Viktualiebrodern

Hanne Kjöller har fel, fast ändå intressant nog rätt

with 3 comments

Totalitära samhällens patologiska karaktär

Hanne Kjöller ställer med anledning av rättspsykiatrikernas diagnos på Breivik den retoriska frågan om Hitler med omgivning och alla tyska väljare i slutet av trettiotalet var psykiskt sjuka.

Den polske psykiatern Andrzej Lobaczewski skulle nog ha svarat ett försiktigt ja på den frågan. Inte så att alla var sjuka, eller lika mycket eller obotligt. Men samhället genomsyrades av det som Lobaczewki kallade ”schizoidala” tankar och vanföreställningar, och det ledande skiktet hade en mycket hög andel psykiskt djupt störda personer.

Så när Hanne Kjöller  försöker med en retorisk fråga ifrågasätta Anders Behring-Breiviks diagnos, ställer hon istället en diagnos, inte bara över nazityskland utan över alla totalitära samhällen. De blir totalitära när de allmänna vanföreställningar de genomsyras av kräver ”nödvändiga” åtgärder på problem som människor med en realistisk världsbild undviker att försöka ”lösa” och istället väljer att leva med så snart de, förskräckta, insett konsekvenserna av sådana ”lösningar”.

Det är därför vi måste vara uppmärksamma inte bara på enstaka uttalat sjuka personer som Breivik, utan på allmänna tendenser i samhällsklimatet på ett ökat schizoidalt inflytande. Inte från enstaka personer på Nätet, utan de väsentligt allvarligare schizoidala vanföreställningar som påverkat och påverkar USA:s regering och ledande krafter inom EU att anta lagar som genom sina totalitära möjligheter öppnar just för  psykopatiskt/sociopatiskt störda människor att avancera och omforma samhället enligt sin fason. Och genomföra ”nödvändiga” lösningar på sina vanföreställda problem. Med en sådan påstådd ”nödvändighet” försvarade sig till exempel den Röde Khmeren Nuon Chea  under rättegången, inte olikt Anders Behring Breiviks retorik för övrigt

Om dessa förrädare varit i livet skulle det ha inneburit slutet för khmererna som folkgrupp, så jag vågar påstå att vårt beslut var det enda riktiga.

Hans medkumpan Khieu Samphan i Röda Khmererna, var/är också en uppenbar psykopat

Hans jovialiska framtoning kunde skifta på mindre än en sekund och han blev en helt annan person – från den trevlige mannen till en hårdare person med en helt annan blick.

Den ”långa blicken” som Sigvard Lingh skriver om. Detta är extrema fall, men också patokratierna i östeuropa före 1990 drevs av ”nödvändighet” när de byggde murar, spärrade in oliktänkande och övervakade allt och alla, så gott dåtidens teknik medgav. Och ingen har väl missat hur många övervakningslagar under senare år som motiverats  med hänvisning till samma ”nödvändighet”, och med en schizoidalt svartvit världsbild som utmålar alla kritiker som skyldiga eller naiva? Ja, för psykopaten framstår alla normala människor som tänker framåt och vill ha ett gott förhållande till sina medmänniskor som medskyldiga eller ”naiva”

Riksdagsvalet 1938

För övrigt var de tyska väljarna i det sista riksdagsvalet 1938 ganska bakbundna. I praktiken var valhemligheten borta och den som inte ville rösta ja till NSDAP och A. Hitler genom att kryssa i förtryckt ruta tvingades under mer eller mindre allmän beskådan själv skriva ordet ”Nein”. Vidare var förstås exiltyskar, judar och alla i koncentrationsläger och fängelser uteslutna från valet och alla blankröster räknades som soffliggare för att få upp procenttalen för ”ja”. Till det kom också rent fusk vid räknandet av rösterna. Att ändå officiellt 2,3 % i Schleswig-Holstein röstade nej 1938 visar att alla tyska väljare inte var sjuka, om man inte menar att det är sjukt att ha modet att rösta nej under sådana omständigheter. (I Schleswig-Holstein fanns en danskspråkig minoritet som myndigheterna särskilt misstänkte för otrohet mot naziregimen).

Den som säkert vet med sig att hon haft ”the guts” att skriva ”Nein” 1938 kan ju kasta första stenen.

Written by viktualiebroder

30 november 2011 den 11:20

3 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Mycket bra skrivet!

    Har du läst David Eberhards bok I trygghetsnarkomanernas land? Se annars frågan som ett lästips.

    Eberhard menar att själva staten drabbats av panikångest och ger mängder av tankeväckande och provocerande argument för sin teori. Vårt överdrivna behov av trygghet och kontroll av alla möjliga och omöjliga faror gör oss i praktiken bara allt räddare och snart helt livsoförmögna. Vi förbjuder allt som kan tänkas vara farligt men blir som följd alltmer rädda och oförmögna att hantera krissituationer, samhället uppvisar alltså undvikandebeteende istället för handlingskraft. Precis som panikpatienten ser faror i allt som faktiskt kan vara farligt men sällan är det, har landet Sverige ett överdrivet behov av trygghet och kontroll när vi snarare behöver arbete, husrum och kärlek.

