Viktualiebrodern

Att bilda ett parti för partidesillusionerade

with 9 comments

A dirty job. But somebody had to do it.

Tiden är våren 1990, platsen är Berlins U-Bahn. Muren har fallit sedan några månader tillbaka. En äldre man med uppenbara alkoholproblem sitter och talar högt för sig själv och för hela vagnen om sitt liv. Vad som var bättre förr. Vad som var sämre. Allt dåligt han själv gjort, och allt dåligt han blivit utsatt för. En översikt av livet.

En ljusglimt hade han att hålla fram. Den upprepade han om och om igen. Hade han inte annars mycket att vara stolt över så dock över en sak: Ick war nie in der Partei – Jag var aldrig med i partiet.

Om han menade NSDAP, Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei, nazisterna, eller SED, Sozialistiche Einheitspartei Deutschlands, statsbärande parti i DDR, framgick inte. Kanske tyckte han själv att det var en tämligen oviktig detalj – det väsentliga var att han inte var med.

Det var på sitt sätt en (extrem) illustration av partierfarenheter under 1900-talet. Att vara med i och delta i partibaserat arbete för politisk förändring blev något belastande. Under 80- och 90-talen sjönk medlemstalen i de svenska partierna.Så mycket av det som människor upplevde som väsentligt avgjordes någon annanstans.

Inte minst de som upptäckt friheten på Internet vände politiken ryggen. Partipolitiken hade förlorat sin relevans och makt, överdrivet uttryckt. Your sons and your daughters are beyond your command,  your old road is rapidly agin’; So you’d better start swimming or you’ll sink like a stone, for the Times they are a’changin’ som Bob Dylan sjungit redan i en annan tid, men som stämde så väl in igen.

Då slog den gamla världen tillbaka. Den ville kväsa deltagarkulturen, den ville övervaka och kontrollera och återupprätta hierarkierna. Och fildelningen blev en symbolfråga.

Men kan man starta ett parti för en symbolfråga? Hallå-å-å!, kan man överhuvudtaget starta ett PARTI?!! , när i en illusionslös värld  Ick war nie in der Partei är något trasiga människor på sin levnads höst håller fram som ändå en försonande omständighet?

Ja, det kan man. Inte för att man vill – politiken är ett smutsigt jobb – utan för att man måste. Ur vakuumet måste någon ta ett steg framåt, lyfta armen och med hög, tydlig röst säga ”Jag tar befälet. Låt oss bilda ett parti”.

Rick Falkvinge kunde och gjorde det. Jag vet inget om hur självsäker eller istället med vilken inre känsla av bävan han tog steget, bara att han blev överraskad över reaktionen.

Jag känner inte Rick, har bara hälsat på honom ett par gånger i förbifarten och kommunikationen har väl inte funkat direkt. Men när han nu avgår som partiledare för det parti han grundade, Piratpartiet, vill jag tacka honom för hans bestående gärning, nämligen den att bilda ett parti för en sak, och med sådana organisationsformer, att det blivit möjligt att sammanfatta sitt liv utan att skämmas inför sig själv över att man var med i Partiet.

Är det överdrivet att uttrycka sig så? Kanske, men det är så jag känner det.

Vad skall det nu bli av Piratpartiet, dess politik och dess plats i det svenska partilandskapet? Jag vet inte. The best laid schemes of mice and men

Jag har nyligen läst en biografi över Nils Flyg och hans socialistiska parti, som gick från att bli uteslutna ur den kommunistiska internationalen 1929 till att ta emot pengar från, och aktivt stödja nazityskland – inte på en gång, men smygande och gradvis under ett yttre tryck och en inre desperation och utan att ens alla förstod vad som hände. Så allt kan hända små partier när framgångarna uteblir och förtalet frodas (utan att dra några vidare paralleller än så).  Det kanske blir dags att ta sin Mats ur skolan och lämna Piratpartiet också? Men den tiden är inte kommen än – för min egen del finns det så mycket sakpolitik kvar att utveckla inom ramen för de tre grundprinciperna.

Jag önskar Anna Troberg lycka till i hennes smutsiga jobb som partiledare! Som någon måste göra. Jag tror att hennes ledarstil gör det möjligt att utveckla politiken, utan att i processens gång gå på grund och lida skeppsbrott.

Förutsatt förstås att det finns några som är villiga att göra det. Nånannanismen har aldrig uträttat någonting.

Written by viktualiebroder

02 januari 2011 den 01:35

Publicerat i Piratpartiet

Tagged with , ,

9 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Jag lade nyss en kommentar hos Flickus flackus.. men den passar ännu bättre här, ett citat av Platon:

    “Pengar eller ära förmår inte goda människor att regera. De vill inte öppet kräva lön för det och därigenom bli legohjon, ej heller vill de i hemlighet skaffa sig vinning av sitt ämbete och därigenom bli tjuvar. De är inte heller ärelystna. De måste alltså tvingas till det genom hotelse om straff. Detta tycks vara anledningen varför det anses som en skam att villigt åtaga sig regeringen i stället för att tvingas till det. Det svåraste straff som kan drabba dem är att de annars kommer att själva regeras av sämre folk, om de inte vill ta regeringen i egen hand. Det är av fruktan för detta, som de goda åtaga sig regeringen.”

