Viktualiebrodern

Individuell bedömning ger kollektiv övervakning

with 7 comments

Konsekvenser av ett förbud mot kön som aktuarisk risk

Jag ser i Dagens Nyheter att könsskillnaderna i bilförsäkring snart efter ett initiativ i EU kan bli olagliga.

Det innebär att premierna mera kommer att ske efter individuella faktorer.

Som jag skrivit om tidigare kan sådana mera individuella faktorer innebära att personer till och med kan nekas teckna försäkring. Detta gäller förstås inte trafikförsäkring, där bolagen är tvingade att acceptera alla som försäkringstagare, ett så kallat kontraheringstvång.

Nu kommer vi alltså att få se en utveckling mot en mera individuell bedömning av risk. Den kommer förstås att kosta pengar, och innebär att premierna generellt går upp. Men framförallt kommer detta att innebära ett starkt tryck mot en total övervakning av individers körsätt.

Det finns redan teknik som används inom yrkestrafiken för att bevaka en förares körvanor med gps som är ett system för navigeringshjälp. Försäkringsbolagen utreder nu om en liknande dosa kan installeras som ett steg för att göra riskbedömningar mer individuella.

Här får vi alltså avtalsvägen in en övervakning av allas rörelsemönster. Eller betala högsta högriskpremien. Behövs ingen lagstiftning för det.

Det skall faktiskt bli lite intressant hur Pär Ström i sin Genusblogg förhåller sig till detta.

Själv kan jag bara konstatera att frågan är komplicerad. Man måste vara försiktig med vad man önskar sig. Man kan få det.

Man kan bara sträva efter tillstånd som är stabila, i jämvikt. Att i enögt känslosvall rusa iväg slutar okontrollerat.

Written by viktualiebroder

07 mars 2012 den 11:26

7 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Jag författade en kommentar till den här posten igårkväll och jag förmodar att jag inte klickade iväg den eftersom jag inte ser den nu… och lika bra det så slipper jag korrigera min frågeställning, ty när jag sovit på ”saken” i den ”ställningen” fann jag min handlings retoriska inställning översättbar och i stora drag faktiskt liknande din mer spelteoretiska systemhermenuetiska språkdräkt… och inte bara det, jag lärde mig ett uttrycksätt för min tankegång som bättre en de hittillsvarande ”tumreglerna” beskriver vad handlingen börjar innan det gör sig till en föreställning med titeln ”förnuft”…

    … ”satan”… nu sa jag ändå a) och kanske bäst då att också säga b)

    … igår, hakade jag upp mig på två aspekter i din slutmening ”Att i enögt känslosvall rusa iväg slutar okontollerat.”

    … jag tänkte, – ”*okontrollerat’, säger han, som i andra sammanhang vänder sig mot alla tendenser av ökad samhällelig övervakning och kontroll… jag som ser denna tendens på gott och ont, dvs att det kan vara gott i någon meningen positivt perspektiverat om vi jämför med de gamla lokalsamhällenas ”sociala kontroll”… men idag uppdaterat som en tendens i och med begrepp som ”självbehärskning”, ”självkontroll” dia logos med andra… (internet bär ju på denna dubbla potens och det är en politisk stridsfråga; där ”man måste vara försiktig med vad man [säger] med vad man önskar sig. Man [vet inte säkert vad och] kan få det.)

    … inte för att det för min del klart framgått tidigare, kan jag tänka, att du just menar något liknande, att din kritik går ut på, just är att ställa frågan vilka juridiska och sociala former som gynnar eller inte gynnar människorna som personliga individer eller bara ogenomskinligt ”främmande makter” som multiföretag, vaktbolag eller demokratiskt okontrollerade stats-och myndighetsbyråkratier

