tyskland där han växte upp. Däremot gällde han länge för att vara halvjude, eftersom det i dopböckerna angavs en ungersk judisk kollega till modern som fader (möjligen var detta ett trick för att få arierintyg – med Max Hansen vet man aldrig så noga). Med sitt barnsligt oskyldiga utseende, sin fantastiska röst och sina manipulativa förmågor (får man nog säga) hade han en minst sagt brokig och ambulerande uppväxt runtom i Europa. I sin självbiografi skriver han bland annat om hur han och en skådespelerska tar en springnota från ett hotell i Malmö under första världskriget.

Att jag nämner honom i det här sammanhanget beror på att han, liksom Grünbaum, skämtade om nazisterna i en sång Warn Sie schon mal in mich verliebt? – Har ni varit förälskad i mig? framförd på scen utklädd till Adolf Hitler men med sätt och åtbörder som en stereotypisk bög. ”Nach dem fünften Fass werden Hitlers Augen nass” – efter öl nr fem blir Hitlers ögon fuktiga (det finns ett i sammanhanget mera passande ord som rimmar på fem för den som önskar en mera litterär översättning…). När nazisterna tog över den 31 januari 1933 fanns Hansen det därför för gott att lämna, först till Wien (där han introducerade Zarah Leander) och sedan 1938, efter Anschluss, till Köpenhamn.

Det finns ett inom fysiken berömt möte i Köpenhamn under kriget mellan kärnfysikerna Werner Heisenberg, chef för det tyska kärnvapenprogrammet och Niels Bohr. Vad som då sas, och innebörden av Heisenbergs besök är ännu idag ett tvisteämne. Var Heisenberg kanske rentav ovillig att utveckla en nazistisk bomb och sökte moraliskt stöd av Bohr? Eller var det bara Heisenbergs egen önskade minnesbild av mötet i efterhand? Det finns en osäkerhetsprincip också när det gäller mänskliga avsikter…

Det förekom ett annat udda möte i Köpenhamn under kriget. Propagandaminister Goebbels hade konstaterat att den tyska nöjesvärlden var helt under isen efter att judarna rensats ut. Riksteateransvarige Gustaf Gründgens fick order att bygga upp en ny nöjesindustri. Gründgens, själv en seriös skådespelare, fick lägga pannan i djupa veck. Det fanns ju inga komiska artister av klass kvar som inte antingen var judar eller hade gått i exil!

Den ende han kunde komma på var Max Hansen i Köpenhamn. Efter att Goebbels motvilligt, efter att ha förstått läget, gått med på att ”förlåta” Hansen hans bögkarikatyr av Hitler, begav sig Gründgens till Köpenhamn och träffade Hansen i teaterlogen. Att Max Hansen blev överraskad är en underdrift! Gründgens budskap var enkelt: Kom hem till Berlin, allt är förlåtet, Tyskland behöver dig.

Den manipulativt förslagne (jo!) Hansen förstod att det var bäst att spela med och tackade ja. Men först måste han fullfölja ett engagemang han hade i Stockholm! Vilket nu inte var helt sant – han hade visserligen ett stående erbjudande men hade själv inget lovat, ännu mindre skrivit något kontrakt.

Och så var det ju detta med ett utresetillstånd för hans fru samtidigt? De hade så svårt att vara ifrån varandra. Kunde Gründgens ordna det? Sen skulle han direkt komma till Berlin, världsapråmiss!

Gründgens var förstås ingen dumskalle. Men han satt illa till för egen del och gick därför med på villkoret. Någon dag senare fick Hansen en Ausreisegehnemigung utfärdad av Reichskulturamt i Berlin utställd på honom och hans fru.

Max Hansen i sin självbiografi skriver att han många år senare träffade Gustaf Gründgens igen som då hade lett ett snett leende och undrat något om när det där engagemanget i Stockholm egentligen skulle ta slut…

Sammanfattning: Här fanns väl ingen särskild röd tråd i denna post. Men jag tycker om tysk kabarésång från tjugo- och början av trettiotalen. Och så saknade jag den här aspekten i den väl mycket gravallvarliga skrivandeströmmen till årsminnet av Auschwitz befrielse.

