Viktualiebrodern

Torbjörn Tännsjö och humanekologin

with 7 comments

En naiv professor

Torbjörn Tännsjö har åter fört fram sina förslag för ett transparent samhälle (för att använda David Brins uttryck) i Dagens Nyheter. Samma förslag i stort sett som han la fram i boken ”Privatliv” 2010.

Vad Tännsjö och andra som vill ge upp och ”bejaka” övervakningssamhället glömmer bort är hur ett sådant transparent samhälle påverkar den humanekologiska miljön i samhällets topp.

Vilka gynnas av att veta mycket om andra? De som lever på att manipulera andra, som alltså får större möjligheter att finna ”ingångar” för manipulation, men som samtidigt har den manipulerande förmågan att ”snacka sig ur” situationer som kan uppstå, intakt, och därför bara upplever en begränsad skada av att själva vara ”transparenta”.

Vilka missgynnas av ett transparent samhälle? De som är mera inriktade på att leva av att påverka och manipulera annat än andra människor. Som naturen, som den konkreta verkligheten. Och som ofta också har sämre förmåga att skaka av sig och snacka bort besvärande omständigheter, också när dessa omständigheter bygger på missuppfattningar och illvilliga tolkningar (till exempel i syfte att manipulera).

Allt annat lika kommer vi alltså att se en förbättrad miljö för de manipulativa och en försämrad miljö för de som, nu talar vi klarspråk, ”skapar värden”.

Vill vi verkligen ha ett samhälle där de manipulativa, psykopaterna, sociopaterna, i klarspråk: parasiterna, får ett större inflytande?

För mig är risken för en patologisering av samhället, utvecklandet av en patokrati, ett avgörande argument emot, ett ”bottom line”- skäl för att motsätta sig Övervakningssamhället.

Tännsjös argumentation är argumentationen hos någon som håller på att frysa ihjäl för att klä av sig.

David Brins bok är, trots att den kom ut redan 1999, dessutom mera läsvärd än Tännsjös.

Written by viktualiebroder

14 juni 2013 den 09:23

7 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Vissa saker måste vi acceptera om vi vill leva i ett fritt samhälle. Det där är en gammal fras som förståelsen av närmast inverterats. Hur skruvat det än må låta så är förståelsen av det idag att vi måste acceptera övervakning, alltså accptera mindre frihet för att kunna vara fria. Anledningen har med rädsla och oansvar att göra.

    Men ser vi till mer bekanta saker, tex. biltrafiken som är det absolut mest riskfyllda vi har i vårt samhälle, då finns den gamla förståelsen kvar i stora drag. Ingen skulle ens drömma om att montera ned och vantolka grundläggande fri- och rättigheter för att göra trafiken säkrare. Faktum är, skulle vi använda alla de resurser vi lägger på övervakning på att istället t ex. halkbekämpa trottoarer, så skulle lidandet i smhället minska mångfalt mer än vad övervakning någonsin kan åstadkomma.

    steelneck

    14 juni 2013 at 10:51

  2. Opponera sig mot opponenten. Ja, Marx bevarade sig inför de samtidiga socialister som börjat kalla sig ”marxister” och underströk att kritikens vapen också måste vara en vapnens kritik. Utan att nu missförstås vad beträffar hela det rent logiska paketet… ”tänk OM”… tänk OM ”Gud” fanns… ja, jag vet att prästen säger, att Herren givit oss sitt ord ”Gud” i bland oss och hör bön… Okay,då jag ber NÅDEN i så fall… ge mig sinnesro att acceptera det jag kan förändra mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden…

    Territoriellt betraktat minskar knappast ”privatsfären”, utan det är ”allmänningen” som likt verbet går mot sin död genom den pågående substantivsjukans materialiseringar i ”offentlighetens” ljus. Folk strömmar en masse in till några få kvadrat av territoriell privatsfär, med kameraövervakningsteknik på väggarna såväl ute som hemma. Och viddernas allmänna tillgång lämnas öde för skogs- och gruvherrars privata intressen.

