Viktualiebrodern

Några ideologiska punkter inspirerade av Parleyt i Västerås, del 3

with 5 comments

Skattesystemets integritet, del 1 – Vad är överheten?

Jag har tidigare skrivit om skulder och om betalningssystemet.

Amelia droppade uttrycket ”skattesystemets integritet”. Jag blev inte riktigt klok på om hon menade vikten av att skatteuppbörden fungerar och fusk minimeras, eller om hon tänkte på harmonisering av skatterna mellan EU:s länder.

Det var det första av dessa två saker som jag började fundera över i alla fall. Och detta handlar ju om vad Parleyt inspirerade hos mig, så…

Men detta blir så långt att jag måste dela upp i flera delar. Del 1 och 2 om överhetens natur, inspirerat av Mancur Olson. Del 3 om kontrollmöjligheter, inspirerat av Bruce Schneier.

Varför betalar man skatt?

Ja, i en mindre grupp kan det ske genom en frivillig överenskommelse och i en tro på att de resurser man själv avstår från används för det gemensamma bästa vilket för vissa saker kan vara en mera effektiv användning, också för dem som bidrar. Om inte annat så för att garantera fred och ordning. Ett allas krig mot alla är så mycket sämre därför att det tar bort all motivation för att uträtta något alls.

Men i stora grupper påverkas den direkta nyttan för den enskilde inte nämnvärt av om ett fåtal fuskar, så länge det stora flertalet betalar. I stora grupper, där det sociala trycket är försvagat, finns problemet med snyltare. Alla samhällen idag är sådana.

För att uppväga försvagningen av det sociala trycket, ”anseende”, ”rykte”, krävs en yttre makt, en stat med ett våldsmonopol. Mer om det hoppas jag i nästa post.

Statens uppkomst

Mancur Olson har skrivit en del om detta. Han introducerar en förenklad tankefigur som att ”i begynnelsen” (efter att människor blivit bofasta under neolitikum) fanns ingen stat, bara kringströvande rövare. Om det historiskt eller antropologiskt är helt sant vet jag inte, men följande resonemang är utifrån att det skulle vara så det gått till.

Om någon läsare tycker att ordet ”rövare” är för drastiskt eller konspirationsteoretiskt eller rätthaveristiskt eller att resonemanget som följer är för krasst, så får jag påminna om David Humes råd att det är en god minnesregel att i politiken anse varje människa som en skojare, som inte söker något annat än sitt egenintresse. Att det må vara sant i politiken men inte alls i verkligheten var Hume själv fullständigt medveten om

It is, therefore, a just political maxim, that every man must be supposed a knave: Though at the same time, it appears somewhat strange, that a maxim should be true in politics, which is false in fact. But to satisfy us on this head, we may consider, that men are generally more honest in their private than in their public capacity, and will go greater lengths to serve a party, than when their own private interest is alone concerned.

Ingenstans har en stat med anspråk på våldsmonopol uppstått spontant genom frivilliga överenskommelser. Tvärtom har de kommit till genom att kringströvande rövare blivit bofasta och infört ett stöldmonopol på en geografisk yta som de kontrollerar.

Varför? Därför att en rationell rövare inser att över tiden kan man röva mer om rövandet sker utan att de berövades motivation att producera något värt att röva försvinner.

Den optimala rövarnivån i form av skatteuttag brukar åskådliggöras genom en så kallad Lafferkurva. Tar man ut mer i skatter än optimalt minskar motivationen att producera något värt att röva och det totala utbytet sjunker. Samtidigt ökar viljan att fuska och smita undan, så att en allt mera kostsam övervakningsappat krävs.

Att det finns en optimal skatteuttagsnivå är självklart. Var nivån ligger beror förstås på vem man frågar.

Det ligger också i den bofaste rövarens intresse att garantera lag och ordning samt beskydd mot andra rövare. Också sociala tjänster som sjukvård och grundtrygghet kan öka motivationen att producera mera som är värt att röva, och kan hindra att människor ger sig av och rentav locka skattebetalande individer från andra,  oklokare, rövares områden till det egna. Mancur Olson sammanfattar

Bandit rationality, accordingly, induces the bandit leader to seize a given domain, to make himself the ruler of that domain, and to provide a peaceful order and other public goods for its inhabitants, thereby obtaining more in tax theft than he could have obtained from migratory plunder (sidan 568, högra spalten,  stycke 3)

Det kan, inom parentes,  också locka individer som mindre sannolikt kommer att bidra med skatt, vilket som bekant blivit ett stridsäpple mellan olika rövargrupperingar som förs med moralistiska övertoner och halmgubbeargument. Min politiska tumregel är att moralism och halmgubbeargument alltid döljer egenintressen, om än ofta oklart hur.