    Tänk så träffande, trots sin ålder av 2400 år.

    Magnus

    02 januari 2011 at 03:53

  2. Tyvärr befolkas de högre kasten i samhället i hög utsträckning av skamlösa, som inte ens inser att det är ett straff. Men det är ett bra citat.

    viktualiebroder

    02 januari 2011 at 09:51

  3. Jag förstår inte Piratpartiets inre våndor, inte andra partiers inre liv heller. Jag tänker nog inte ens försöka?

    Som vänstertänkare ser jag att den förhärskande frihetsvisionen varit ”blå” de senaste 20 åren. Är det blåa kanske så diversifierande/individualiserande att PP-politik har formats av en addition av unga ensamheter framför en skärm? Världen är så stor och Lasse så liten?

    …”Tänk på annat.
    Flytta det som är rörligt
    i dig
    och lämna kroppen kvar.
    Ingen ser att du också är
    någon annanstans.”…

    (ur Eva Runefelt
    Jag önskar att jag kunde tala skogen språk)

    §§§

    Det känns som PP-folk/sympatisörer alltid är någon annanstans. Och därför kanske onåbara för handling i gemensamhet?

    Ursäkta mig! Detta är ingen TANKE, det är en vag känsla efter bara 3-4 månaders surfande i PP-miljöer. Luft, klar luft och ljus, men ingen mark, ingen mylla. Inte ens en längtan efter den.

    Gunnel Gomér

    02 januari 2011 at 23:57

  4. Vi kanske skulle byta namn till Piratpartiet – autisterna.😉

    Skämt åsido finns det nog mer av mylla och mänsklig gemenskap hos andra pirater än just här – en ganska marginaliserad röst som åker med på släpvagnen. Men förutom att piratrörelsen helt säkert har ett ursprung i ”samlade ensamheter” så finns det också en allmän och djupt känd motvilja mot att ”smutsa ner sig”. För att förbli ”seriös” inför sig själv måste man strikt hålla sig till ”sin grej”. Men här finns ett embryo till splittring, där några säkert lockas av de nya Liberaldemokraterna med en större färdigbunden bukett.

    Personligen tycker jag det är ett problem, att som frihetligt sinnad och motståndare till ”dominans” i alla former, så förutsätts man välja mellan vänsteranarkism och högerlibertarianism, som extremfall. Det gillar jag inte alls, eftersom jag anser att den frihetliga skalan växt i betydelse för att ha hamnat på samma nivå som den gamla höger-vänster-skalan. Det är höger-vänster-människor som borde avkrävas att placera in sig på den frihetliga skalan istället.

    Eller platonism kanske? Idévärlden är så mycket bättre än den verkliga? Eller bara ”Samma gamla längtan nån annanstans”?

    När du skriver ”luft och ljus” dyker förstås ”Esplanadsystemet” upp i mitt sinne

    Där gamla stugor stodo tätt
    och skymde ljuset för varandra
    dit sågs en dag med stång och spett
    en skara ungfolk muntert vandra

    —————
    Ha! Tidens sed, att riva hus!
    men bygga upp? Det är förskräckligt!
    ”Här rivs för att få luft och ljus
    är kanske inte det tillräckligt?”

    Fast jag tycker ju då inte att just jag bara försöker riva ned…

    viktualiebroder

    03 januari 2011 at 09:06

  5. Jag är djupt enig med dig i detta Viktualiebroder! Du skrev: ”…eftersom jag anser att den frihetliga skalan växt i betydelse för att ha hamnat på samma nivå som den gamla höger-vänster-skalan.”

    Projektet Political Compass analyserar efter samma tankegång. Studerar vi PC för EU finner vi att alla regeringar i EU är Höger i olika grad. Alla regeringar är placerar sig dessutom i det Auktoritära fältet. Bara Spanien, Danmark, Sverige och Holland kategoriseras till en pytteliten grad av frihetlighet. Inte så konstigt att frihetligheten, inklusive PP har problem va?

    Men detta? ”…så finns det också en allmän och djupt känd motvilja mot att ”smutsa ner sig”. För att förbli ”seriös” inför sig själv måste man strikt hålla sig till ”sin grej”.

    Detta är den hög-atomiserade världen va? Jag känner väl igen mej, men…?

    På tunnelbanan satt jag och mödosamt läste Martin Buber, filosofen i det mellanmänskliga, judisk mystiker. Om Det-världen, Du-världen och Das Zwischen, mellanvärlden. Att människans ”jag” är tvåfaldigt, att utfallet av vad vi gör handlar om vilken del av oss som relaterar.

    Det är här hela cyberrymden och PP innehåller frågor. Om Hindren! Om Det Omöjliga!

    *återkommer*

    Anonym

    03 januari 2011 at 13:25

  6. Utfallet av vad vi gör kanske handlar om vilken del av oss som relaterar. Men jag säger som Gunnar Ekelöf då

    Hur nå gemenskap?