    Frihet är tvånget att välja… att välja vara sin egen herre och slav handlar som jag ser det om tekniken att inte bli den främmande teknikens slav. Den främmande tekniken är ”språket” och tekniken för att inte bli ”språkets” slav kallar jag retorik, dvs… vad det hela går ut på är att lära sig vad vi gör med språket och vad ”språket” gör med oss.

    Vad jag förstår, finns det inget allmänt sätt att förhindra den pågående och tilltagande socialisationen. Men gemensamt för oss var och en är, att vi kan välja att se det som antingen eller, både ock, eller varken barbarisation eller civilisation, samt både välja vad vi ska hålla för oss själva ”privat” och tala allmänt mer och bättre om självkritiskt och kritiskt… orsaken till det är att utom oss finns inga orsaker, bara verkan av verkan och denna verkan kan vi inte avverka annat än i vår privata livs föreställningsvärld.

    Nils Ivar Tenmann

    14 juni 2013 at 15:22

  3. Torbjörn Tännsjö är en av ytterst få antipirater som på allvar resonerar rationellt. Det som gör att vi i Piratpartiet – som givetvis också resonerar rationellt – kommer till andra slutsatser, är att vi börjar med andra utgångspunkter.

    Tännsjös utgångspunkt är det som brukar kallas utilitarism, d.v.s. principen ”allt som maximerar lyckan är moraliskt rätt”.

    Vår utgångspunkt är ett knippe frihetliga, humanistiska principer, bl.a. mänskliga rättigheter, rättsstat och demokrati.

    Är övervakning rätt? ”Om den maximerar lyckan”, svarar Tännsjö. ”Om den inte bryter mot mänskliga rättigheter”, svarar vi.

    Nu menar Tännsjö att övervakning faktiskt maximerar lyckan (eller i alla fall att det är omöjligt att stoppa övervakningen, så kamp mot övervakning maximerar inte lyckan), och att vi därför ska kräva övervakning av alla. Där håller jag inte med – rent faktamässigt. Jag tror att problemen som skapas av ett övervakningssamhälle vida överstiger fördelarna, vilket t.ex. Viktualiebrodern skrivit om här: https://viktualiebrodern.wordpress.com/2013/06/14/torbjorn-tannsjo-och-humanekologin/.

    Sånt här är kanske lite för abstrakt för insändare till lokaltidningen, men i storskalig debatt är det viktigt för oss alla att vänja oss även vid rationell motargumentation, inte bara ”NI ÄR FINNIGA TONÅRINGAR SOM STJÄL!!!”. Även om det sistnämnda är mycket enklare att svara på.

    calandrella

    14 juni 2013 at 19:12

  4. Den ”rationella argumentationen” är paternalismen in spe och har erfarenhetsmässigt visat sig vara en fundamentalistisk, visserligen överlägsen, med dock omdömeslös dogm, som vanligen kommer till uttryck då och då genom frasen: ”Vägen till helvetet är stenlagd med goda avsikter.”. Motsatsen till rationalitet är inte blott irrationalitet utan det som också är icke-rationellt men klokt från fall till fall…

    Det rationella är rationellt där kalkylerandet äger i sin kronologi i ett abstrakta rum. Kairos är den plats där livet konkret fångar tar sin tid.

    Pirater skulle bli bra mycket bättre (dialektiska) retoriker om de också insåg sig vara vad de från början, först och främst, är som under-lag, dvs sub-jektivt retoriskt självkritiska och kritiska varelser. Inför Tänsjös träiga metafysik finns ingen motsvarande anti-metafysisk mindre enformigt träig retorik.

    Nils Ivar Tenmann

    14 juni 2013 at 20:12

  5. #Alla
    Skall försöka svara på era kommentarer under helgen.

    viktualiebroder

    15 juni 2013 at 13:39

  6. #Steelneck
    Man måste göra en avvägning mellan ytterligheterna. Då måste man förstås acceptera att inget är perfekt, utan allting blir ofullständigt (och otillfresställande). Men alternativen är värre.

