Viktualiebrodern

Polska kåkfarare skriver lappar

with one comment

Grypsmän skickar grypser på Göteborgshäktet

Jag läser med intresse i Expressen hur den ene misstänkte mördaren i Långared ertappats med att försöka skicka en lapp gömd i hissen till sin målskamrat.

I polska fängelser finns, enligt Marek Kaminski (Games prisoners play), tre ”kast” av intagna. Överst står de så kallade ”grypsmen”, Grypsujący (polska wikipedia). Ordet är bildat med ordet ”gryps” som rot, som betyder just (hemligt) meddelande.

Kåkkultur och social skiktning inne på fängelser och häkten är ett intressant ämne. Allt ställs där på sin spets. Speciellt på häkten, där den sociala anpassningen skall ske i ett läge där det mesta är osäkert och nytt.

Nu är förstås att (försöka) skicka lappar inget ovanligt på fängelser och häkten. Vanligast är förstås att ropa i fönstergluggarna, men det kan både upptäckas och avlyssnas. Däremot skriver Kaminski att det enbart var politiska fångar i Polen som stötte ut vattnet ur toalettstolarnas vattenlås, och  talade i den  ”stora vita telefonen” – för grypsujący var toaletten rituellt oren och fick endast beröras med händerna av det lägst stående kastet – fags. Mellanskiktet i polska fängelser var suckers.

Sen finns förstås knackspråket. Men Kaminski nämner det inte och enligt uppgift förekommer det inte längre på svenska fängelser och häkten, ens på avskildhetsavdelningar. Kanske är det för komplicerat att lära sig för de ändå relativt korta tider som tillbringas avskilt? (En annan variant på knackspråket finns på en försvunnen, men av Google cachad bloggsida).

Vanligt i polska fängelser på 80-talet var också att hissa korgar med meddelanden mellan fönstren på olika våningsplan.

Den ene av de misstänkta har tydligen redan suttit inne åtskilliga gånger i Polen. Den andre verkar också väl förtrogen med polsk fängelsekultur. Jag tror att man kan dra den slutsatsen i alla fall – hissen verkar vara ett på förhand överenskommet ställe. Kanske kände de också till problemen just med hissarna på häktet i Göteborg?

Möjligheterna till meddelandehissning mellan våningsplan är i alla fall bortbyggd i Göteborg, enligt denna insidesskildring.

Att det är den yngre, med minst brottsligt förflutet, men med starkast bevisning mot sig (skoavtryck, DNA) som skickar en lapp med en begäran till den äldre, mera erfarne och med enbart indicier emot sig är också intressant. I lappen ber han den äldre att ekonomiskt understödja hans fru, underförstått att den äldre är skyldig honom en tjänst, till exempel genom att den yngre tar på sig mer av brottet. Som tidigare ostraffad, och med familj utanför räknar han/de kanske med ett lindrigare straff för honom.

Till sist – om någon skulle ha oturen att hamna i ett polskt fängelse och ganska omgående mötas av frågan ”Är du en grypsman?”, så är både ”ja” och ”nej” fel svar. Rätt svar är ”Fråga andra grypsmän”. En klassisk form av hur man bildar och håller samman nätverk som bygger på förtroende.

Ja om man nu inte skulle vara en grypsman så är det olämpligt att låtsas vara en… Det kom just en ny fag

Annonser

Written by viktualiebroder

12 juni 2012 den 19:07

Ett svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Ja, tillit… håller bättre än förtryck(ta) sedlar man byter ”rösträtten” mot löftet om att hålla käften fyra år i stöten… det var visserligen bar tre års munkavle då jag la av med det förtycket 1973… men jag kände väl på mig att tystnadens tecken skull förlängas… nåväl… det har väl inte blivit så mycket sagt och gjort här hemma heller sedan dess… mest uppkast av gammal skåpmat som tillväxt… men vem ska man lita på när ordet är fritt och representativiteterna inte håller sina löften om tand för tunga ens för stålarsnas skull… ombytlighetens egenvärde brukar ju du tala för som trovärdigt bruksvärde… sådär lagom halvreligiös som jag är tror jag nog mer på äktenskapet… vilket kanske inte förefaller så trovärdigt, att komma från en person som aldrig ingått i någon relation med äkta stånd… ombytlig som jag varit i brist på tillit inför det mesta och mest till den egna förmågan… men dela erfarenheter har gjort fast jag inte upplevt så mycket av den varan heller…

    Det var roligt att läsa om det du förmedlade av internernas yttrandefrihet… frihetsberövande av någons ansvar kan den berövade kanske uppleva som ren ansvarsbefrielse… liksom språket inte längre blir ett fängelse för den som vet att det är det… fast det är ju inte ett tillstånd av frihet, snarare några ord på vägen, vilket är gott så, eftersom vi aldrig har mer frihet än de möjligheter vi dagligen är tvungna till att välja mellan… så man behöver inte låta sig lockas av att binda ris kring egen rygg fyra år på kåken för bara en spottstyver och några tal om ”rösträttens” välsignelse… jag menar, snacka går ju ändå bättre utanför en innanför offentligheten… så säg!

    Nils Ivar Tenmann

    14 juni 2012 at 12:56


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s