Viktualiebrodern

Motstridiga budskap från miljöpartiet

with 5 comments

Både varnar för och bejakar det sluttande planet

Dagens Svenska Dagbladet har två debattartiklar från Miljöpartister. I den ena konstaterar Maria Ferm riktigt att regeringens terrorplan är mycket tunn på resonemang om bakgrund till terrorism, utan istället okritiskt går minsta motståndets väg i tangentens riktning, det vill säga mot mera av övervakning. Som om övervakning och undantagslagar på det sluttande planet hindrat terrorismens framväxt hittills, och alldeles blint för konsekvenserna av en fortsatt väg utför det sluttande planet. Idag för att göra diktaturerna mera diktatoriska, imorgon för att göra dem som idag har det namnet om sig att vara demokratier mera diktatoriska. Vilket är ungefär kontentan av vad Evgeny Morozov sa till Dagens Nyheter.

Han sade där för övrigt något annat bra också, som är värt att citera (och med intresse se fram emot att han fördjupar i en kommande bok)

Jag försöker argumentera för att liberala demokratier kräver ett visst mått av oordning, ineffektivitet, oklarhet, friktion – sådant som Silicon Valley tycker är onödigt. De vill organisera allt, göra det friktionslöst, genomskinligt. Det kanske är bra för affärerna, kanske också för konsumenterna, men inte nödvändigtvis bra för demokratin.

Men, temat för den här posten var motstridiga budskap från mp. I samma Svenska Dagbladet skriver Karin Svensson Smith och Anne-Sofie Andersson en replik till Motormännen på temat oljetoppen, ”peak oil”. I sak har de rätt i att Motormännen i sitt försvar för dagens privatbilism ägnar sig åt önsketänkande eller rentav stoppar huvudet i sanden.

Men Svensson-Smiths och Anderssons föreslagna lösningar är problematiska. De talar sig varma för fysiska avspärrningar (mitträcken), för oflexibla och dyra tekniska lösningar på mänskliga problem (obligatoriska alkolås i alla bilar) och de kräver i en illa dold kollektiv demonisering av bilförare ett införande av ägaransvar för fordon, så att en av en övervakningskamera registrerad fortkörning inte längre kräver identifikation av föraren för utfärdande av böter (eller andra straff). Något ifrågasättande av eller ens frågetecken för övervakningsaspekten av alla dessa övervakningskameror på vägarna skymtar inte i deras artikel.

Men det är just detta som jag ser som den stora risken med vad oljetoppen kommer att resultera i (välfärdsfrågorna är förstås inte oviktiga heller)  – en uppdelning i vi-och-dom i ett letande efter syndabockar, fysiskt återspeglad i faktiska avspärrningar – alltmer av tekniska ”lösningar” på mänskliga problem som i en ond cirkel kräver alltmera av investeringar utan avkastning och i en stadig uppluckring av allt vad rättssäkerhet gäller hand i hand med att just de tekniska ”lösningarna”  på mänskliga problem förutsägbart kringgås av människor.

Anpassa sig är nämligen människor bra på. Teknik är just inte så bra på det. Teknik är bäst på att lösa väl definierade problem. Och så på att kosta pengar förstås.

Dubbla budskap

Här har vi alltså en miljöpartist som är medveten om det sluttande planet, och två miljöpartister som med all önskvärd tydlighet pekar ut vägen mot övervakningssamhället, i en tydlig uppdelning mellan ”övervakare” och ”övervakade”, som en ”lösning” på resursproblemen efter oljetoppen. Inklusive mera av fysiska avspärrningar och rigida tekniska system, vilket i sig leder till ett sämre resursutnyttjande och en ännu större möjlig kris.

Det här visar att miljöpartiet inte är att lita på. Den som är bekymrad över utvecklingen, och i all synnerhet för hur ett ytte tryck av minskande resurser parat med en allt större kontrollmakt kommer att påverka överhetens sätt att tänka och hur det i sin tur kommer att påverka samhällsskicket kan omöjligt gå i led med mp.

Då finns bara Piratpartiet kvar som en trovärdig motståndare mot vägen utför det sluttande planet. Resurskris eller inte resurskris. Vi finns kvar, mot alla odds.

5 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Även om MP inte kämpar sig uppför det sluttande planet så som PP kanske gör, ska man inte glömma att de i stort, på ett principiellt plan, försöker. Och även om MP kanske inte lyckas ta sig uppför utan bara hålla sig fast på samma punkt så åker de inte kälke utför som resterande opposition, PP undantaget, allt i någon form av rädsla att avvika för mycket från opinionen eller terrorskräcken. När motpolen är det race där regeringspartierna nästan tävlar om att ta sig snabbast utför skulle jag vilja påstå att MP trots allt är det närmsta partiet att hålla i handen för att försöka hålla det sluttande planet så vågrätt som möjligt.

