Viktualiebrodern

Revidera Riksbankens guldreserv

with 2 comments

Jag föreslår att Riksrevisionsverket får i uppdrag av Riksdagen att genomföra en revision av Riksbankens guldreserv med avseende på äkthet och integritet samt att det ej är utlånat och att villkoren för förvaring är ändamålsenliga för guldets särställning som valuta vid ofärd och oro i världen

Ed: På Piratpartiets vårmöte 2013 har min motion i ämnet gått igenom, och mötet antog ställningstagandet att Riksbankens guldreserv bör bli föremål för revision, med röstetalet 37 mot 16.

Ed2: Riksbanken har nu avslöjat var de har (tror sig ha?) guldreserven fysiskt placerad. Större delen i London.

Ed3: 20151009 meddelar Svenska Dagbladet att Riksbanken kontrollerat sina guldtillgångar:

Guldet finns där det ska. Sedan 2013 har vi genomfört inspektioner med personal från Riksbanken på alla de fyra platser utomlands där vårt guld förvaras, säger hon.

Vad jag inte tar upp

Jag tänker i denna post inte ta upp frågan om guldmyntfot eller ej, dels därför att det inte är nödvändigt för syftet, dels därför att jag inte är kapabel att bedöma den frågan. Det jag möjligen förstår talar såväl för som emot.

Jag menar att oberoende av inställningen i den frågan är en revision av Riksbankens guldreserv behövlig och på sin plats.

Någon ”soft spot” för eller inspiration från Ron Paul till detta förslag har jag inte. Eller Hugo Chavez för den delen. Men förslaget ligger absolut i linje med en trend över hela världen just nu.

Vad är speciellt med guld?

Guld kan ses som en valuta, men det är en valuta som är oberoende av en tredje garanterande part – det är inte någons skuldsedlar. Man säger att motpartsrisk saknas. Åtminstone är motpartsrisken låg om man ser historiskt. Guld har erkänts som fullgott betalningsmedel under lång tid beroende på att det

a) är kemiskt stabilt, det vill säga förenar sig inte med något annat ämne (men löses i kungsvatten). Är därför ofarligt att hantera och kan lagras under lång tid utan att förändras

b) är mjukt och kan formas och är också delbart till mycket små mängder.

c) är trots att det alltså finns i ren form i naturen svåråtkomligt och mängden guld bara ökar med någon eller några procent per år, alltså mindre än befolkningstillväxten

d) har hög densitet och därför tillåter att relativt stora värden kan transporteras och relativt säkert gömmas undan rövare samt är svårt att förfalska

e) eftersom betalningen sker direkt ”i handen”, står det också utanför politiska nycker som reglerar betalningssytemen.

Som exempel på d) kan nämnas den judiska levnadsregeln att 10% (eller var det 25%?) av alla ägodelar skall utgöras av guld och ädelstenar, som enkelt kan tas med när (inte om!) man måste ge sig av från en plats. Guld kan i extremfallet för den riskaverse privatpersonen bli något som vid olyckliga tider är tänkt att bytas mot sådant som barnmat, penicillin eller en enkel biljett… bort!

Som exempel på e) har vi Irans nuvarande gasexport till Turkiet som på grund av banksanktionerna mot Iran betalas med guldtackor som fysiskt transporteras över gränsen.

Guld är därmed en valuta som fungerar också som värdebevarare,  till skillnad mot andra valutor som, beroende på motpartsrisk och inflation, i stort sett enbart kan användas som bytesmedel eller värdemätare.

Guld är alltså en valuta för onda tider, för kollapser i världshandeln, för krig och ofred, för oro i elektronvalutorna (electrum” är för övrigt en naturligt förekommande guldhaltig legering). En försäkring, för vilken man är beredd att betala en premie, snarare än en tillgång som förväntas lämna avkastning.

Sveriges guldreserv

Riksbankens syn på guldreserven är som en valuta bland andra ingående i valutareserven. En mindre ”effektiv” valuta som till skillnad mot utländska statspapper inte ger någon ränteintäkt,  vilket lett till att man allt eftersom minskat mängden guld från 411,1 ton i slutet av andra världskriget (1944 – en del av detta härrörde från Belgien och Holland via Tyskland och lämnades senare tillbaka) till 125,7 ton idag. Andelen av total valutareserv har tills nyligen utgjort 14%, eftersom prisstegringen på guld de senaste åren mer än väl uppvägt utförsäljningarna som skett. Denna andel kommer att sjunka till 11% sedan Riksbanken beslutat låna in 100 miljarder kronor för att köpa dollar och euro.

Fram till mitten av 80-talet förvarades sannolikt stora delar av guldreserven inom Sveriges gränser, i bergrum i Bodens och Karlsborgs fästningar. I samband med att Riksbanken omorganiserades tömdes emellertid dessa förråd i nattliga gryningsräder. Vad som sedan hänt med guldet är okänt och något som Riksbanken av förklarliga skäl inte vill tala om.

Klart är att åtminstone stora delar befinner sig utomlands, sannolikt i Federal Reserves kassavalv i New York och i Bank of England i London.

Enligt uppgift är stora delar av upplagan av 20-kronors guldmyntet som gavs ut under Gustav V, 1925, ingående i guldreserven, som alltså inte enbart består av rent guld 999,9/1000. Möjligen är dessa mynt redan åter nedsmälta.

Ed Göran Robertsson nämner i Dagens Industri något om att en del mynt smältes ner i samband med en överflyttning till Bank of Canada i slutet av 80-talet. Sannolikt rörde det sig om 20-kronorsmyntet, som då alltså numera är ett bekräftat sällsynt mynt. Bör betyda att värdet på det stiger.

