Viktualiebrodern

Gunnar Hökmarks skuld

with 6 comments

Förverkligade utopier är farliga

Socialister brukar hävda att det som hände i Sovjetunionen inte berodde på socialismen som ideologi. Det har de för all del rätt i –  med den utopiska socialismen hade sovjetsystemet inte mycket att skaffa. Ännu mindre med den utopiska kommunismen.

Men problemet var att dessa ideologier inte i sig hade inbyggt något försvar mot ett övertagande av mänskliga rovdjur. De togs efterhand över av onda människor, och det fanns ingen kraft som kunde verka emot.

Gunnar Hökmark hemfaller åt samma apologetik för den rena europeiska utopin, när han hävdar att kritik mot EU och mot Euron är felplacerad under finanskrisen.

För det första beror krisen på politiska beslut där människor av kött och blod bär ansvaret. Det är inte eurons fel att Grekland eller Italien har byggt upp stora underskott och växande skuldbördor. Det är grekiska och italienska politiker.

Det kan han för all del ha rätt i. Men det EU och den valutaunion som byggdes upp som en följd av denna europeiska utopi saknade, på samma sätt som den socialistiska utopin, någon maktbalanserande spärr mot de kortsiktiga, mot de makthungriga, mot de onda. Bland annat då grekiska och italienska politiker. Men inte bara dem, även om de nu får tjäna som syndabockar för skuldkrisen hos vissa. Hos andra är det något abstrakt ”kapital” som tjänar som samma syndabock. Alla utopier behöver syndabockar på sin väg mot det totalitära, mot patokratin.

Det är inget fel på utopier. Bara det att utopier som inte har inbyggda spärrar mot att onda människor tar över är mycket farliga att släppa lösa. Stora statsbildningar, som EU, är speciellt sårbara.

Som David Hume skrev

It is a just political maxim, that every man must be supposed a knave (knave = skojare, kanalje)

Däri ligger Gunnar Hökmarks skuld, inte i att han trott på en utopi, utan att han varit delaktig i att försöka implementera en utopi i verkligheten som inte sett varje människa som en skojare. Och då drabbats av skojare och nu, ledda av andra skojare, ser ut att slå in på den totalitära vägen, efter kända europeiska mönster.

Written by viktualiebroder

16 november 2011 den 17:35

6 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Ja…
    Och därför måste varje system ha inbyggda lag-mekanismer, som begär transparens och den demokratiska granskningens frihet. Som i sin tur öppnar för att de demokratiska granskarna är/blir skojare.

    Är demokrati cirkulär…ständigt avskaffande sig själv?

    Gunnel Gomér

    19 november 2011 at 13:45

  2. #Gunnel

    Jag tror att storleken betyder mycket för om det blir cirkulärt eller inte. Dunbar’s gräns verkar vara den som är ”programmerad” i våra gener. Det vill säga ett par hundra personer ungefär.

    Sen går det förstås att med lag bygga betydligt större samhällen. Svårare och mera instabila ju större de blir. Till slut krävs det förstås en lag som i Romarriket ”Dura lex sed lex” – Lagen är hård men den är lagen. Och: Ju mera lag ju mindre rätt.

    Tyvärr är nog cykliskhet något som inte går att undvika. Eller? Jag skulle i alla fall hålla ett säkerhetsavstånd till den som lovade något annat…

    Cykeln har nog nått oss dysterkvistar nu. Vår tid. Jag hoppas i alla fall att tyskarna med sina ännu levande erfarenheter från 1900-talet kan hålla emot de kortsiktiga som vill starta sedelpressarna hos ECB på full fart. Efter skulder och hyperinflation kommer snart fascism och krig…

    Sånt är mitt stämningsläge just nu… Lyssnar på Vysotskij (till exempel ”tavaritj Stalin” eller ”Antisemity” – otroligt nog finns det riktiga stalinister och antisemiter som inte förstår dem. Vysotskij är för subtil för dem…) och Johnny ”until things look brighter I’m the man in black” Cash. The one on the right… Två fyllbultar och pundare, men vilka artister.

