Viktualiebrodern

Effektivitet på bristfälligt underlag

with 2 comments

Vådan av att bortse från biologiska klockor och sociala processer

I Dagens Nyheter redovisar en tysk forskare, Till Roenneberg,  hur skiftet från och till sommartid varje år kostar ett tjugotal människoliv, netto, enbart i Sverige. Andra visar till hur liten nytta i energibesparing detta leder till – i storleksordningen mindre än en procent, kanske rentav negativt.

Enligt Till Roenneberg har sommartiden införts av okunniga makthavare och byråkrater, med obefintliga kunskaper om människo­kroppens biologiska klocka.

– Människor i höga positioner tenderar att vara morgonpigga och ha ett litet sömnbehov. Men de är i minoritet. Nu försöker de anpassa hela samhället till sin egen dygnsrytm.

Energibesparingen var nog i och för sig högst sannolikt betydligt större när sommartiden en gång infördes, långt innan elektriciteten jämnade ut skillnaderna mellan natt och dag.

Trafik är också en civilisationsskola

I Svenska Dagbladet redovisar man forskning som menar sig kunna göra trafikkorsningar både säkrare och mera effektiva, genom att elektronik och datorer tar över besluten om vem som kör när och var.

Men man bortser då från att trafiken också har en civiliserande effekt, där människor som är främmande för varandra övas i att utifrån enkla regler fatta gemensamma beslut och själva motiveras att följa regler när de tror sig kunna förvänta att andra kommer att göra det, åtminstone för det mesta.

Civilisering och samarbetsförmåga mellan främlingar är inget självklart utan något som måste övas. Att kasta bort de möjligheter som trafiken och möten i korsningar innebär är att bortse från människans mänsklighet.

Hjalmar Gullberg får avsluta:

Giva om vägen besked

därpå skiljas i fred

sådant var människors möte enligt uråldrig sed

byta ett ord eller två

gjorde det lätt att gå

alla människors möte borde vara så.

Alla människors möte borde vara så. Inte utlokaliserat till maskinerna, ”The missing masses

Written by viktualiebroder

25 mars 2012 den 16:24

2 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Angående vägkorsningar:

    unohansson

    25 mars 2012 at 22:24

  2. Känner mig vaket väckt av detta inlägg. Och bugar till tack för tipset. Ännu en aspekttiv infallsvinkel på att och hur vi lär självreglerande… liksom att ömsesidig respekt och hänsyn till varandra är en naturlig förmåga som civiliseras till en social förmögenhet om den militära aspektens ”pekfinger med hela handen” ger fan’ i att rikta uppmärksamheten mot fi å faror och jag upp oss i räddslor för det okända…

    … temat militärhistoria och civilhistoria blir som att perspektivera maktutövandes och maktteknologins genealogi och som för att ställa sig mitt i ”stället”s ock mellan militärt – civilt… slog mig tanken apropå ”respekt och hänsyn”…

    … är jag ensam om känslan, att känna respekt för människan-och-hennes-samhälleliga-roll-funktion markerad och placerad i ett uni-formt uttrycks bevis…? När jag såg skolbarnen i sina skoluniformer såg jag inte bara det uniforma helhetsinrycket utan även de små individuellt personliga tillstukens tecken… men också… hur jag nu ska uttrycka det… representationer för något samhälleligt gemensamt av vikt att se som bakgrunden till att vi öht kan se individualiteten… ungefär så omedvetet självklart att vi inte ser dessa bokstäver och ords svärta utan den något ljusare bakgrunden… som vi ju oxå ser… om vi tänker… efter

    … det låter kanske teknokratiskt och larvigt… barn är barn och ska så få vara… men som barn vill jag inte förbli barn utan bli som vuxna och fylla upp en sådan funktion som vuxna kan ha i sin yrkesroll… därför (kanske) man även i barnet ska se ”en social funktion i vardande” och inte bar sin egen barndoms lilla docka… är inte det att visa respekt och hänsyn för ett barn?… kan inte uniformens yrkesroll hjälpa oss att respektera varandra och vårt ömsesidiga hänsynstagande till abstraktionen det ”allmänna”… det ”gemensamma”… det ”kommunistiska” i hela kråksången… det gemenas gemener…

    … å se där… de va då en paradoxal vändning mot det militäras konnotationer till det civilas motsats, denna oxymoron verkar komma till uttryck i begreppet ”civilingenjör”… etymologiskt stammar ingenjörn från det militära slagfältets logik och det civila… inte som ren motsats om vi ser det som retorik… logi blir då ett tekniskt särfall för det målinriktade förnuftet, det instrumentella förnuftet, och en aspekt av retoriken i sin helhet vars förnuftighet är självändamålad som ”människans” varamodus ”praxis” i praktiken…

    … där yxade jag väl till en mental cirkel, som om det handlade om hur hjulet först blev något dynamiskt vettigt när kilprincipen satte dit sina ekrar mellan inre nav och yttre cirkel… likt ett balanserat å dialektiskt förhållande mellan positivism och hermeneuetik; kilens splitrande skillnadsgörelse av identitetens totalt hjulande rund… och låter jag det metonymiska begäret metaforiskt glidande översättas i ett namnbyte… kan man sluta sig till att det är näraliggande att kalla människorna för ”kilar” och Gud för ”Hjulet”

    Sens moralen blir som alla bajenfans känner till, att ”kilarna” är ett annat ord för ”barnen” i söderkisarnas vokabulär och Sanningen om människornas trafik vett en här av tågande metaforer, metonymier,synekdoker och antromorfismer… något vi gör det till med munnens, skriftens och kropparnas tecken till en mänsklig värld som liknas vid naturens betingelser… kultur är ett tåg med många vagnar bakom ett civilisatorikt konstfärdigt odlande lok… inte en fråga om många lok

    Nils Ivar Tenmann

    29 mars 2012 at 08:28


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s