Ich glaub’ ich bin nicht ganz normal.

Ich wunder mich über gar nichts mehr. Allt är möjligt, som Hannah Arendt skrev. Och det är väl den yttersta lärdomen av Auschwitz.

Written by viktualiebroder

28 januari 2015 at 23:04

Boklista 2015

with 2 comments

Förnuftets röst är lågmäld, men den ger sig ingen ro, förrän den vunnit gehör

(Die Stimme der Vernunft ist leise, aber sie ruht nicht, ehe sie sich Gehör verschafft hat, Sigmund Freud)

Tidigare boklistor: 2014, 2013, 2012, 2011, 2010

Diego Gambetta and Heather Hamill: Streetwise – How Taxi Drivers Establish Their Customers Thrustworthiness

M.I. Finley: Politics in the ancient world

Joel Cooper: Cognitive Dissonance – 50 Years of a Classic Theory

Kevin Dutton: Flipnosis – The Art of Split-Second Persuasion

Jonathan Glover: Humanity – a moral history of the 20th century

Odd Zschiedrich: Vad är bildning och 100 andra jätteviktiga frågor

Brian Barry: Culture & Equality

Max Tegmark: Our Mathematical Universe – My quest for the Ultimate Nature of Reality

Walther O. Weyrauch (ed): Gypsy Law – Romani legal traditions and culture

Eric R. Kandel: In Search of Memory – The Emergence of a New Science of Mind

Svante Lundgren: Assyrierna – Från Nineve till Södertälje

Gregory Cochran/Henry Harpending: The 10,000 year Explosion – How Civilization Accelerated Human Evolution

Randall Munroe: tänk om… seriösa vetenskapliga svar på absurda hypotetiska frågor

Jonathan Slack: Kort om stamceller

Björn Cederberg: Turistens blick: Nedslag i resandets historia

Lars Öhrström: Den siste alkemisten i Paris (och andra egendomliga episoder ur det periodiska systemet)

J Craig Venter: Liv i ljusets hastighet – Från dubbelspiralen till det digitala livets födelse

Torkel Klingberg: Den lärande hjärnan – om barns minne och utveckling

Robin Dunbar: Historien om människan

Ulrika Torell: Socker och söta saker – en kulturhistorisk studie av sockerkonsumtionen i Sverige

Ulf Ellervik: Njutning – Berättelser om kärlek, känslor och kemi

Herman Lindqvist: Våra kolonier – De vi hade, De som aldrig blev av

Stephen Toulmin: Cosmopolis – The hidden agenda of modernity

Per-Erik Åbom: Farsoter och epidemier – en historisk odyssé från pest till ebola

Vikram Chandra: Geek sublime – The beauty of code, the code of beauty

Robert B. Cialdini: Influence – the psychology of persuasion

Daniel L. Schacter: Searching for memory – the brain, the mind and the past

Ronald Inglehart/Christian Welzel: Modernization, Cultural Change, and Democracy – The Human Development Sequence

Predrag Petrović: Känslostormar – Emotionell instabilitet och hjärnan

Pontus Wasling: Minnet – Fram och Tillbaka

Eva Jablonka/Marion Lamb: Evolution if Four Dimensions – Genetic, Epigenetic, Behavioral, and Symbolic Variation in the History of Life

Written by viktualiebroder

07 januari 2015 at 14:02

Publicerat i 1

Boklista 2014

with 4 comments

Många avfärdar de vises ord med att de alltid bara är liknelser och av föga nytta i det dagliga livet, som är det enda liv vi har.(…) Allt vad dessa liknelser säger oss är att det obegripliga är obegripligt och det visste vi redan. Men de ting vi måste kämpa med varje dag – det är något helt annat!

