Viktualiebrodern

Vad politiken kan göra post peak oil

with one comment

Ett ekonomiskt tvång måste inte innebära ett utomekonomiskt, ofrihetligt, tvång

Cornucopia uppmärksammar en framtidsrapport från Vänsterpartiet. Det är en förvånansvärt klarsynt rapport, i synnerhet som inte en enda vänsterpartistisk kandidat nämnde något om oljetoppen inför valet 2010.

I kommentarsfältet frodas dystra tongångar. Dessvärre, som jag ser det, med rätta.

Det är för mig tydligt, att inte ens den klokaste politik kan förhindra att våra efterkommande får känna av ett ekonomiskt tvång i paritet med, eller till och med överstigande, det som våra förfäder fick uppleva. På åkrar, i skogar, i fabriker, i gruvor och på sjön.

Då kom det ekonomiska tvånget till arbete för brödfödan sampackat med utomekonomiska tvång och inskränkningar i friheten. Yttrandefrihet, rörelsefrihet, frihet att lära sig. Representation i de beslutande organen. Ja till och med förlust av friheten till sin egen kropp, som i slaveriet.

Men det finns ingen anledning till att vi skall acceptera att alla dessa friheter försvinner i samband med att det ekonomiska tvånget skruvas upp till gamla nivåer, som under tiden före de fossila bränslena.

Där har politiken en betydelse, och där finns som jag ser det en föreningspunkt mellan liberaler av alla schatteringar, från högerlibertarianer till vänsterliberaler.

Det är viktigt att arbeta för att behålla fri- och rättigheter också i det som kommentatorn Urban Persson kallar ”restkulturen”. Urban är närmast dystopisk i sina framtidsförutsägelser. Jag saknar möjlighet att bedöma sannolikheten i den utveckling han beskriver. Men jag instämmer till 100% i vad han skriver på slutet

Att planera kollapsen är en stor politisk och administrativ utmaning för samhället. Bäst vore kanske om alla kunde engageras i en kollektiv kollapsdemokrati, i en mindre populistisk kollapsrörelse, för bästa möjliga kollaps.

Den bästa möjliga kollapsen, kollapsdemokratin, är inte möjlig i ett samtidigt övervakningssamhälle, är heller inte möjlig i ett samhälle där Kunskapens ljus på konstlad väg satts under upphovsrättens skäppa.

Det är en bra grund för att engagera sig i Piratpartiet – Partiet för de medborgerliga  fri- och rättigheternas resiliens och bevarande in i en tid av andra ekonomiska omständigheter än de fossila tider som en gång såg dem födas. En brygga till kollapsdemokratin, där det ekonomiska tvånget inte med nödvändighet åtföljs av ett utomekonomiskt, politiskt, tvång.

Eller som Olle Hollertz skrev en gång i tidningen Barometern

Stiftelsetrilogin, Asimovs myt om det stora galaktiska imperiets sönderfall, kretsar kring förhållandet mellan centrum och periferi, makt och kunskap. Två Stiftelser skapas i Vintergatans bägge ändar i syfte att minska tiden av barbari innan galaxen kan få ett nytt stabilt och fredligt styrelseskick.

Det mest intressanta är den mystiska andra stiftelsen som finns dold där man minst anar det, men som är den som ska förvalta visdomen och insikten, medan den första stiftelsen är frihetskämparna.

———————————————–

Tanken svindlar, men ett embryo skulle vara om Piratpartiet (som verklighetens första, öppna och konfliktberedda stiftelse) började samarbeta med landsbygdsorganisationer som kämpar för småskalig konsumentnära livsmedelsproduktion (den tystare eftertankens andra stiftelse, hos Asimov belägen i en härjad stadsplanets allt grönare ruiner).

Den feta damen har inte sjungit än.

Written by viktualiebroder

13 januari 2012 den 00:10

Ett svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Att vara dystopisk eller utopisk?

    Som pensionär lyser ljuset inte så långt bortom morgondagen av naturliga skäl. Reflektionen är att jag som ung mer var upptagen med att göra mig till för dagen och helst glömde gårdagens begivenheter. Inte begrep jag då, som Kirkegaard då, att vi lever framåt men förstår bakåt. Med en slags samhällelig automatik har jag nu fått stanna upp och tänka efter vad som förut var och över den aktuella situation där man får ha det höga nöjet att se sig i spegeln och med Reinfeldt och hans Borg se sig som en vissen grönsak.

