Viktualiebrodern

Ta tåget och upplev bullerplank, tunnelväggar och reklamflimmer

with 3 comments

Gloendet på kor är hotat

Karin Thunberg skriver i Svenska Dagbladet en trevlig krönika om nöjet i att sitta och titta ut genom tågfönster. ”Jag vill glo på kor genom tågfönster”.

Bland annat skriver hon om ett konstnärsprojekt som sätter upp bilder eller text längs rälsen, så att de flyter samman som till en film för resenärerna. Det är faktiskt känt sedan åtminstone 1983, genom den tyska patentskriften DE 3105820. Se också DE3933457.

Ed: Faktiskt redan 1972 lämnade Alfred Regiusz in en patentansökan om detta, DE 2262223. Allra, allra först var Waclaw Czerniewski redan 1910 i US 978854.

Ed2: Nja, Reginald Barker var ännu tidigare, 1901, med GB190124413.

Att det inte längre är lika oproblematiskt och idylliskt som det en gång var nämner hon inte. Den som numera tittar ut genom tågfönstret riskerar mötas av bullerplank, bullervallar och tunnelväggar. Och den utvecklingen lär fortsätta. En sensorisk deprivation som en direkt följd av kraven på högre hastigheter. Den kortare tiden på tåget blir istället väsentligt tristare.

På kvällen går det överhuvudtaget inte att se ut, därför att glasrutorna, åtminstone tågen från X2000 och framåt, har fönster som reflekterar tillbaka ljuset. Vart du än tittar ser du stolsgrannarna. Sett nog. Samma hägring syns i alla väderstreck,  skrev Arthur Rimbaud i Gunnar Ekelöfs översättning.

Och som Rasmus Fleischer skrev om i Aftonbladet för något år sedan, så tar sannolikt SJ och andra tågföretag snart efter Arlanda Express dåliga exempel och sätter upp reklamskärmar i vagnarna som effektivt distraherar från alla eventuellt överblivna landskapsupplevelser.

Kornas lyckliga tid på bete krymper är rubriken på en debattartikel i samma Svenska Dagbladet.

Ja, och tågresenärernas möjligheter att glo på dem också, skulle man vilja tillägga.

Ed: Agnes Alvarsson Hjort vid SLU har skrivit ett examensarbete med tireln ”Utsikt från ett höghastighetståg”. Den verkar mera inriktad på landskapsarkitektur än konstruktionen av själva tåget. Men hon konstaterar att kraven på att resan verkligen är snabb och driftssäker ökar i takt med den av hastigheten skapade sensoriska deprivationen. En ond cirkel. Examensarbetet verkar mycket intressant.

Written by viktualiebroder

30 maj 2012 den 10:59

Publicerat i Trafikpolitik

Tagged with , , , , ,

3 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Jag hatar reflekterande glasrutor! Det borde vara olagligt på tåg och bussar. Dessutom borde det vara en takbelysning som gör det lätt att ta en tupplur om man vill. Ofta är den alldeles för stark.

    Tommy

    30 maj 2012 at 15:08

  2. Här är ett inslag om Tågteve.
    http://svtplay.se/v/2777409/konsttext_langs_pendeln

    Tommy

    30 maj 2012 at 15:16

  3. Ett tag tyckte jag det var meningsfullt att tala om den ökade hastighetens alla goda synnergieffekter, varav den överkripande krympningen av det abstrakta rummets förverkligade likriktning av vår förståelse av tillvaron framhölls som huvudsakligen något gott längs vägen av allt som blev mindre gott eller rent motbjudande… men då gjorde jag ingen skillnad på likriktningen av förståelsen som en assimilation av rummet och/eller integration av platser, dvs en förståelse av förståelsens identitet utan skillnader blir just ett abstrakt rum utan information, en ram utan nämnvärda skildringar av de platser där livet äger rum… mer och och mer förstår man ingenting av det som är oss givet om man inte har den fantasi som krävs för att livet ska återupplevas som något värt att levas…

    … författarna vittnar om det… det ger inte längre något underlag för inspirationen att ge sig ut i världen när alla platser ser lika ut på Hilton Hotell… med IKEA i rummen var än på jorden man reser… med fjällrävens kläder och tält i praktiska ryggsäckar… likt alla backpakers packade i Polars husvagnar bland infödingar i Hennes&Mauritz… på välkända upptäcktsfärder i gammal Volvo… vars värde rullar än idag utan garanti för att livets brukvärde ökar med hastigheten i förbrukningen av det… likt bytesvärdets metonymiska begär av ombytligheten själv…

    … kossan som själv styr sin kosa kostar inte en massa kosing för att nå platsen där klöver finns utan de går själva med apostlarnas hästar likt munkar på andliga stigar med livet garanterat i slow motion

    … allt fast förflyktigas… utom den bestående hastighetens tillväxt i mått av antalet flyktingar

    Nils Ivar Tenmann

    31 maj 2012 at 09:01


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s