Viktualiebrodern

De medicinska kvalitetsregistren

with one comment

Datasamlande, suboptimering, låtsasarbete och destabilisering av integritetsjämvikten

En samling distriktsläkare skrev för en dryg vecka sedan ett debattinlägg i Svenska Dagbladet, där de kritiserade de kvalitetsregister i sjukvården som föreslagits av en statlig utredning.

Dels därför att insamlandet av data vid varje patientkonsultation leder till ett merarbete som går ut över vården, dels därför att registren hotar patientens integritet.

De menar också att en ekonomisk styrning som belönar ifyllande av en massa data dels leder till att detta data blir mindre tillförlitligt, dels till att förtroendet från patientens sida skadas.

Distriktsläkarnas debattinlägg fick svar av några reumatologer som, med viss indignation, hävdade nyttan med det reumaregister som byggts upp och som kunnat påvisa många intressanta, tidigare okända eller obevisade, samband mellan livsstil och reumatologiska besvär.

I en slutreplik pekar distriktsläkarna på skillnaden mellan reumaregistret, som byggts upp av engagerade läkare i ett forskningssyfte, och de generella kvalitetsregister som nu föreslås, där syftet snarare är att tjäna som underlag för ekonomisk styrning. Och för ännu okända, sannolikt mera bistra syften, får man kanske tillägga.

Suboptimering

Jag menar att distriktsläkarnas kritik är trovärdig. All erfarenhet visar att en ändrad resursallokering från verksamhet till insamlande av data och utarbetande av rapporter inte nödvändigtvis leder till ökad produktivitet, ens på sikt.

Tvärtom träder vid en viss punkt Lagen om minskande avkastning in, så att till slut utbytet till och med blir negativt. Den förbättring av verksamheten som blir möjlig genom mera kunskap vägs mer än väl upp av den försämrade vård som blir följden av mindre vård och mera datasamlande vid varje enskilt vårdtillfälle.

Vidare, om insamlandet av data/utarbetandet av rapporter kopplas ihop med någon form av belöning, så suboptimeras verksamheten. Detta gäller för sådan uttalat datasamlande/rapportskrivande verksamhet som underrättelsearbete och diplomatiskt arbete. Och det gäller med all sannolikhet också för sjukvården.

Som distriktsläkarna skriver, så blir då också dataregistren otillförlitliga, därför att uppgiftslämnarna får ett egenintresse av att vara duktiga och hellre fylla i för mycket än för litet. Alternativt är så stressade att fel uppstår av det skälet.

Man måste också komma ihåg att en människas liv är mångfacetterat och att det gäller som Leo Tolstoj inledde Anna Karenina med

Alla lyckliga familjer liknar varandra, men varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis

Det innebär att den som konstruerar ett formulär för insamlande av data om ”olyckliga ting”  omöjligtvis kan förutse alla  olyckliga omständigheter som är ”intressanta”, eller formulera frågeställningar på ett relevant sätt. Det vet vi alla – hur många gånger har vi inte ställts inför ett frågeformulär med idiotiska, irrelevanta eller felformulerade frågor? Även om frågan och svaret är enkla, blir ändå tolkningen utan bifogad kommentar helt uppåt väggarna.

Om man kombinerar denna svårighet att formulera frågor med ett starkt incitament att svara på frågorna, hur idiotiska de än är, så får vi en databas med mycket begränsat värde. Skit in, skit ut.

Förtroendeaspekten

VI är alla olika, men jag tror inte att jag är ensam om att finna en generell fråga om min alkoholkonsumtion och mina rökvanor inte helt relevant vid varje besök hos en läkare (nu besöker jag tack och lov inte läkare så ofta, peppar, peppar). Men kvalitetsregistren skulle uppmuntra till ett sådant brett datainsamlande. Det är ägnat att skapa misstro mellan läkare och patient, med allt vad det nu kan innebära.

Integritetsaspekten

Som distriktsläkarna skriver skulle en sådan databas vara ett ”gefundenes Fressen” för läkemedelsbolag och försäkringsbolag. Vi har i Sverige visserligen en allmänt finansierad sjukvård, men vi ser också en utveckling bort ifrån detta mot privat sjukförsäkring.

Det är svårt att se någon motkraft mot en utveckling där det blir till den enskilde patientens nackdel att så mycket data finns samlat om henne.

Jag skulle tvärtom i vanlig ordning vilja hävda, att själva existensen av data ändrar viljan att använda sig av den. Därför att datat kan användas.

Det är redan mycket skrivet om integritetsaspekter av medicinska data, inte minst i länder där sjukvården inte är allmän. Jag är själv inte helt inläst på ämnet (som vanligt).

Men jag anser att distriktsläkarnas kritik av de föreslagna kvalitetsregistren också borde vara Piratpartiets kritik. Helst med mera principiella utgångspunkter som jag bara kunnat skissera i den här posten. Tidsbrist…

Advertisements

Written by viktualiebroder

18 februari 2011 den 16:41

Ett svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. […] jag skrev i en tidigare bloggpost om just det debattinlägget, så är min övertygelse att förekomsten av en sådan mängd data i […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s