Viktualiebrodern

Brott mot tingsfrid är ett edsöresbrott

with 3 comments

Inte en arbetsmiljöfråga och ett svepskäl för mera kontroll

I de gamla landskapslagarna var friden på tinget något mycket viktigt. Det gällde förstås i första hand allvarliga brott mot tingsfriden, som dråp, vilka enligt Västgötalagen (Urbotamål) skulle ses som ”nidingsdåd”, det vill säga ge ett extra straff.

Tingsfrid sorterades in under de så kallade Edsöresbrotten, vilka dock försvann ur svensk lag redan i slutet av 1800-talet.

På senare år har problemet med våld och hot om våld i svenska rättssalar uppmärksammats. Bland annat vill regeringen satsa  45 miljoner på en ökad säkerhet i rättssalarna. Den som för ett ögonblick trodde att det handlade om en ökad rättssäkerhet blir emellertid besviken, för här handlar det om visitationer, id-kontroller och övervakningskameror.

Ett test på synen på tingsfrid

Idag har en händelse inträffat som ställer frågan om den allmänna synen på tingsfrid på sin spets. En åhörare på rättegången mot Anders Behring Breivik kastade en sko mot den åtalade, men missade och träffade istället dennes advokat.

Jag ser i Svenska Dagbladet att vederbörande sannolikt inte kommer att straffas för sitt tilltag.

Enligt tidningen kommer det inte att bli något rättsligt efterspel, däremot har säkerheten skärpts ytterligare i salen.

På svt.se har Sven-Erik Alhem skrivit en kommentar, där han inte ett ögonblick upprörs över tilltaget att bryta friden på ting, utan däremot uttrycker stor förståelse för tilltaget, ser det som en arbetsmiljöfråga och, kanske skämtsamt, kanske inte, förutspår att besökare på rättegångar i fortsättningen kanske måste ta av sig skorna.

Angreppet slutade därmed som en arbetsmiljöfråga för försvararen och kanske medför skohändelsen i förlängningen att åhörare som vill övervara förhandlingarna nödgas göra detta utan skor på fötterna.

Detta är samme Alhem som i egenskap av ordförande i Brottsofferjourernas Riksförbund tidigare applåderat regeringens satsning på säkerhet (inte rättssäkerhet) i rättssalarna

Du kommer inte ombord på ett flygplan utan att genomgå en säkerhetskontroll. Lika naturligt ska det vara med kontroll av dem som går in i en rättssal, anser förbundets ordförande Sven-Erik Alhem.

Dagens händelse visar att det inte bara är åtalade och anhängare till dem som hotar säkerheten.

Ett lackmustest på rättssynen

Jag tycker det på sätt och vis är bra när sådana här händelser inträffar, därför att det ställer juridiken och rätten på sin spets. För Alhem är det inte friden på tinget i sig som är viktig, utan han reducerar (rentav trivialiserar) skokastningen till en arbetsmiljöfråga. Och därmed något som på administrativ väg, genom anslag för ”ökad säkerhet” skall kommas tillrätta med. Åhörarens tilltag var ju förståeligt, gubevars. Att det stör möjligheten till en korrekt rättegång är inget som bekymrar Alhem.

Men detta tycks vara ett genomgående drag hos dem som aktivt arbetar för mera övervakning och mindre av rättssäkerhet. De saknar ett inre rättsmedvetande som gör dem egentligen mindre intresserade att ingripa mot lagbrytare, ens när de finns framför dem, utan föredrar att övervaka och kontrollera alla oskyldiga istället. Och det utan att vika för några kostnader, som förstås ”nån annan” betalar. Oftast till liten nytta, eftersom de de tänkt skulle hindras hittar andra vägar att komma runt kontrollerna. Usla investeringar, helt enkelt.

Återinför edsöresbrott

Jag menar att tingsfriden bör stärkas genom ett återinförande av en lagstiftning om edsöresbrott. Störande av frid på tinget skall anses särskilt försvårande.

Hårdare straff är sannerligen ingen kungsväg för minskad brottslighet. Enbart längre fängelsestraff  minskar vare sig återfallsrisken eller den allmänna brottsnivån (innehållet av fängelsetiden har dock betydelse). Men här har vi en avvägningsfråga, där det är fullständigt stolligt att tro att enbart en hårdare kontroll av besökare skulle lösa ”arbetsmiljöproblemen” i landets rättssalar. Besökare måste alltså i fortsättningen vara barfota? Kanske ta av kalsonger och trosor för att säkerställa att man inte försöker föra in en bomb?

Tingsfrid är en rättssäkerhetsfråga, inte en arbetsmiljöfråga.

Vi har under senare år sett en allt mera tillåtande attityd på vad som är tillåtet i en rättssal, inte minst från åhörarnas sida. Ett sluttande plan har satts igång, där det nu alltså anses i sin ordning att åhörare fysiskt angriper åtalade.

