Viktualiebrodern

Partierna maximerar bidragen – ratar ideologin

with 3 comments

Men ideologin finns där enskilda bidrar

Journalistprofessorn Bengt Johansson skriver idag i Borås Tidning en krönika där han filosoferar kring mixen av konkreta sakfrågor och ideologi i partiernas propaganda inför nyvalet i Region Västra Götaland nu på söndag.

Med en specialinriktning på politisk kommunikation konstaterar Johansson att en satsning på konkreta sakfrågor är just vad experter som han råder partierna till. Därför att

Vi vet ju att över tid har svenskarna – och även andra väljare i västvärlden – gått från klassröstare till sakfrågeröstare

Med konsekvensen

Därmed kan aldrig partierna luta sig tillbaka, aldrig förlita sig på kärnväljarna. För några sådana finns inte längre. Väljarna måste vinnas på nytt inför varje valrörelse och det är konkreta budskap som gäller.

Partibidragens politiska funktion

Dock verkar Johansson inte vilja fråga sig varför det finns ett sådant tryck på partierna att lägga ideologierna åt sidan för att optimera kortsiktig valframgång. Svaret är enkelt – de har en ödesgemenskap i det att de för sin finansiering är helt beroende av partistöd i olika former.

Det är också i ljuset av det beroendet och den ödesgemenskapen man skall se de högljudda rösterna för ett offentliggörande av privatpersoner som skänker av sina beskattade pengar till partierna. Skillnaden mellan riksdagspartierna är ganska marginell i det avseendet, samtliga partier utom moderaterna ligger på väl över 90% (snarare väl över 95% till och med) i intäkter från det offentliga eller från organisationer vars intäkter i sin tur är obeskattade, till exempel fackföreningar. Och om moderaterna sticker ut så är det ändå med ganska små procentsatser – till drygt 80% går också de på bidrag.

Skillnaden blir desto större om man ser till partierna utanför riksdagen, inklusive Sverigedemokraterna fram till i höstas. Där gäller arbetslinjen och medlemsavgifter och gåvor från enskildas beskattade medel utgör en väsentligt större del av intäkterna, i många fall 100%.

Då blir de ideologiska frågorna också mindre väsentliga för de etablerade partierna, utan en enkel analys förmår dem att vinstmaximera genom att söka locka marginalväljare med sakfrågor, mindre viktigt hur dessa i sig passar in i grundideologierna. Partibidragsberoende leder till populism. Blogaren Akademiska synpunkter skriver

Ser man till partiväsendet som helhet tycks det som att det har börjat lösgöra sig från sin inbäddning i det civila samhället.

Minst överraskande är kanske att de intervjuade partiföreträdarna förnekar att de minskande medlemsantalen skulle utgöra något omfattande problem för partisystemet.

Ed Jag ser idag 110603 att Staffan I Lindberg i en debattartikel i Dagens Nyheter (notis i Svenska Dagbladet) just anför den bristande ideologiska inriktningen hos partierna som en orsak till att så många som var fjärde ungdomsväljare skulle kunna tänka sig ett diktatoriskt samhällsskick och att en dryg femtedel kan tänka sig att sälja sin röst. Lindberg missar dock kopplingen till hur partierna finansierar sig.

Senkommen insikt

Med utgångspunkt i en affisch från Folkpartiet med texten: ”Rösta liberalt” (Que? Vem? Finns väl inget liberalt alternativ i Regionvalet??!), frågar sig Johansson om kanske inte ideologierna ändå borde få en större roll när det gäller just regionens verksamhet

Folkpartiets slogan ligger där och gnager eftersom jag misstänker att ideologi snarare än sakfrågor hjälper oss att ta ställning i en så otydlig och besvärlig valsituation som regionvalet faktiskt innebär.

Jag tror Johansson har rätt i sak. Ideologierna är viktiga i valet på söndag.

Kanske ska man damma av ideologikampen när politikens sakinnehåll blir allt för tekniskt och komplicerat?

Jag håller som sagt var med. Det är också av ideologiska skäl som Piratpartiet motsätter sig registrering av alla inpasseringar till Göteborg, det är av samma ideologiska skäl (integritetsskyddet) som vi vill skrota Västtrafiks biljettsystem. Det är med ideologiska glasögon vi vill se över integritetsskyddet i den Nationella Patientöversikten. Det är av ideologiska skäl vi motsätter oss en helt kontantlös vård. Och det är av ideologiska skäl som vi vill se mer av öppen programvara i vården och i skolan.

Piratpartiets valmanifest finns här. Där finns också sakfrågor redovisade, till exempel när det gäller Västtrafiks biljettsystem, som ligger helt i linje med utgångsinställningen att biljettsystemet bör skrotas helt och hållet.

Att Piratpartiets valmanifest  är ett ideologiskt valmanifest har sin grund i att kampanjen och partiet uteslutande finansieras med privata gåvor med skattade pengar.

