Viktualiebrodern

Fildelare och mjölkrebeller – förenen Eder!

with 3 comments

Egenmakt, resiliens, person-till-person gemensamt

Jag ser via Cornucopia och Dagens Industri att bönder runt Åre protesterar mot mjölkbranschens monopolisering och EU:s stelbenta regler för mjölkhantering genom att sälja opastöriserad mjölk direkt i butik, utan att passera Arlas centraler på åtskilliga tiotals mils avstånd. (Enligt Östersundsposten är försäljningen dock stoppad).

Det här måste man också se i ljuset av samma Arlas leveransvägran av mjölk till ordinarie pris till små butiker i glesbygden. De kan missbruka sin monopolställning, genom EU:s hårda regelverk, som förutsätter storskalighet och långa transporter.

Naturligtvis finns det goda skäl för EU:s regelverk. Opastöriserad mjölk kan sprida smitta, framförallt den fruktade tuberkulosen. Men opastöriserad mjölk tillåter också att konsumenten själv kan sätta en filbunke, göra sin egen fil.

Här måste man väga hälsa mot långa, dyra, transporter, monopolsituation och möjligheter för människor till egenmakt för sin försörjning.

Jag menar att Arlas monopolisering och centralisering gör att hälsoaspekten, när det gäller glesbygden i alla fall, kommit att väga lättare än miljöaspekten av transporter, resiliensaspekten av lokal produktion och egenmaktaspekten av att människor kan medproducera sina egna livsmedel.

Det bör därför bli tillåtet att under hygieniskt tillfredsställande former lokalt sälja opastöriserad mjölk. Det kan finnas kvar ett ramregelverk, men med generösa möjligheter för kommuner, speciellt glesbygdskommuner, att bevilja dispenser.

Likheten med fildelning

Det är inte bara genom ordet ”fil” som det finns en samhörighet mellan kampen för egenmakt i livsmedelsproduktionen och kampen för rätten att från person till person utbyta filer i datanätverk. Båda handlar om självorganisering och om deltagarkultur utanför de stora monopolen. Monopol som genom sin natur försämrar motståndskraften mot yttre förändringar och passiviserar människor. Som gör dem som kunde varit aktörer, till blotta konsumenter.

Jag gräver åter fram det Olle Hollertz skrev i tidningen Barometern  en gång för  över två år sedan

Stiftelsetrilogin, Asimovs myt om det stora galaktiska imperiets sönderfall, kretsar kring förhållandet mellan centrum och periferi, makt och kunskap. Två Stiftelser skapas i Vintergatans bägge ändar i syfte att minska tiden av barbari innan galaxen kan få ett nytt stabilt och fredligt styrelseskick.

Det mest intressanta är den mystiska andra stiftelsen som finns dold där man minst anar det, men som är den som ska förvalta visdomen och insikten, medan den första stiftelsen är frihetskämparna.

———————————————–

Tanken svindlar, men ett embryo skulle vara om Piratpartiet (som verklighetens första, öppna och konfliktberedda stiftelse) började samarbeta med landsbygdsorganisationer som kämpar för småskalig konsumentnära livsmedelsproduktion (den tystare eftertankens andra stiftelse, hos Asimov belägen i en härjad stadsplanets allt grönare ruiner).

Det gäller fortfarande.

Written by viktualiebroder

19 april 2012 den 20:02

3 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. ”Som om jag sagt det själv!”… Bravo!

    Nils Ivar Tenmann

    20 april 2012 at 10:10

  2. Kunde inte hålla med mer!

    lakemannen

    20 april 2012 at 12:47

  3. Och!?

    Nils Ivar Tenmann

    20 april 2012 at 12:53


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s