Men att fysiskt angripa åtalade i en rättsal var inte accepterat i Moskvarättegångarna 1936. Inte ens i rättegångarna mot attentatsmännen mot Hitler skulle ett i övrigt skrupellöst odjur som Roland Freisler ha tillåtit något sådant. Varför skall det vara tillåtet i stater som  vill framstå som rättsstater?

Jag menar att denna utveckling som nu idag alltså lett till ett accepterande av fysiskt våld på ting måste brytas. Edsöreslagarna om särskilt hårda straff för brytande av tingsfrid bör därför återinföras.

Ed: Svenska Dagbladet meddelar 2015-04-01 att Svenska Akademin rensar ut ordet ”tingsfrid” ur sin ordlista. Jag saknar ord…

Written by viktualiebroder

11 maj 2012 den 22:31

3 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Jag läser inte dagspressen regelbundet… men av det här inlägget att döma bör man ha klart för sig att ett skokast i riktning mot en föraktlig person är en handling som symboliserar just ett visat förakt… för de människor denna handling är en vanligt typiskt föraktfullt tecken talar således gärningen sitt tydliga språk.Punkt slut.

    Edsbrottet i detta fall hade alltså inte haft samma innebörd för gärningsmannens och dennes språkkultur om denne kastat något annat än just sin sko… till exempel ”ruttna tomater” eller som i några fall en ”tårta”…
    vilket mer är gångbara tecken för visat förakt på våra breddgrader…

    Skor, tomater, tårtor är alltså i förhållande till kastande av bomber ett harmlöst visat förakt, inte mot tinget eller tingens ordning, utan just mot Breivik… även om skon träffade en advokat…

    Här i norden uttrycks vanligtvis föraktet mot vederbörande i mer direkt förklenande ordalag typ… ”djävla galning… den är ju dum i huvudet… rent av sinnesjuk…”… i aktuellt fall har vi svårt att få orden att uttrycka det förakt vi känner… ja, inför vem eller vad… B själv som person eller bara hans gärningar… i synnerhet om orden ska hålla sig inom ramarna för vårt lite diffusa mått på civiliserat språkbruk… och när lagen har fått ha sin gång i vår civilisation dessutom inte ändar upp i en påföljd som dödsstraff…

    På annan front utkämpas en strid om att acceptera mentala störningar som behandlingsbara och mer eller mindre samhälleligt och/eller individuellt orsakade/beroende dysfunktioner

    Så står vi då mitt i vår mentala paradox mellan känslor och förnuftigheter och undrar… är Breivik sinnesjuk så till den grad vårt förakt känner och vill komma till uttryck… ”straffa B – döm han mot sin vilja som galen”… och inte som ansvarig sina handlingar i lagens mening… eller är han ”tillräknelig”… enligt egen uppfattning fullt frisk och upphovsman till avrättningen av ”landsförrädare”… bödel, ja men inte mördare av oskyldiga människor… eller är han sjuk i huvudet… som ser representanter för Arbeiderpartiet som ”landsförrädare…

    …är hans handling rationell utifrån de egna premisserna för avrättningen… dvs handlade B irrationellt därför han… inte… fann ut att det effektivaste sättet att döda så många ”landsförrädare” som möjligt… eller var metoden att just döda ett irrationellt sätt att reducera ”landsförrädare”… om avsikten optimalt var att så många norrmän som möjligt inte skulle bli, vara och förbli ”landsförrädare” i fortsättningen…

    … det är inte många mil ifrån Breiviks ”landsförädare” till den mer allmänt stämplade ”terroristen” som det också vimlar av runt om i världen… logiken är den samma men det förgivettagna skiljer sig…

    … en handling som visar sitt ”förakt” genom tecknet av ett ”skokast” mot den som bringat ens bror ur livet… blir för somliga ett tecken på ”dålig arbetsmiljö i rättssal” för andra ett tecken på en rationell rättsordnings förfall… för mig är det fråga om ”storm i ett vattenglas”… och ”vattenglaset” handlar om den logiska paradoxen… dikotomin rationalitet/irrationalitet och det uteslutna tredje…

    … om vi levde efter regeln att allt irrationellt handlande bör vara straffbart så blir följden att det ensidigt rationella handlandet av och till måste bli straffbart… den retoriska vägen till skillnad från den rent logiska är att det finns handlingar som ät ”lagom”, icke-rationella men för den skull inte det samma som irrationella…

    … livet i en tingssalen bör för rättssäkerhetens skull följa sina regler, men brott mot dessa bör inte alltid bestraffas för just rättssäkerhetens skull… kastandet är orsak och med skon följer en verkan som skiljer handlingen från kastarens syfte, glåpord från från tomater, tårtor från bomber… att kasta det ena eller andra mot människor i en tingssal är inte en brottsorsak med verkan enbart i rättsutövandets principiellt begränsade hörsal eller ”kontext”…

    … i det här fallet handlade det primärt varken om ”arbetsmiljö” eller ”rättssäkerhet”… utan om ett sedvanligt uttryck för förakt… visat i ett sammanhang på ett för vårt vidkommande som nordbor osedavanligt sätt… riktat mot inte vår rättsordning… men till Breivik, en människa som är värd allt förakt i proportion med det förakt han själv visar och visat såväl människovärdet som ”rätten”… ett ”allmänt rättsmedvetande” som öht inte vill medge döden som något brotts proportionerliga straff…