    Redan Platon på sin tid beskrev den utveckling vi ser idag och kunde delvis förklara hur det kommer sig att tyranner stiger upp ur demokratin som beskyddare. Många filosofer genom årtusenden har rört sig kring problemet, så det är knappast nytt, snarare ett mönster som upprepas gång på gång när breda folklager glömt precis det där som inte får glömmas. De inställsamma, de som inte står för saker o ting rakryggat, de som böjer sig för att få lov att sitta med vid bordet osv., kallade han för den tyranniska typen. Inte då för att de önskar tyranneri, utan för att det leder till det genom den toppstyrning det ofrånkomligen innebär, när alla bara lyder order och aldrig tar ansvar och handlar utifrån eget huvud.

    Pengar eller ära förmår inte goda människor att regera. De vill inte öppet kräva lön för det och därigenom bli legohjon, ej heller vill de i hemlighet skaffa sig vinning av sitt ämbete och därigenom bli tjuvar. De är inte heller ärelystna. De måste alltså tvingas till det genom hotelse om straff. Detta tycks vara anledningen varför det anses som en skam att villigt åtaga sig regeringen i stället för att tvingas till det. Det svåraste straff som kan drabba dem är att de annars kommer att själva regeras av sämre folk, om de inte vill ta regeringen i egen hand. Det är av fruktan för detta, som de goda åtaga sig regeringen.//Platon

    Det är väl någonstans i allt detta vi hittar bakgrunden till talesättet om att varje generation måste återerövra demokratin, detta i förvärrande kombination med att politiken är ett väsen utan minne.

    steelneck

    30 november 2011 at 13:32

  2. Mycket intressant ,Bengt Jonsson men angående kommentaren om Eberhard måste jag få protestera. Anser att han går till överdrivt åt andra hållet. För inte kan det väl vara fel att t.ex.använda cykelhjälm om man tänker på alla dem som sluppit bli allvarligt skadade vid en olycka för att de gjort det? Och tänk på hur mycket sjukvården sparat!
    Skulle förresten vara intressant att få veta om Eberhardt fortfarande låter (eller snarare tvingar) sina barn att cykla utan hjälm i Stockholmstrafiken? Mycket anvarslöst.Men han är ju lite speciell, Eberhardt…

    Marie Lind

    30 november 2011 at 17:49

  3. @Marie Lind: Jag kan inte dra mig till minnes att Eberhard påstår att hjälm är fel, jag kan däremot tänka mig att han är emot tvingande lagstiftning om det. Att samhället sparar pengar är irrelevant eftersom samhällfunktioner skall finnas till för medborgarna och inte tvärt om. Vi skulle få ett mycket otrevligt samhälle om allt styrdes efter vad som blir billigast för stat o kommun, ja allra billigast är om vi dör knall o fall vid sisådär 45-50 års ålder.

    När jag var liten åkte vi omkring utan bilbälte och ungarna kunde tom. leka i baksätet eller på golvet bak i en stationsvagn, cykelhjälm hade inte ens tävlingscyklister. Vi kan rada upp en mycket lång rad liknande exempel, påstår du att hela samhället var oansvarigt på den tiden? Du kan inte heller påstå att vi inte visste bättre, för det begrep vem som helst även på den tiden att hjälm, bilbälte osv. skyddar, så var hela sverige oansvarigt?

    Idag har vi lagar som reglerar tex. bilbälte. Jag kan därmed hävda att staten tagit ifrån mig möjligheten att själv ta ansvar för den detaljen. Att lyda order eller en lag är inte att ta ansvar, det är i det närmaste dess motsats. Kom ihåg att frasen ”Men jag lydde ju bara.. osv.” är den klassiska ursäkten för att om möjligt smita ifrån ansvar.

    Just detta med att vara en oansvarig apparatnik som bara lyder och aldrig tar ansvar utifrån sitt eget huvud, det är grunden i den samhällsomvandling som leder till sådant vi såg i tyskland på 30-talet eller bakom järnridån. Ett Niemölleriskt beteende där allt obekvämt kan viftas bort med att det inte gäller mig och att jag minsann inte gör något fel, för jag lyder och gör som jag blir tillsagd. – Det gjorde även vakterna i tysklands koncentrationsläger eller ”bara” de som angav fackföreningsfolk, kommunister, socialdemokrater och slutligen judar. Då hette det att man inte tog sitt ansvar inför faderlandet om man inte lydde. Så perverteras ansvarsbegreppet när samhället är på glid..

    steelneck

    30 november 2011 at 21:49


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s