Viktualiebrodern

Om ett dåligt förslag på höstmötet

with one comment

Konstruktiva förslag är alltid (det minst) dåliga

Jag har en motion på Piratpartiets höstmöte där jag föreslår att Riksdagen skall delas upp i mindre enheter som sedan utlokaliseras till kanske fem orter i landet med många tomma bostäder. Mer om det i en gammal post.

Det är inget bra förslag – förmodligen skulle ett genomförande innebära krångel och kanske en del kostnader.

Men det  är ett konstruktivt förslag enligt principerna

* Optimera användandet av resurser – hindra förstörelse av resurser

* Bättre litet än inget

* Välja det minst onda – acceptera att alla val är dåliga

* När man väljer något ”ont”, gör det på ett sådant sätt att det trots allt blir så många fördelar som möjligt

* Sky till varje pris ”absoluttänkande”, ”garantier” och fantasterier.

I have a dream

Min politiska dröm om politiskt beslutsfattande ser ut så här:

Ett antal dystra och bleka personer sitter i ett rum.

En säger: Det här är inte bra.

En annan säger: Det här suger mer än något sugit förut nånsin.

En tredje säger: Ja. (paus). Ja, då sätter vi väl igång då…

När man har modet att fatta dåliga beslut efter att ha beaktat (de ännu sämre) alternativen, inklusive att göra ingenting alls, då tar man sen vara på de små glädjeämnena. Tar vara på varandra. Går med rak rygg. Varför? Därför att den bävan och den vördnad inför tillvaron, engelska awe, som följer av svåra beslut ökar upplevelsen av tiden. Man får ut mer av livet. The awe effect , som beskriven i en artikel av Melanie Rudd, Kathlene D. Vohs och Jennifer Aaker.

Ofta ser det förstås ut så här

Ett politiskt beslutsfattande (till exempel bostadsfrågan) kan också se ut så här:

En man (oftast en man…) står bredbent och utstrålande handlingskraft med mygga i skjortkragen och säger till församlingen: Varde bostäder!

Någon i publiken ropar: Särimner är uppstånden!

Någon annan i publiken ropar: Prisa och lova NÅN ANNAN för hens aldrig sinande ymnighetshorn!

När beslutsfattande ser ut så här kommer den stora besvikelsen när ”NÅN ANNANS” ymnighetshorn plötsligt och överraskande sinar och när den uppätna grisen fräckt nog framhärdar i att vara uppäten. Med besvikelsen kommer jakten på syndabockar och den sårade självkänsla och den självömkan som iklädd offerkofta saknar gräns för vilken ondska den är kapabel till.

Jag föredrar det första sättet att fatta politiska beslut. Men jag ser i andra propositioner och motioner på mötet att ”Varde!” och ”Garantera!” har många anhängare i Piratpartiet. Till och med i Piratpartiet.

Slutord

Jag fattade beslutet att stiga upp i morse, jag har lämnat det här förslaget som en motion, jag fortsätter som medlem i Piratpartiet.

Det känns som ganska dåliga beslut alla tre. Men alternativen…

(paus)

Ja, då hugger vi väl i igen då, gubbar…

Annonser

Written by viktualiebroder

07 oktober 2012 den 21:36

Publicerat i Piratpartiet

Tagged with , , ,

Ett svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Häng i för tusan… min dröm är att den politiska överbyggnaden går ur tiden med sin förlust av parlamentarisk representativ legitimitet… att myndighetsverk för en nödvändig social och materiell infrastruktur jämte marknaden utövas av välutbildade tvärmedvetna specialister i diskursiv förbindelse med de till de olika verken intresserade medborgarna i ett ständigt pågående samtal på nätet… basen är naturligtvis de genom marknadskrafterna retoriskt-etisk-politisk myndiga personernas samverkan… drömma kan man ju… Håll i…

    Nils Ivar Tenmann

    07 oktober 2012 at 22:27


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s