Viktualiebrodern

Att förbjuda kriminella organisationer

with 8 comments

Erfarenheter från antikens Rom

Göran Hägglund förordar i en intervju i Svenska Dagbladet att det skall bli straffbart att stödja och vara medlem i ”rasistiska, kriminella och terroriststämplade organisationer”.

Han tycks därvid glömma att ”de kristna” i det Romerska riket ansågs som en kriminell, terroristiskt anlagd organisation.

By the early second century, the illegality of christianity was well established, and the original (and basically misguided) grounds for the ban on the new religion no longer mattered. It was simply accepted policy that the practice of Christianity was illegal and that those who were convicted of adhering to it and refused to renounce their beliefs were subject to execution, often in a rather unpleasant way. (Christopher S. Mackay: Ancient Rome: a military and political history, s 287)

I den romerska allmänhetens ögon fanns det nämligen goda skäl för att beteckna de kristna som en kriminell organisation. Var de kanske inte kannibaler som under rituella former drack människoblod och åt människokött? Firade de kanske inte ”kärleksfester”  med sina egna  ”bröder” och ”systrar”, också minderåriga?   Var det kanske inte de som låg bakom terrordådet mot Rom år 79 64 när hela delar av staden brann ner?

Även om mera upplysta romare, som historikern Tacitus,  förstod att det var kejsar Nero själv som låtit bränna Rom, och sedan lagt skulden på kristna, så sörjde de inte direkt förbuden och de rättsstatliga åtgärderna mot de kristna, för sina villfarelser (egentligen laster, min anmärkning) förhatliga menniskor och för sitt hat mot menniskor. Hatbrott alltså, med en modern term.

För att nu göra slut på detta rykte, lät han försåtligen anklaga och med de utsöktaste straff aflifva de för sina villfarelser förhatliga menniskor som gemenligen kallades kristna.

————————-

Derför antastades först de som bekände, sedan genom deras angifvelse en oerhörd mängd2, som icke just för beskyllningen om morbranden, men deremot för sitt hat mot menniskor förklarades skyldiga. (Tacitus, Annales XV.44)

Vad Göran Hägglund gör sig skyldig till när han förordar en kriminalisering av medlemsskap i ”rasistiska, kriminella och terroriststämplade organisationer” är en sorts relativism. Han anser säkert att förföljelserna mot de kristna i romarriket var fel. Men inte principiellt fel, utan för att det var de kristna som kollektiv som drabbades. En överhet som inte betraktar just de kristna som en terroristisk hatbrottsorganisation anser han vara i sin fulla rätt att peka ut kriminella organisationer och bestraffa dess medlemmar.

Det är en fundamental rättsprincip, och den företräddes inte minst av Jesus Kristus själv, att var och en är ansvarig för sina egna handlingar, inte för andras genom någon sorts associering. Möjligen undantaget arvssynden, men den gäller i så fall alla, vilket gör den omöjlig att använda som skäl att straffa någon särskild.

Enskilda människor misstänkta för våld, hot och terrordåd skall lagföras enskilt, precis som enskilda kristna på sannolika skäl misstänkta för kannibalism, incest, pedofili eller mordbrand borde ha lagförts enskilt i Romarriket. Inte som medlemmar i en kriminell organisation, för ”hat mot mänskligheten”.

Ed: Faktakorrigerad och försvenskat citaten

Written by viktualiebroder

05 januari 2011 den 16:08

8 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Var nu inte en sån surgubbe, när nu Hägglund har fått en så lysande idé! Steg två i hans grandiosa plan är förstås att kriminalisera bl.a. det förhatliga Piratpartiet…

    (OBS! Ironi)

    Christer

    05 januari 2011 at 21:48

  2. Surgubbe är jag nog. .. Kokar över ibland… Det absurdas teater out there.

    Ropa inte på trollen, för då står de i farstun…

    viktualiebroder

    05 januari 2011 at 22:24

  3. Galna människors ideers genomslag ska aldrig underskattas…

    Henke

    05 januari 2011 at 22:42

  4. Så långt som du, sträcker sig inte Göran Hägglund’s tankevärld. Det var ju så länge SEDAN…

    Dennis Nilsson

    06 januari 2011 at 10:17

  5. Tack för detta!
    Jag har citerat och länkat hit två gånger idag…på SVT Debatt. En bredsida från (kd) mot organisations & mötesfrihet…och därmed yttrandefrihet.

