Viktualiebrodern

Den ökända hingsten från Täby

with 7 comments

Ett litet skaldeförsök, efter Karl Gerhard

Föranledd av Fredrik Reinfeldts liknelse av sig själv vid en stridshingst.

Som den ökända hingsten från Täby

som flödar av honung och mjölk

Vill denna sorgsna jättebäby

bli sedd av sitt sovande fôlk

 

Visst är kriget och jakten särintressen

Men se hit en hel ungdomsgeneratju

Och betrakta noga denna bjässen!

Debatten kan lägga sig nu

Annonser

Written by viktualiebroder

14 oktober 2013 den 19:42

7 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. OT
    Du skrev hos Cornucopia? följande:

    ”På 1800-talet gick det inte att betala skatt med privatbanksedlar. Wallenbergs Enskilda Bank ställde upp som clearinghouse.

    Numera är det alltså tvärtom: Det går inte att betala skatt med Riksbankssedlar, men några banker, mer eller mindre villigt, ställer upp som clearing och växlar in Riksbankssedlar mot deras egna IOU:s, som sedan kan användas för att betala skatten.

    Ja, det är en väsentlig skillnad, med politisk innebörd. Det tyckte i alla fall 1853/54 års riksdag, och det borde 2014-2018 års också inse.”

    Har du lust att utveckla? Jag skulle vilja veta mer?

    Richard Bandler

    20 november 2013 at 18:11

  2. Tack! Ska läsa.

    Richard Bandler

    20 november 2013 at 21:07

  3. Nu har jag läst. Intressant!

    Hur kommer sig denna utveckling, tror du? Varför agerade t ex Lars Tobisson som han gjorde? Var han köpt? Av bankerna, i så fall? Är det en stor omvärldspress (USA, EU…) som syftar till avvecklande av nationalstaten som påverkar? Finansvärlden som överstatlig makt, typ?

    Jag ska läsa mer på din blogg. Kul med de historiska referenserna. Är du historiker?

    Richard Bandler

    21 november 2013 at 12:38

  4. Jag tror som jag skrev att de hade lite otur när de tänkte. De ville ha en liberalisering och fyllde på med motsvarande positiva värdeord (upphandling, valfrihet) utan att tänka efter speciellt mycket. Vanligt tankefel… ”Fokalism” (eller något liknande) är den psykologiska termen.

    Att sedan postgirot gick i graven och Riksbanken inte ”tog en operativ roll” var nog mera oförutsedda slumpens skördar. Det blev bara så.

    Att Riksbanken inte nu tar en operativ roll och att politikerna inte agerar beror nog helt enkelt på att det inte finns i deras mindset. Några är emot banker och då låter ”hårdare regler” som ljuv musik, andra har personliga kontakter med bankvärlden och vill inte hota den. Ytterligare några går igång och tänder på ”kamp mot penningtvätt och terrorism”. Det finns många känslor av olika slag inblandade, men jag tror inte på någon uttänkt konspiration.

    Jag är inte historiker, utan civilingenjör telekom i botten. Någon ”beröringsångest” mot något ämne har jag däremot inte, utan tycker den katt är bäst som fångar möss, gul katt eller svartvit gör det samma. Att ofta göra bort sig ingår då förstås…

    viktualiebroder

    21 november 2013 at 17:27

  5. Nej någon konspiration kanske det inte är. Men det verkar, enligt det du skriver, som om det är viktigt vad som används som betalningsmedel i skatteuppbörd. Om jag förstår dig rätt så säger det också något om vilka som har makt. Du skriver t ex:

    ”Till exempel lyckades tobaksodlare i Virginia på 1600-talet genomdriva att tobaksblad skulle godtas i skatteuppbörden, alltså inte som vara eller betalningsmedel, utan som den valuta skatten beräknades i.”

    Vidare skriver du;

    ”Man kan dra slutsatsen att den som bestämmer vilka betalningsmedel som är giltiga för skatt har stort inflytande.”

    Implicerar inte detta att bankväsendet har stort inflytande och att det kan vara anledningen till att det blev så här? Eller har jag missförstått något?

    Richard Bandler

    21 november 2013 at 21:47

  6. Det är helt klart så att bankerna har intresse av att dagens tillstånd fortsätter. Det är så man skall se deras kampanjer mot kontanter menar jag.

    Men inte som på 1800-talet när bankerna finansierade sig med att ge ut betalningsmedel, i princip räntefria lån, där skillnaden mot upplåning på en marknad motsvarar seignioraget.

    Numera finansierar sig bankerna genom upplåning på marknaden, framförallt utomlands och inlåningen av pengar är inte lika viktig av det skälet, även om de naturligtvis gör en vinst också där på räntefri inlåning.

    Idag är det snarare så att deras genom bankgirot totala dominans i betalningssystemet blir en försäkran om att staten kommer att rädda banker på obestånd, därför att annars 90-95% av alla cirkulerande betalningsmedel riskerar falla bort. Se hur det gick på Cypern.

    Jag menar ju förstås att betalningssystemet bör säkras mera genom riskspridning än genom hårdare regler på bankerna för att minska risken att de faller.

    Vidare är det utmanande att bankerna nu i praktiken har en privat beskattningsrätt via seignioraget på den mängd betalningsmedel de gett ut som nu flyter runt och genom skatteförfarandelagen *måste* hållas av alla. Här har vi en lag som är direkt gynnande för privata företag. Så var det inte på 1800-talet, utan det dåtida förbudet mot privata banksedlar i skatteuppbörden skulle man faktiskt kunna se som ett konsumentskydd – det skulle vara möjligt att vägra hantera potentiellt värdelösa privatbanksedlar.

    Privat beskattningsrätt är inte helt unik förstås. Till exempel har Copyswede rätt att ta ut avgifter på alla hårddiskar som säljs, vilket i praktiken är en privat beskattningsrätt det också.

    Jag är förstås emot privat beskattningsrätt. Det är korporativism vilket i sin tur är en glidning mot kleptokrati.

    viktualiebroder

    22 november 2013 at 09:19


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s