Viktualiebrodern

Ask vill straffa föräldrar och syskon till kriminella

with 9 comments

Fotboja på ungdomsbrottslingar blir straff för anhöriga

Jag läser i Dagens Nyheter , i  Expressen och i Svenska Dagbladet att justitieminister Beatrice Ask föreslår fotboja på unga kriminella mellan 15 och 17 år som ett alternativ till sluten ungdomsvård. Avsikten är förstås att spara pengar.

Ed: Det blev ett faktiskt förslag från regeringen, se Dagens Nyheter 110916.

Förutom de tveksamheter som finns när det gäller hur pass effektiv fotboja är för rehabilitering – förmodligen är både slutenvård och ”vård i socialtjänsten” till och med var för sig effektivare för det syftet – tycks förslaget helt bortse ifrån konsekvenserna för delinkventens anhöriga.

Tredje person straffas

Jag tror att ett asocialt beteende mot samhället i stort har föregåtts av, eller åtminstone utvecklats parallellt med, ett asocialt beteende i hemmiljön. Den som mobbar, slår och stjäl utanför hemmet, är ingen ängel hemma heller. I många fall kan man nog se syskon och föräldrar som brottsoffer.

Men Asks förslag innebär att dessa unga kriminella skall få exklusiva möjligheter att föra ett terrorregemente specifikt mot de närmaste anhöriga. I socialt svaga familjer innebär det också att trångboddheten går ut över de andra, likaså blir hushållsbudgeten inskränkt till syskonens förfång. Vilka signaler sänder det till syskon eller föräldrar, som trots ett svårt utgångsläge faktiskt vill sköta sig?

Ed 110421: Den ene av de två ungdomar som gripits för upploppen i Tynnered (se Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) har enligt Expressen tidigare straffats för att just ha hotat sin egen familj till livet. Det är alltså sådana närstående brottsoffer som Ask vill straffa.

Ed 120617: Svenska Dagbladet har en artikelserie på temat om hur syskon kan vara elaka mot varandra, på ett systematiskt sätt.

Tveksam effektivitet

Alternativt är själva hemmiljön destruktiv, med föräldrar och släkt tillhörande en subkultur utanför samhället. På vad sätt blir då en fotboja ett stöd för att bryta beteendet och göra en ansvarsfull vuxen av den kriminelle ynglingen?

Nej till externalisering av brottsbekämpningen

Asks förslag innebär ytterligare en pusselbit i den externalisering av brottsbekämpningen som är trend. Varje affär och varje bussbolag blir ansvarigt för att minska rånrisken, med Arbetsmiljöverket som statlig torped för att tvinga den som är ovillig och menar att det tillhör statens uppgifter. Och nu blir alltså varje familj ansvarigt för att korrigera den kriminelle ynglingen.

Men brottsbekämpning, straffutmätning och rehabilitering är uppgifter för staten, som kan kontrolleras demokratiskt och öppet. En privatisering av de uppgifterna innebär en drivkraft på vägen mot Övervakningssamhället, och en väg för godtycklighet inom rättsväsendet. Godtycke inom rätten minskar ingen brottslighet, snarare tvärtom (understatement…)

Written by viktualiebroder

06 mars 2011 den 15:43

9 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Det ligger mycket i dina invändningar V-broder…

    Jag har tillbringar 20 år av mitt yrkesliv med familjer som har tonåringar som knarkar och gör andra dåligheter. Går det så långt som till sluten vård har det gått långt!

    Oberoende om det är i grunden välfungerande familjer eller dysfunktionella familjer har de en sak gemensamt: Föräldrarna har tappat kontrollen, syskonen far illa av lojalitetskonflikter och tonåringen är en ung människa höggradigt på väg ”bort” från föräldrahemmet. Styrkan i detta kan varken fotbojor eller föräldrar hantera. Runt omkring dem en närmiljö & kompisar pockar och drar… en omöjlig uppgift!

    Förmodligen bryter tonåringen snabbt mot fotbojans regler. Tonåringar i uppror hör till de minst välplanerade och självdisciplinerade varelserna i världen! Vad återstår då? Sluten vård! Och en ännu mer sargad familj/syskon. Och förödda polisresurser för övervakning.