    Gunnel Gomér

    07 januari 2011 at 02:31

  6. Jag tackar också.

    viktualiebroder

    07 januari 2011 at 18:14

  7. Halvt relaterat tips, apropå kriminellt belastade ”organisationer”: När Stockholm var ett piratnäste.

    När Drottning Margareta hotade att angripa Stockholm, och tyskarna därstädes avrättade svenskar misstänkta för ”förräderi”, vilken sida hade Göran Hägglund hållit på respektive terroristförklarat?

    Det är kanske bara i en i övrigt fredlig värld som man kan försvara våld mot dem som stör freden med sitt eget våld? ”Fröken, det började med att Kalle slog tillbaka!”

    Anders Andersson

    09 januari 2011 at 22:07

  8. Jag såg artikeln och länkade till den i marginalen. Mycket av dokumentationen om den delen i svensk historia har väl brunnit upp, tror jag.

    Vitaliebröderna är väl som det mesta i historien – ”Rättfärdiga” för en del, sjörövare och ”qwettokarlar” (dvs stråtrövare/vägpirater enligt terminologin i kristoffers landslag) för andra. Så värst mycket konstruktivt bidrog de inte med i alla fall.

    Göran Hägglund tror jag lever bland ”verklighetens folk” i bemärkelsen att han lever i nuet och tror att så som det är nu, så kommer det också att förbli. Känns lite som att slå in öppna dörrar att kritisera, eftersom det är så uppenbart att det är en dåraktig inställning. Historien går framåt i korta tidssprång och däremellan händelselöshet, om man hårdrar det.

    Å andra sidan har den ”dåraktiga inställningen” genom alla tider funnit en majoritet anhängare… Och sedan har ett tidssprång inträffat och allt förändrats. Med ny majoritet för att det kommer att förbli på det nya sättet för all framtid…

    Angående våld, så torde det vara ofrånkomligt. Det viktiga är att inrätta så starka spärrar mot att använda det, att krig blir svåra att starta, eller ebbar ut innan de hinner växa. Den som tar till våld (och vederbörandes närmaste) riskerar att själva förgås med våld (Herodotos princip). Frihandel gör krig i motsats till egenintresset (Immanuel Kant?). Öppen diplomati och fri press gör hemligheter omöjliga (Bentham). Internationell lag för över mer mellanstatligt från styrkans rike till lagens rike (Dag Hammarsköld). Skumraskaffärerna och hemlighetsmakeriet som är krigets förutsättning förs ostoppbart genom Internet fram i ljuset (wikileaks).

    Men reaktioner och motreaktioner hänger ihop i en komplicerad härva, så någon ”rättvisa” kan man inte hoppas på.

    Den österrikiska författarinnan Ingeborg Bachman skrev en dikt med sensmoralen ungefär att ”draksådden upphör med mig”. Men vem kan säga så och tro på det själv?

    Detta vilken sida som Hägglund hade valt är lite intressant såtillvida, som kyrkomötet i Uppsala 1593 hade stora problem med att välja sida mellan konung Sigismund (lagligen installerad överhet av Guds Nåde) och hertig Karl (bekännande sig till den ”rena evangeliska läran”, åtminstone då). Legalitetsprincipen eller ”Det rätta”? Intressant är att ärkebiskopen Angermannus, med luthersk inställning, ändå följde den legalistiska linjen och hamnade i fängelse när hertig Karl lät avsätta Sigismund.

    Undrar som sagt vilken sida Hägglund valt. Dåtidens ”Verklighetens folk” valde i alla fall hertig Karl.

    viktualiebroder

    09 januari 2011 at 23:27


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s