Viktualiebrodern

Missbruket av ”För Din trygghet”

with one comment

Några lösa reflektioner

I Norge finns inget livstidsstraff. Vilket visat sig vara ett problem när det gäller behandlingen av en viss Anders Behring Breivik.

Enligt Dagens Nyheter (och Svenska Dagbladet) forceras nu en snabblag igenom Stortinget för att kunna hålla någon inspärrad

så länge polisen anser att det är risk för att någon ska angripa honom för det han gjort

Bloggaren Den hälsosamme ekonomisten är upprörd och kallar det för retroaktiv lagstiftning, ovärdigt en rättsstat.

Skyddshäkte

För min del reagerar jag mest på argumentet att hålla honom inspärrad för att skydda honom mot andras vrede. Jag kommer att tänka på att nazisternas juridiska term för att, utan rättegång och på obestämd tid, spärra in någon i koncentrationsläger hette Schutzhaft, skyddshäkte.

Den maktform, som Gestapo i största utsträckning öppet missbrukade, var den så kallade Schutzhaft (skyddshäkte), vilket var en eufemism för fängslande av människor utan någon som helst rättslig prövning, vanligtvis i koncentrationsläger. Den fängslade personen fick till och med själv underteckna det dokument, som innebar att man önskade bli fängslad.

Nu finns förstås inga likheter mellan Gestapo och norskt rättsväsende (mer än den rent geografiska att Ila-fängelset som ABB nu sitter på var Polizeihäftlingslager Grini under den tyska ockupationen av Norge), ABB har verkligen gjort sig skyldig till ett hidiöst brott och dessutom saknar han uppenbarligen sjukdomsinsikt, så att han självmant skulle underteckna en begäran om livstids tvångsvård är osannolikt.

Men det är nu missbruket av att säga sig vilja skydda någon, mot denne någons vilja som intresserar mig. Jag tycker mig ha sett att det ökat under senare tid.

Den som redan sitter i fängelse kan förstås för sin egen säkerhets skull hållas tillfälligt avskild (=isolerad).  Men den personen är redan frihetsberövad och avskiljning sker när faran är reell (och kan till och med ske på egen begäran, så kallad § 18 efter paragrafen för detta i den gamla fängelselagen).

Försäkringskassan

Förr hade Försäkringskassan små reklaminslag på licenstv om att man skulle anmäla ändrad inkomst, med ”taglinenFör Din egen skull! Visst var det sakligt korrekt, men jag minns att jag ändå alltid reagerade, redan då som barn.Men det tillhörde den socialdemokratiska föreställningen om den ”goda staten”.

Övervakning

Något som definitivt inte har med föreställningen om en god överhet att göra är alla övervakningskameror vi numera tvingas samexistera med i det offentliga rummet. Tankesmedjan Säkerhet för Näringsliv och Samhälle har länge arbetat för att de skall kallas ”Trygghetskameror”. Nu i april ordnar de, som jag nämnt tidigare, en Trygghetskamerans Dag i Stockholm.

På tunnelbanevagnarna i Stockholm står det också på klisterlapparna som talar om att vagnen är kameraövervakad att det sker ”För Din trygghet”.

Nyspråk

Detta påminner förstås inte så litet om det George Orwell kallade ”Newspeak” i 1984. Andrzej Lobaczewski kallade det för sin del  ”conversive thinking”. Man tar två saker som för en ”normal” människa inte går att förena, eller rentav är varandras motsatser, och gör ett nytt ord.  Speciellt ett ord med en positiv, rentav moralistisk, underton.

Därmed hoppas man kunna påverka tänkandet hos människor som ännu inte har bildat sig en uppfattning, inte genom att de sväljer lögnen med hull och hår, men enligt den vanliga försiktighetsprincipen när man inte vet vem man skall tro på, lägger sig mittemellan.

Priming” skulle man nog kunna kalla det, för att låna en term inom kognitionspsykologin. Eller kanske ”anchoring” passar bättre.

Men mitt emellan sanning och lögn finns ingen gyllene medelväg.

Det allvarliga med ”conversive thinking”  är, att det åtminstone för individen som gett sig hän åt det i ett fall, lätt eskalerar till att sprida sig till många andra områden. Blir till en universalmetod för att närma sig problem av alla möjliga slag.

Ännu allvarligare blir det förstås om en sådan utveckling sker för många människor samtidigt, i en hel samtidskultur.

Jag tror som sagt att det är just vad som håller på att hända.

Sund skepsis

Jag tror att vi måste beväpna oss med en sund skepsis mot alla som gör saker de hävdar är ”för vår skull”. Inte alltid, men ofta nog och allt oftare är det en ren lögn. För att vi skall försiktigt lägga oss närmare lögnen och förmå också oss att anamma ett konversivt tänkesätt.

Mae West, i en av sina oförglömliga ”wise-cracks” sa Every man I meet wants to protect me. I can’t figure out what from.

Om någon säger att de skall skydda oss, men vi inte blir kloka på om medicinen de ordinerar är värre än den påstådda sjukan, då bör vi vara på vår vakt.

Ed: Alliansfritt Sverige uppmärksammade i höstas hur Johan Pehrson (ständigt denne Pehrson…)  av ovannämnda SNOS blev utnämnd till ”Trygghetsambassadör” för sina ansträngningar att just ”prima” den allmänna opinionen att bli mera positiv till övervakning.