    Här behövs professionella tonårs-förståsigpåare med både imponeringskraft och nå fram-kraft.

    §§§

    Jag ser en höger-ideologisk ”schweitzifiering” här. Ett lågskattesamhälle, där huvudsakligen kvinnor oavlönat tar hand om sjuklingar, åldriga släktingar och naturligtvis barn.

    I kantonen Zürich i slutet av 80-talet ansamlades ett mycket stort antal unga heroinister. Eländet blev så kompakt att myndigheterna tog ett drastiskt beslut. De avvisade med tvång alla som inte hade familjen i Zürich och transporterade hem dem till föräldrarna. Som naturligtvis inte klarade av situationen. På detta sätt skapade man en heroinexplosion över hela landet samtidigt. Eftersom de unga heroinisterna drog till sig heroin. Vem som helst borde ha förstått det…vi var några i Sverige som kraftfullt avrådde.

    Men där fanns en kompakt och ideologiserad övertro på föräldrakraften och familjens betydelse!. Som dock inte ska underskattas heller – men inte i just ett skede av denna typ.

    Gunnel Gomér

    06 mars 2011 at 22:56

  2. Efter att lästa ovan: Skönt att veta att det finns några med hjärnceller kvar och som dessutom använder dom. Det finns ”lite” hopp kvar…

    liontrading

    07 mars 2011 at 07:28

  3. #Gunnel
    Du har alltid en relevant kommentar eller något belysande exempel att komma med!

    #Liontrading
    Tack. Jag kämpar på i min hörna…

    viktualiebroder

    07 mars 2011 at 10:40

  4. Här i din hörna är det enkelt Viktualiebroder🙂

    Lugnt, lyssnade, eftertänksamt. Plats för ”olika”. Men du skulle se mig på SVT Debatt. Där måste man kämpa för livet varje stund, spottloskorna yr kring öronen och efter ett tag är man så smutsig att man börjar bli huligan själv. Eller åtminstone känner revolten och avskyn stiga upp i halsen, fastän man uppför sig artigt, men överlägset. Vad kan en människa annars göra? Så ser livsvalen ut för tonårsgangsters också! Alla är på dom, mot dom!

    Det är kanske såna här miljöer våra tonåriga huliganer behöver för en tid…för att landa? De är ofta påtagligt begåvade, aktiva och känslorika, fast det slår åt fel håll. Förståndet har inte vuxit ikapp förmågan.

    Gunnel Gomér

    07 mars 2011 at 17:42

  5. #Gunnel
    Och jag som upplever mig själv som så aggressiv och radikaliserad.. Fast jag uppför mig artigt, men överlägset…🙂

    Apropå ”tonåriga huliganer” – jag vet en som i sitt arbete hamnade nära ”tonåriga huliganer” och tog på sina axlar att rätta till dem. Men istället brände ut sig själv på kuppen.

    Hur var det Stig Dagerman skrev Jorden kan du inte göra om, stilla din häftiga själ. Osv.

    viktualiebroder

    09 mars 2011 at 00:45

  6. Vi medelålders, bildade revoltörer med en huligans psyke under properheten är exakt dom personer som ska palla för tonåringar. De unga ångvältarna tenderar dock att segra, deras energi är som en laserstråle🙂

    Men faktiskt, knarkande tonårsgangsters är rätt ofta morgondagens storheter. Om vi kan hindra dem att förstöra sig själva innan förståndet växer ikapp. Då blir dom ljuvliga!

    Gunnel Gomér

    09 mars 2011 at 11:49

  7. […] är det i många fall så, att syskon, och ibland också föräldrar, till kriminella underåriga snarast är att  betrakta som brottsoffer. Den som är asocial och likgiltig för andra människor utanför hemmet, har sannolikt grundlagt […]

  8. […] har tidigare skrivit om hur kriminella ungdomars syskon och föräldrar (och partners/barn) i många fall kan betraktas som […]

  9. […] inte om sextonåringen har syskon, men det aktualiserar ändå posten om hur regeringen önskar straffa syskon och familjemedlemmar till […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s