Eftersom den mängd ”pappersguld” det vill säga värdepapper som är i omlopp som garanteras i guld är större än mängden guld i världen, har det spekulerats i att också Riksbanken till tider lånat ut delar av guldet mot ersättning för att få avkastning. I Riksbankens egen artikel citerad ovan nämns också vilka fördelar och vilka risker en utlåning medför, vilket talar för att sådan utlåning sker.  Till exempel rapporterade Internationella valutafonden i februari 2012 att Riksbanken ökat sitt guldinnehav  vilket omedelbart dementerades av Riksbanken och senare förklarades med ett inmatningsfel. Konspirativt lagda menar att bakom detta ”inmatningsfel” döljer sig bokföring av ett återbetalt lån som av misstag dubbelbokförts.

Frågor och tvivel

* Det förekommer alltså rykten om att Riksbankens guld tidvis och delvis är utlånat. Men ett utlånat guld är inte i ”possessio” och tjänar därför dåligt som försäkring.

* Det är inte uppenbart att det guld som är Riksbankens hålls fysiskt separerat och består av identifierbara tackor och mynt. (FED:s valv är dock uppdelat i  numrerade förråd)

* De villkor som gäller för förvaring av Riksbankens guld skiljer sig inte från de förvarande institutionernas standardvillkor. Riksbanken har heller inte specificerat vilka krav man utifrån sina intressen anser sig behöva ställa. Detta förhållande ifrågasattes av Riksrevisionsverket vid en granskning i februari 2006. Man kan säga att RRV ansåg ”upphandlingen” av förvaring bristfällig. Någon uppföljning av anmärkningen gjordes, av vad som framgår av senare granskningar, uppenbarligen inte.

* Eftersom det på marknaden börjat dyka upp volframtackor, överdragna med guld, som är mycket svåra att skilja från äkta (volfram har i det närmaste identisk densitet med guld) föreligger till och med tvivel på om guldet är äkta. Bilder (och konspirationsteorier) här. Till och med förgyllt stål har använts för att förskingra den etiopiska guldreserven.

Aktuellt

Den tyska motsvarigheten till Riksrevisionsverket har krävt att Tyskland skall ta hem en större andel av sitt guld, som sedan kalla kriget framförallt förvarats i New York, London och Paris. Ledamöter av Förbundsdagen (framförallt Philip Missfelder) har krävt att få besöka valven för att på plats probera guldets äkthet och dess integritet, att det som finns lagrat överensstämmer med inventarielistor och att det inte är utlånat.

Ed: Och nu har de bestämt sig för att ta hem stora delar av den till Tyskland.

Ed2: 140623 meddelar Bloombergs att de trots allt inte begär hem guldet till Tyskland.

En diskussion om detta finns hos Cornucopia.

USA:s guldreserv i Fort Knox, som alltså inte är det samma som Fed i New York och faktiskt har mindre guld lagrat, inspekterades i september 1974 av några kongressledamöter och journalister.

Den inte helt okände Ron Paul har lyckats genomdriva en revision av Fed:s kassavalv så sent som i augusti i år.

Men någon revision av den svenska guldreserven, vare sig av Riksrevisionsverket eller av någon kommission utsedd av Riksdagen, har mig veterligt aldrig skett.

Inte heller den utredning om Riksbankens valutareserv som just nu genomförs av Harry Flam lär erkänna guldets särställning inom valutareserven eller resonera kring lämplig storlek på eller placering av guldet. Flam är annars insatt i frågor om valutor i ofärdstider efter att ha samförfattat rapporten om Riksbankens guldaffärer med Tyskland under andra världskriget.

Förslag

Riksrevisionsverket är ansvarigt för att revidera Riksbanken. De bör ges i uppdrag att genomföra en  revision av guldreserven med avseende på äkthet, integritet, avsaknad av utlåning av densamma samt fastställa krav på förvaringen nödvändiga för att guldreserven kan fungera som en valutaförsäkring i händelse av extraordinära händelser i omvärlden.

En sådan revision bör genomföras av en grupp

a) med metallurgisk kompetens för att stickprovsmässigt probera äktheten,

b) med kompetens i ”säker förvaring” för att bedöma hur åtskilt Riksbankens guld hålls i förhållande till annat förvarat guld och inte är möjligt att sammanblanda med andras som förvaras på samma ställe.

c) som kontrollerar överensstämmelse med inventarielistor och

d) som kontrollerar avtal och verifikationer hos Riksbanken för att säkerställa att utlåning inte sker samt

e) med internationellt avtalsrättslig kompetens för att tillse att förvaringsavtalen är rimliga utifrån syftet att guldreserven skall fungera som en försäkring vid svår oro och ofred i världen

f) som kan bedöma om förvaringsorterna är tillräckligt politiskt okorrelerade utifrån tänkta framtida konfliktscenarier.

Parlamentarisk kommission också möjlig, men har uppenbara nackdelar

Ett annat alternativ, för att betona den politiska betydelsen av guldreserven som en försäkring, vore att Riksdagen inom sig utsåg en kommission, bestående av representanter för samtliga representerade partier, som gemensamt med expertis genomförde en revision enligt ovanstående. Nackdelen med det vore de därmed förbundna svåra säkerhetsproblemen, inte bara på grund av lösmynta folkvalda, utan också risken för utpressning mot de utsedda och deras familjer.

Written by viktualiebroder

26 december 2012 den 16:19

2 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Det här är bra grejjer: http://www.theunitofmeasurement.com/index.html

    Står inte så mycket om guldmyntfot, men desto mer om mätningar.

    Erik Josefsson

    30 december 2012 at 21:55

  2. […] Se också mitt förslag om att Riksrevisionsverket bör revidera Riksbankens guldreserv. […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s