Viktualiebrodern

Några ideologiska punkter inspirerade av Parleyt i Västerås, del 2

with 8 comments

Betalningsförmedling i offentlig regi

Betalningsförmedlingen i samhället sker nu i huvudsak som en sidoverksamhet till bankernas finansiella verksamhet. Det är naturligt att betalningsförmedling är centraliserad, därför att kostnaden för att genomföra transaktioner i samhället då kan minimeras.

Men när denna, i vårt samhälle närmast nödvändiga, betalningsförmedling sköts av privata företag innebär det att de kan ta stora risker i sin övriga verksamhet i trygg förvissning om att staten skall rädda dem om det går dåligt, därför att annars betalningssystemet är hotat.

Betalningsförmedling blir en gisslan och det uppstår en så kallad moral hazard. Bankerna blir immuna mot fysikens och statistikens lagar därför att de gjort sig ”systemviktiga” och blivit ”too-big-to-fail” och då kan ”externalisera” sin risk – alltså på ren svenska chansa och låta någon annan ta smällen om det går åt skogen.

Med privat betalningsförmedling får vi också ett godtycke för vilka som får lova att delta i systemet, som vi sett av fallet med wikileaks exkludering från Mastercard, VISA och Paypal och VISA:s affärsmetoder i allmänhet.

Historiskt

För att komma tillrätta med detta samhällsproblem klubbades 1933 i USA en lag kallad ”Glass-Steagall”, som (bland annat och förenklat) innebar att kundverksamhet som inlåning och betalningsförmedling måste hållas åtskilt från finansiell verksamhet. Den lagen avskaffades 1999 och det ses av många som systemfelet som ledde till finanskrisen 2008, en finanskris som lär fortgå ett bra tag till.

I Storbritannien föreslog The Independent Commission on Banking 2010 att bankerna måste hålla sin ”retail”-verksamhet skild ifrån ”finance”-verksamheten, så att problem i finansdelen inte skulle kunna äventyra insättarnas pengar. Så kallad ”stängsling” eller ring fencing.

I Sverige har regeringen inte ansett detta vara nödvändigt, utan man har istället förordat en generellt hårdare reglering av bankernas verksamhet. Se till exempel SOU 2011:78 om krisberedskapen i det centrala betalningssystemet.

Problem med ”ring-fencing”

Om man har två verksamheter, med delvis oberoende risk, så kommer en sammanslagning av de två verksamheterna att tillsammans ha lägre risk än de två var för sig, räknade tillsammans. Det innebär paradoxalt nog att en avskiljning av ”retail” (inklusive betalningsförmedlingen för privatkunder då), kommer att få en något högre risk om det skiljs av från bankernas ”finance”-verksamhet.

Det innebär också tillsammans med den dubblerade administrationen att kostnaden för ”retail” skjuter i höjden. En stängsling skulle alltså innebära att det skulle bli dyrare att ha konto i banken.

I nuläget har många banker inte ens full täckning för sina insättningar, utan skulle vara underfinansierade om deras olika verksamheter skiljs åt.

Betalningsförmedling i offentlig regi

Betalningsförmedling uppfyller inte alla kriterier för ett naturligt monopol. Men det behöver heller inte vara ett monopol för att en centralisering ändå skall vara effektiv.

(Tvärtom är det av andra skäl klokt att också till exempel ädelmetaller fungerar som betalningsmedel direkt p2p. För tillfället är dock ädelmetaller, förutom guld, oanvändbart som betalningsmedel, därför att Skatteverket tolkar lagen som att till exempel platina och silver är momspliktiga *varor*, inte normala betalningsmedel. Det tycker jag är fel och kommer att skriva om senare, hoppas jag).

Som sagts ovan för ”ring-fencing” av privata banker problem med sig. Betalningsförmedling bör därför vara en offentlig angelägenhet och drivas i statlig regi. Som en naturlig centralisering (inte monopol alltså).

För stora betalningar (”large-value payments”) mellan till exempel bankerna sker betalningsförmedlingen redan nu i statlig regi, genom det av Riksbanken drivna RIX-systemet. Riksbanken måste enligt lag (Lag om Sveriges Riksbank 1988:1385 kapitel 6 § 9) ”övervaka betalningssystemets stabilitet”.

Detta bör utökas till att också gälla för privatpersoner eller så kallade ”retail payments”.

Betalningsförmedling anses av lagen redan nu vara en statlig angelägenhet när den sker i kontant form. Riksbanken är enligt Lag om Sveriges Riksbank utfärdare av ”lagliga betalningsmedel” i form av sedlar och mynt. Detta borde då kunna utvidgas till att också gälla elektroniska betalningar. (Riksbanken vill dock smita undan sitt ansvar för kontanthanteringen också och bör därför enligt min mening befrias från det uppdraget. Man skall inte sätta bocken till trädgårdsmästare).

Detta är inget nytt. Redan när Postgirot infördes 1925 skedde det med argumentet att effektivisera betalningsförmedlingen genom att driva den i offentlig regi, via Postbanken.