Advertisements

Written by viktualiebroder

22 mars 2012 den 22:02

Ett svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Nu känns det som du är ute och halkar omkring lite i den mänskliga existensens ironi… å ena sidan, nästan heltokiga frasen att det mellan sanning och lögn inte finns en gyllene medelväg… detta antingen eller är giltigt i så måtto att min ”ärliga” menings ”strävan” är att vara uppriktig mot dig, samtidigt kan det ju vara dels så, att jag bara vill spy ut min ilska och intolerans mot någon, i orda lag, som vid närmare eftertanke gör att jag hyfsar mitt utfall med ord som inte sårar och är mer måttfullt anpassat till att jag inte helst ser dig snubbla och dö… eller så, att jag i någon mening vet eller tror mig veta att du är en psykiskt labil person som jag inte kan vara mer uppriktig mot än vad jag bedömer inte leder till att du slår mig sönder och samman…

    dessutom… känner vi oss aldrig själva utan och innan, vi kan bedra oss själva i strävan att vara uppriktiga…
    du meddelade en ”sund skepsis” till ”självets” jag eller ”jagets” själv i ett meningsutbyte där jag kände mig missförstådd i det jag ville visa… inte tala om… vad jag gjorde och inte vem ”jag” är… din invändning var ju ”sunt skeptisk” till det du tolkade jag menade… självklart ska man vara lagomt skeptisk till vad man själv säger…

    … således, mot talet om att det inte finns en medelväg mellan sanning&lögn… ska man vara sunt skeptisk mot… t.ex, kolla vad det är man omedvetet tog för givet för slags premiss för giltigheten i det jag här uttrycker med Nietzsches ord:

    ”Vad är då sanningen? En tågande här av metaforer, metonymier, antropomorfismer, kort sagt en samling av framhävda mänskliga egenskaper, överförda till annat område, poetiskt och retoriskt smyckade, som efter långvarigt bruk betraktas av folk som fasta, kanoniska och bindande. Sanningar är illusioner som glömt att de är illusioner, metaforer nötts och förlorat sinnekraft, mynt som tappat bort sin prägel och ej längre betraktas som mynt utan bara som metall.”

    Av dessa ord har många fått för sig att Nietzsche är en självmotsägande relativist, som hävdar att det sanna är absolut relativt, men han är inte relativist utan perspektivist. Mänsklig kunskap är begränsad till varje individs, varje kulturs och varje tids infallsvinkel och kan bara nå det som är anpassad till vår kunskapsförmåga.

    Ironins existens och den mänskliga existensens ironi… är ju att vi måste påstå att något är något annat och samtidigt hävda att den lögnen är sann på ett sådant sätt att vi tror på det…

    Du är mästerlig på att peka ut paradoxer i tillvaron… men här tycker jag du blir din egen fånge… det är svårt att lyfta sig själv i håret eller blåsa upp en ballong inifrån… det skapa paradoxer och så hopar man från den ena sidan till den andra utan man vet ordet av… det gäller att ställa sig mitt i paradoxen och förstå vad språk är… det vill säga, retorik som en annan tjatmoster…

    Men du lyckas runda den djävligt svåra frågan som följer med att ta ställning till vad ABB har gjort och vad (vi) ska göra med den mannen… den verkliga paradox rätten befinner sig i Norge, är som jag ser det att betämma sig för om rätten ska avgöra påföljden enligt gällande rätt… eller om den ska frånhända sig rätten att avgöra påföljden och istället lämna mannen i sjukvårdens rättsosäkra händer för att avgöra… inte huruvida mannen begott ett brott och vilket straff han bör få, utan om han är normalt sjuk eller mycket mer än bara så sjuk som diagnostikerna klassat mannen och friskförklarad efter sedvanlig behandling och tecken på friskhet… och om han bedöms vara så multidiagnostiskt sjuk plus något diffust mer odiagnostiskt och därför obehandlingsbar i all evighet sjuk så länge han lever… en kostnad vi får leva med lika väl som vi måste leva med att de som föll offer för hans kulor och helt normalt rationella handling utifrån hans ”preferenser” i motivbilden… paradoxalt nog… precis som den som Irans alla tojor motiverar sin rent goda gärning vilket mannen ABB såg sig ha genomskådat och som tempelriddare är beredd att gå martyrdöden till mötes för mänsklighetens skull…

    Vad är sanningen, att rätt ska vara rätt (enligt nu gällande Norsk lag) eller bhövs det lite ”sund skepticism” mot den egna rättens principer… principer är principer och i bland måste den principiellet pardoxalt ställa sig mitt emellan och handla i blindo med det sunda förnuftet…

    jag tycker det är mycket svårt att tänka mig in som direkt ansvarig för att fatta besluten häri… varför vill jag inte ha dödstraff; jo, för att inte vara ansvarig för att någon döms till döden av misstag, undantagslagar verkar för läskigt bara tanken, även om det sagts, att Norge har infört ”brott mot mänskligheten” som möjligt lagrum, läskigt det också, hur uppenbart man än tycker det är att ABB är ett tydligt fall… ”så i det fallet, kan man avrätta honom som man en gång gjorde med Qusling”… jag säger inte, gärna för mig – men jag kommer inte lyfta ett finger i protest om Norska staten här gör något principiellt rättsvidrigt och jag skulle inte protestera om Norsk rätt dömer en mördare av Breivik till enbart ett symboliskt straff…

    … och jag menar att det har gått snurr i bollen om man bryr sig om den krumbuktiga dubbellmoral som särlagsstifningen i detta fall är ett extremt bevis för… ”vi” tvår våra händer för att slippa avrätta den mannen

    Nils Ivar Tenmann

    28 mars 2012 at 20:11


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s