Apropå detta sa en man en gång: ”Varför så negativa? Om ni bara följde liknelserna skulle ni själva bli liknelser och så befrias från era dagliga bekymmer.” En annan sa: ”Jag slår vad om att det också är en liknelse?” Den förste sa: ”Du vinner”. Den andre sa: ”Fast tyvärr bara i en liknelse”. Den förste sa: ”Nej, i verkligheten. I liknelsen har du förlorat”. (Franz Kafka: Om liknelser)

Det som sker i andra universum är blott en liknelse, en möjlighet, för oss och det som existerar som bara en sannolikhet i alla universum tagna tillsammans, är en fri vilja och alla möjligheter öppna i detta universum som är den verklighet vi lever i, rättare är den verklighet som vi skapar efterhand som vi använder vår fria vilja. Hugh Everetts flervärldstolkning av kvantmekaniken är ett stöd för en fri vilja

Caminante! no hay camino. Se hace camino al andar. (Vandrare!, det finns ingen väg
man bryter ny väg när man går.) (Antonio Machado)

Tidigare boklistor: 2013, 2012, 2011, 2010 Senare 2015.

David Deutsch: The Fabric of Reality

Florian Illies: Århundradets sommar – 1913

Thomas Lundblad: Sigvard Bernadotte och skandinavisk industridesign

Malin Hildebrand Karlén: Vansinnets diagnoser – Om klassiska och möjliga perspektiv inom svensk psykiatri

Michael Suk-Young Chwe: Rational Ritual – Culture, Coordination and Common Knowledge

Dave Eggers: The Circle

Neil M. Richards: The dangers of surveillance

Sendhil Mullainathan/Eldar Shafir: Scarcity – why having too little means so much 

Richard P Feynman: Surely you’re joking Mr Feynman! – Adventures of a curious character

Anders Karlqvist: Århundradets matematik – Hilbert och hans problem

Micke Darmell: Uppkopplad eller avkopplad – Om konsten att verka i en uppkopplad värld

Henrik Hultman: Liv och arbete i pizzabranschen

Michael Walzer: Spheres of Justice – A Defense of Pluralism and Equality

Jonathan Haidt: The Righteous Mind – Why good people are divided by politics and religion

Paul Gendrop: Mayafolket

Steven Pinker: The better angels of our nature – A history of violence and humanity

Hans Lund: Kulturella ikoner i text, musik och bild

Peter Connolly: Den antika staden – Livet i det klassiska Athen och Rom

Kathleen Taylor: Brainwashing – The science of thought control

Paul Collier: Exodus – Immigration and Multiculturalism in the 21st Century

Artiklar:

Gesch et al: Influence of supplementary vitamins, minerals and essential fatty acids on the antisocial behaviour of young adult prisoners

Ginges et al: Sacred bounds on rational resolution of violent political conflict

Rindermann: Relevance of education and intelligence for the political development of nations: Democracy, rule of law and political liberty

Tyska Wikipedia: Psychopathographie Adolf Hitlers

Engelska Wikipedia: Social Identity Theory

James G. Hanley: How shared space challenges conventional thinking about transportation design

Pamela O Long: Invention, Authorship, ”Intellectual Property”, and the Origin of Patents: Notes toward a Conceptual History

Armin Falk et al: Distrust – The hidden cost of control

Bill Hillier: Studying cities to learn about minds – How Geometric Intuitions Shape Urban Space and Make It Work

Barbara H Fried: Federal Tax Policy in the New Millennium: The Puzzling case for Proportionate Taxation

Horst Rittel et al: Dilemmas in a General Theory of Planning

Theodore Dalrymple: Farewell fear

Steven Pinker: The Blank Slate – The modern denial of human nature

Evgeny Morozov: The Net Delusion – How not to liberate the world

Gustav Trotzig: Metaller – hantverkare och arkeologi från nutid till forntid

Nisse Simonson: Hjärngänget

Svante Pääbo: Neandertalmänniskan – På spaning efter försvunna gener

Dany-Robert Dufour: L’individu qui vient …après le libéralisme

Thomas Sowell: Migrations and Culture – a world view

Robert Wright: Nonzero – History, Evolution & Human cooperation

Ingmar Norlén: Nordens Mata Hari och andra spioner mördare och bedragare

Cecilia Hagen: De osannolika systrarna Mitford

Written by viktualiebroder

14 januari 2014 at 16:22

Publicerat i 1

Boklista 2013

with 3 comments

Läs, utan att räkna med att du kommer att förstå det du läser. Och reflektera, medveten om att du inte kommer att minnas det du reflekterat över. (fritt efter Konfucius)

Tidigare boklistor 2012, 2011, 2010.