    Jag håller helt med dig i ”den stora risken” men varför inte ge ‘creds’ till dem som bör ha det, att tolka in så långtgående slutsatser om MP:s (o)duglighet, som trots allt står närmre PP än de flesta partier, känns mest som ett självmål.

    Niklas Lindqvist, Lund.

    15 februari 2012 at 03:23

  2. #Niklas
    Jag ger ju cred till Maria Ferm. Men i mp finns totalitära underströmningar, inte minst i trafikfrågorna.

    viktualiebroder

    15 februari 2012 at 07:53

  3. Men snälla broder, i inlägget hyllar du, med rätta, Morozovs kritik av positivismen eller det ”instrumentella” förnuftets alltför dominerande, endimensionella, tankeform i ett citat, som i och för sig är gammal skåpmat av en sedan länge, ja, i grund och botten allt sedan Aristoteles kritik av Platons idealism och föraktfulla lättsinne mot vardagsmänniskornas doxa, dvs åsikter på ren svenska och där det vimlar av ”underströmmar” man måste konfrontera sin egna åsikter med.

    Strategiskt betraktat ger jag Niklas 1 – 0 på dit självmål och 2an sköt jag just in på studs via ditt vänsterknä. Jag har inte föreslagit dig att gå i närkamp SD, där har du ”underströmmar” som knappast går hem ens i Kista.

    Jag håller med dig fullständigt i din framtidsprofetia om att klasskampens olika konkreta stridigheter kommer att ta sig fasansfulla uttryck. Men det kommer för det första inte sätta Silicon Valley på läktarn, utan de kommer fortsatt vara en aktiv del i den pågående ”oordningen, ineffektiviteten, oklarheten och friktionen som per definition tillhör den kapitalistiska marknadsekonomins totala anarki. Välfärdskapitalismens nationalstat och dess historiska kompromiss med en nationalistisk arbetaklass i SAPs korporativa demokratimodell är överspelad. Den finanskapitalistiska fasens tillväxtsmottor är skuldsättning och kampen om vem som ska återgälda pågår för fullt. Ytterst är vi alla skyldiga men det argumentet kommer knappast erkännas för än den siste ”slaven” och hennes ”herre” tvingas erkänna varandra eller gå under.

    I stora drag är vi nog överens om denna framtidsförväntan, mutatis mutandi.

    Då kan jag inte förstå, vad i hela friden PP ska in och göra annorlunda i parlamentet än vad Ann-Sofi och Karin just tvingas göra, nämligen; att gräva ned sig i detaljerna där hin håle själv håller till och börja se det hela ”realistiskt” ordnat ur parlamentets ordningsperspektiv. Som du själv så riktigt konstaterar; ”anpassa sig är människor nämligen bra på. Teknik är just inte så bra på det. Teknik är bäst på att lösa väl definierade problem”.
    Just det och juridik är just en teknik att lösa definierade problem och precis det, utom att de inte kommer att vara ”väl” definierade är vad man måste syssla med inom vår parlamentariska ordning. Kommunisterna gjorde sina försök att ”väl” gå till väga, MP gjorde sina innan gröngölingarna sattes på plats. Det är inte vad du har i skallen som styr vårt ”folkväldes” representativa församlingar, utan först och främst kapitalackumulationens villkor och och därpå följande intressekrav på för den anpassad lagreglering. Med dagens och sannolikt även mogondagens inflytande från ”marginalväljarperspektivet” kommer de parlamentariskt dominerande partikonstellationerna inte bli annat än ett ”pöbelvälde”. Lycka till, säger jag bara.

    Nu har jag föreslagit dig att gå i närkamp med F! eller MP, för att de i någon avlägsen kärna ändå står PP närmast, fast att ni inte förstår det på grund av den gammelliberala idealism ni delvis är så präglade av.
    Magnihasa använder då och då termen ekorum. Ekorum är oundvikliga i politiken men det som skiljer ett ekorum från att bli blott en sekteristisk kyrka är att församlingen förstår Att och Hur man håller alla dörrar olåsta på internets intraperspektivering av kampen för ett samväldes ovälde. Här finner jag pirater bäst skickade i förståndet.
    Den ”utomparlamentariska aktiviteten” har alltid varit begreppet för det civila samhällets uppbyggnad. Men de kommunikativa betingelserna har aldrig varit för handen, för dess realisering, så till den grad som nu med internet som språkrör och förhoppningsvis mer kommer bli som infrastruktur. Ett hopp jag för mitt livsmods skull håller levande (mot bättre vetande).

    Du har själv varit inne på tanken och kanske är du mer insatt än vad jag vet, men om inte, föreslår jag nu till sist att beblanda dig med rörelsen ”hela sverige ska leva. se” Men naturligtvis inte utan förbli pirat.