Problem med offentlig betalningsförmedling

Det är uppenbart att ”moral hazard” inte bara gäller privata aktörer utan också i allra högsta grad stater. Så pengarna i ett offentligt betalningssystem (”floaten”, från sidan 26) kan spekuleras bort också av demokratiskt valda regeringar. Kanske speciellt av demokratiskt valda, se på Grekland.

Hur den risken skall hanteras, och om medborgare verkligen alltid är skyldiga till sina regeringars oansvariga pengarullning är en helt annan sak som jag väl måste skriva något om också, antar jag.

Vidare finns förstås risken med en central lagring av alla transaktionsdata, men den finns ju redan nu.

Nästa avsnitt i den här serien kommer att handla om skatteindrivningens integritet.

Ed: Jonas Sjöstedt tog upp detta i Riksdagen i september 2011. Torbjörn Jerlerup använder sig av en i mitt tycke obehaglig guilt-by-association-taktik genom att påpeka att också kretsarna kring det gamla Europeiska Arbetarpartiet, EAP, med Lyndon LaRouche i spetsen driver samma fråga. Jag antar att jag också då slängs i EAP-fåran… (humor… 🙂 )

Ed2: Det var René Malmgren som planterade den här idéen på Parleyt. Hade visst missat att nämna det.

Ed3: Så sent som nu i augusti gav IMF ut en studie av den så kallade Chicago-planen från 30-talet, som bland mycket annat ville se en åtskillnad av in- och utlåning med betalningsförmedling och finans. Studien är på en för hög nivå för att jag skall vilja tränga in i den. Andra har gjort det. Också på svenska.

Annonser

Written by viktualiebroder

22 augusti 2012 den 17:10

8 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Tack! Äntligen nån som tar upp det här. Länge har jag gått och knutit näven i byxfickan över detta. Säger man nåt till nån så himlar de bara med ögonen..

    Julesvinet

    23 augusti 2012 at 16:08

  2. Det finns så mycket förgivettagna innebörder av en del ord i denna annars i mitt tycke utmärkt viktiga post… den ”övergripande” eller ontiska termen är ”ideologi”-(begreppet?)… det bör pirater diskutera genom nogsamt… ur en sådan diskussion förljer ”demokrati” och ”pengarnas” topik, dvs oproblematiska förgivettaganden…

    Pengar’s materialitet som tecken representerar som framgår i posten ovan något oklart uttryckt i termen ”betalningsförmedling”, vilket är ett tecken för mänskliga bytesakter; att byta något mot ett ”löfte” att värdet på det man gav bort på plats vid ett tillfälle – utsträckt i tidrummet – till ett annat tillfälles plats är bestående och kan växlas in mot något likvärdigt det ”värde” man gav bort mot löftets ”tecken” på detta löfte… resonemangets logiska självreferens garanteras härmed undertecknads retoriska beskrivning och trovärdet blir vad det blir i ett samtalsutbyte… men ”garanten” för bytesvärdets ”löfte” liknar mer ett permanent löftesbrott… ett självbedrägeri med stora mått

    Tror man på ”löftet” som på ”Gud” i fickan har man tro på makt som ”Makten” har hopp om ”framtiden”…

    Bangsters säger till den godtrogne… bara du tror det ”bestående” är bestående också i ”framtiden” som lika med ”värdet” av det du tror på, likt ”löftet” du fått i fickan som ”tecken” på värdet av din ”tro” på ”Mammon”, likt herren ”Gud”, som ock ”Makten” håller sitt ”löfte”, att det bestående vara som det består nu även i framtiden i all evighet… så bevisa då din tro på oss Bangsters, giv oss dina ”löften” som lån… och vi lovar… bevara dig från gangsters och bevaka dina ”löften” med vår ”ränta” som löfte om ”förtjänst” för din skull, en för-tjänst motsvarande våra utlägg för bevarandets och bevakandets värde av ditt ”löfte” som fortsatt sparande på vårt ”löfte”… att det ska löna sig att spara hos oss för dig i framtiden om du bara lånar av oss det du begär…
    under tiden har en och annan blivit vis av erfarenheten och alltmer skeptisk mot allt vad ”tron” på ”framtidens” representanter lovar av ”löften” gällande sysselsättningen med ”plånboksfrågan”…

    Pengar representerar alltså mänskliga handlingar; att byta, värdera, lova och svika löften…att beskriva ett tal om ”pengar” är att byta tecken för en talakt mot tecken på en skrivakt och genom det bytet visar jag tecken för en eventuell läsare på möjligheten för denne att byta mina uttryck mot sitt intryck av hur denne tycker jag värderar orden som beteckningar och tecken på människornas förhållanden till varandra som för hållanden mellan ting och saker… som tecken på förhållanden människor förhåller sig språkandes genom språket” till….