Annonser

Written by viktualiebroder

12 maj 2011 den 14:22

3 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Jag är relativt ung, närmare bestämt 24. Någon diktatur vill jag sannerligen inte ha, inte till något pris. Men jag tror att vi bör göra oss av med dagens fossiliserade partisystem, som i realiteten är ett tomt skal som står kvar därför att det stöttas på konstlad väg, genom mediamonopolism, journalistik, parti- och presstöd. Och förstås genom att inga andra än politiska partier har rätt att bedriva politik.

    Demokrati kan över huvud taget inte vara någonting vi överlåter till en kår av professionella yrkesutövare. Redan Aristoteles visste att demokrati är deltagande demokrati, när vanligt folk har och utövar makten. Valdemokrati å andra sidan är det samma som aristokrati.

    Det talas så otroligt mycket om demokrati, men ordet har blivit en kliché. I våra vardagliga liv, i förhållande till myndigheter och arbetsgivare så är vi närmast slavar som förväntas lyda och aldrig ifrågasätta.

    Jag upplever inte att jag är en medlem i min kommun på samma villkor som politiker och tjänstemän. Jag upplever att det finns en tydlig maktrelation, där jag är underordnad. Det är inte demokratiskt.

    Samma sak fast ännu värre på arbetsplatserna. Där är jag närmast helt maktlös. Kapitalisten sätter upp målen, chefen gör order och vi som jobbar lyder. Halva vår vakna tid lever vi alltså i en renodlad diktatur där andra har makten att befalla över våra kroppar, hur kan detta vara förenligt med ett demokratiskt samhälle?

    Vad är en demokrati som nästan helt saknar förankring i den vardag där människorna trots allt befinner sig?

    Kan demokrati verkligen vara lika med en symbolisk ritual som tar plats vart fjärde år? En sådan ”demokrati” syftar snarare till att ge folklig legitimitet åt makthavarna. ”All makt utgår från folket” lyder grundlagens första paragraf. Det är träffande. Makten går från folket ut, men vart går den hän? Inte tillbaka till folket i alla fall. ”Demokratin” är då ett fiffigt sätt att suga ut makten från folket.

    Riktig demokrati måste innebära att vi, folket underifrån utövar makt som trycker undan den makt som utövas av eliterna ovan (stater, chefer, kapitalister osv).

    Demokrati handlar inte om formella procedurer, det handlar om makt i vardagen och över samhället.

    Sara S

    03 juni 2011 at 16:57

  2. #Sara
    Jag tror att även om äldre (jag är 50+) ”i genomsnitt” håller sig till partipolitiken som den ser ut och yngre ”i genomsnitt” inte gör det, så är det samma misstag de i grund och botten gör: Tror att politik är att välja vad andra valt åt en.

    ”De äldre” accepterar att göra det valet, och väljer något. ”De yngre” accepterar inte det valet, och väljer inte. Och alla är underordnade, som du skriver. Fast de tror att de inte är det, var och en på sitt håll – de har ju aktivt valt eller icke-valt (vilket också är ett val). Kvar blir, som du skriver, ”fossiliserade” partier allt mer beroende av bidrag de beviljar sig själva, och allt mer röstmaximerande på åsiktstorget.

    Jag för min del tror att det enda vettiga och meningsfulla för alla, oberoende av ålder, är att göra något själv.

    Då är man visserligen fortfarande underordnad (och kan inte lura sig själv att man inte är det) och förmodligen ganska ensam. Men man kan vara ensam och maktlös på sitt eget sätt, så att man blir nöjd själv. Det är att vara politiskt aktiv. Att kunna börja utan alla ”vi”. Då blir man så småningom inte längre vare sig underordnad eller ensam.

    Som Gunnar Ekelöf skrev i en dikt
    ”Hur nå gemenskap?
    Fly den övre och yttre vägen:
    Det som är boskap i andra är boskap också i dig.
    Gå den undre och inre vägen:
    Det som är botten i dig är botten också i andra.
    Svårt att vänja sig vid sig själv.
    Svårt att vänja sig av med sig själv.

    Den som gör det skall ändå aldrig bli övergiven.
    Den som gör det skall ändå alltid förbli solidarisk.
    Det opraktiska är det enda praktiska
    i längden.”

    Det är inte resultatet som räknas, utan att man kan kommit dit att man kan formulera sin känslor i ord. Som sagt, det är att vara politiskt aktiv.

    viktualiebroder

    03 juni 2011 at 21:17

  3. […] undersökningen. DN-huvudledare; SvD; Juristens funderingar; MinaModerataKarameller; Viktualiebrodern; Scaber Nestor;Lars-Erick; Tokmoderaten; Motpol; Jan Nilsson; Beelzebjörn; Thomas […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s