Hans-Uno Bengtsson: Fysik för fem sinnen

Leif Zern: Kaddish på motorcykel

Nils Öberg: Gränslös rättvisa eller rättvisa inom gränser? Om moraliska dilemman i välfärdsstaters invandrings- och invandrarpolitik.

Mustafa el-Abbadi: Alexandrias antika bibliotek

Andrew Martindale: The Rise of the Artist in the Middle Ages and Early Renaissance

Ingrid Herbert & Helena Englund Hjalmarsson: Språket i sociala medier

Gustave Le Bon: Psychologie des foules

Zygmunt Bauman: Collateral damage – Social ojämlikhet i en global tidsålder

David Brin: The transparent society – Will technology force us to choose between privacy and freedom?

Karl Schmitt: Det politiska som begrepp

Peter Barnes: Capitalism 3.0 – A guide to reclaiming the commons

Rob Reid: Year zero

Hannah Arendt: The Origins of Totalitarianism

Lars Mytting: Ved

Richard Dawkins: The Extended Phenotype

Ulf Ellervik: Ond kemi

Katri K. Sieberg: Criminal Dilemmas – Understanding and Preventing Crime

Wilhelm Agrell: Drönare. Flygplan i krigföringens gråzoner

Hanne Sanders: Nyfiken på danmark – Klokare på Sverige

Anna Olsson/Mats Andersson: Linsellborren

Lars Fr H Svendsen: Rädslans filosofi

Harry Houdini: Hur tjuvar gör och tänker

Kirstie Ball (Ed): Routledge Handbook on Surveillance Studies

G Pólya: How to solve it

Archibald Putt: Putt’s law and the Successful Technocrat

Diego Gambetta: Codes of the underworld – How criminals communicate

Bruce Schneier: Secrets and Lies – Digital Security in a Networked World

Clas Svahn: Stora boken om naturfenomen

Lennart Nordenfeldt: Filosofi och medicin. Från Platon till Foucault

Maria Perers med flera: Vardagsrummet. en plats för allt och alla

Brian Butterworth: Den matematiska människan

Aldert Vrij: Detecting Lies and Deceit – Pitfalls and Opportunities

Clay A. Johnson: Information till döds – Om konsten att leva i ett informationssamhälle

Written by viktualiebroder

11 januari 2013 at 18:38

Publicerat i 1

Sånt som inte angår mig

with one comment

Men som måste sägas

Jag ser att två ledande sverigedemokrater, Kent Ekeroth och Erik Almqvist, i affekt och under alkoholens inflytande avslöjats in flagranti med rasistiska uttalanden och, försedda med ”schyssta” järnrör, sökt slå världen med häpnad.

Det förvånar mig inte, Kent Ekeroth är en intressant pesonlighet på så sätt att han å ena sidan ger ett väldigt intelligent intryck, bland annat i de riksdagsmotioner jag läst av hans penna, men samtidigt är det en dunklare sida, något som inte stämmer i hans manikeistiska syn på islam och muslimer som något i sig ont. Det verkar finnas en splitting i hans personlighet. Något i grunden opålitligt.

Jag är alltså inte förvånad. Jag är heller inte förvånad över att medierna tycks falla över varandra i triumf över att  sverigedemokraterna som grupp nu kan avfärdas som rasister.

Levande charader

Jag kan tycka att det är tragiskt att kritik mot den förda invandringspolitiken, framförallt dess följder för välfärdsstaten och för följderna för förtroendet mellan främlingar när andelen sociopater ökar (sociopater i genomsnitt mera rörliga än genomsnittspopulationen), monopoliserats i en rörelse som sverigedemokraterna där det hela kommer samförpackat med grumlig nationalism, en irrationell kriminalpolitik och en förkärlek för drastiska lösningar med svag medkänsla. Samt en touch av konspirationsteorier, speciellt rörande islam.

Men detta är ju också resultatet av att all kritik mot invandringspolitiken, också där den rör oförenligheten av en Rawlsk rättvisepolitik för välfärden med öppna gränser, som Nils Öberg tog upp i sin avhandling från 1994 Gränslös rättvisa eller rättvisa inom gränser?, fått en stämpel på sig av främlingsfientlighet med ordet rasism i bakfickan för den som i nästa steg förnekar att hon är fientlig mot främlingar.