    Nils Ivar Tenmann

    15 februari 2012 at 20:18

  4. #Nils-Ivar
    Nu tror jag inte att kritiken mot rationalismen är enbart förnuftig utifrån en filosofisk synvinkel, utan lika mycket, och mera övertygande, från en systemteoretisk eller mera naturvetenskaplig orienterad förståelse av mänskligt medvetande. Om det lät oklart beror det på att jag är oklar=ofärdig med tankar om detta.

    Visst finns det underströmmar i sd, men dessa underströmmar bedömer jag som mindre farliga än de socialt accepterade totalitära underströmningarna i bland annat mp då, som jag försökte peka på. Inte minst i trafikpolitiken, som jag ser som ett lackmustest på hur människor föreställer sig hur problem skall ”lösas”.

    Att Morozov pekar ut Silicon Valley är ganska onödigt – det han beskriver gäller ju hela vår kulturs paradigm, eller överbyggnad, eller vad man nu vill kalla det.

    Ja det lär bli någon sorts ”hela havet stormar” och den som blir utan stol när musiken tystnar lär inte stillatigande finna sig i det. Och resultatet av det blir inte att fler får sitta, utan att stolar slås sönder och ännu fler får stå. Tror jag.

    Nu hade jag faktiskt tänkt att, om det nu blir så, ge mig in i riksdagsvalet 2014 utan att peka ut lösningar på det sätt som Karin och Anne-Sofie gör. Det har du säkert rätt i inte kommer att leda till någon framgång – marginalväljarperspektivet lär vara stadigt förankrat i ett ”vi-och-dom”-tänkande när det gäller att ”ackumulera” stolar för sig själv och för sina närmaste innan musiken tystnar. Men i det här fallet är det ”My way” som gäller för hur och för vad som skall argumenteras, och något så reaktionärt som ”heder” gör att jag vill göra det på just det viset.

    I just F! och mp finns en stark underström av tro på att bara för att man förstår ”huvudmotsättningen” så faller ”lösningen” ut av sig själv. Och eftersom man ser huvudmotsättningen som mellan rationellt tänkande aktörer, faller ”lösningen” ut som en antagonism mellan dessa aktörer. Agera mot ”de andra” och problemet blir löst. Men då är man fånge i sitt tänkande, att system består av aktörer, och att man kan förändra system genom att påverka aktörerna.

    Det tror inte jag. Jag tror att man påverkar system genom försöka designa självorganiserande återkopplingar. Försöka, eftersom det är trial and error man håller på med. Eller trial and error, error, error som någon uttryckte det. Jag känner mig inte särskilt träffad av att bli kallad för ”gammelliberal idealist”, faktiskt…

    Jag är ju då alltså pessimist. Men jag, som du, har ett visst hopp till Internet och den ofullständiga men väsentligt ökade människobasen som kan delta i samhällsdebatten. Det är betydligt svårare att bli hängd i tysthet idag. Faktiskt.

    Hur ändrar man paradigm? Thomas Kuhn, han som hittade på begreppet, menade att man skulle peka om och om igen på fel och misslyckanden i det gamla, utifrån det nya. Man skulle försöka hjälpa fram människor med det nya tänkandet till mera inflytande, oberoende av sammanhang. Däremot inte kasta bort tid på reaktionärerna, utan bränna sitt krut på dem emellan som är öppna till sinnet.

    Och då är det faktiskt vettigare att peka på tankefel hos mp eller andra som står piraterna nära, därför att där finns många som har ett öppnare sinne.

    Visst kan det finnas enskilda individer med ett öppet sinne också i sd, allt är möjligt. Men jag ser ingen anledning att kasta bort det lilla krut man har på reaktionärerna.

    HelaSverigeskallleva skall jag länka till.

    viktualiebroder

    15 februari 2012 at 21:15

  5. Ja, nu känner jag igen mig mer i hur du likt mig söker dig fram. Det är klart att vi mitt i ett skiftes redan pågående kan se bakåt hur lite eller mycket fötterna trampat en stund på ännu obruten mark. Jag har uppenbart inte gjort mig så förstådd som min önskan varit, att visa hur jag tänker dia logos bakåt för att förstå, så gott jag förmår genom de förmögenheter jag har tillgång till… och på något vis med stöd av detta språkrörs potens kan hävda att My Way is You’r Way and ”You’r Way” is ”My Way” som möjlig framtid… även om jag tenderar att suggerera mig bortom vissa ”realiteters” översättningar till idealiserade endimentionaliteter.