Men Sverige är väl inte styrt av rövare?

De flesta av oss uppfattar inte den svenska överheten som bestående av rövare som blivit bofasta. Det hindrar inte att det finns många enstaka händelser som talar för det. Utan någon rangordning så kan vi tänka på nyhetsrapporteringar under senare tid om fester och förmåner i offentliga myndigheter och om gigantiska stöd till bankerna.

Försvarets urholkning har gjort att ”skyddet mot andra rövare” i praktiken fallit bort. Men det är ännu en väldigt abstrakt förändring när  de flesta i dagens Sverige tycks ha kommit att uppfatta fred som ett svenskt normaltillstånd ”and the right of all sensible folks”, som Tolkien uttryckte det.

Många kan också vittna om att de öppnare gränserna inte kompenserats med ökade resurser till polisen, utan just ”kringströvande rövare” konkret blivit ett allt vanligare fenomen ute i landet vilket till exempel skogsentreprenörer (dieselstölder) och förvaltare av kyrkobyggnader och infrastruktur (kopparstölder) fått erfara.

Det sociala skyddsnätet har också urholkats, men oklart om ännu så mycket att det påverkat totalsumman som finns att röva negativt (Blir människor överdrivet försiktiga av att inte kunna lita på SOS Alarm eller akutsjukvården vid sjukdom eller olycka? Tappar människor sugen och ger upp av att hamna i Fas 3? Gör mera stress och oro människor dummare och mindre produktiva?)

Ännu så länge tycks sådant enbart marginellt ha påverkat allmänhetens syn på överheten.

Hur kan en överhet av rövare utvecklas i demokratisk riktning, ”für alle”?

Som Mancur Olson konstaterar finns aldrig ett underskott på ”starka män” som vill bli ledare för rövarflocken. Men ibland finns flera pretendenter och ingen av dem är tillräckligt stark för att besegra de andra. Om samtidigt intressena inte är kopplade till delar av territoriet, så att var och en av de starka kan ta sin del och bli överrövare på ett eget territorium, tvingas en maktbalans fram som kan bli så utspridd att den utvecklas till den sorts oligarki som vi kallar för demokrati, med fri- och rättigheter ”für alle” som ingen enskild grupp av rövare kan förhindra. Mancur Olson igen

If scrambled constituencies or any other reason rules out division of a domain into  miniautocracies, then the best attainable option for the leader of each group when there is a balance of power is power sharing (sidan 573, spalt 2 stycke 4)

Vi lever i en sådan maktbalanserad oligarki, som vi under inflytande av skolgång och med vanans makt kommit att uppfatta som demokrati. Det blir enklast så.

Tecken i tiden

Det finns förstås en risk med att med hull och hår ta Olsons rövarmodell för verkligheten, men Daniel Suhonen och Felix Antman Debels skriver om en alltmer öppet synlig oligarkiliknande utveckling  i en debattartikel i Dagens Nyheter.

Själv ser jag ett symbolvärde i att staten inte längre godtar sitt eget betalningsmedel som fullgott mynt för skatteinbetalningar, utan endast elektroniska pengar kanaliserade till deras bankgirokonto. Bankgirot är en del av det privata betalningssystemet, vilket rövarintresse alltså tillskansat sig det tidigare statliga monopolet att tillgodoräkna sig räntor (”seigniorage”)  på skattebetalningsmedel. Till och med ta betalt för det.

När Jesus i en liknelse i bibeln frågar vems bild myntet för skattebetalningar bär och får svaret ”kejsarens” säger han: Giv då åt kejsaren vad kejsaren tillhör och Gud vad Gud tillhör. Men när vi (eller den som betalar vår lön eller andra former av ersättningar) betalar in skatten är det loggan för en bank, ett enskilt rövarintresse, vi ser… (För Jesus var det förstås likgiltigt vilket rövarband som för tillfället har överhanden, hans poäng var att Guds rike inte tillhörde denna världen).

Jag tror att Christian Engströms tankar om den gryende korporativismen är inne på samma spår. Några rövargrupperingar har blivit så starka att de efter hand suddat ut gränserna mellan det allmänna och sig själva. Alternativt har de förlorat tron på det (optimerande) maktbalanserade demokratiska systemets fortbestånd och fått brått (brott?)  att positionera sig inför en mindre lukrativ framtid. Vad vet jag om ”bandit rationality”?

Ett socialt välfärdssamhälle maximerar det som finns att röva men är en så komplicerad konstruktion att det inte är stabilt utan lätt kan gå tillbaka till ett tillstånd av mera ohöljt rövande (men med lägre totalsumma att röva). Vi ser som sagt tendenserna till en sådan utveckling.

