Viktualiebrodern

Ansvarsfull yttrandefrihet – den verkliga innebörden

with 6 comments

Att tala också för andra som inte kan

Debatten om anonymitet och yttrandefrihet har, ur min synvinkel, spårat ur på ett sätt som helt förvrider och perverterar begreppen etik och moral.

Det som kallas ”etik” och ”moral” tycks för den högröstade majoriteten handla om vad som inte får sägas, alltså borde sägas mindre. För mig handlar etik och moral i yttrandesammanhang om att man måste ta ansvar för och säga också det som andra inte kan säga, alltså säga mer.

För att travestera några rader av Merle Haggard When you’re running down the freedom of speech, you’re walking on the fighting side of me.

Men etik och moral i yttrandefrihetsfrågor handlar inte om vad man inte skall säga, utan ligger i ansvaret att tala också för dem som inte kan.

Gustaf Fröding:

Stoltare är det att stiga
mitt ibland vimlet på torgen
fram med all sorg, som jag äger,
tolk för de tyste, som lida,
tiga och lida blott. (Tiga och Tala)

Om detta ansvar, om denna etik och moral att vara tolk också för dem som inte kan, att med ett uttryck jag har använt förut, uttrycka föräldralösa åsikter, om det tiger moralisterna. Något ansvar för innehållet i den offentliga debatten vill de inte ta, blott den yttre formen uppfyller konvenansens krav.

Ni som vill tysta det ni ogillar med hänvisning till att formen och uttrycket är lågklassigt och obelevat, är ni själva beredda att uttrycka dessa åsikter på det av er påbjudna verserade och salongsfähiga sättet?

Om ni är oetiska nog att inte vilja göra det – sluta då tala om moral!

Om ni själva är för fega för att våga stå för annars föräldralösa åsikter – sluta då tala om fega anonyma kommentarer!

Jag tänker inte tala om något ”islamskt hot” eller att muslimer är onda.  Jag tycker det är dumheter. Men eftersom jag vill inte förbjuda någon annan att säga det, också anonymt, har jag heller inget ansvar för att det blir sagt.

Jag tänker inte tala om Bilderbergare eller att det är judarna som styr finansvärlden. Jag tycker det är dumheter och/eller oväsentligt. Men eftersom jag inte vill förbjuda vem som vill att säga det, också anonymt, har jag inget ansvar för att det blir sagt.

Ni som talar om moral och mod: Har ni den moraliska resningen och det modet att säga det som annars blir osagt?

Till slut Friedrich Nietzsches avhyvling av alla moralister

En del håller det för dygd att säga: Dygd är nödvändig!

Men i grunden tro de blott därpå att polis är nödvändig.

Mårten Schultz skriver i Svenska Dagbladet att det inte finns någon rätt att vara anonym. Det har han förstås rätt i, som ett rent faktiskt konstaterande av The Human Condition. Vi är alla spårbara. Inför Gud är vi alla smålänningar säger talesättet.

Men när Mårten Schultz gör en moralisk dygd av en faktisk nödvändighet, är han då beredd att ta ansvaret för att allt det som nu kräver anonymitet för att bli sagt också blir det i en värld utan anonymitet?

Eller tror han i grunden blott därpå att polis är nödvändig?

Written by viktualiebroder

21 augusti 2011 den 15:23

Publicerat i Friheten, Piratpartiet

Tagged with ,

6 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Det som händer på nätets stora forum är så systematiskt, så likalydande, så monomant att jag anser argumentationen komma ur samma källa. Ur den nyfascistiska agendan. Eller om du hellre vill använda andra politiska begrepp: Ur den neokonservativa counter-jihad-rörelsen och ur den ny-nationella identitära europeiska rörelsen, den som talar om kultur och religion och fosterland i stället för gammelbegreppen ”ras” och ”lebensraum”. Och som vill sätta kvinnor på plats.

    Människor är alltid människor. Det finns alltid en personlig historia som kan förklara en del. Men inte allt. Andra Världskrigets fasor eller Europas alla förfärande kolonialkrig kan inte förklaras av individuella svårigheter. Sexistiskt förtryck av kvinnor världen över kan inte förklaras av defekt genetik hos män.
    Något mer måste till för att komma till den punkt vi nu befinner oss – på de stora nät-forumen. Det är denna kraft jag kallar ”anti-demokratisk”. Som i sin tur ger upphov till brutala personangrepp i debatten, till dålig mänsklig stil. Och till utbrott av typen ””Sug kuk, din slyna, det passar dig” som jag fick på mig häromkvällen på Newsmill. Av en för mig okänd person/nick name.

    Fascismen är irrationell och emotionell till sin natur.
    Men föräldralös?

    Nä broder, här har du fel. Både nyfascism och sexualiserade skällsord är välorganiserat – en institutionaliserad maktfaktor på nätet. Som bl a leder till att nätet har ganska få debatterande kvinnor, bara erfarna stridisar pallar för trycket.