    Det är en fantasm, som roar mig mycket att jag ”fått till”; detta att den nya ”marknadsplatsen” – internet – ”språkröret”, (samtidigt i både singularis och pluralis), alltmer under trycket av jordens förändring av ”naturens” resursbetingelser för människornas medverkande existens kommer socialisera/designa våra personligheters behov av uttbytesekvivalenter mer andligt kulturellt än materiellt, och härvidlag, inte endast genom penningens bytesvärdenorm – som ju förvandlar ”behovsuttryck” till blott ”efterfrågeintryck” – utan även bruksvärdenormativt, dvs inkluderande personliga etiska ”preferenser”… och därigenom att människornas främsta produktivkraft; språkandet, förvandlas till ett kommunikativt övergripande produktionsförhållande där produktionsinriktningen blir involverad som ett inre moment i själva tillvarons reproduktion, som en produktion av varierande meningsfulla uttryck och intryck.

    Kort sagt, marknadens ”osynliga hand” förblir osynlig och herrelös som en ”planekonomi” – planeringen pågår genom personligheternas indirekt etiska uttryck av sina bruksvärdebehov själsliggörelse.

    Så, vart tog all konfliktuallitet människor emellan vägen… ja, som våra meningskiljaktigheter här civiliseras om man, som vi faktiskt söker göra, precisera och inte i första hand de-fini-tivt definiera varandra som jag gjorde i irritationens provocerande ordalag.

    För att rättfärdiga mig lite: Det hade, enligt mitt sett att se, varit värre om jag skrivit ”nyliberal” istället för ”gammal” som skällsord. Men helst hade jag låtit bli öht att kasta ”skit” och ännu hellre utan den gamla mening i, som skiljer vän från fi genom glasögon som ”materialist/idealist”. Om man nu försöker fånga sin förståelses ”självt” i ett pågående paradigmskifte, så räcker det inte med att påtala tokigheterna i gamla dikotomier, man bör försöka visa att man inte reproducerar dem också. För din del kanske det inte spelar någon roll. Men för min del, tror jag, i Burkes lite åt Caes G.Ryns lästa variant av konservatism, passar mig lika gott som den vänsteraristotelesist jag preliminärt söker nya vägar att bli – i fall det nu handlar om att kritisera scientismens och dess ”enten eller”, ”kropp och själ”, ”teori och ”praktik, ”menandet mening och handling”.

    Värre har jag med såväl ”höger” och ”vänster” när det kommer till statsmakten och dess representations och reproduktions verksamma ideologiska organ. I det sammanhanget gäller det att hålla tungan rätt i mun vad gäller ”överströmningar” av nyliberalism och fascism och ”underströmmar” av korporativism, syndikalism och anarkism.

    SYSTEMTEORI ELLER TEORISYSTEM?

    Frågan är retorisk och omfattar således vilket teorisystematiska bygge som helst, som både ett tekniskt verktyg, verktygets bearbetningsobjekt – och språkbrukets, omedvetet medvetna handling och objektivering.

    Uppriktigt sagt, lämnade jag systemteorin åt sidan i och med kontroversen Luhmanns/Habermas. Tyckte Habermas hade rätt i sin karaktäristik av Luhmanns ”opolitiska sociologi”, samtidigt, som jag fann Habermas vara en väl så god systembyggare och välfärdsteknokrat själv, likt vilken annan självrättfärdigande akademiskt paternalist och statstjänare som helst.

    Med förställningen om ”Guds död” och lite filosofiskt mellanspel kom sociologin att göra anspråk på det stora Hela inbegripet i sitt begrepp om det ”sociala” som studie objekt. Den metafysiska problemställningen om att samtidigt vara utanför och innanför sin föreställning om det ”sociala” har inom den akademiska disciplinen levt sitt liv som en slags pågående grundforskning, utan att få ett svar, samtidigt som de mer otåligt positivistiska och behaveoristiska forskarna löst knuten med en förgivettagen översättning av det ”sociala”, till lika med ett samhälles strukturella eller relationella givenhet, där frågor om hur folk mår och lite statestik på hur många avundsjukor det bor i Hallunda jämfört snittet på alla avundsjukor för hela landet.produceras på löpande band som beslutsunderlag för samhällsplanering och politik.

    Alltså, broder, My Way är att det enda vi vet om ”system” och ”teori” är att det är ord och bruk genom begreppsliga mentaliteter och det som är vid handen, som det hela i sina delaspekt, i sig själv är en del i det näst hela osv… med retoriken om retoriken vi använder om det Hela fattar vi tag i det som vi säger oss fatta tag i och det är som jag ser det inte en filosofisk praktik utan en retorisk. Hur gör vi och hur går det till med det vi gör – vi handlar i och med ord vars begreppsliga troper är det förgivettagna som vi kan överssätta.

    Vi lever inte i en ”demokrati” utan i en ”föreställningsvärld” om vad det är eller skulle kunna bli.
    I min ”värld” lever vi under en ”parlamentarisk ordning” som inte är ”demokratisk”

    Nils Ivar Tenmann

    16 februari 2012 at 15:17


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s