    viktualiebroder

    19 november 2011 at 15:35

  3. Ja, Dunbars gräns för ”stable relationship” verkar väl sannolik? Lokalpatriotismens styrka bygger väl på dessa några hundra personer? Ofta en god kraft, men inte alltid. Men egentligen tror jag att det normala är 20-30 personer = familj/stam. Så stor grupp som våra nomadiserande förfäder utgjorde. De flesta människor, även i världens storstäder, binder sig inte till fler än omkring tjugo – ”mina närmaste”. De gamla klankulturerna, som är så föraktade i västerlandet, bygger på detta .De utgör dock inte en demokratisk struktur, bara en mänsklig struktur.
    Demokrati däremot är ett system som kommit till för att kunna hantera de större strukturerna (och det är därför som t ex EU har en anti-demokratisk grundkonstruktion, strukturen är för stor för demokrati).

    Vysotskij är stor:-) Han bär på en vetskap, en ideologi, som är…tja…djupt demokratisk. Hans känsla för varje människas värdighet, storheten i litenheten. Jag brukar tänka att jämlikhet är exakt vad Vysotskij sjunger om. Vi älskar våra egna ungar mest, ser till våra närmastes intressen mest. Inget konstigt med det! Men när vi förstår att det är likadant för alla andra människor också…och accepterar detta som en grundläggande sanning, naturens och kulturens bas…då förmår vi höja blicken och omfatta hela staden, hela jordklotet, alla människor. Nästan alla…

    Tills hotet blir för stort…Vilket hot? Vilket slag som helst kanske?

    Nu ska jag lyssna på Vysotskij🙂

    Gunnel Gomér

    20 november 2011 at 12:41

  4. PS…Tyvärr förstår jag inte ryska. Men jag har två bekanta, en från Moskva och en från Uzberkistan, som till sin stora glädje fann att Vysotskij är älskad också i Sverige. Fastän översatt i alltför små portioner. Efter Fria Pro finns en ung musikgrupp som sjunger Vysotskij, andra sånger än Fria Pro. Volodja! heter dom. Har du hört dom? De är bra men *hmmmm* ursäkta min tendens till åldersfascism. De känns för unga för att kunna bära upp Vysotskij´s tunga, liksom djupt medelåldriga visdom. Fastän Vysotskij själv inte blev mer än drygt 40🙂

    Gunnel Gomér

    20 november 2011 at 12:56

  5. Nä, ryskan är det dåligt med här också. Man får använda Vysotskij som språklärare…

    Det jag tycker om hos Vysotskij är att han lämnar allt förutfattat och liksom resonerar helt från noll, som en främling, som en fri människa. Talar, som en fånge i Gulag, till Stalin som om Stalin gick att tala med, Utan att vara förgiftad av hat, eller inställsam som spelar med. Resonerar om för- och nackdelar med att vara antisemit… Att vara så fri att man kan se till och med antisemiter och Stalin som människor… En helig galning, Dostojevskijs ”Idioten”.

    Påminner mig om en scen i Pär Lagerkvists ”Barabbas”, där B är i koppargruvorna på Cypern och inte är som de andra slavarna, omväxlande hatiska och underdåniga, utan ser slavdrivarna som jämlikar och medmänniskor. Vem är centurionen rädd för att se i ögonen?

    viktualiebroder

    20 november 2011 at 17:05

  6. ”Talar, som en fånge i Gulag, till Stalin som om Stalin gick att tala med”

    Just så broder🙂

    Och han gör sig till röst för alkoholiserade gamla vrak till tanter, som skäller ut poliserna som haffat henne.”Så be polisen häkta mej, ni skitviktiga väktare, men rör inte min själ…Den ger ni fan!”

    Varje människas värdighet… framför allt.

    Gunnel Gomér

    22 november 2011 at 13:06


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s