    Fly den övre och yttre vägen:

    Det som är boskap i andra är boskap också i dig.

    Gå den undre och inre vägen:

    Det som är botten i dig är botten också i andra.

    Alltså, även om utfallet är klent är meningen med att jag håller på och skriver att det är min verklighetsuppfattning och mina känslor jag återger. Då är det jag skriver relevant även om den vanligaste reaktionen blir lätt besvärade fiollådor. Just för att inte alla känner igen sig och säger Yeah!

    Du får gärna återkomma…

    viktualiebroder

    03 januari 2011 at 13:59

  7. Lätt besvärade fiollådor?🙂

    Kanhända har Martin Buber fel? Men det är i alla fall intressant att försöka följa med i tankegångar kring Das Zwischen, mellan-varat där Jag och Du står i kontakt. Inte Jag-Det, inte Det-Det.

    ”Bortom det subjektiva, hitom det objektiva, på den smala kam, på vilken du och jag möts, där är mellanvarats rike. Det väsentliga utspelar sig icke i den ena eller andra deltagaren, inte heller i en neutral värld, som omfattar dem båda och alla andra ting utan i exakt bemärkelse MELLAN de båda…Mellanvarat är inte en hjälpkonstruktion, utan verklig ort och bärare av mellanmänskligt skeende….till skillnad från individualsjäl och omvärld icke uppvisar någon påtaglig kontinuitet (i tiden) utan åter och åter konstitueras på nytt i takt med mänskliga möten….Du-relationen är genuint kreativ.”

    Det är Das Zwischen som bär fram nya politiska rörelser, nya visioner i praktisk utformning – tror jag? Det är brist på Das Swischen som förstelnar de gamla partierna och -ismerna.

    Först i och med språket blir det en gemensam värld…och i den bemärkelsen i en objektiv värld. Men när språket genom slentrian förfaller och ord blir bara ord – när de inte längre ”formar och ordnar det mänskliga” då vänder sig anden bort, skär sig loss från livet och flyr in i sin borg: hjärnan.

    Buber talar om ”ande” och han menar inte Gud utan detta: I sin ursprungliga verklighet är ande inte något som är utan något som sker”.

    ”Förr tänkte människan med hela kroppen, ända ut i fingerspetsarna, numera tänker hon bara med hjärnan”. Detta är den insjuknade människan, som kluvits i ande och drift, säger Buber.

    §§§

    Aj fan! Nu har jag nog trasslat till det! Men det frihetligas bekymmer i allmänhet ligger nog här…att få praktisk form på Mellan-varat…utan att behöva avstå från att vara ”seriös inför sig själv”.

    Kanhända är vi dåliga på att våga ta språnget till Mellan-varat? Där ingen väl har kontroll på skeendet…och seriositeten🙂

    Gunnel Gomér

    03 januari 2011 at 23:58

  8. Jag är mera inne på människans gränssnitt med den fysiska miljön, som blivit alltmera konstgjord och därmed dominerad, och hur det påverkar. (Affordansen igen…)
    Där tycker jag att det finns stora brister i dagens politik, skulle man kunna säga.

    Men visst, man kan kanske se det som en kontrollberoende teknikers obehag inför och flykt ifrån ”det mellanmänskliga”🙂

    Å andra sidan verkar det finnas väldigt många som talar om mellanmänsklighet som inte ens förstår das Zwischen mellan jag-det. De kanske skulle börja bygga därifrån, och börja med att se das Zwischen mellan jag-det innan de ger sig på jag-jag? Men allt är politik.

    Det finns en – nu skall jag inte säga för mycket – men ”lustig” bloggare, som utifrån astrologiska utgångspunkter psykoanalyserat ledande pirater och hela piratrörelsen. Jag tyckte det var underhållande läsning (fast kränkande för de berörda), men tyvärr tror nog vederbörande på det själv. Bloggen heter ”Sideriska siktet”. Du får googla själv – jag vill inte länka dit igen gärna.

    viktualiebroder

    04 januari 2011 at 08:58

  9. *nickar*
    Man måste förstå och erkänna Mellan-varats existens. Då först blir det The Real Thing – samhällelig praktik. Vision som blir verklighet.

    Nu är det ju långt ifrån bara Piratpartister som kämpar med detta. Handlar det inte om ett allmänt socialt tillkortakommande av postmodernistisk typ? Men det blir extra tydligt om man (som jag & många PPare) tillbringar mycket liv framför en skärm.

    Jag måste läsa på mer om detta med Affordans! Först då blir ordet objektivt verkligt i Mellan-varat…det är det inte nu för mej…så Martin Buber har nog rätt här🙂

    Jag avstår från astrologen, har inte behov av stimulera elakhet. Jag har nämligen just varit ettrig som attan mot neokonservativa sexister i feministdebatten. Jag är en hatisk motbjudande kärring *jaja* Ibland så…

    Gunnel Gomér

    04 januari 2011 at 21:04


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s