    … den andra haken i din slutsats om ”enögt” ”känslosvall” som ”rusar” iväg och slutar okontrollerat. Om nyckelordet här inte är ”enögt” på så vis att två ögon inte slutar okontollerat eller att ”rusar” kan bytas ut mot ett ”känslosvall” i lugn promenad på sensuellt oupptrampade stigar, dvs om det okontrollerade bara handlar om dikotomin ”förnuft” eller ”känsla”… då tycker jag det kan vara värt att påpeka hur förnuftigt det är att med reptilgärnans hastighet och känslosvall rusa iväg för att kontrollera om brandlukten verkligen är något att oroa sig för… spontant kan man säga, att spontanitet i somliga fall intuitivt förnuftigt byter ut enten eller ”förnuft” och ”känsla” till ett både ock eller varken, utan närmast mot en syntes man kanske intuitivt kan kalla klokskap eller gör klokare i att kalla intuitivt förnuft, liknande ”sunt förnuft” eller kanske faktiskt allra bäst förstår med det engelska uttycket ”common sense”…

    … min poäng är nu inte att de-fini-era begreppligheterna positivt, jag tycker strävanden efter så exakta definitioner som möjligt är vett&etikett hemmahörande inom naturvetenskapens fält med dess positivistiskt vetenskapande metodik. Inom humanvetenskaperna ser jag hellre att man handlar begreppsligen precisivt dia logos… det tycker jag i ett humant politisk sammanhang är förenligt med ”klokskap” och ”common sense”… även om naturvetare har haft svårt med vardagens populärvetenskapligt inexakta liknelser, metaforiska bilder och metonymiska närliknanden eller synekdokiska reduktionismer, vilket jag har full förståelse för när det handlar om just naturvetare, men inte alls när det gäller s.k. humanvetare… t.ex sociologer eller allra mest historikerna som haft fasligt svårt med Herbert Lindkvist berättelser om kungar och adel…

    … poängen, dvs haken jag hakade upp mig på var att det föreföll mig vara så, att du tänker så här: först tänker man ut ett ”förnuft”, en förnuftets karta, plan och program och sedan försöker man handla så gott man kan, med lite vaksamhet på att man inte gör det man avsåg eller att det man gör håller på att slå om till sin logiska motsats, och/eller har beredskap att möta det man inte hade med i kalkylen och därför odogmatiskt korrigerar sitt förnufts ingångsvärden… jag invände och invänder, att så går det inte till när man avser att göra något bättre än det som är, t.ex förbättra sin förmåga till en förmögenhet att kunna skapa något man inte kan eller vill kunna bättre… kan man rita ned vad som gott är behöver man inte

    … men sovandes en natt på ”saken” fann jag på, att än sak är vad du säger och en annan är vad du gjort, verkar det som nu i min fattning. Om jag tänkt såhär… först handlar vi, sedan finner vi det förnuftiga och det oförnuftiga med handlingens produkter i ett (helst kritisk och därför helst i samtal med andra) rättfärdigande av det omdömesgilla eller huvudlösa i och med handlingen, vi klandras och prisas och stäms av till bättring, i sin ensamhet, för att inte kännas vid skuldbördan, tenderar vi kanske vara okritiska i vårt rättfärdigande och är församlingen okonstruktivt kritiskt tillintetgörande oss en changs till bättring blir vi låsta i ett läge som kan likna ostrakismens utanförskap… ”du borde ha tänkt efter före”, säger man förnumstigt,,, ja, det är lätt och säga efteråt… klokskapens ”common sense” har dock sparat några tumregler för eftervärldens handlingar; dels den att ”vägen till helvetet är stenlagd med goda avsikter” och dels den att ”djävulen sitter i detaljerna”, ja, ”bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete”, duger rätt bra den med i regel…

    … mer av handlingsprogram behövs inte, några tumregler räcker för att skrida till verket inte totalt huvudlöst, ”sök och du ska finna” själva söket ganska meningsfullt, väl färdat och rätt färdigt från början, mutatis mutandi… ja, helt tillfreds med blott mina tumregler som klokt förnuft tillagat och uttryckt som färdkost har jag inte varit… över natten slog det mig på morgonen idag, att din handling ofta faktiskt inte börjar med förnuftets föreskrifter utan just med handlingens ansvar… det vill säga; dina retoriska handlingar svara an mot ett pågående oförnuft, en ofta i någon god avsikts mening inbyggd irrationalitet, som du sätter under kritisk språkspelsteoretisk lupp, i bland garnerat med lite systemteoretisk (mänskligt frånvarande, tycks det mig) ”framtidsmodeller” om vad som önskvärt är i översättning till begrepp som ”stabila system i jämvikt”… frågan är om du vill kännas vid denna iaktagelse och hela tiden varit medveten eller omedveten om vad du gör… som jag här påstår, att du faktiskt sätter handlingen före ”förnuftet”… men bättre uttryckt än mina tumregler, handlar med ett ansvar som kritiskt svarar an mot en
    pågående irrationalitet… oaktat vad du säger om detta, har jag själv ändå fått tag på ett bättre uttrycksätt för vad jag själv vill mena istället för att behöva ”undermena” att alla handling börjar från noll, det framstår ju så väldans oförnuftig att jag inte säger det och då framstår ju handlingsretoriken som blott tom Ande även om håven är full med bokstäver och ord eller en entonig upprepande röst…