    #Calandrella
    Jag ser mig också som utilitarist och är djupt skeptisk till absoluta ting, inklusive absoluta rättigheter. Allt är en avvägning för att minimera olyckan..

    Där jag ser skillnaden mot Tännsjö är att han är en positiv utilitarist, medan jag tillhör de ”dystra” utilitaristerna som inte tror på att lyckan kan maximeras, utan det bästa man kan hoppas på är att söka minimera olyckan. Och det i sin tur långsökt härlett tillbaka till termodynamiken och den ständigt ökande entropin (oordningen) i universum.

    Absoluttänkande, inklusive rättighetsideologier, minimerar inte olyckan. Tvärtom.

    Men du har rätt i att utvecklingen inom Piratpartiet som jag uppfattar den allt mer gått mot en rättighetsbaserad ideologi. Jag skall ärligt säga att jag inte helt känner mig hemma i den, men hoppas på att det skall finnas så högt i tak- en spännvidd i åsikter – att också vi ”dystra utilitarister” kan få ha vår plats i partiet.

    Om ”dystra utilitarister” i det extrema exemplet av ”The trolley problem” (http://en.wikipedia.org/wiki/Trolley_problem#), se en artikel i The Economist.

    http://www.economist.com/node/21530078

    Om ”maximizers”, som ständigt omprövar sina beslut och får betala med oförlöst kognitiv dissonans och olycka (”dysterhet”), se

    http://www.sciencedaily.com/releases/2011/12/111215135846.htm#

    #Tenman
    Jag har nog ingen mindre träig metafysisk retorik att erbjuda än Tännsjös. Fast man slipper ju Tännsjös hallelujah/framtiden-är-ljus/följ-mig-så-blir-allt-bra-retorik hos mig…

    viktualiebroder

    28 juni 2013 at 15:28

  7. Den enda ”metafysik” jag är bekant med är den ”anderdräkt” som kommer på pränt här mot en någorlunda, i varje fall tillräckligt ljus bakgrund. Hade det varit på ett brevpapper kunde jag något mer utförligar beskrivet pappret, fysiskt/kemiska egenart, skogarnas tillväxt och avverkningsbetingelser, skogsarbetarna och deras maskiner, transporten och dess knegande livsformer till olika efterbearbetningar av folk inom sågverk och pappersbruk, det är ungefär vad jag kan säga om det icke-metafysiska vad gäller den sidan av bakgrunden till papprets fysiska gestaltning av bakgrunden för ”andedräkten”… anden för faller utanför menings klädedräkt som den handling menandet med språkdräkteten söker sin tecken för våra respektive interpretentioner. Säga vad man vill mena med meningar istället för menandet om vad meta-fysikens be-tyda-nde inne-börd kan vara, så inte blir det något annat än en retorisk handling av det hela.

    Handling är det omedvetet medvetna (anden, alltså självändamålet) i våra dagliga göromål. Man kan gärna få kalla det meta-fysik för mig, jag kallar hellre retoriken i så fall för ett anti-ontisk meta-fysiskt tal om det vi är tvungna till att göra för att vara, nämligen ta något förgivet. ”Vad” är mindre intressant än hur, även om en mindre beskaffad metafysisk fråga alltid också konkret handlar om ”vad”, som sannolikt är det mest väsentliga betingelserna för Hur vi ska göra för att troligen tillverka något på ett riktigt ändamålsenligt sätt.

    Förhoppningar om framgångar har vi ju även om vi är skeptiska, misstänksamma och kritiska till synes blir i trynet av att läsa och höra paternalistiskt kontraproduktiva hejaramsor från Dr feel good. Bara att finna situationen över tid som hopplös ger ju som kontrast mening åt hoppet från tionde våningen…

    Nils Ivar Tenmann

    28 juni 2013 at 19:55


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s