    … jag hoppas B bedöms vara ”otillräcklig”, att han på rättspsyket inser att om han fortsätter hävda sin gärningars rationella grund inte erkänns som frisk utan blir erkänd frisk först då han erkänner sig galen vid tillfället för sina gärningar… en friskhet han dagligen kommer att behöva bevisa i ånger efter ånger efter ånger… tills han inte längre kan se sig själv i spegeln utan att vilja ta sig av daga… men förhoppningsvis inte kommer att tillåtas göra det av rättspsykets personal… som dagligen håller upp en spegeln framför B i sin vård av denne…

    … ja, må han leva… så… länge och väl under myndighetens skydd för sitt liv… endast av gud förlåten…

    Nils Ivar Tenmann

    12 maj 2012 at 13:52

  2. #Nils-Ivar

    Jag tog inte upp skälen för skokastandet och inte heller ABB:s person. Jag tycker att det är när saker hamnar så på sin spets som i det här fallet som det händer intressanta saker med människors ställningstaganden. Man blir varse hur djupt, eller hur grunt, de sitter.

    När det gäller ABB har han nog säkert som de säger något schizofrent över sig. Att a) se världen så i gott och ont, b) vara beredd att ta till våld för det han ser som ”det goda” och c) under väldigt lång tid (flera år) inte reagera på eller låta sig påverkas av att de allra flesta människor han har kontakt med ser världen helt annorlunda än han, utan bara fortsätta på vansinnesvägen, då krävs det nog något alldeles särskilt.

    Jag menar att de allra flesta som delar hans världsbild skulle inte vara beredda att mörda för den. Och om de skulle det tillfälligt skulle de inte kunna upprätthålla den viljan under flera år, varken för sig själv eller inför andra människor de möter.

    Att kasta skor kan ha en kulturell betydelse. Men att iakkta tingsfrid har inget med kultur att göra, utan med grundläggande förutsättningar för ett samhälle över huvud taget.

    viktualiebroder

    16 maj 2012 at 19:54

  3. Nu tycker jag du uttrycker dig underligt… jag har ingen täckning för att säga alla… men för många araber är syftet med att kasta en sko mot misshaglig person lika vanligt och allom bekant som vi vet vad en rutten tomat betyder… denna okultiverade gärning har naturligtvis med tingsfriden att göra när det sker i en tingssal…

    … vad du än använder för kulturbegrepp kan jag inte finna någon rimlighet i påståendet att tingsfrid och kultur inget har med varandra att göra… om ”tingsfrid” inte är god kultur i sig… utan någon slags icke-kultur blir det kulturella inslaget i ”syftet” med den brottsliga gärningen avgörande för åklagarens bedömning av brottets lagrum… och tar denne inte hänsyn till den dubbla kontextualliteten, motiv och handling, i sin bedömning utan åtalar för brott mot tingsfriden fast det för ”alla” uppenbart inte var avsikten är risken just i detta fall mycket stor att det provocerar fram just kränkningar som i så fall otvivelaktigt är riktade mot rätten och tingsfriden… om inte det vore tjänstefel skulle det i varje fall vara mycket onödigt och oklokt handlat och inte på något vis bringat den ”allmänna rättsuppfattningen” mer i fas med rätten…

    … jag anser att det finns principiella skäl för rätten att ibland handla enligt tidigare rätts praxis… det betyder inte att jag är nöjd med att det nästan blivit till en princip…

    … men just för rättsäkerhetens skull menar jag att det var… inte rätt enligt ”rätten”… men i detta skokastarfall… mänskligt, ansvarsfullt och klokt, att lämna handlingen utan efterräkning… eftersom det inte blev någon rättslig prövning av det möjligen varandes tingsfridsbrottet finns heller ingen dom och rättslig prövning, med detta kulturellt förmildrande undantagssfall som exempel, till grund för framtida ”praxis”….

    … klokt nog…

    … de som valt att använda begreppet om försämrad arbetsmiljö i tingssalarna har sannolikt gjort det av pedagogiskt oppurtunistiska skäl och de skulle nog säga, att arbetsmiljöaspekter just handlar om rättssäkerhetsfrågor…

    … men jag håller med dig om att det är ”att spänna vagnen framför hästen” och en glidning som kan komma att förskjuta åtgärderna i en riktning som strider mot rättssäkerheten och grundläggande rättsfilosofiska principer… för visst finns det målkonflikter mellan upprätthållande av rätten och tryggheten för allmänheten och de arbetande i tingssal… och för att hålla tungan rätt i mun och inte spåra ur omedvetet bör vi naturligtvis sätta rättssäkerheten först och – så att säga – kalla ”saken vid rätt namn” för att göra adekvata åtgärder i rätt(ens) perspektiv och medvetna val i situationer av konflikt med någon angelägen arbetsmiljöaspekt…

    Nils Ivar Tenmann

    17 maj 2012 at 14:14


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s