    Från det ena till det sista: Jämför om du vill, gärna i nämnd ordning:

    http://www.samarbetsdynamik.se/artman/publich/V-rderingar.shtml#top

    http://www.samarbetsdynamik.se/SDsidor/OmSD/sdinfo.pdf

    http://www.samarbetsdynamik.se.

    Nils Ivar Tenmann

    08 mars 2012 at 15:28

  2. #Nils-Ivar
    Jag har ingen möjlighet att sätta mig in i det du skriver, men du får gärna fortsätta kommentera.

    Det du skrev igår ser jag hamnade i ett skräpfilter. Det ligger jag inte bakom. Vill du att jag skall godkänna det, så att det står tillsammans med det du skrev idag?

    Detta med att hamna i skräpfilter har för övrigt också drabbat mig. Jag kan inte längre kommentera på Blogspot/Google-bloggar. Och Twingly verkar ha bannat mig från backlänkar från tidningarna. Så kan det gå, inget att göra åt.

    viktualiebroder

    08 mars 2012 at 16:03

  3. Släng det första, tycker jag. Om du har tid att förtydliga det här med skräpfilter och lite närmare vad du själv råkat ut för… beskriv vad som menas med ”backlänkar” och vem fan Twingly är… å det där sista ” så kan det gå, inget att göra åt”, hur och varför???

    jag ska ställa frågorna till ”tvångströjan” oxå, han har hjälpt mig förr om liknande, om du inte misstycker.

    Nils Ivar Tenmann

    08 mars 2012 at 16:18

  4. Jag skall ögna igenom innan jag slänger🙂

    WordPress, som den här bloggen använder, har ett filter för att hålla spamkommentarer borta. Tveksamma fall hamnar för ägarens avgörande. Blogspot, det andra stora bloggtillhandahållaren (som ägs av Google) har ett annat filter som alltså bestämt sig för att när jag kommenterar är det spam, och eventuella kommentarer av mig hamnar direkt i soptunnan på sådana bloggar.

    Twingly lägger upp en länk i anslutning till artiklar i olika tidningar, balnd annat DN och SvD, till blogginlägg som länkar till artikeln. Jag är då alltså censurerad i det systemet, av okänd anledning. Att fråga varför eller protestera tror jag att jag överlåter till Josef K,… han har mera förtroende för systemet än jag… Jag skriver annars mindre intressanta poster nu för tiden så skadan är väl inte särskilt stor faktiskt.

    viktualiebroder

    08 mars 2012 at 16:27

  5. Så ledsen jag blev nu, några illusioner fattigare, ujujuj… det sista håller jag ju inte med dig om… skulle säga, ”kom igen, ge inte upp”… men luften gick nog ur mig själv här… får börja med ett stort andetag och se om det tar sig… känner mig kränkt, djävligt kränkt

    Nils Ivar Tenmann

    08 mars 2012 at 18:12

  6. #Nils-Ivar

    jag tänkte, – “*okontrollerat’, säger han, som i andra sammanhang vänder sig mot alla tendenser av ökad samhällelig övervakning och kontroll

    För andra gången idag konstaterar jag min inkonsekvens. Man kan som sagt bara hoppas på att bli korrigerad i tid innan man hunnit ställa till någon skada.

    den andra haken i din slutsats om “enögt” “känslosvall” som “rusar” iväg och slutar okontrollerat. etc etc

    Daniel Kahneman kallar det för ”System 1”, den snabba tanken, en fantastisk sak som väldigt fort har väldigt mycket rätt. Och även om vi har ett ”System 2”, ett mera analyserande jag som ibland (när det gitter) korrigerar ”System 1” när det tar miste, så är också ”System 2” operfekt, och vi behöver andra, varandra för att inte gå helt vilse.