    … att handla är i min vokabulär det samma som att tänka på tänkandet som handling, cogito ergo sum, jag tänker är inget tillräckligt bevis på att jag existerar… min existens kommer möjligen till bevis… om… ”Jag talar, således talar jag”… först måste tänkandets handling förverkliga sig genom ett görande sig till som göromål och erkännas som tecken på något av rent allmänt värde eller få en konkret betydelse för någon annan… att planera är redan en påbörjad verksamhetsberättelse… såväl ekonomiskt och politiskt tänkt avsikt i rättfärdiggörelse…

    …med mycket pengar på fickan kan det verka som om man äger ett allmänt erkännande som ”rik”… rik på tecken för något annat än pengar eller bara är ”rik” på möjligheter, att byta det man önskar sig kunna förverkliga genom pengar… men… ”pengar är inte allt”, det vet de som har gott om dem… andra kan bara drömmer om ”dem” och hoppas på ”det”… allt är inte språk, det vet de som har tillgången öppen för språket att veta det med-vetet… alla har inte denna tillgång på liknande sätt och kan därför inte heller efterfråga någon mening med det… bortom tecknen… i tal om pengar som enbart en fråga om bristen i ”inkomstens förvärvande” och gör därför sig heller inga pengar på tal om talandets fördelar för tänkandets tankar, på tal om idéers värde i allmänhet och i synnerhet tanken på pengar inför valdagen vart fjärde år, som manipulativt löfte om den samhälleliga totalinkomstens ”rättvisa” fördelning över till en politikers inkomst, offentlighetens värde och budget respektive det privatas intressenas beskattningsbarhet under mandatperiodens monopoliserade marknadsansvar…

    … att bete sig demokratiskt i ett diktatoriskt penningsystem eller penningdiktatoriskt i ett parlamentariskt ojämlikt system… det är en svår fråga…

    … ”de demokratiska staterna”… vad är det för diktatur… om inte bara ett genom penningformens allmänna värdemått och jämlika byttesekvivalent översatt idéologiskt begrepp om ”de fria valens”, ”fria medborgares”, ”rättslikhetens”, ”parlamentarismens”, ”de mänskliga rättigheternas” och ”yttrandefrihetens” begränsningar och högst villkorliga ifrågasättande…

    … ”stater” är inget som kan kan göra ”moral hazard”, det är det människor som gör… och ger sken av att ”stater” gör – mot bättre vetande – genom att ta alltför mycket innebörder givna med orden de språkar och kanske missförstår sin orsak till tanken de menar sig beskriva så självklart… vi kan skylla på det metonymiska begäret i retoriska termer eller på penningformens fetischkaraktär…

    … men att grekerna mår olika, mer eller mindre bra eller dåligt, jämfört med hur de mådde innan en tid, sedan då, beror inte på ”staten” eller statsbärande partiers locktoner till ”begäret” utan ytterst på att ”festen är över” för den rika delen av mänskligheten, vilka nu börjat försöka lära sig följa Stagnelius tvenne lagar…

    Nils Ivar Tenmann

    23 augusti 2012 at 17:20

  3. #Nils-Ivar

    Du gör förstås rätt i att ifrågasätta begreppens entydighet och alla maktanspråk som ligger inbäddade i dem.

    Men jag har gett upp om att skriva saker som jag blir riktigt nöjd med och till slut accepterat att man måste nöja sig med med att bli någorlunda-lagom-nöjd här i livet. ”Satisficing” istället för ”satisfying” tror jag det heter. (Herbert Simon?). ”Åt-det-braiga-hållet” är bättre än inte alls.

    Det är just innebördet i begreppet ”staten” som är så luddigt att man kan ifrågasätta om en stat verkligen kan skaffa sig skulder. Den som sedan skall betala är så gott som alltid ”nån annan”. En är den som sår, en annan den som skördar står det i bibeln och något liknande kan man säga om staters skuldsättning: En är den som lånar, en annan den som betalar. ”Nån annan” i det fallet är dels skattebetalarna, som får höjd skatt, dels de som är beroende av socialsystemet, som får kännas vid nerdragningar.

    Festen är över ja. Det tror jag också. Men kan man verkligen driva politik utifrån att ”göra det bästa av situationen”? Måste man inte ”hålla god min i elakt spel” och lova att allt ordnar sig (rösta bara på mig)?

    Jag är förstås inte intresserad av att hålla god min i elakt spel, men sånt är livet. Vi tvivlande rävar är inte så attraktiva som de tvärsäkra igelkottarna.. (som i Isaiah Berlins tolkning av Tolstojs liknelse)

    viktualiebroder

    23 augusti 2012 at 20:22

  4. #Julesvinet

    Tack. Man kan känna sig ensam ibland.

    viktualiebroder

    23 augusti 2012 at 20:36

  5. […] Jag har tidigare skrivit om skulder och om betalningssystemet. […]

  6. […] härom dagen Frans Lundberg som gästbloggade hos Cornucopia. Jag har själv också skrivit en tidigare post i […]

  7. […] bloggposter här och här för mera […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s