Viktualiebrodern

Om mitten på kartor

with one comment

Jag här och Du här, eller jag här och Du där borta?

At jeg er universets midte,

er ingen hazarderet dom

Jeg slutter mig rent logisk til det,

For resten er jo udenom. (Piet Hein: Vi Verdenscentre)

BBC News observerar att moderna kartor alltid sätter ”jag” i centrum. Det begagnas allt färre kartor  i pappersform och allt oftare används kartor i  mobilen eller på en skärm. Någon röd prick ”här är du” är obehövligt – visningen är individualiserad, ”jag” står alltid i centrum.

Ed: Som Svenska Dagbladet konstaterar handlar det förstås inte i första hand om navigation på dessa kartor, positionen är bara en grund för andra tjänster

Den stora potentialen ligger i att kombinera användarens position med andra tjänster, säger Martin Sebelius vd i Norden för konsultföretaget Greenwich consulting.

Annonser, förstås.  Context aware computing. Och datamining. Loggning av rörelser.

Jag (sic!) måste säga att här något gått förlorat. Som barn kunde jag hänga över kartboken och smaka på namn på städer i främmande länder: Ougadougou. Hobart. Ushuaia. Där kokar de nog också med vatten. Senare, när jag läste en termin naturgeografi kunde jag tillbringa långa stunder i institutionens kartsamlingar och drömma mig bort på Kerguelen, på Bouvetöya eller på Jan Mayen. Där kan man också se  månen.

Sedan ett par år trycks inte ens någon SL-karta över Stockholms län. Överblicken är borta. Jag tror att det till och med bidrar till segregationen, eftersom det mentala och kulturella avståndet mellan rika och fattiga, mellan svennar och blattar aldrig intellektuellt utmanas av de sakliga avståndsförhållandena på kartor med andra kriterier för vad som är centrum än åskådarens ståndpunkt.

Här är det alltså inte bara ståndpunktsteori utan också ståndpunktspraxis

Kartor och hjärnan

BBC nämner att Richard Dawkins menar att det var abstraktionen att av det man ser kunna föreställa sig och skapa en karta över terrängen oberoende av en själv  som utvecklade människans hjärna – inte utvecklingen av språket.

Jag tror att förmågan att föreställa sig en karta där den egna positionen inte nödvändigtvis betyder mera än varje annan persons, också innebär att man lättare kan mentalt föreställa sig andra människors synvinkel, också i mera abstrakta ting.

Användargränssnitt

Den här filosofin blir också vanligare för att hantera maskiner för hemmabruk. Till exempel saknar numera många tvättmaskiner en översiktlig meny med mekanisk inställning, utan med de numera ensidigt elektroniska inställningsmekanismerna har också översiktliga menyer försvunnit. Gränssnittet marknadsförs som ”självinstruerande”, men har då också berövats översikten och det krävs fler steg – fler gissningssteg – för att komma från A till B än tidigare. Ibland måste man helt enkelt vänta tills en handling omtolkas av maskinen från att vara på den lägsta nivån, till att gälla att man helt vill lämna den nivån och återgå till en huvudmeny. En huvudmeny som aldrig är helt synlig i expanderad form utan måste scrollas igenom. Tidsåtgången blir större.

Det här är absoluta motsatsen till egenmakt. Man tvingas in i ett närsynt tänkande och blir inlåst i sin egen kontext, sin egen bubbla. Självklart påverkar det ens sätt att tänka också i andra sammanhang.

Individualiserade sökresultat

De individualiserade sökresultat som Google sedan några år presenterar tillhör också detta närsynthetssyndrom. Det jag söker idag begränsas av vad jag sökte igår, i förrgår, förra året. Det jag aldrig har sökt efter tidigare avfärdas som mindre intressant för mig, trots att det faktiskt är just det jag söker efter.

Vi låses in och görs till fångar i våra egna tidigare tankar. Jag påminns om en mycket obehaglig sjukdom, Fibrodysplasia ossificans progressiva där kroppen ersätter skadad mjukvävnad med ben, med påföljd att den som drabbas av sjukdomen efterhand alltmer stelnar till och blir fysisk fånge i sin egen kropp.

Googles individualiserade sökresultat är en mental form av fibrodysplasia ossificans progressiva. Vi blir mentala fångar i våra egna förstelnade tankar.

Referenser i tiden

Till slut reagerar jag på namnet på  Marcus Birros senaste bok Släng alla kartor – Mitt i livet. Nej, man skall inte slänga alla kartor.  No guru, no method, no teacher heter en skiva med van Morrison, och de kan man möjligen slänga. Men aldrig kartan – utan den försvinner överblicken och man är utlämnad till sig själv.

På annat ställe ser jag att Marcus Birro vill åka till Israel…  En gång var Jerusalem centrum på alla (kristna) kartor…

Knyckla ihop kartan kan väl vara ok då… Men inte slänga!

Dagens Nyheter rapporterar om en man i Los Angeles som INTE slängde kartor…

Mitten sedd från andra hållet, det vill säga antipoden, tunneln genom jorden, kan man få se här.

Advertisements

Written by viktualiebroder

17 oktober 2012 den 18:46

Ett svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Dubbelheten i detta tål att beskrivas … ”kartans” tecken och ”tecknet” karta är en retorisk kiasm som genom vår praxis mentalt kan tecknas likt det konstantinska korsets figur. Y- koordinaten föreställer akten att Identifiera och längs x-axeln gör vi differenser… Det ena förutsätter det andra… så verkar vi göra oss till för varandra… som tecken på människor genom mänskliga tecken för vad vi tror oss känna igen… och det tror vi på… en del vet… vad de ska tro för att de följer givna regler för tecknandet av kartorna för dessa regler…
    … risken är väl att vi blir slavar under våra egna teckens objektivitet och blir sterotypa identiteter i vår gemensamma kartbild av korsvägens tecken… blir masken från endräkten alltför trång för den egna anden drabbas vi kanske av andnöd och någon får för sig sig att slänga masken… då bör man veta ifall det är spegeln eller ansiktet man avser kasta i sjön… hursomhelst… handen som griper griper aldrig sin handlings begrepp av sig själv… som av en händelse…

    Undermedvetet,tvärs genom origo stiger under-lagets sub-jektivt intentionala handling vanligtvis omedvetet upp sin kurva i medvetandet som avsiktens uttryck i och med göromålets syftande. Konstantin såg sitt kors avteckna sig på himlen samtidigt öronen hörde en röst som sa: ”I detta tecken ska du segra”… min mentor har översatt det konstantinska korset till den majstång vi alla dansar omkring och menar att ”i detta tecken kan vi se-bra.”

    Identifiering genom differentiering… blir som handling…genom korstecknet… menandets symboliska beteckning av en Betecknare som refererar till något betecknat… kartan blir på så vis en karta för kartan av en annan karta… konsten är att ljuga och säga att något är något annat tecken på ett till-väga-gångs-sätt som gör att vi tror det finns ett ”orginal”…
    Jag bubblar i min bubbla med en gemensamt given ande-dräkt… konsten är att blåsa upp bubblan inifrån… det är väl det vi kallar för doku-såpa…

    Jag undrar om inte kartbilden är belastad med lite väl mycket geometri… ”jag svävar… högt i det blå”, sjöng Lasse Lönndahl på 60-talet… snart svävar vi i ”molnet” hela bunten och twittrar mest för att det ska låta som om vi lever…

    Nils Ivar Tenmann

    19 oktober 2012 at 18:25


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s