Viktualiebrodern

Spårbara kontantbetalningar

leave a comment »

Lösningar finns. Just add oansvarighet och paranoia.

En särskild kvalitet hos kontanter (av flera) som betalningsmedel är svårigheten att spåra transaktioner. Kontanter är, relativt sett, minneslösa.

Beroende på vilken säkerhetssynvinkel man ser det ifrån kan det vara såväl en fördel som en nackdel.

Fotnot: Gunnar Wetterberg skriver i sin bok om Riksbankens historia ”Pengarna och makten” hur införandet av sedlar på 1600-talet i början gick trögt, därför att dessa ”transporterades” genom att varje ny ägare skrev sitt namn på sedeln. Många ville helt enkelt inte skylta med att ha hanterat större summor på det sättet.

För dem som ser säkerhet på lång sikt och tror på resiliens och robusthet som vägen till säkerhet, och till och med ser en starkare kontroll uppifrån som en säkerhetsrisk,  är kontanters minneslöshet en fördel.

För dem som istället ser säkerhet ur ett kortsiktigt perspektiv, med obegränsad tilltro till samhällssystemets konstans, är minneslösheten istället en nackdel.

Som bekant är de senare i en genomsnittligt mera överordnad position i samhället, vilket torde bidra till att stärka deras tro på den rådande samhällsordningens oföränderliga inneboende godhet.

Det är därför inte att undra på att problemformuleringsinitiativet ligger hos dem som ser bristen på spårbarhet som ett problem.

Där det finns ett problem, finns det alltid någon som översätter detta problem till ett tekniskt problem. Då har vi hamnat i det patenterbara området, och därför kan det vara intressant att gå till patentlitteraturen för att se hur man velat lösa spårbarhetsproblemet.

RFID och OCR-skanning

Naturligtvis finns då den näraliggande tanken att förse alla sedlar med en rfid-tagg representerad i patentlitteraturen. Till exempel i US 2008/0231445 (som tyvärr saknar figurer). Läsare utplacerade i kassor läser av sedlars identitet och laddar upp informationen till en central dator. Av beskrivningen framgår att idéen med rfid-taggar i sedlar framfördes redan 2002, men ett skäl till att det inte redan införts är förstås kostnaden. US2008/0231445 beskriver en metod som skall förenkla och förbilliga invävningen av en rfid-krets i en sedel av plast eller papper.

Om sedlar i framtiden skulle förses med rfid-taggar så får vi förstås höra att det är kontanter som kostar. Men rfid-taggar är lika lite en naturlig del av kontanthanteringen som kassaregister eller pansarbilar. Det är kostnader som hänger ihop med hur samhället är organiserat, och skall därför i så fall bokföras på de konton de hör hemma. Om kostnader kan dumpas någon annanstans, fortsätter resurser att fördelas fel och det finns inga incitament att rätta till strukturella problem.

Nåväl, i beskrivningen framgår också att systemet med rfid-läsare bör utvidgas till hela världen, därför att

The U.S. currency is owned by the Treasury Department which has the authority to monitor the whereabouts and status of their property, the legal tender. (0046)

Jag undrar om det är så klokt. Dollarns kreditvärdighet och möjligheten att låna upp pengar i egen valuta i utlandet hänger ihop en hel del med att dollar beredvilligt accepteras och inte används för att bytas mot amerikanska varor, utan stannar och cirkulerar i utlandet. Print them, fool them, f*** them and forget them skulle man snarare lite provokativt kunna sammanfatta Treasurys inställning till skuldsedlar i allmänhet, inklusive dollarsedlar. Jag tror alltså att Treasury hellre vill ”forget them” snarare än ”monitor the whereabouts”, eftersom en sådan övervakning i så fall  skulle minska möjligheten till att först kunna kunna ”fool them” och ”f*** them”, det vill säga brukarna av dollarsedlar i utlandet.

US 7903863 visar ett system, som i övervakning går i det närmaste ”hela vägen”, men med en optisk avläsning av sedelnummer. Varje uttag, insättning och omsättning i en kassa skall binda en specifik sedel till en specifik person, som vid ett köp måste knappa in en pin-kod för att kunna genomföra kontantköpet. Vid uttag i bankomat kopplas varje sedel till innehavaren av kontot som pengarna tas ifrån. Istället för pin-kod kan betalaren dra sitt kort(!), lämna sitt fingeravtryck eller bli videofilmad i samband med transaktionen (spalt 5 raderna 29 till 44 av beskrivningen). (Med ‘863 är vi på gränsen till det patenterbara området.  Närmast en ”affärsmetod”,  vilket knappast skulle knappast vara patenterbart utanför USA).

US 6065672 visar en liknande optisk metod.

Lite betraktelser

Det är lätt att avfärda sådana här idéer som stolliga. Tänk kostnaderna för de nödvändiga investeringarna, om varje kassa skulle ha en optisk läsare eller rfid-läsare! Tänk den nödvändiga paranoian över vad kontanter kan användas till för att rättfärdiga sådana kostnader!

Men då glömmer man att vi fått en kassaregisterlag som ålägger alla handlare med en omsättning över en viss summa att skaffa ett kassaregister för åtskilliga tusen kronor, med ständig eller åtminstone då och då uppkoppling till Skatteverket.

Man glömmer också Finansinspektionens förbud mot att använda anonyma kontantkort för att betala besök på offentliga toaletter.

Det ekonomiska oansvaret och lättsinnet som behövs för att sjösätta sådana här stolleprojekt finns alltså redan. Paranoian likaså.

Kanske foliehattarna som förespråkar guld som det enda trovärdiga betalningsmedlet får rätt ändå till slut?

It takes a fool to remain sane.

Annonser

Written by viktualiebroder

20 augusti 2011 den 21:07

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s