    poängen, dvs haken jag hakade upp mig på var att det föreföll mig vara så, att du tänker så här: först tänker man ut ett “förnuft”, en förnuftets karta…

    Om det vore så enkelt – jag önsketänker och önsketänker världen. Bara kanske på ett annat vis än många andra. Det finns en tumregel inom matematiken som säger att om ett problem är för svårt för att lösa, uppfinn ett ”ganska likt” problem som du kan lösa.

    men sovandes en natt på “saken” fann jag på, att än sak är vad du säger och en annan är vad du gjort, verkar det som nu i min fattning. Om jag tänkt såhär… först handlar vi, sedan finner vi det förnuftiga och det oförnuftiga med handlingens produkter i ett (helst kritisk och därför helst i samtal med andra) rättfärdigande av det omdömesgilla eller huvudlösa i och med handlingen.. etc etc

    Ja det är väl också önsketänkande att vi ”blir bättre” av att klandras och prisas och stäms av till bättring”. Men eftersom vi av erfarenhet vet att vi blir klokare av att se andras brister, så kanske andra kan bli klokare av att se våra? Man går på tills man får fel och blottlägger sina brister, och de som ser på lär sig något?

    mer av handlingsprogram behövs inte, några tumregler räcker för att skrida till verket inte totalt huvudlöst, “sök och du ska finna” själva söket ganska meningsfullt, väl färdat och rätt färdigt från början, mutatis mutandi… ja, helt tillfreds med blott mina tumregler som klokt förnuft tillagat och uttryckt som färdkost har jag inte varit.. etc etc

    Spelteori och systemteoretisk lupp är ju också ett önsketänkande. Det blir inte mindre omöjligt för att man förstår bättre varför det omöjliga är omöjligt. Men det finns ett värde någonstans där ändå. Vill jag tro.

    viktualiebroder

    18 mars 2012 at 21:39

  7. Ja, Bengt, där gav du ett svar som ”heter duga”… för mycket duga för mig, såhär kl 04,15 på morgongen. …känner intuitivt, en bekräftelse på hur viktigt det är med mera möjlighet till fritt deltagande i ”demokratin” och fördjupad utveckling av dess individualiserade representationsformer… Oh vad jag lär mig genom att samtala, Oh ”vad hen kan lära sig dia logos”… att bli handledd i sin undervisning att lära sig… känna varandra, till exempel… för varandra… ömsesidigt till gagn för både skillnadens och identitetens förståelse…

    pedagogiken… är en sak… att ingen kan lära ut… men alla kan lära sig… att undervisa kallas didaktik…

    … och jag tänker tillbaka på åren 93-94, vad jag då gjorde av mitt tänkandes problem med satsen: ”Alla våra problem ligger fördålt på botten i havet av alla förgivettaganden”… att ”du” ser ”mina” topiker och ”jag” uppmärksammar ”dina” förgivettaganden… så gör vi oss med-vetna om varandra konstruktivt… om än av och till retoriskt provokativt… som positions bestämda… men tillfälliga ståndpunkter… eftersom ”demoktrati” inte är ett tillstånd, utan ett ”begrepp” som söker sin ”mening”…

    … ”själva söket” har för mig, först och främst, en retorisk mening… därför att greppet om ”begrepp”, å greppet om ”demokrati”, å greppet om ”matematik”, å greppet om ”logik” får sin olika ”mening” given av handlingen(s) första givenhets andra förgivettagna tredje uteslutet, omedvetena, medvetet uteslutna ”Alltet” som ”Intet” eller medvetna ”Gud”, ”slump” eller ”axiom” som utgångspunktens trosats, vilken för det fjärde (först); retoriskt gör sig till… i andedräktens munväder och (senare) handens grepp om pennans tangenter som betecknande… nog… tecknar beteckningen för det betecknade… som ”referentens” begreppsliga mening… i en till synes oändlig regress av mental rörelse och andedräktens mentala översättningar mellan ‘beteckning’ och ”betecknat”… således; att betecknarens ”jag” nästan glömmer bort vad han talar om… men dock menade; handlingens retorik eller retorikens handling… som likt menandet blev meningen… analogiskt
    och linjärt följdriktigt i enlighet med skriftens geometriska underlag kronologiskt tänkt med kronos linjära tidsbegrepp… hur kairos samtidiga tidsuppfattning samtidigt medtänks är svårt att uttrycka… men tänkt…