    De ”föräldralösa” är snarare de lite virriga, oformulerade, frågande människorna. Och alla de som blivit bortskrämda av den råa tonen.

    Gunnel Gomér

    21 augusti 2011 at 17:16

  2. Hej Gunnel, long time no see!

    Måste bara invända lite här, jag tyckte vår viktualiebroder var ganska tydlig med att han inte avsåg de arga och högljudda med de han kallade ”föräldralösa”, var han inte det?

    Jag menar, som det låter på dig är ni egentligen helt överens?

    Christer Jansson

    21 augusti 2011 at 17:53

  3. Jodå, Brodern & jag är överens om mycket🙂

    Kanhända lät jag mig styras av vår tidigare dialog här i detta lugna, resonerande hörn av cyberrymden? Det har varit flera trådar kring den råa debatton som aktualiserats av att Oslo-terroristen faktisk GJORDE det som andra bara pratat om på nätet? Broder & jag är eniga om den stora vikten av anonymitet. Jag pläderar starkare för att anonymiteten dock inte får innebära skyddslöshet för de icke-anonyma medborgarna (eftersom jag blivit stalkad och hotad med bilder, innefattande automatgevär). Frågan är hur?

    En Nisse gav mig det goda rådet att spela en timmes mjooosik eller sjunga själv för varje halvtimme i konfliktfylld nätdebatt. Ett gott råd! Jag dansar ibland i vardagsrummet för att få vrede ur kroppen. Men kanske ännu viktigare…att vi försvarar varandra. Vid sug-kuk-angreppet häromkvällen fick jag uppbackning, slapp försvara mig själv. Det värmde mer än tio timmars mjooosik, jag lutade mig avslappnat bakåt, s k laid back attitude, och sa inget giftigt i genmäle🙂

    Det är ju så att politisk debatt inte bara orsakas av intressekonflikter. Debatten vässar konflikten, tydliggör oenighet. Men just därför tydliggör den också samsyner. Eller möjliga vägar mot samsyn, tillräckligt stark för att bära frihet och demokrati. För att vi ska klara av saken behövs en mänsklig ton. Jag citerar en skurk, som dock inte alls bara är en skurk:

    ”Demokratin brukar beskrivas som en väg, inte ett mål. Men mer än en väg är den kanske en gångart. Sättet vi rör oss, hållningen vi uppvisar, måhända också vilka vi väljer att vandra tillsammans med.”

    (Jesus Alcalá)

    Gunnel Gomér

    21 augusti 2011 at 21:17

  4. PS Christer

    Jag läste vad du skrivit om demokrati-underskottet och SD. Ja, som kritik åt piruetterna i riksdagspartierna…så håller jag med. Men på individuell nivå? Jag har både samtalat och grälat med SD-sympatisörer i närkontakt på nätet i fem år. Hundratals. I början lyssnande och förundrad, senare mer och mer rädd och ilsken. Slutresultat: Jag är avskydd och utsatt för sådant som man brukar utsätta parias för. Även när jag håller mig undan från SD-teman och lugnt & snällt pratar om t ex sex timmars arbetsdag…så finns näthatarna där. Antingen det är nyfascister eller vanliga feminist-tuggare.

    Tystnad tycks vara enda alternativet…

    Gunnel Gomér

    21 augusti 2011 at 21:37

  5. (Förlåt Bengt för att vi hijackar ditt kommentarsfält för att prata om annat ;))

    Mitt inlägg var egentligen inte tänkt att handla om SD och näthat, utan mer att spekulera i vad som göder ilskan och frustrationen i vårt samhälle, och således vad som orsakar terrordåd. Det är förstås ett vanskligt ämne att spekulera i, och det jag skrev är naturligtvis inte det enda tänkbara som påverkar. För att människor ska kunna hata riktigt hårt tror jag det krävs att de utsätts för personliga trauman.

    Men men, den styvmoderliga behandlingen av SD råkade passa väl in i den bild jag försökte måla upp, och jag råkade känna till ett exempel som de var involverade i också.

    Ironiskt (och glädjande) nog tror jag att en mycket stor andel av de rekordmånga likes den artikeln fick kom från SD-anhängare.

    Men hur det än är; lika enkelt som det är att föra dialog med likasinnade, lika svårt kan det vara att göra det med folk som tycker något annat, särskilt om de som SD representerar åsikter som man blir rädd för och/eller förbannad på, och samtidigt är arga och frustrerade över en upplevd mariginalisering. Då är det extra viktigt att lägga sitt hjärta i en liten låda och låsa den och försöka resonera lugnt och sakligt, kanske till och med svälja förtreten och försöka avväpna med humor. För i längden är det som du säger; alternativet till dialog är tystnad, och tystnaden kommer garanterat inte att föra oss samman.

    Christer Jansson

    21 augusti 2011 at 23:19

  6. En isande fråga Christer…

    Går allt att lösa med dialog? Kan alla ”intressen” verkligen föras samman? När uppstår direkt konfrontation och styrkemätning mellan viljor?

    Gunnel Gomér

    21 augusti 2011 at 23:38


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s