Denna, framförallt i media, energiskt genomförda stämpling  har förstås också gett upphov till motbeteckningar. ”PK”, Kulturmarxism med flera epitet,  lika nebulösa som nånsin ”främlingsfientlig”.

Det främsta resultatet av denna strid om ord har varit att de som stämplats levt sig in i och allmer blivit det de kallats för. Som Nietzsche skrev: Tittar man tillräckligt länge ner i avgrunden kommer avgrunden att titta tillbaka.

Stefan Palison

Generaliseringarna i media om sverigedemokraterna i allmänhet, som en följd av Ekeroths och Almqvists förlöpningar, är omvänt också en bekräftelse av att PK-media just  blivit PK. Ja, inte de generaliseringarna enbart, men taget tillsammans med en händelse rörande en annan politisk, offentlig, person som inte nått utanför Flashback och de mera öppet rasistiska medierna. En generalisering av den nyheten hade till och med varit straffbar, och då inte som ett trivialt brott mot Upphovsrättslagen.

Jag tänker på det faktum att ordföranden i Romernas Riksförbund, Stefan Palison, fällts för häleri och narkotikabrott efter att stora mängder stöldgods  och knappt 10 gram amfetamin påträffats i hans bostad. En Palison som tidigare offentligt krävt hårdare tag mot narkotikabrott och fler utvisningar av kriminella.

Vi kommer utan pardon att anmäla alla misstankar om narkotikabrott. Och vi kommer att kräva av regeringen att de som döms till minst ett års fängelse utvisas ur landet, fortsätter Stefan Palison. Bakgrunden är att narkotikan fått ett allt starkare fäste bland romerna. Både i försäljnings- och missbrukarleden.

”Utan pardon”Absoluttänkare och nollvisionärer skall man inte lita på.

Palison har en intressant kvinnosyn som han fick tillfälle att ge uttryck för i maj som vittne i ett människohandelsmål i Norge,

I Sverige eller Norge kan jo kvinner bli voldtatt av sine ektemenn, og mennene kan dømmes for det. Slik er det altså ikke hos oss. Hvis en romkvinne er gift, kan hun ikke bli voldtatt av mannen, sa han i retten.

Palison hade också en åsikt om att rättsväsendet lägger ner tid och möda på att utreda och lagföra människohandel med barn

Denne rettssaken koster svært mye penger. Jeg tror det hadde vært bedre å bruke de på å gi støtte til romfolket, for eksempel ved å lage skoler

Justitiedepartementet har inom parentes åtminstone tidigare stått för hela budgeten hos Romernas riksförbund.

Jag noterar också att referaten av undersökningen av omfattningen av människohandel med barn inte nämnde ordet romer en enda gång.

Slutord

Fördomar har bekräftats.

a) Om Ekeroth/Almqvist

b) Om Palison

c) Om media.

d) Om mig, att jag inte kan hålla käften om sånt som inte angår mig. Det är inte försiktigt. Jag kan råka illa ut.

Caute! Försiktigt!

Den kanske främste försvararen av yttrandefrihet någonsin, Spinoza, har på sin gravsten ett ord: Caute. Försiktigt.

När man använder sin yttrandefrihet skall man göra det försiktigt. Spinoza visste det själv, han som var född som Bento de Espinosa, men när familjen blev fördriven från Portugal fick byta namn till Baruch Spinoza. För att sedan tvingas byta igen till Benedikt efter att ha blivit utesluten ur synagogan vid 23 års ålder. Hans böcker hamnade på den katolska kyrkans lista över förbjuden litteratur och de han gav ut i livet fick en falsk tryckort och inget angivande av författaren.

Den gravsten som det står Försiktigt! på döljer inte ens hans kropp. Den blev bortrövad före gravsättningen, ingen vet av vem. Kanske av reformert protestantiska kristna som inte ville ha en fritänkare och kättare i vigd jord.

Att yttra sig är att vara ensam. Men måste man så måste man.

Written by viktualiebroder

15 november 2012 at 21:10

Publicerat i 1

Tagged with , , , ,