    … associativt med vad du säger om att det finns en matematisk tumregel som matematiskt uttryckt retoriskt säger, ”att om ett problem är för svårt att lösa, uppfinn ett ‘ganska likt’ problem som du KAN lösa.”… retoriskt uttryckt blir som att till (detta KAN) göra en ”liknelse” bildlikt en ”metafor” som till exempel görs om till en ”metonymi”, vilken om inte alltid ofta är lika med att göra en ”synekdoke”…

    till exempel… jag var på en partikongress, ordföranden orerade med ”hela handen” pekandes på en person ordförande i auktoritära ordalag ansåg agera mot partiets ”rätta linje”, jag invände mot ordf. auktoritära tonläge och ordbruk mot en, trots allt, partimedlem och att den ”rätta linjens” tolkning kunde diskuteras i en mer kamratlig stil och tonart… svaret jag fick, gick ut på att jag angrep ”partiet” och dess politik, vilket inte hörde hemma på en kongress… min kritik av ordf. upplevde han som ett svårlöst problem och gjorde så en manipulativ ”metonymisk” glidning från sitt ”självt” till det kongressförsamlingen näraliggande gemensamma ”partiet”… församlingen höll inte med mig om skillnaden i att kritisera ordf. och att diskutera tolkningen av den”rätta linjen” och problemet var därmed löst och jag strax ur vägen. Denna metonymiska handling av näraliggande likställning mellan partiordf. och partiet är också ett exempel på en synekdoke, det vill säga, att göra en del i det hela till det hela…

    … matematik ser jag som en del i formell logik och formallogiken är en del inom retoriken som menandets handling eller veteskapandets teori om hur det går till när vi gör oss till… troendes eller vetandes…

    … vad de retoriska tumreglarna ”metafor”, ”metonymi”, ”synekdoke”, är för språkliga topos är i jmf, med logikens topiker ”logik”, ”syllogism”, ”entymem”, eller estetikens ”ethos”, ”pathos” och ”logos” är som att tala ”metamatematiskt” i jmf med matematikens olika tal-tekniker… (tänker som utkast)

    … säg såhär, ”de fyra elementen” är upptäckter inte uppfinningar som t.ex hjulet och kilen… jag undrar, är då vår talförmåga en upptäckt och skriftens abc en uppfinning?… några ”mattar” finner de matematiska resultaten vara upptäckter av Platons ”idévärld” och andra ”mattar” upptäcker att resultaten mer liknar uppfinningar av en idévärld… från Frege till Gödels ”ofullständighets teorem” fyller jag igen det ”svarta hålets” icke-materie med Kroneckers begrepp: ”Gud skapade helheten. All annat är människans verk.”

    Prästerskapet skapade ”hermeneutiska” cirkelns alltid större omkrets än den människorna förmår föreställa sig som störst… logiskt blir ”helheten” större än Gud och ”Gud” större än helheten… cirkeln bevisad således, men antagligen mer begriplig spiralt expanderandes som kunskapandets kultivering… antagligen kan jag inte bevisa Guds existens matematiskt genom att byta ut beteckningen ”gud” mot en analog ”nolla” på tallinjens negativt och positivt troende, förmodligen ej heller till en modalt digital ”nollas” likhet med alla möjligheter av ”olika lika” människor… denna jord står ut med att leva med… och lika blasfemiskt vore det väl att lösa detta olösliga problem med något så mycket mindre problem som beteckningen ”axiom”, vilket säkert den kristet uppfostrade lärjungen skulle betrakta som ett lika litet ”beläte” som det Gödelska teorem vi tar till när inte Gud står till buds… och i den naturvetenskapliga skapelseberättelsen kallar ”slumpen”… de kristna säger bara, ”Gud är större!”… Jag tror jag säger, retorisk handling och handlar retoriskt… det gör väl du med, fast lite mer matematiskt precist?

    Nils Ivar Tenmann

    19 mars 2012 at 09:25


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s