I nästa post något om vad som kanske kan göras för att försvara detta ”für alle”.

Written by viktualiebroder

04 oktober 2012 den 19:13

5 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Ja, det var det första hon menade med skattesystemets integritet. Kul att se att parleyet forfarande har påverkar bloggosfären. Historieskrivningen är i stort rätt. Människan insåg att samarbete var mera lönsamt än krig och så skapades demokratier. Ser fram emot dina nästa bloggposter i ämnet.

    Anders S Lindbäck

    04 oktober 2012 at 20:44

  2. Tack, det var Intressant läsning och något att ta och fundera på.

    Dennis Nilsson

    04 oktober 2012 at 21:35

  3. Eftersom logiken inte börjar utvecklas ur sig själv utan, som i detta fall upprepar sig genom upprepning av följande retoriska handlings beskrivning av en retorisk berättelse om berättandets retorik: ”Det var en gång”… ”liksom i begynnelsen”… som här och där i nuets närvarande frånvaro och närvarons frånvarande… alltid till syvende og sidst var och blir ett solipsistiskt under-lag; ”sub-jektet” som objektiverar sin handling i och med sitt anspråks början genom berättandets skapelse av menandets objektiverade göromål som en historia om rörelse utan objektiv början och slut …
    … och…
    Eftersom det inte finns någon objektiv försyn att åberopa annat än symboliska tecken för tron på eller icke-tron på sådant… blir ”talet” om ”begynnelsen” alltid en fråga om samtalens konkreta sägande och möjligen överenskomna utgångspunkt… från antingen den trancendentala handlingens logiskt möjligen tvingande meningsanspråk och/eller maktutövningens menande göromål… rörande vilken parts gåva till den Andre som ska gälla… som under-lag bland det ”givna” som det ”objektivt” givna … herrarnas eller slavarnas identifiering av skillnaden eller rövarnas differentiering av de berövades identitet… bådas eller varkens…
    … och…
    Sedan vanligtvis var och en uppfattar sig som part i situationens val av över-eller underordning… antingen eller… egen herre eller löneslav, han eller hon… och samtidigt icke och liknade utesluter valmöjligheten… både ock… genom sin ömsesidigt subjektiva motsats’… varken eller… därmed sätter det symboliska underlaget för objektivitens avgörande betydelse… genom parternas gemensamt uteslutna Tredjes val av överenskommelsens symboler för ofärd och rättfärd… ”für alle”… Avtalandets retoriskt eftertänksamma gemenskapande eller Maktandets trancententala försyner… genom Gud och/eller Logik, Marknad och/eller Stat, Kapital och/eller Pengar…

    I begynnelsen var herre-slavmoralen… frågan är om något annat är på gång genom likhetstecknets skillnad mellan oss lögnare och rövare emellan… Kunskapande per definition är att säga att x = y, vilket uppenbart inte är sant… hur den operationen görs symboliskt trovärdig genom ett annat teckens ”=” tecken… det är frågan… vi får väl se… fortsättningar följer…

    Nils Ivar Tenmann

    05 oktober 2012 at 11:44

  4. #Anders
    Ja det Parleyt tar ett tag att tänka sig igenom… Kan bli en lång följetong. Funderar över ditt underlag och dina motioner också. Jag tror att det är det stora värdet med att träffas AFK att man börjar fundera över saker.

    #Dennis
    ”Intressant” är det bästa betyg jag kan få…

    #Nils-Ivar
    Visst är den som tar ordet ”i begynnelsen” i sin mun en som utövar makt genom att, som det heter inom psykologin ”prekonditionera” lyssnaren till att svälja det som kommer därefter som något givet.

    Men en modell måste börja med en premiss. Också en felaktig premiss (och det kan den som presenterar modellen vara helt enig om) kan leda till ”intressanta” följdresonemang.

    Hur rövare och berövade, över- och underordnad skall kläs i människor av kött och blod måste, för sin komplexitets skull, för att vi inte skall drunkna i omöjligheten att förstå något alls, komma i andra hand.

    Om vi ändå, senare, tar oss för att klä dessa roller i människor av kött och blod, är det som alltid lättare att komma med korrektare bedömningar av andra, utifrån. Att bedöma sig själv är mycket svårare.

    Men det är inte ens lätt att bedöma andras roller, ty de är som skrivna i sanden och i molnformationer på en sommarhimmel.

    viktualiebroder

    07 oktober 2012 at 21:51

  5. […] Staten kan för all del per definition anses kleptokratisk, se en tidigare post om Mancur Olsens rövarteorier, men mer eller mindre. Jag ser politiken som att minimera det onda, […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s