    ”Men skam den som ger sig!”

    Min utopi, så gammal och kommunist jag är, har på senare år blivit den; att i sinom tid det blir självklart för var och en att den mest allmänna egendom människorna skapat, genom och för sitt gemensammas väl, är denna beskrivda och betecknade handling uttryckt i och med detta språk-ande. Därmed har jag p r e c i s e r a t och inte definierat vad ordet kommunism handlar om i och med… för min del… så var det inte -68 för mitt vidkommande och vad jag vet inte för någon annan heller vid den tidpunkten. Då rörde det sig mer om en hägring som ville bortse ifrån det helvete Manifestets apologeter i realiteten skapat långt för tidigt innan betingelserna för det önskvärda var vid handen. Detta missförstånd i språkbrukets förståndskategorier ska mer Engels än Marx, men framför allt Lenin och hans efterföljare, lastas för. Men det betyder ingalunda att den vid tidpunkten liberalt affirmativa tankeformens norm för privat egendom och alienerad varuproduktion inte också var och ännu är rotad i de betingelser som missförståndet av tillvaron emanerar ur. Marx var ändå kritiskt inställd till detta och förutsåg vartåt det barkade hän:

    ”Medan alltså kapitalet å ena sidan måste sträva efter att riva ner varje hinder för kommunikationen, dvs, för utbytet, och lägga under sig hela världen som sin marknad, strävar det å andra sidan efter att tillintet-göra rummet med hjälp av tiden.”

    Marx kritik av dessa betingelser var en början, men just inte mer än det, en tendens. Han förstod att något i hans verksamhets syfte var problematiskt men lyckades inte formulera det på annat vis en som en kunskapsmetodiskt fråga om det vetenskapligt riktiga sättet att forska och sedan framställa saken. Men han fick inte tid att reda ut vari framställningens problem bestod. Visserligen sa han sig inte syssla med att ”skriva recept för framtidens soppkök”. Men han klargjorde aldrig att samhällsvetenskapens framställnings form, dess tillämpning inte handlar om vad som är, utan om vad som bör göras och hur under givna betingelser.

    Engels och efterföljarna förstod uppenbart inte skillnaden mellan vetenskap och politik, utan började utifrån en föreställning om ”socialismens utveckling från utopi till vetenskap”, just skriva ”recept för framtidens kök”… det har gruvligt visat sig hur fel det var att först inta ”köket” för att sedan koka ”soppan”.

    Den numera genom människornas konflikthistoria givna upphovsrätten till mitt och ditt språkbruk har ingen privat grund i ”ditt” och ”mitt” utan är en följd av språkbrukets övergång från mun till skrifthandling. Uppfinningen av alfabetet för vår del av världen kan möjligen tillskrivas en bestämd person. Men det som därefter blev till beskrivningar av munnarnas verbum, orden, översättningarna och grammatiken har ingen given hemmahörighet i privat lya, utan blir det genom makthandlingars institutionaliserade rättsutövning.

    Retorikförlagets förläggare menar nu att poängen med upphovsrätten är att den som äger den ska bestämma vad vad han vill göra med den. Det ska inte jag, något parti, religiöst eller kommunistiskt, ta ifrån denne. Och det menar jag inte heller, inte ens staten och dess folkvilja ger jag den rätten.

    Dock tror jag, eller hoppas, att tiden är närmare kommen den dag ingen har anledning att hävda en upphovrätt till sådant som var ämnat att kommuniseras och därför inte ska behöva gå en omväg till försäljning för att realiseras eller konsumeras.

    Frihet är inget tillstånd och rörelsen ingen rymd. utan tvånget att välja.

    ”Tvenne lagar styra detta liv, tvånget att försaka är den ena, och tvånget att begära är den andra…odla du till frihet detta tvång.” Det var väl ungefär vad han sa och menade, vår Stagnelius.

    Det är ingen konst alls som pensionär. Betydligt svårare att överhuvudtaget spela någon roll.

    Nils Ivar Tenmann

    13 januari 2012 at 20:27


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s